Ingen ursäkt

Jag har suttit och kollat lite på TV och andra saker på nätet. Det finns hur mycket kloka saker som helst man kan titta på. Världens största tänkare finns bara ett klick bort. Problemet är som vanligt tidsbrist. Hur ska man hinna titta på tillräckligt mycket.

Jag hittade den här spännande programmet Big Ideas. Söker man lite på youtube är utbudet av kvalificerad kunskap överväldigande. Utan att ta sig till Harvard eller Oxford kan man lyssna till intressanta och insiktsfulla debatter och föreläsningar.

Nu när all kunskap finns så nära. Vilken skyldighet har jag då att tillgodogöra mig den? Jag tycker att man är skyldig att hålla sig allmänbildad, men var går gränsen?

Avloppslandet

Nu seglar frågan kring en eventuell anslutning av alla hushåll i Ystad Kommun till det kommunala avloppssystemet. Jag undrar dessutom om det inte var en valfråga från centern.

Nu kan jag inte alla detaljer ,men när man läser att det kan kosta upp till 200 000 kronor för vissa hushåll blir jag mörkrädd. Undrar var vad en fullt fungerande tre kammarbrunn kostar – troligen inte så mycket. Nu verkar det som att uppdraget är att ansluta alla till kommunens system. Inte vilket borde vara uppdraget – skapa godtagbar VA inom hela kommunen.

En principiellt viktig fråga är den om vilket ansvar kommunen har för att bistå med infrastruktur när man bosätter sig ensligt eller långt från någon tätort.

Frågan blir aktuell när man diskuterar bidrag till vägsamfälligheter, postgång, bredband med kabel, mat till äldre m.m. Det finns en begränsad pott med pengar. Hur ska vi använda den? Enligt mig så måste vi använda varje skattekrona ansvarsfullt och på bästa sätt.

Det finns frågor som är så principiellt viktiga att kostnaden är underordnad, men för mig rör det frågor som avser de som av olika anledningar inte kan ta hand om sig själv eller inte har kunnat undvika att hamna i trångmål.

Är det en medborgerlig rättighet att kunna bosätta sig var man vill – självklart. Men det är inte en medborgerlig rättighet att få kommunalt VA eller en betald väg fram till dörren.

Vi gör val, vissa väljer att bosätta sig i lägen där samhällets begränsade resurser inte räcker till för att man ska få en infrastrukturell fullservice. Det är inte konstigare än att kollektivtrafiken inte har hållplatser utanför varje dörr.

Tittar man på samhällsutvecklingen i stort tyder allt på att urbaniseringen fortsätter, och detta är också något som kommer att krävas om vi ska kunna minska vår klimatpåverkan. Även om det är grönare på landet  har det visat sig vara grönare att leva i staden.

Boende på landsbygden kan få kommunalt avlopp.

Allting har en framsida

Jag har alltid ifrågasatt nyttan av mobiltelefoner. Inte mobiltelefonen som sådan utan snarare det sätt som vi använder den på. Vi skruvar upp tempot på ett sätt som inte känns hälsosamt i alla läge.

Visst är det bekvämt att kunna nå varandra i alla lägen och kunna spara in tid. Numera så är det ju inte bara en telefon man har i fickan. Det är en telefon/kamera/gps/mailmaskin/internetaccess/kalender/miniräknare.

Att det är stressande vet jag av egen erfarenhet. Sedan några år kör alltid min telefon i tyst läge. Visst missar jag något samtal då och då, men jag blev nästan tokig av att ha en apparat som ringde och störde mig var jag än var.

Nu visar det sig att mobiltelefonerna kan ha stor betydelse för utvecklingen i u-länder. Tänk att något så meningslöst som SMS kan vara skillnaden mellan liv och död. Eller att ett enkelt samtal kan skapa effektivare marknader.

A special report on telecoms in emerging markets: : Mobile marvels | The Economist.

Att tappa bort sig själv

När det går bra för mig har jag  någon gång tappat kontakt med mig själv. Kommit ur fasa med mina värderingar, och inte tänkt på om det jag har gör är det vill göra.

Då gäller det att stanna upp – kalibrera – och gå vidare.

Nu kan man undra vad moderaterna håller på med. Det har gått bra för dem och de verkar ha tappat bort sig själv i ett taktiskt rävspel.

