Evigt unga

Jag och hustrun var ute och promenerade i parken. Som vanligt småpratade vi om ditt och datt. Eftersom solen sken satt det några ungdomar och förkylde sig över en klass II på gräsmattan. Vi kom fram till att vi tycker och känner på samma sätt nu som när vi var i 25-års åldern. Jag spelar fortfarande mycket musik från 90-talet, gillar filmer från 90-talet och så vidare. Jag lever också med en konstant otrygghetskänsla. Lågkonjunkturer är grundläget för mig. Jag gick ut gymnasiet när ungdomsarbetslösheten var 25 procent. Därefter kom IT-bubblan och förstörde de nya arbeten som hade skapats för de ungdomar som fått en så tuff start på vuxenlivet under 90-tals krisen.

När vi kom hem kunde jag inte släppa vårt samtal. Jag kände att jag var ett bra inlägg på spåret.

Min tanke bygger på att de flesta har kvar de värderingar och den syn på samhället och livet som formade dem när de var i 25-års ålder. Det innebär att alla tolkar omvärlden utifrån en 25-årings perspektiv. Det är ju inte någon speciellt kontroversiell åsikt, utan det finns ju mycket forskning som visar att det är så.

Vilken tidsmaskin! 25-åringar från 30-talet som har fattig Sverige i färskt minne träffar dagligen 25-åringar som präglades av 80-talets glam och ytlighet.  Tänker man på våra möten på detta sättet är det enklare att förstå varför olika generationer tolkar verklighet så olika.

Informationssamhället dödade kunskapen

Ibland ger ny teknik upphov till bestående förändringar i kulturella värderingar. Jag tycker mig ana en sådan värderingsförändring kring kunskap.

Redan innan internet hade nått den breda massan krängde Jonas Birgersson och Johan Stael von Holstein drömmen om informationssamhället. De påverkade oförstående politiker, företagare och i stort sett alla som råkade komma i närheten. Det byggdes upp förväntningar som ledde till IT-bubblan.

Nu är de flesta beroende av datorer och internet för att kunna göra sitt jobb  på ett effektivt sätt, eller ibland utföra det överhuvudtaget. Det utlovade informationssamhället är här, om än något försenat.

Konsekvenserna av detta har säkert utretts till höger och vänster men min vana trogen gör jag egna spaningar och drar jag mina egna slutsatser.

Min tes är följande. Informationssamhället har gjort att kunskapsbegreppet luckrats upp och att samhället fylls av mindre och mindre kunskap. Överflödet av dåligt bearbetad eller helt obearbetad information gör att många helt enkelt väljer bort att informera sig. Flödet blir dem övermäktigt.

Jag stöder min tes på följande iakttagelser:

I skolan är det viktigaste numera att kunna hitta information. Utantill kunskap ses som något förlegat. All information är ju bara en knapptryckning bort. Nu vet jag att det finns lärare som inte arbetar så, men trenden har gått i denna riktning. Det är viktigare att varje elev har tillgång till en dator, än att de har bra läroböcker som de läser och kommer ihåg. För att kunna reflektera och nå insikt krävs det att vissa saker är inpräntade i hjärnan. Man kan inte slå upp basala saker. Då kommer man aldrig få en obruten en tankekedja som leder till insikt.

Eftersom det finns så mycket information måste budskapen förenklas och kortas ner för att nå fram till mottagaren. Många tidningsnotiser är numera inte längre än en text-TV artikel. Fördjupande information och bakgrundsfakta finns sällan. Nyhetsflödet har blivit ytligare och mer effektsökande. Priset blir att befolkningens kunskapsnivå minskar. De kanske är ytligt informerade om fler saker,  men det är inte samma som kunskap.

Allt eftersom våra arbetsredskap blir bättre ökar möjligheten att bygga in kontroller i system och verktyg. Detta i sin tur tillåter att det som tidigare var komplexa arbetsuppgifter kan delegeras till någon med lägre utbildning, erfarenhet eller kunskapsbas. En övertro till rutiner, kvalitetssystem och IT-stöd (allt detta är informationsflöde) gör att vi låter personer utan adekvat kunskap utföra uppgifter som de egentligen inte borde. I 99 procent av fallen går det säker bra(eller i alla fall inte dåligt). Problemet är att utveckling och innovation kräver att man har kunskap och kreativitet, som gör att man kan utveckla sina verktyg och metoder. Då krävs det snarare kunskap som ligger på en högre nivå. För att kunna få ut maximalt av verktygen så kräver även det att man förstår de bakomliggande resonemangen.

Jag vill inte ha tillbaka en skola där man bankar in namnen på städer och floder. Inte heller vill jag ha en skola som prioterar inpräntandet av meningslösa latinska fraser.  Men jag vill ha en skola som gör större skillnad på information och kunskap, och tar hänsyn till att man man måste bära med sig en viss basinformation för att kunna utvecklas.

