Socialisering

I veckan The Economist fanns det en ganska intressant reflektion över hur förskolor kan göra och integration fungerar bättre.  Det är alltid kul att läsa om Sverige när det är skrivet av någon som inte är svensk. De ifrågasätter  och betraktar Sverige utifrån vad det är. Ett extremt samhälle som skiljer sig från de flesta andra.

”Few other countries are likely to try the experiment—Sweden and Denmark spend about €10,000 a year per preschool pupil. Expect to hear more, though, about clashes between parental freedom and integration. The Nordics may be an extreme case, but their debate has lessons for all Europe.”

Ibland tycker jag att vi låter barnens behov stå tillbaka för andra värden. Jag tror att det bästa för barn är att vara hemma tills de kan göra sig förstådda och förstå. Det hade inte känts bra att skicka iväg dottern till dagis 6 timmar om dagen vid 18 månaders ålder.

Till viss del tror jag att vi lura oss själva. Om dagis inte är det bästa för barn under tre år – vilket det finns forskare som hävdar – så måste vi göra stora förändringar i samhället. Då är det enklare att förneka, förtränga och lura sig själv. Alternativet är ju att man inte gör det som är bäst för sitt barn.

Dagis är ett experiment. För framstår det som ansvarslöst att göra så stora förändringar som man gjorde när man byggde upp dagissystemet utan kunskap om hur barn påverkas.

Eftersom barnen numera utsätts för pedagogik redan vid två års åldern är det konstigt att det bara går sämre och sämre för dem i skolorna. De har fler och fler bokstavsdiagnoser och mår i allmänhet sämre nu. Det finns många barn som äter antidepressiv medicin. Något verkar vara fel.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *