Den Kreativa klassen – Richard Florida

Nu har jag läst den ytterst intressanta boken Den kreativa klassens framväxt av Richard Florida och tänkte lite kort återge hans budskap i bloggen. För alla som har ett samhällsintresse  är hans bok ytterst intressant. I mångt och mycket bryter han med gamla förställningar om hur man skapar tillväxt och får en region att utvecklas.

I centrum för allt står kreativitet och kreativa individer och miljöer. Tillväxt har alltid skapats av att nya ideér. Det vi ser som teknologisk utveckling bygger ju på att kreativa individer har kommit på nya sätt att göra saker. Allt från hjulet till datorn är produkter av kreativitet. Att attrahera och uppmuntra kreativa individer är alltså centralt för all utveckling.

Boken beskriver det han benämner den kreativa klassen. Jag tycker att mycket av det han beskriver är sådant som gäller mer än det han definierar som den kreativa klassen, det speglar snarare värderingarna hos den yngre generationen. Det han säger är att om man skapar förutsättningar som lockar den kreativa ,så kommer företagen vilja placera sig i området och man får tillväxt.

Han pekar på hur vi de senaste 50 åren har gott genom en genomgripande förändring. Värderingar och sociala koder har förändrats på ett sätt som såg som otänkbart på 50-talet. Även om boken har ett mycket amerikanskt perspektiv kan man känna igen mycket. Vi ser en utveckling där service och kunskapssektorerna väljer och att arbetstillfällen inom industrisektorn blir färre och färre. Vilket kanske är tur eftersom det inte finns många av dagens unga som söker sig till industrin. De vill arbeta inom service- och kunskapssektorn.

I mångt och mycket tar han upp sådant som vi vet är på gång.

På arbetet vill vi har flexibilitet, en stabil arbetsmiljö, en vettig grundlön, möjlighet att växa, erkännande, stimulans från kollegor och chefer, spännande arbetsuppgifter. Inte minst vill vi arbete på en plats som låter oss vara kreativa. Platsen är det centrala för Florida.

På fritiden vi vill ha upplevelser vi vill leva livet. Vi vill inte leva i en tråkig och plastig förortsmiljö. Kreativa människor vill att det ska vara genuint och varierat. Det ska finnas oändliga möjligheter att göra saker – hela tiden. En aktiv fritid är självklart och vi blir mer och mer medvetna om att vi har begränsat med tid. Är det rimligt att lägga ner tid på att samla ihop mat i en affär när man kan göra andra saker som man annars måste avstå. Det är viktigare med kultur på gator och caféer än på institutioner eftersom tillgänglighet är allt.

Det finns en bra teori kring skillnaden mellan socialt kapital och kreativt kapital. Kreativitet frodas bäst där man har många lite svagare sociala interaktioner än i samhällen där det finns få, men starka sociala band. Kreativitet frodas i nya möten och impulser. Ett samhälle där det är enkelt att skapa nya kontakter är troligen också tolerantare och tillåter avvikande uppfattningar och ideér. Tolerans är en av de dimensioner som han försöker fånga in. Bland annat genom ett gay-index, bohem-index och smältdegel-index.

Det han har försökt fånga är graden av tolerans, talang och teknologi för att skapa ett kreativtetsindex. Det är dessa tre faktorer som han ser som grunden för ekonomisk utveckling. Efter att ha läst boken är jag ganska övertygad om han det ligger något i vad han säger.

spelade bort barnbarnets veckopeng…

Om tänker sig en sådan rubrik så hade väl de flesta blivit upprörda och den stackars mannen hade riskerat att lynchas. Det är inte rätt att spela med andras pengar.

Jag hör ibland i övrigt rationella och kloka personer som avvisar klimathotet som nyss. De hävdar att det finns forskare som inte håller med. I grunden vill jag hålla med dem. Om alla är överens blir jag misstänksam, extra mycket om det visar sig att avvikande åsikter har förtryckts.