Gammal retorik för en sviktande publik

Härom veckan när jag gick ut för att hämtat in dagens YA fick jagsom bonus en en tjock bunt reklam i näven. När tidningen var avverkad tittade jag genom reklamhögen. Där låg den. Arbetarpressens stolthet Ystad-sossarnas  Auora. På många sätt hörde den hemma bland reklamen. De vill sälja sådant som inte är bra för mig och som jag inte behöver. Jag har redan fått tillräckligt och vill snarare bli av med det jag har kvar. Det som skilde den från reklamen var framför allt den oglättiga och amatörmässiga layouten.

När jag läste artiklarna reagerade jag över att man i en tid när sossarna tappar greppet kryper ner i skyttegravarna.

Försvaret av Wanja

Stefan Malmberg skrädder inte på orden när det gäller AMF bonusarna och Wanjas roll i det hela:

”Något jag tycker är märkligt och upprörande är att AMF:s andra ägarrepresentant, Urban Bäckström, helt klarat sig från mediadrevet? Är det för att han kommer från Svenskt Näringsliv och är man? Det är uppenbart att Wanja i stort ensam fått klä skott för AMF-affären.”

Urban Bäckström har vad jag vet inte byggt sin karriär på att vara den lille människans förkämpa som försöker motverka kapitaletskrafter – och skapa rättvisa.

”Det finns starka krafter som vill krossa fackföreningarna och minska arbetarrörelsens inflytande med syftet att avveckla den svenska välfärdsmodellen. Det är därför viktigt att strålkastarljuset alltid är fast riktat mot de verkliga roffarna.”

De starka krafterna kallas opinon. Men flyttar man positionerna till vänster är det enklare att hitta strategier för att hantera folkviljan. Att förnya sig verkar ju gå trögt.

Allmän klagosång

På sidan 3 återfinns vad som i socialdemokratiska kretsar kallar kåseri författat av Arne Lang. I min värld är ett kåseri underfundigt eller lite lättsamt.

”Cykling på gågatan är en vanlig företeelse, fast dylikt var belagt med böter från början. Det händer till och med att dessa velocipedåkare signalerar för att få gående ur vägen. Man borde rekommendera cyklisterna att ställa cykeln i stället istället. Såna finns lite varstans i gatan.”

En jätteviktig fråga. Lycka till i valet 2010.

En definition av begreppet arbetare

Bo Widegren har skrivit en artikel under en rubriken ”Arbetarparti eller arbetareparti”. Här tar han upp kosnpirationstankarna och den eviga kampen mellan kapitalet och de utsugna. Socialdemokraterna vill enligt Widegren göra följande för arbetarna.

”Därför har vi andra tankar om

a-kassa med solidariskt ansvar för olika fackgrupper med visst statsstöd
• sjukförsäkring skall motsvara rimligt ersättning för att ge trygghet vid inkomstbortfall
• höjden på försäkringsersättningarna bör ge trygghet kring 80 procent av inkomsten
• ingen straffbeskattning av sjuka, arbetslösa och pensionärer utan samma skatteskalor
för alla inkomster”

Förslagen tyder på att sossarna har blivit ett icke-arbetande parti för de icke-arbetande.

På tal om det utsugande kapitalet, som vill bryta ner arbetarrörelsen och dess tappra barrikadister. Det verkar i alla fall något av kapitalet hamnat i goda händer.

S drog in 124 miljoner på fastighetsaffär – Fastighet & Bygg – E24

Begreppsförvirring

I svensk debatt har vi sedan många är en begreppsförvirring som jag vill påtala. Vänstern har svårt att hantera begreppet rättvisa.

De tycker att det är orättvist att någon har en hög lön. De tycker att löneskillnader per definition är av ondo. Självklart så måste ett yrke som ställer högre krav på både utbildning, erfarenhet och inte minst de vardagliga prestationerna premieras. Löneskillnader måste alltså få förekomma. Om jag gör ett bättre arbete än min kollega så måste detta så klart rendera i en högre lön eller annan förmån.

De tycker att det är orättvist att några har hus och andra bor i små lägenheter. Alla gör vi val här i livet. Vissa gör val som leder till att de har råd att bo i villa, andra får bo i en liten lägenhet. Och föresten – vad menar vi med liten. Den standard som vänstern tycket att vi ska ha som lägsta standard skulle i många länder vara lyx. Jag har svårt att se vad som är deras lösning på att människor har en valfrihet vad det gäller sitt boende.

De tycker att det är orättvist att inte alla barn har föräldrar som hjälper dem göra läxan. Det är tragiskt och olyckligt – men knappast en orättvisa som samhället kan göra mycket åt. Då måste man ju bestämma sig för att endast föräldrar som har möjlighet, och avsikt att hjälpa sina barn med läxorna får skaffa barn. Jag undrar hur de ska utforma ett preventivmedel som löser det problemet.

