Wanja och kluvenheten

Jag älskar Dick Erixons känsla för att fånga upp ovärderliga citat. Denna gången är det Wanja Lundy-Wedin som ger oss en riktig klassiker.

Wanja Lundby Wedin: Det är naturligtvis bra att man får ett ökat utrymme för konsumtion. Men jag tror att det här med jobbskatteavdraget… det måste man se på längre sikt.

Jag blir väldigt upprörd när politiker, som inte ska lägga sig i vår avtalsrörelser, går ut och säger ‘Nu behöver ni inte be om så stora löneökningar. Titta, vi kan ge er mer än vad ni kan få med löneökningar.’

Ungefär som om politiker ska stå och dela ut pengar till folket.

Det är märkligt hur hon lyckas få till det gång på gång. Det är så tydligt att vänstern inte har några hållbara argument och att deras samhällssyn är passé.

LO-Wanjas nyliberala retorik mot jobbskatteavdraget.

F-skatt är F-örlegat

För någon vecka sedan träffade jag en kille som hade några häftiga tankar och ideér. En av de bästa var den att han ifråga satte själva F-skatten.  Borde inte utgångsläget vara att alla hade F-skatt eller avskaffa rentav F-Skatten. Låt alla kunna agera som företagare.

Själva idéen knyter an till en sak som jag funderat på. När jag gick i högstadiet kom facket dit och berättade hur viktigt det var att vara med i facket, och låta dem tillvarata en intresse. När jag tänker efter så var det utgångspunkten för hela min skolgång. Vi skulle bli anställda –  inte ett ord om företagande. Jag skyller till viss del på Olof Palme. Hans starka sida var inte företagande. Han såg företagare som gamar vars enda drivkraft var att utnyttja arbetarna. Det var i alla fall det budskap som han kommunicerade ut. Gunvor Hildén skriver följande en recension av Claes Arvidssons bok om Olof Palme.

Ekonomisk politik var uppenbarligen inte ett område som Olof Palme prioriterade. Ofta lät han sina finansministrar sköta saken. Men då och då hoppade han in, t ex genom att lägga sig i avtalsrörelserna, att stötta förslaget om löntagarfonder trots att han egentligen var emot och göra framstötar för att utvidga den offentliga sektorn. Olof Palme ville ge folket inflytande över alla samhällssektorer, även näringslivet. Men det skulle i första hand ske genom höjda skatter, större offentlig sektor och inflytande på den egna arbetsplatsen, inte genom att socialisera företag.
Claes Arvidsson, som är ledarskribent på Svenska Dagbladet, ser den socialdemokratiska politiken främst på 70-talet men också på 80-talet som ett direkt hot mot den ekonomiska utvecklingen.

Det var under denna statsminister jag växte upp. Att Företagarna eller Svenskt näringsliv skulle komma åt skolbarnens mjuka hjärnor och fylla dem med kapitalismens lovsång var inte att tänka på.

I skenet av det är naturligt att de som startade företag skulle godkännas av staten. Men nu blåser det andra vindar och ett tydligt sätt för regeringen att visa att företagande är bra för individen och för samhället skulle vara att avskaffa förfarandet där staten ska godkänna en företagare. Numera är det ändå i princip bara formalia. Det är ytterst sällan någon nekas F-skatt. Ytterligare ett argument för att ta bort prövningen.

De som missköter sitt företagande och uppsåtligt bedrar och agerar ohederligt ska såklart inte få driva företag. Detsamma gäller den som drar på sig stora skatteskulder eller gör upprepade konkurser. Men utgångspunkten borde vara att man betrodde alla att bli företagare – till dess att något annan är uppenbart.

Arbetslinjen i arbete

I går blev jag lite besviken på Alliansen. Nu ska de köpa pensionärernas röster på arbetslinjens bekostnad var min tanke. Det finns en broms i pensionssystemet av en mycket god anledning. Det ska räcka till kommande generationer däribland till undertecknad. Om vi tar bort effekten av att bromsen träder i kraft och belånar landet istället kunde vi lika gärna låtit bli att införa bromsen. PRO har gjort en utredning där man kommer fram till följande siffror

De närmaste tre åren kommer skillnaderna att bli ännu större, eftersom pensionären inte kommer att få sin inkomst uppräknad. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Det innebär att pensionen kommer att minska de närmaste tre åren, enligt prognosen.

År 2012 kommer pensionären att ha hela 22 procent mindre att röra sig med än löntagaren om prognosen slår in.