För min del handlar det om två saker; sannolikhet och konsekvens. Säg att det bara är 25 procents risk för att klimatalarmisterna har rätt. Kanske bara 5 procents risk för att de riktiga domedagsprofeterna siar rätt.

Konsekvensen däremot är så allvarlig att det är fullständigt orimligt att inte vidta säkerhetsåtgärder med den i relation till konsekvens höga risken.

Om man dessutom tänker på att det inte är vi som spelar spelet som står för insatsen är det än tydligare att vi måste göra det vi kan.

Bara för att det finns avvikande åsikter innebär det inte att man kan välja sida utan bara att man måste fördela oddsen och väga konsekvenser. Vad det gäller klimatet finns det en signifikant risk att hela spargrisen går åt om vi inte agerar nu.

Climate change: A heated debate | The Economist.

Ut med den gamle…

Nu är Centern igång och försöker att stärka sin profil som Sveriges mest företagsvänliga företag. Då speciellt vänligt mot småföretagare.

Jag tycker att det är uppfriskande att i alla fall ett  parti sticker ut hakan och sätter fokus på en av de mest betydande frågorna för svensk ekonomis framtid.

Skönt att se att de skrotat sin gamla idé om att luckra upp arbetsrätten för de under 26, eller vilken ålder nu var. LAS är en lag – och alla måste vara lika inför lagen.

Det finns åtskilliga exempel på vad som händer i länder där man gör skillnader mellan olika grupper av anställda. Både i Frankrike och Spanien är arbetskraften uppdelad i två läger. De som har fast anställning och de som hoppar runt mellan vikariat. Det skapar en icke fungerande arbetsmarknad.

Målet med arbetsmarknadspolitiken måste vara en avvägning mellan att vi som nation ska ha konkurrenskraftiga, innovativa och effektiva företag och att de anställda ska ha en grundläggande trygghet.

Som det är nu så tar lagstiftningen ingen hänsyn till företagets framtida utveckling, resultatet blir givetvis att problemen består och företagen ofta inte lyckas vända utvecklingen. Slutligen har alla förlorat sina arbeten.  Hade man behållit de som bidrar mest till företagsutveckling hade Sverige som land haft konkurrenskraftigare företag.

Det finns dessutom en bekvämlighetsfaktor. Vet man att man sitter säkert, eller  har en känsla av att sitta säkert (ingen sitter säkert), är jag säker på att det i vissa fall påverkar prestationsnivån och engagemanget för för företagets utveckling.

Den största effekten är nog inte att gamla åker ut, utan att de tvingas att hålla sig kvar på egna meriter. Något som kommer alla tillgodo.

Centern placerar sig längst ut till höger – Sydsvenskan

Skatter i Fokus

Jasenko Selimovic gör en bra sak i Fous. Han lyfter fram tabut eller ointresset kring skatter. Skulle vi öppet börja diskutera skatter och skattenivåer hade det troligen orsakat ganska mycket förändring.

Jag hade nyligen en föreläsning för 70 blivande frisörer och gjorde jämförelsen mellan 100 kronor vitt och 100 kronor svart. Det var skrämmande. De visste inte vad moms var. Det blev inte mycket kvar.

Man kan nog säga att svensken i gemen är analfabet vad det gäller skatter.

Debatten kring högre eller lägre skatter blir därför endimensionell och ideologisk. Det borde handla om vilka skattesänkningar som kan skapa arbetstillfällen, eller vilka skatter som är orättvisa.

Ibland jämför jag skatter med andra produkter och tjänster. Skulle vi lagt så stor del av vår inkomst på något annat, utan att jämföra priser och avtalsvillkor?

Tänk om det fanns ett pricerunner för skatter.

Fokus » Jag får inte skriva om skatter.