De formligen öser pengar över kommuner och landsting på ett sätt som jag inte riktigt kan förstå. Problemet är att de kommunicerar som socialdemokrater. Ni får ni pengar för att ”rädda” jobben. 10 000 000 000 mot ca 10 000 jobb ger ca en miljon per jobb. Inte för att effektivisera, utveckla och ställa om utan ”rädda”.

Nu har vi förhoppningsvis kloka och duktiga politiker längre ner i kedjan som tänker annorlunda, men eftersom man kommunicerar att vi ska bevara så är det troligen det som kommer att ske.

10 miljarder till sänkta arbetsgivaravgifter skulle nog skapat mer än 10 000 jobb. Men det är viktigare att sudda ut skillnaden mellan sossarna och ”nya moderater” inför valet 2010 än att följa arbetslinjen.

Jag är rädd att de ”nya moderaterna” tappar bort sig själv och sina framgångsfaktorer i försöket att blir de ”nya socialdemokraterna”.

Fokus » Tio miljarder till vad?.

Öppnar och stänger

Det lönar sig att utbilda sig. Det har vi hört länge. Nu kommer studier som visar att det lönar sig även i lågkonjuktur.

Det är i och för sig inte kontroversiellt. Det jag kommer att tänka på är att klyftan mellan dem som utbildar sig och de som inte gör det växer. För dem som inte utbildar sig, och inte har någon annan talang ser det mörkt ut.

Kraven ökar hela tiden och de enklare arbeten försvinner. Även arbeten som inte kräver en hög utbildning kräver oftast mycket i form av talang, motivation och arbetsvilja. Hur ska alla kunna få en plats i framtiden?

Ska vi satsa mer på att utbilda alla – även dem som inte är motiverade – eller ska vi återskapa enklare arbeten. Alternativet att vissa faller bort och får leva på oss andra i form av bidrag känns ju inte så värdigt.

Higher education and the recession: It still pays to study | The Economist.

Avspark

Igår var jag på en inspirerande Kick-Off med Folkpartiet Skåne.

En klart uppmuntrande sak var att det finns många duktiga yngre folkpartister som verkar inom Region Skåne. Framförallt imponerade Mats Persson vårt ganska nytillträdda regionråd.

Dessutom dök Erik Ullenhag upp. Det är andra gången jag lyssnar på honom och han var minst lika bra denna gången. Han rättade upp en hel del frågetecken och gav inspiration och nya uppslag inför den kommande valrörelsen. Han har grymt bra koll och formulerar det man liksom kan ana sig till på ett bra sätt.

Som vanligt så är jag överdrivit stridslysten och i en av pauserna så kom en dam från Kristianstad med den olyckliga kommentaren att jag var ung. Visst i ett sammanhang där många är över 60. Men jag har jobbat i mer än 10 år och har otaliga högskolepoäng och stora studieskulder, hus, fru, barn och räkningar att betala.

Att kategorisera en 35-åring som ung kan man bara göra om man medvetet eller omedvetet har till syfte att förringa personen, och koppla samman han eller hon med sådant som hör ungdomen till; ansvarslöshet, bristande erfarenhet, lite livserfarenhet m.m.

Jag kontrade helt enkelt med att hon var gammal ( eller sa jag  jättegammal?) vilket blev mindre uppskattat. Jag förklarade mig i och för sig efteråt.

Skate

Under några år var skateboard en ganska stor del av mitt liv. Till saken hör att jag vara ganska usel. Det var nog hela gänget om man ska vara ärlig. I och för sig fanns det inte så häftiga trick som det finns idag. Man kan väl säga att den som kunde göra en ollie 180 var kung. Vi testade att åka lite ramp och jag kan faktiskt skryta med att jag både kunde droppa in i rampen och ta mig fram och tillbaka på ett någorlunda häftigt sätt.

Men det handlade nog mycket om att dricka Coca-Cola äta burgare och ha något gemensamt. När vi insåg att vi inte var något vidare bra började vi åka lite rullskridsko. Det är lite lättare eftersom de sitter fast på fötterna. Man slår sig i och för sig betydligt hårdare  just eftersom de sitter fast på fötternaa.

Bildena är lite blandat. Rampanläggningarna är i Skara och Västra Frölunda och är tagna på en roadtrip vi gjorde.