Om vi istället utgår från vad en vanlig löntagare får i pension, så är det idag lite drygt 60 procent.

År 2006 kunde löntagaren räkna med att få nästan 65 procent i nettoinkomst i förhållande till nettolönen som arbetstagare.

År 2012 kommer nettoinkomsten att ha sjunkit till 52 procent av löntagarens nettoinkomst.

Förändringen beror på en kombination av bromsen i pensionssystemet och den stora skatteskillnaden mellan yrkesverksamma och pensionärer.

Pensionären kommer kontinuerligt att få en allt lägre andel av löntagarens inkomst.

Jag tycket inte att jobbskatteavdraget är inte det bästa på långsikt. Då ser jag hellre ett förhöjt grundavdrag för alla. Men man ska inte glömma att Alliansregeringen tillträdde i ett läge där Socialdemokraterna trots en lång högkonjunktur inte lyckats få människor i arbete. Alliansen gick till val på att de skulle få människor i arbete. Då ska jobbskatteavdraget ses som en del av detta. En annan är att man försöker få människor att gå från passivitet till aktivitet. Därav satsningarna på nystartsjobb och den massiva satsningen på praktikplatser och en ökad koordination mellan arbetsförmedling och försäkringskassa.

Idag blev jag glad igen. I Sydsvenskan stod  det att de flesta av de som tidigare stämplades som arbetsodugliga och värdelösa klara av att arbeta. Detta sker inte   på ett människofientligt och ovärdigt sätt, vilket det ofta framställs som. Utan utifrån en positiv människosyn där man tror på individen och dennes förmåga.

Många har gjort framsteg. Vi ser att de har börjat bryta sitt mönster från sjukskrivningstiden och att vi har mer att erbjuda dem, säger Agneta Mattsson.

Totalt sett har hon en positiv bild av de utförsäkrades första tid hos Arbetsförmedlingen.

Vi har mött individer med väldigt olika problem och svårigheter och vi kan nog utveckla vårt arbete. Men vi har fått många positiva signaler från folk om att komma till en ny myndighet, möta nya människor och få nya möjligheter. Det känns skoj att se att individer har tagit sig framåt, säger Agneta Mattsson.

Givetvis kommer vissa i kläm, men att försöka få människor att vara aktiva och ge dem en position i samhället där de känner sig behövda är inte lika omänskligt som att slentrianmässigt förpassa människor till ett liv i passivitet och utanförskap.

Detta är för mig det första tydliga tecknet på att arbetslinjen fungerar. Det är ett stort skepp som ska vändas och det finns en stor tröghet i systemet att brottas med –  men genom hårt arbete lyckas Alliansen skapa resultat. I skenet av det är det inte orättvist att pensionärerna får en del av samhällsvinsten.

Den största vinsten är ändå den som inte kan räknas i pengar utan i människovärde, självkänsla, stolthet och självständighet.

Den som går i borgen

Det finns ett vedertaget uttryck. Den som går i borgen går i sorgen. Nu ryktas det att EU-länderna ska lösa delar av Greklands skuld, alternativt ingå en form av borgensåtagande. Ryktet går om en bail-out fond på 25 miljarder Euro. The Economist beräknar det totala behovet till 75 miljarder Euro över en femårsperiod. Man har bett om IMF:s hjälp men eftersom Grekland är med i Euro-samarbetet har de ett begränsat antal verktygslåda att arbeta med.

The Greek government has somehow to keep its economy on an even keel while pushing through a huge fiscal tightening. Countries that seek IMF help generally have to endure brutal cuts in public spending, which deepen recessions. To counter that effect, the IMF typically counsels a weaker currency. Sadly, this is not an option for Greece. Stuck in the euro, its exchange rate with its main trading partners is fixed. Greece cannot devalue, so it needs more time to adjust than the three years it has agreed with its EU partners—and a bigger safety net while it does.

Dessutom blir grekerna argare och argare över att regeringen sparar i de offentliga finanserna samtidigt som de försöker att effektivisera sin skatteindrivning. Vi svenskar kan nog inte ens förstå hur slapphänt man har sett på skatteindrivning i exempelvis Italien och Grekland. Ska man var taskig kan man nästan säga att medborgarna har betalat skatt efter samvete inte efter inkomst.