Surfs up mp

Det är dags att ta ett nytt grepp i alliansen. Det finns två alternativ antingen slår man ihop partierna för att komma ifrån 4 procent problemet. Annars måste de öppna upp för mp som en möjlig allianspartner. Det är faktiskt så att miljöpartiet är lika stort som centern och kd tillsammans.

En allians som bygger på Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som de idébärande partierna kunde lyckats (30+10+10) om bara centern eller kd räddar sig kvar så fixar det sig med marginal.

När man tänker på det är faktiskt miljöpartiet tillbaka i sin position som vågmästare, eftersom alla tydligt har signalerat att de inte kommer att samarbeta med SD. Att SD kommer in i riksdagen är jag helt övertygad om. De kommer plocka många förstagångsväljare och unga.

Jag förstår inte varför miljöpartiet inte tar tillfället i akt att röra om i grytan. Det är precis som att de har tappat sin särart och kaxiga attityd. Hade de hoppat av så hade det varit tufft för den röda sidan och en borglig valseger ganska sannolik.

Normalt sett skulle jag inte gråta en tår om kd trillade ut ur rikdagen, Ju mindre partiet blir desto mer extremt kommer det bli i sina värderingar. Eftersom de bara kommer att ha sina kärnväljare kvar och kommer att slå vakt om dessa.

Jag hoppas att miljöpartiet börjar surfa på vågen.

Rekordresultat för SD – DN.se.

Höger – Vänster

Statsvetaren Sven Dahl skriver om Miljöpartiet i Neo. Ett parti som grundades för att stå utanför höger – vänster skalan, men som nu har intagit en vänsterpositition.  Jag kan erkänna att jag tidvis lockas av miljöpartiet och dess progressiva ideér. Dessutom undrar jag om inte deras tillväxthämmade politik i mångt och mycket hade lett till mycket gott, kanske rent av också till en ökad tillväxt.

Jag vill i och för sig inte placera in folkpartiet på en höger – vänster skala eftersom jag anser att liberalismen som tanke varken är höger eller vänster vad nu det är. Liberalismen är en tanke som precis som miljöpartiets ideologi inte låter sig klassificeras och mätas.

Om man läser artikeln så framgår det hur obekvämt det måste vara för miljöpartiet att sitta i samma båt som vänstern.

svend dahl.pdf.

Kreativ teori

DSCF0525[1] Jag har stött på namnet Richard Florida i flera sammanhang nu. Han förespråkar en teori där kreativitet är centralt för ekonomisk tillväxt. Jag skaffade fram boken och redan efter förordet så känns det som att han är något på spåret.

Ibland är det viktigt att gå till källan. I detta fallet känns det så. Eftersom jag kan tänka mig att man använder hans teori som hävstång för allehanda satsningar inom kultursektorn. Dessutom är det verkligen intressant och viktig kunskap när man pratar om att få hit eller skapa ”jobb”.

En sak som verkar vara utom all tvivel är att Ystad måste arbeta hårt för att inte bli en stad dit seniorer flyttar för att somna in i lugn och ro. Ystad måste kännas spännande och vara ett val för kreativa människor. Människor som är kreativa i sin yrkesroll, vare sig de är tryckare, skådespelare, senior eller konsult. Kreativitet är nämligen inte förbehållet kultursektorn utan finns överallt. Det finns dessutom många inom kultursektorn som saknar kreativitet.

Hemma hos Maslow

Funderade lite och kom att tänka på Maslow och behovspyramid. abraham-maslowFysiologiska och Biologiska-, Säkerhets-, Gemenskap och tillgivenhets-, uppskattnings- och i bästa fall självförverkligande behov staplas ovanpå varandra. Har man inte mat för dagen är det svårt att tänka på sitt behov av säkerhet m.m.

Jag anar en konspiration. All fokus på inredning, matlagning och sociala krav håller oss kvar vid de lägre nivåerna. När ett behov är tillfredsställt borde man ju sikta på nästa nivå. Genom att vi håller kvar fokuset på de lägre nivåerna så hindras i vår jakt på självförverkligande.