De tycker att det är orättvist att inte alla får en högskoleutbildning. Därför sänker de ribban för vad som rimligen kan kallas högskolenivå. Det senaste förslaget var att det skulle finnas yrkeshögskolor. Statistiskt sett så har högskoleutbildade högre lön. Men då måste det vara en riktig högskoleutbildning, fylld med riktig kunskap. Det måste dessutom finnas en riktig efterfråga efter denna kunskap. Alla har inte ett läshuvud. Detta inte konstigare än att alla inte har bollsinne eller är musikaliska. Det är inte orättvist att jag inte kan hålla takten.

Listan kan göras lång på orättvisor som egentligen är skillnader. För att något ska vara orättvist måste det finnas en moralisk aspekt som gör det orättvist. Om resurser fördelas olika på grund av fria val är det svårt att se detta om orättvist. Det handlar och att olika var leder till skillnader i utfall. Att vi dessutom inte har samma färdigheter och begåvningar är väl inte orättvist utan egentligen en förutsättning för att samhället ska fungera.

Man ska inte missbruka eller slarva med ett så vackert och eftersträvansvärt ord som rättvisa. Orättvisor finns och de ska bekämpas till varje pris. Skillnader kommer vi däremot alltid att få leva med.

Uppgraderingsstatus

Nu har jag kört på några veckor och gör hela tiden nya framsteg och upptäckter. Jag gick in i IT åldern med en viss skepsis, och har väl till viss del fått tänka om. Framför allt är det bloggandet jag finner meningsfullt. Om bloggandet som fenomen har jag dock både ris och ros att dela ut. Det verkar vara ganska hysterisk och tidskrävande om man ska vara hipp och inne och helt uppdaterad om vad som gäller, men man kan verkligen hitta guldkorn. Oerhört kompetenta personer som delar med sig av sin erfarenhet och kunskap.

Jag har numera tio vänner på Facebook, varav jag har chatat med en, som jag ändå brukar prata med per telefon. Inga nya kontakter här direkt. Men ändå värt att ha kvar. Jag har dessutom lyckats hitta lite gamla arbetskamrater. Jag har dock inte gjort någon vänförfrågan eftersom det känns lite ”knäppt”. Det är i alla fall kul att se att de finns. Själva Facebook är fyllt med quisar och annat mög, någon seriöst djupare tonläger verkar det inte finnas. Det kan kanske bero på att jag har fel vänner, men jag tror inte det. Kolla artiklen nedan. Den ger stöd för min känsla.

Twittra gjorde jag nog i nästan 36 timmar innan jag avregistrerade mig. Det var för mycket hets och tvång. Jag kan helt ärligt inte förstå varför man utsätter sig själv för eländet.

Primates on Facebook

Välgörenhetsavdrag

Peter Singer har en sjukt bra idé. Den bygger på att vi oftast gör som majoriteten, och har lättare för passivitet än aktivitet. Tänk er följande. Arbetsgivaren tar ett beslut om att exempelvis en procent av allas löner skall dras av, och användas för att bekämpa fattigdom. Det är frivilligt att vara med, om man inte vill vara med på detta så måste man meddela att man inte vill vara med.

Sen kan man kanalisera pengarna så att de anställda genom sina bidrag driver en skola eller ett sjukhus eller bara ger pengarna via en hjälporganisation. På så sätt blir det en gemensam sak, där man ser en tydligt ser att det man gett har gjort nytta.

Om företaget dessutom ställer upp på att ge lika mycket som de anställda, så kommer nog de anställda att uppleva sitt arbete som meningsfullare och mer givande.

Jag får nog dra iväg ett mail till personaldirektören imorgon.

Gubbsjuk TV

I dagens Sydsvenska så stod det lite om Carolina Gynning senaste show det bygger på galen japansk lek-TV. I Japan  finns ett populärt program som kallas hålet i väggen. Den tävlande ska stå så att han eller hon passar in i ett hål finns i en vägg som kommer mot farande. Misslyckas man blir man våt. Programmet hade gått på export till ett 20-tal länder. I Italien så hade alla tävlande bikini. Fortfarande. Kommer ni ihåg Tutti Frutti?

Det liv du kan rädda – Peter Singer

c_s Budskapet är klart och tydligt. Vi har en moralisk skyldighet att ge de pengar vi inte behöver till världens fattiga. Det är mycket intressant att läsa Peter Singer’s nya bok. Den vänder och vrider på problemet och lyckas på ett pedagogiskt sätt bemöta de invändningar som finns mot ett i grunden enkelt budskap.

Om du kan rädda ett liv utan att göra någon större uppoffring så har du en moralisk skyldighet att göra det.

För den som inte orkar läsa hela boken så räcker första kapitlet för att antingen hålla med eller slå boken ifrån sig.

På samma sätt som Djurens Frigörelse har gjort att min aptit för kött har avtagit så kommer jag nog att börja ge mer nu.

För alla som undrar hur moral och etik påverkar oss i vardagen kan jag varmt rekommendera en dos Peter Singer.

Det liv du kan rädda – boken

Det liv du kan rädda – bloggen

Peter Singer – Princeton