The mood gets gloomier with each round of cuts. Two rises in excise duties on fuel, alcohol and cigarettes in under three months have caused grumbling. On March 24th a bill arrived in parliament aimed at cracking down on tax evasion by Greek companies as well as the self-employed. Doctors, lawyers and taxi-drivers will all have to issue VAT receipts; electronic systems for cross-checking returns will be upgraded. High-earners will have to pay more income tax. Yet many doubt if the tax overhaul will produce anything like the €2.7 billion ($3.5 billion) of extra income the finance ministry wants without a thorough clean-out of the notoriously corrupt tax administration.

Pension reform is likely to make Greeks crosser still. The retirement age will rise from 58 (on average) to 65 for both men and women, bringing Greece into line with other EU countries. The number of female civil servants applying for early retirement has already jumped by 25% this year. The government wants to trim the public-sector payroll, but its most productive workers are often women in their 40s and 50s. “It’s the most efficient female colleagues who are lining up to leave,” says an official at the civil-service union.

Ett annat problem är precis som jag nämnt tidigare att man nu skickar en signal till övriga så kallade PIIGS länder. Signalen är tydlig. Ni behöver inte ta ansvar. Italien behöver inte ta tag i den utbredda korruptionen och skapa en långsiktigt hållbar politik. I Spanien ser vi att regeringen inte tar de kraft tag som behövs.

Deeper reforms to Spain’s economy look unlikely. The Bank of Spain’s governor, Miguel Ángel Fernández Ordóñez, is calling for reform of a rigid labour market that makes most employees too costly to fire but condemns a third of workers to unstable, unprotected temporary jobs. Yet the government has repeatedly delayed pension and labour reforms. Mr Zapatero’s great goal is to conserve social peace. That means keeping trade unions happy, even if reforms (and growth) have to wait.

Some detect a whiff of cowardice. Mr Zapatero’s determination to avoid general strikes is proof that he will never take a difficult decision, says Artur Mas, head of the Catalan Convergence and Union coalition. And because broad agreements on public-spending cuts lack detail, they also lack urgency. A recent austerity deal with regional governments, responsible for over a third of Spain’s public spending, allows for two more months of haggling.

Det är inte enkelt det här men det blir svårare om man inte håller sig till reglerna. Janne Dahlqvist formulerar sig kort och kärnfullt.

Jag är förespråkare för EU men det börjar bli svårt att upprätthålla tron på att EU kan bli den storheten jag ser i min vision. Det är alldeles för mycket okunnighet och urusel moral i många av de länderna som är med idag. Att EU skulle slänga ut länder ser jag inte som ett realistiskt alternativ, det är för många som skulle se sin maktbas hotad då och kämpa med näbbar och klor för att stoppa detta hot. Frågan är bara om det finns någon realistisk möjlighet att genomföra EU till det positiva projekt det skulle kunna vara. Vi har länder med utbredd politisk korruption, vi har länder som vars styrande inte ser allvaret i det ekonomiska ansvaret och vi har länder där politiker använder det politiska förtroendet för att av kriminalisera sig själva. Det är i en svensk människas ögon skrämmande att detta överhuvudtaget kan förekomma och ännu mer skrämmande att det kan fortgå. Frågan är vad man kan göra för att ändra på denna utveckling, frågan är om det finns något man kan göra.

Jag tror att vi är många som delar hans känslor för detta fredsprojekt som riskera att spåra ur och ställa norr mot söder och sänka Europas konkurrens kraft mot omvärlden. Välstånd är viktigt för freden. Den som har ett bekvämt och fullgott liv är mindre benägen att ta till våld för att öka sin levnadstandard. Fred byggs genom handel och att vi tillsammans skapar en större kaka att dela på. Det är svårt att göra en större kaka när det finns dem som äter upp smeten.

Föräldraledighet

Pappor tar ut allt för lite ledighet om man frågar feminister, och jag kan till viss del hålla med. Men det innebär inte att jag har rätt att bestämma över hur andra fördelar sig föräldraledighet. Jag har åsikter om mycket, men varför ska man kunna tvinga sina åsikter och mitt tyckande på andra just när det gäller föräldraledighet?.

Den skeva fördelningen skylls allt som oftast på ekonomin. Att familjen inte har råd. Ett skenargument eftersom de flesta har råd att göra både det ena och de andra samtidigt som de har småbarn. Man prioriterar helt enkelt inte att mannen ska vara pappaledig.