Tänk då vilket dubbelfel det är att försöka förverkliga sig själv genom inredning,  matlagning och jakten på socialfullkomlighet.

Nu kan jag ju ha fel. Det kanske inte är en konspiration. Jag har vissa problem med att identifiera konspiratören.

Strandklipp

Äntligen så har jag sett en attraktiv vision för ett av Ystads attraktivaste område. Projektet kallas Horisont. Tanken är att skapa en ny stadsdel i anslutning till Sandskogen vid världens ände. Ungefär som Gjuteriet, men mer modernt. Det vill säga man blandar bostäder, kontor, affärer och kultur enligt det sätt som numera används när man planerar nya stadsdelar. Kommunen behöver inte sätta till en krona, och skatteintäkterna kommer att öka. Den kan dessutom få betalt för marken, och på så sätt få råd att sätta av pengar till kommande pensionsutbetalningar, eller investera ytterliga för att förstärka Ystads profil som en kulturstad med hög livskvalitet.

Visst verkar det befängt att upplåta marken till en industri. Min dröm är att det ska gå att cykla från Lilleskog till Nybroån utan att tvingas köra genom ett oattraktivt industriområde. Detta är ett steg på vägen.

Det är tufft att vara visionär i Ystad. Speciellt om man inte är tummis med kommunledningen som redan har sin plan klar, eller i alla fall en idé om vad som ska vara deras plan klar. Därför blir detta förslaget inte kyligt utan snarare djupfryst mottaget. Jag förstår kommunledningen som sitter i möte efter möte, planerar, funderar och kämpar med långdragna processer medan folk i allmänhet inte engagerar sig. De får ingen positiv uppmärksamhet eller uppskattning. Då måste det kännas tungt när det bara dyker upp ett förslag som ”stör” den process man arbetat så hårt för att föra framåt.

Kristina Jönsson säger att de vill ha en kajplats. Fanns det den minsta vilja att fördjupa sig i alternativ till de egna ideérna kan man i alla fall formulera om sig. De vill ha möjlighet att lasta sina produkter på en båt, det borde gå att lösa utan att de hade en egen kajplats.

Jag tycker att det förslag ligger i linje med den samhällsutveckling vi har sett, från ett industrisamhälle till ett servicesamhälle och i framtiden troligen något annat som tillväxtmotor.  Framtidens arbetstillfällen vet ingen var de kommer att skapas men med tanke på att alla andra satsar på kunskap och forskning känns ju industri lite fel. I alla fall om man inte har några riktigt bra argument.

Synd att det blir lite taliban varning över de som deltar i debatten. Tvärsäkra uttalanden och åsikter står som korancitat på en söndagsbön.

Jag har gärna sett att man lyfta fram detta och fler alternativ. I brist på stadsarkitekt kanske det är dags att utlysa en -eller idétävling där man lät alla som ville proffs och amatörer ta fram sin modell av det framtida Ystad.

Visionärer vill ha ny stadsdel – Ystad Allehanda.

Bluffjournalism

Det hade varit en hälsomässsa i Tomelilla och Allehanda skickar dit en skjutjärnreporter för att dokumentera det hela. Rubriken blir det som står nedan ”andligt och jordnära blandades”. Hur kan man rapportera om andlig kirurgi och färghoroskop  utan att inta en ifrågasättande hållning. Rubriken borde varit bluff och båg lockade lättlurade stackare. Därefter kunde man gjort en förteckning över alla alternativa kurer som finns, och där man vetenskapligt visat att de inte fungerar.

Skäms YA många tror fortfarande att det som står i tidningen är sant. Att man genom att publicera sådant här legitimerar man lurendrejeri. Jag har förstått att korrekturläsningen har fått styrka på foten, men har man nu tagit bort alla förnuftiga redaktörer också.

Andligt och jordnära blandades på mässa – Ystads Allehanda.