Borgen vittrar

Hur gammal man än är ska man bo kvar i sitt hus vare sig man kan sköta underhållet eller ej. Varför är det inte naturligt att flytta till en bostad som bättre passar ens behov och förmåga? Nu sitter många gamla och skäms eftersom de inte orkar hålla huset i skick samtidigt som de för höra att det är bra att bo kvar ”hemma”.

Hur hemma är ett tomt skal av gamla minnen som förfaller mer och mer för varje år. För mig har det varit självklart att flytta när mina behov har förändrats. Som ung student bodde jag i en etta, sen flyttade vi till en två:a när ettan blev för trång, sen ett radhus med täppa, sen lägenhet och sen lägenhet igen och nu hus.

Visst trivs jag i vårt hus men jag förstår att det inte är rimligt att förvänta sig att bo kvar här hela livet.

Trygghet för mig är inte väggar och tak utan en omgivning som stöttar och håller mig sällskap. Att sitta i ett hus som förfaller är ju dessutom kapitalförstöring. Inte minst om man ser till det humankapital som sitter och längtar efter sällskap och värme.

Visst ska man kunna välja att bo kvar hemma om man trivs med det – men med tanke på hur mycket antidepressivt våra äldre tar så kan man undra om det inte är dags att tänka om, och kommunicera annorlunda när en äldre vill flytta till gemensamt boende. Kommunernas kalkyler är ofta enkelspåriga. Man väger bara kostnaderna för hemtjänst mot kostnaderna för en plats i gemensamt boende. Det finns andra faktorer som borde vägas in. Det skapas en hälsosam rotation på bostadsmarknaden och  underhållet av befintliga fastigheter hade blivit bättre.

I Ystad finns det en del spännande projekt som som visar att det finns många som vill allt annat än sitta hemma i en vittrande borg.

Val 2010

Nu börjar det bli dags att ta tag i valrörelsen 2010. Jag har spånat på det under flera månader och kommit fram till att det finns flera grundläggande frågor som varje parti borde ställa sig innan de kör igång och försöker köpa väljare med fagra löften.

– Har vårt parti ett existens berättigande?

– Har vi något vettigt att bidra med?

– Har vi någon förankring hos väljarna?

Frågor som verkligen kan ställa till det. Det är lättare att bara köra igång och ta fram ett handlingsprogram. Då slipper man våndas i existentiell ångest. Själv är jag medlem i ett parti med hög medelålder och dålig återväxt. I och för sig har de flesta partier problem med en dålig återväxt, men jag har funderat mycket på den problematik det skapar.

Om man lyckas ta sig genom denna process kan man börja att titta på vilket budskap partiet bör gå på val med. Då är det lätt att fastna i praktiska frågor där det är svårt att hitta en ideologisk koppling. Hur förankrar man ett eventuellt arena bygge i en ideologisk tanke? Väljarna bör ju rösta på partiet för det man står för – inte vad man tycker.

Lyckas man spika ett handlingsprogram och förankra det i någon form av bakomliggande tanke är det sedan dags att pracka det på väljarna på ett säljande sätt. Nu blir det riktigt svårt. Brist på kampanjarbetare plus alla nya kanaler gör det svårare än någonsin att utforma en bra kampanj.

I Ystad blir det än mer komplicerat eftersom det finns en allians att ta med i beräkningen. Gemensamt program eller inte. Vad händer om man har helt vitt skilda åsikter?

Valrörelsen 2010 är långt ifrån självklar.

Arena eller halvmesyr

Man kan ju fråga sig hur det står till med det logiska tänkandet ibland. Inte minst när Thomas Lantz resoneras om en arena vid världens ände eller en ombyggnad av ÖP-hallen.

Han ställer följande alternativ mot varandra.

En ombyggnad av ÖP-Hallen…

… eller försäljning av ÖP-Hallen och omkringliggande mark och byggnation av hans efterlängtade arena.

Helt naturligt borde det ena alternativet vara att sälja marken vid världens ände och renovera ÖP-hallen utan att snåla.

Jag vet inte vad som är bäst men man kan inte jämföra två förslag med så vitt skilda förutsättningar som Lantz gör. Hoppas att Kristina Jönsson är ärligare i sina resonemang. Det har varit uppfriskande med ett kommunalråd som inte myglade med siffrorna för att få som han vill.

Lantz beredd damma av arenan vid Världens ände.