Nu har jag fått lära mig att de individuella skillnaderna mellan könen är större än de skillnader som eventuellt kan kallas manligt och kvinnligt. Det skriver Hanna Lager och refererar till en artikel i DN. Det är intressant. Många feminister förespråkar att föräldraledigheten via lagstiftning ska fördelas jämnt mellan föräldrarna, och att män och kvinnor är lika lämpade att ta hand om småbarn.

Men att de individuella skillnaderna är större än de mellan män och kvinnor som kollektiv kan inte användas som ett argument för en sådan fördelning. Snarare för att föräldrarna i ännu större utsträckning själv ska få bestämma vem som ska vara ledig. Både pappan och mamman kan ju vara bäst lämpade. För mig är det viktigaste att barnet får så bra start på livet som möjligt. Det står över politisk korrekthet

Här lyckas många jämnställdstalibaner gå vilse. De kan vara emot lagstiftning byggd på moraliska grunder – men inser inte att en lagstiftning som fördelar föräldraledigheten lika också bygger på moraliska och värdegrunds argument.

Arbetsgivarna riskerar att tappa ansiktet

Fler och fler arbetsgivare inför policys kring användandet av främst Facebook men även andra sociala medier på arbetet. Det är ett feltänk som beror på att man inte f’örstår att det är ett nytt sätt att nätverka och att kommunicera. Jag har själv varit skeptisk till det hela men är nu helhjärtat en anhängare till Facebook.

Arbetsgivare som förbjuder sina anställda att använda Facebook kan lika gärna begränsa tillgången till telefoner, e-mail och skaffa en vakt som säkerställer att det inte försiggår annan otillbörlig kommunikation.

Att övervaka och detaljstyra fungerar inte på arbetsplatser där man säger att det ska finnas frihet under ansvar. Begränsa de anställdas friheten och de kommer att begränsa sitt ansvarstagande och därmed sitt engagemang för sitt arbete och sin arbetsgivare.

Smarta arbetsgivare kommer uppmuntra de anställda att kommunicera med sina kunder. Om det sedan sker via direkta möte, telefon eller sociala medier är mindre väsentligt. Man måste tro att personalen har förmågan att den lämpligaste formen.

Ge de anställa frihet att kommunicera. Det finns de som pratar bort timmar i telefon. Det är ingen förespråkar att man ska begränsa tillgången till telefoner för kollektivet för det.

”Glöm inte fördelarna med Facebook” | Second Opinion.

Ett ojämnt tempo tär på krafterna

Jag har skrivit om Sydskånska gymnasiet och Annika Becker affären tidigare och har inte mer att tillägga än att gratulera Ystad Allehanda som nu har lyckats med de de föresatt sig att göra.

Det som kan kommenteras är hur direktionen in i det sista lyckas göra detta till en fars. Med tanke på hur direktionen beter sig är i alla fall jag tveksam till att alll skuldbörda läggs på Annika Becker.

Först händer ingenting, sen ingenting, sen ska man utreda, sen ska man utreda, sen fattar man beslut, sen väljer man att förhandla, sen händer ingenting och sen ingenting. Först när ägarkommunerna säger ifrån på skarpen lyckas man komma till avslut.

Nu kostar det tre miljoner. Om man hade avvaktat utredningen om en eventuellt upplösning av gymnasieförbundet kunde man nog kommit betydligt billigare undan. Kommer man kom fram till att förbundet skulle lösas upp hade det sannolikt blivit en fråga om arbetsbrist i ledningen.

Antingen hade Bo Sterner rätt som lät förhandlingarna dra ut på tiden, eller så hade han fel. Men när så många människor påverkas är det viktigt att stå fast vid sin linje och att vara tydlig i sin ledarroll. Man kan visa handlingskraft och vara tydlig utan att orsaka skattebetalarna onödiga kostnader. Tre miljoner kronor skattepengar är mycket pengar – även när det är skattepengar.

En sökning på Sydskånska gymnasiet på Ystad Allehanda ger allt annat än upplyftande läsning. Det visar hur avsaknaden på ledarskap har präglat hela processen från början till slut. Dessutom kan du följa deras artikelserie här.

Den som håller ett ojämnt tempo brukar oftast inte vara först över mållinjen. Det ska bli spännande att se vad utredningarna utmynnar i – inte minst avseende hur direktionen har fungerat och bör fungera. Hoppas att Ystad Allehandas intresse för gymnasieskolan finns kvar när den presenteras.

Annika Becker avgår med omedelbar verkan.

