Yes – Där fick rökarna

Äntligen kommer något som har efterlyst länge. Nu ska rökarna förutom en kortare livslängd även drabbas av högre avgifter på försäkringar. Hoppas att de kommer att höja avgiften för överviktiga, narkomaner, cyklister utan hjälm med flera så att min avgift kan bli så låg som möjligt.

Det är ett ganska spännande område som nu beträds. Nu är det ett fristående försäkringsbolags som agerar inte staten.

Men betänk vad sjukt det är att om någon kastar sig nedför en backe på två brädbitar med två stickor i händerna och kraschar in i en tall så betalar staten sjukpenning. Likaså om någon hoppar ut från ett plan och stukar foten.

I vissa landsting har de börjat lista vilken sjukvård som landstinget tillhandahåller. Det är ett ganska kort steg till att göra en bedömning i hur skadan uppstod.

Självförvållade skador på grund av medvetet risktagande borde kanske täckas av någon form av äventyrsförsäkring. Idrottare borde kanske teckna en idrottsförsäkringar och jag borde ha en försäkring eftersom att jag tränar för lite och därmed riskerar en högre premie för att jag blir fet.

Fler försäkringsbolag kan höja premien för rökare – DN.se.

Val

Jag har funderat mycket kring det här med att alla är så stressade och pressade. Varför väljer så många att gå omkring och plåga sig själv genom livet?

En del av förklaringen kan vara att många inte ser vilka val de kan göra för att förändra sina liv. De har fastnat i en passiv hållning som har odlats fram under de senaste decennierna, då en förskjutning skett mellan individens ansvar för sitt eget liv och samhällets ansvar för detsamma.

Själv har jag oftast gjort ganska medvetna och realistiska val, jag har ibland valt det ”tråkiga” alternativet eftersom jag velat göra mig själv attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har valt att arbeta där jag bor. När jag fick jobb i Ystad och slapp pendla så innebar det i princip en 25 procentig löneökning eftersom min arbetsdag blev så mycket kortare. Dessutom slapp jag reskostnaderna. Tyvärr finns inte Storstadens breda utbud av arbetstillfälle och möjligheter.

Ibland har jag svårt att tycka om folk som har gjort orealistiska val och vill ha samhället ska lösa ut dem. Jag tycker inte att det gör mig till en hård och kall typ. En del av att göra val är konsekvenserna av det val man gjorde.

Gör man inget val utan förhåller sig passiv är ju detta också ett val. Man väljer att skjuta över ansvaret på någon annan – ett orealistiskt och ett i högsta grad dåligt val.

Vägen till et gott liv går genom att man gör genomtänkta val, tar ansvar för sitt liv och hanterar situationer som uppkommer efter bästa förmåga. Ibland blir det ändå inte som man trott och man hamnar i en situation som man behöver hjälp att ta sig ur. Då är det i mitt tycke orättvist om de gemensamma resurserna gott till den som inte ens försökt eller gjort orealistiska val.

En rimlig standard

Ibland undrar man vad som egentligen är en rimlig standard. Tittar man på nybyggda lägenheter och hus har de oftast en ”standard” som överstiger rimlig standard. När det klagas på att det saknas boende till rimligt pris är det konstigt att det då inte blir en debatt om vad som kan anses vara en rimlig standard. Vägen till billigare boende borde ju vara enkel att nå om man byggde med lägre standard. Inte låg standard – det räcker nog med rimlig standard.

Det gör ont när knoppen brister

Tydligen är skåningar bland de sämsta i Sverige på att använda cykelhjälm. Ovetandes om denna nyhet som jag hittade på sr.se var jag faktiskt och köpte en cykelhjälm idag. En vit Bell hjälm som satt som en smäck. I huvudstaden använder 75 procent cykelhjälm, i Skåne ca 25 procent och i Ystad vill jag inte ens gissa hur få det är som använder hjälm.

Vad kan det då bero på att ystadbor är så dåliga på att använda cykelhjälm.

– De är helt enkelt för få som använder hjälm. De som väljer att använda hjälm anses avvikande och blir uttittade och i värsta fall förlöjligade. Det måste vara någon form av kritisk massa som använder hjälm för att normalisera brukandet.

– Folk vet inte hur bra moderna hjälmar är. 90-talets frigolit krukor är sedan länge borta. Dagens hjälmar är lätta, väl ventilerade och har en utmärkt passform. Någon större risk för stämningshöjande hjälmfrisyrer föreligger inte om man inte har en onaturligt hög frisyr – typ tuppkam.

– Det anses inte speciellt inne eller coolt att använda cykelhjälm. Tänk om vi kunde få stadens profiler att börja använda cykelhjälm. Då kunde vi skapat en acceptans och satt en trend. Tänk om modebutikerna skyltade med cykelhjälmar. Cykelhjälm kan ju vara en associar.

– Man tror att det är mindre risk att det händer något i Ystad eftersom det finns mindre trafik. Urbota dumt tänkt – bilar är lika hårda här. Det enda som biter på detta är information och upplysning.

– Det kanske är så att lantisar är dummare än stockholmare.