En nyhetsmölla i Ystad

På Ystads Allehanda har Carl Johan Engvall blivit läsarredaktör. Carl Johan är sedan ett tag den som ska försöka få med YA på tåget vad det gäller sociala medier. Nu känner jag inte Carl Johan. Men att tro att twitter kommer att bli stort i Ystad förstår jag inte. I Ystad twittrar vi på gågatan – och jag kan lova att det oftast används mer än 140 tecken.

Men som läsarredaktör tror jag att han kommer åstadkomma mycket bra. På sin blogg ger han uttryck för många bra och intressanta tankar. Framförallt tror jag att det finns mycket att göra i interaktionen med läsarna. Både genom att förmedla nyheter som läsarna författat men också att försöka få mer debatt. Han jämför med Newsmill och tror att vi få något  liknande hög kvalitet lokalt. Det tror inte jag – förhoppningsvis har jag fel.

Jag gillar det han har gjort på insändarsidan. Numera är det svårare att skriva anonyma insändare. Det är bra. Finns det något meningslösare är när hundhatare, hundälskare, bajspåsen, Han som plockar upp efter andra, Det som gömms i snö m.fl. skriver sina menlösa artiklar.

Ska vi få en bra debatt av hög kvalité måste folk stå för sina åsikter. Annars kan det gå som när Netto öppnade sin butik och kommentarsfälten fylldes med allt från påhopp till allmänt stöttande åsikter om allt och alla. Tyvärr har kommentarerna raderats. Troligen i samband med att man införde ett nytt system för att hantera kommentarer. Synd – hoppas att någon har bevarat dem åt eftervärlden.

Jag hoppas att vi kan få mer debatt och diskussion i Ystad och att de som för den öppet visar vem de är och vad de står för. Jag har själv lämnat lite kommentarer och använt mig av funktionen där man kopplat kommentaren till Facebook. Häftig lösning. Det jag inte kan stå för bör jag inte skriva. Skriver jag sedan en kommentar som jag inte kan stå för har jag ju alltid rätt att ångra mig.

Sverige är på god väg att bli ett land där man bara pratar om sport och väder. Politik, nyheter, tankar och annat som utmanar eller kan skapa spänningar förpassar vi till det privata (ensamma). Vi vill ju inte få en diskussion som man hör folk säga då och då. Eftersom jag är fullkomligt övertygad om att det är när åsikter bryts som vi rör oss framåt och genomskådar lögnen anser jag att debatt och diskussion är en viktig del av ett demokratiskt samhälle.

Eftersom jag utgår från att Carl Johans har koll på när man länkar till hans blogg vill jag dessutom passa på att önska honom lycka till och lovar att göra mitt för att möllan ska snurra.

Besviken på praktikanterna

Jag misstänker att att Fredrik Reinfeldt har haft en praktikplats hos Göran Persson. Han använder nämligen i stor utsträckning samma verktyg för att dölja det faktum att det skapas för få riktiga arbetstillfällen.Vart man än kommer finns det en praktikant som betalas av det allmänna. Arbetsförmedlingen förmedlar mer stöd än arbeten.

Nu kan man ju ganska enkelt konstatera att det är bättre att människor är aktiva än passiva och att samhällets kostnader är de samma. Men det finns en gräns där det finns så mycket praktikplatser och stöd att arbetsgivarna anställer människor för att utföra arbeten som det inte finns en stadig ekonomisk grund för. Det innebär att praktikplatsen inte leder till en anställning, utan bara blir ett sätt för arbetsgivaren att få en tillfällig förstärkning,

Jag tror att vi har passerat denna gränsen. När människor med gedigen arbetserfarenhet ”praktiserar” inom en bransch de kan innan och utan har det gått snett. Jag har stött på det vid ett flertal tillfällen.

I min naivitet trodde jag att Alliansen skulle bemöta arbetslösheten på ett nytt sett. I min villfarelse trodde jag att de skulle fokusera på att skapa arbetstillfällen. Det vill säga skapa ett gynnsamt företags- och anställningsklimat. Det är nämligen när företagen anställer som det skapas arbetstillfällen – inte när politiker skapar sysselsättning,

Skatt på tobak, bensin och alkohol är hög för att dämpa efterfrågan på varorna. När man har hög skatt på arbete dämpar det på samma sak efterfrågan på arbetskraft. Sänk arbetsgivaravgifterna rejält rakt av för alla. Så att fler får jobb och färre måste praktisera.