När jag arbetade som cykelbud hade jag två eller tre kamrater som sannolikt räddes från allvarliga hjärnskador eller rent av till livet på grund av de hade cykelhjälm. Jag har sett en hjälm knäckt i två bitar. Trots detta har jag kört omkring utan hjälm. Det är med andra ord en stark kraft som ska övervinnas.

Undanflykterna är många. Det är så kort bit. Det är knappt någon trafik. Det har alltid gått bra innan.

Nu har jag i alla fall köpt en hjälm som jag tänker använda.

Folkkärt så det förslår

Den artister som tas fram på löpande band i diverse TV program får sällan en bestående karriär. Det kan bero på att deras högsta önskan är att bli folkkära.

Vad innebär det att vara folkkär? Jag har gått och suget på det några dagar. Följande ord är sådana som jag tycker är intimt förknippade med fenomen som anses folkkära: tillplattat (utan edge), inom ramarna, trevligt och tillrättalagt.

I skenet av detta är det ju inte förvånande att idolerna  försvinner när kamerorna slutar rulla.

Det finns vissa som lyckas behålla intresset för sin person under många år trots att de är folkkära. Dessa personer har ofta startat sin karriär genom att prestera icke folkkärvänligt material. Annars har de kanske ett privatliv som ligger utanför vad som kan anses normalt och folkkärt som exempelvis Carola.

Och det finns gott om folk som köper eländet. Som går och tittat på Rhaposody in rock sommar efter sommar, eller skattar åt Robert Gustavssons plumpa sexskämt i fåniga folkliga frågeprogram.

Jag vet inte vad det beror på. Är det ett utslag av kommersialiseringen som skett, eller om folk helt enkelt verkligen gillar det som betraktas som folkärt?

Kan vi inte begära mer av de som ska anses vara våra främsta artister lite mer nyskapande och utryck. Det kanske är jag som är i otakt med Thomas Ledin? Vad vet jag.

Jag är i alla fall inte folkkär. Inte än.

Schizo Volvo

Det är inte konstigt att Volvo totalt misslyckas att övertyga marknaden att köpa deras produkter. Volvo verkar ha utvecklat en svår schizofreni. Vem vill man sälja bilen i artikeln till.

Miljövännen behöver inte hästkrafterna och den som vill ha prestandan än nog tveksam till att köra etanol, utan föredrar säker en diesel istället. Det är ju bättre att ha gammal hederlig dinosaurie i tanken.

Dessutom har tillräckligt många utredningar visat att etanolen på sin höjd kan kallas förnyelsebar men knappast ett miljöbränsle.

Volvos nya etanolbil ett kraftpaket – ATL Bilar.

Porr, spel och nu Sverigedemokraterna

Internet har redan från starten bestått av mer skräp i form av exempelvis porrsajter än vad som rimligt. Samtidigt har porrsajterna säkert varit en bidragande orsak till att internet har fått så stor genomslagskraft. Deras betalmodeller har dessutom alltid legat i framkant och drivit utvecklingen framåt.

De senaste åren har spelsajterna poppat upp som svampar ur jorden och lockar pengar ur folk genom diverse fula trick.

Det senaste tillskottet på Internets bakgård är Sverigedemokraterna som visar sina fula trynen över allt där de kommer till.  Det som är skönt är att de som agerar i partiets namn oftast saknar Jimmy Åkessons slipade mediatränade framtoning. Här är det ren trångsynthet, inskränkthet, hets och hat som kommer fram.

Det som oroar mig är att det sällan är någon som tar debatten – eller egentligen avsaknaden av alternativ. Sverigedemokraternas dominans är så överväldigande att det i princip saknas opposition.

Man kan bara hoppas att detta driver utveklingen framåt. Att fler kommer ut på nätet och deltar i debatter, och gör sin röst hörd. Ett blogginlägg eller en kommentar på en artikel eller en blogg kan vara nog så viktigt som en gammaldags insändare.

Enfrågepartierna är kungar på internet – Sverige – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Finns det inte hjärterum

I många kommuner har man gjort framgångsrika försök med att söka faddrar till invandrar och flyktingar. Varför ser vi inte mer sånt i Ystad?

Nu vet jag att det inte är helt enkelt. Barnen som kommer hit är oftast pojkar i övre tonåren, ofta finns det ett bagage som inte går att stuva ner i någon resväska. Men då känns det ännu angelägnare att de kommer in i samhället på ett sätt som gör att de känner sig välkomna.

När man tittar på kommunens sida under flyktingmottagning så står det i princip ingenting alls. Om man tar hjälp av villiga krafter så skulle vi nog kunna göra mer för de som kommer hit.

En kombination av tjänstemännens professionalism och vanliga människors ärliga omsorg och omtanke är i alla fall något jag tror att jag skulle uppskattat. Även om jag aldrig kommer att kunna förstå hur det känns att behöva lämna sin familj, utan att veta om man någonsin kommer att kunna träffa dem igen.

Det måst vara skrämmande och svårt att hantera för en pojke. Det är nog enkelt att det blir fel, speciellt om man samlar ihop ett gäng pojkar i samma situation och tvingar dem att bo tillsammans.

Artikel i YA om att kommunen har svårt att placera flyktingar.

Inte klart om flyktingbarn.