Vad håller jag på med…

Det kan man undra. Här sitter man sent på kvällen och skriver på en blogg som handlar om politik, Hur kunde det gå illa för mig,

För det första beror det på att  jag är naiv nog att tro att jag genom att delta kan påverka. För det andra tror jag att jag har något att tillföra. För det tredje tycker jag att det är en demokratisk skyldighet att engagera sig – inte minst ett valår. För det fjärde är det utmanande och håller i gång kreativiteten. För det femte är det ganska socialt och man bygger bra och nyttiga nätverk. För det sjätte  är jag totalt ointresserad av att titta på när andra idrottar. För det sjunde gillar jag att formulera och uttrycka mig. För det åttonde…

På minus sidan återfinns att det tar ganska mycket tid i anspråk. Tid som jag exempelvis kunde använt för att komma i form eller läsa en bok. Men eftersom jag känner mig själv och vet att jag skulle lagt den tiden på att titta på TV så väger plussidan över.

Nu kör jag järnet fram till valet. Detta är första gången i mitt liv som jag har levt under något annat än socialism, det kommer jag kämpa hårt för att få en fortsättning på.

Mat till vilket pris

Jag funderar över om den liberala ryggmärgsreflexen att se EU:s jordbruksstöd som något som borde avskaffas omedelbart, Eftersom jag arbetar i en lantbrukspräglad miljö får jag ganska mycket bra feedback och input. Det berikar och det blir allt tydligare att det inte bara handlar om bidrag.

Så länge konsumenten inte är beredd att betala för vår Disneyfierade syn på djurhållning har vi ett problem. Avräkningspriserna ligger för många produkter kvar på samma nivåer som på 90-talet. Samtidigt skärper vi kraven för hur bönderna ska få producera.

Det går helt enkelt inte ihop. Det är populärt att vara för lägre subventioner – men inte att vara för högre matpriser. Man  är för att man ska släppa marknadskrafterna fria – men vill reglera produktionsmetoderna. Jag har hittat lite intressanta uppslag som jag tänker följa upp till helgen. Dessutom har jag förhoppningsvis en gästbloggare på gång.

Bonden, bidragen och marknaden

Det råder en ganska bred enighet om att EU-bidragen till bönderna måste minska. Nu har även Frankrike gett vika och är beredda att diskutera minskade stöd. Men det beror inte på att de har ändrat sig i sak.

That might sound like give and take. In fact, Mr Sarkozy is offering to give up something that once suited France for something that now suits France more. The CAP reform comes as the taps on farm money for eastern Europe open (new members had only partial payments in their early years). In 2013 France will become a net contributor to the CAP—and, coincidentally, be more open to budget rigour. And a switch from taxpayers’ cash aid to price support via “community preference” is a step back from reform.

Nu är det inte så att man bara lägger sig ner och låter Europas bönder agera på en global marknad. Istället är man kreativa och hittar skyddsmotiv. Från Rumänien kan man höra följande. Rumänien som är ett av Europas mest korrupta länder där hanteringen av EU-medel har varit långt från fair and transparent

Dacian Ciolos, a Romanian. The CAP must be “fair and transparent” if all Europeans are to support it. Mr Ciolos talks of the need to compensate farmers for “public goods” such as landscape management and animal welfare. Voters need to understand that farmers cannot live by selling their produce alone. He talks lyrically of hill farmers on high mountain pastures, whose grazing herds prevent avalanches and provide jobs in remote villages.

Franska bönder längtar tillbaka till en värld med garanterade avräkningspriser, styrda kvoter, köttberg och dumpning av överskottsproduktion i u-länder. Men deras Jordbruksminister är tydlig i sitt budskap

Those old ways are gone, he says. Instead he paints a corporatist vision of managed markets, in which “producer organisations” fix maximum and minimum market prices (this would mean changing EU competition rules). Alongside EU-subsidised insurance for farmers, there could be new “adjustment funds” to smooth variations in farm revenues, with governments and farmers putting aside money when things are going well, for release in leaner times.

Nu kan vi bara hoppas att man säger samma sak när man pratar till Europa som man säger på hemmaplan. Jag anser att en minskning av bidragen till jordbruket är en av de viktigaste reformerna inom EU. Men det får inte ske till priset av dolda kostnader i form av skyddstullar och försämrad konkurrens.

I slutändan handlar det om att få Europas konsumenter att förstå att mat kostar. En grisproducent får samma kilopris nu som för 20 år sedan. Trots inflation,ökade lönekostnader och högre krav på hur man hanterar djuren. Samtidigt har vi aldrig använt en så liten del av vår lön för att sätta mat på bordet.

Charlemagne: If the CAP doesn’t fit | The Economist.

Sossarna tar inte fajten

När Mats Persson ett av folkpartiets regionråd i Skåne för någon vecka sedan utmanade socialdemokraterna på ett jobbdebatt fick han till svar att de bara debatterar med moderaterna.

Socialdemokraternas huvudmotståndare i årets val, precis som många val tidigare, är moderaterna och det är mot dem vi vill och kommer fokusera på i debatter och andra arrangemang som dyker upp – så mitt korta svar till dig är att jag avstår.

Det är samma taktik som man brukar använda, och tidigare har det ju ofta funkat ganska bra att skrämmas med högerspöket. Förra valet misslyckades de och det gör de förhoppningsvis igen.

Att socialdemokraterna väljer att agera så här kan vara en av orsakerna till att så många hoppar mellan socialdemokraterna och moderaterna. Det naturliga hade varit en större rörlighet mellan exempelvis folkpartiet och socialdemokraterna.

Jag funderar på om inte Alliansen borde göra samma sak. Vi tar inte debatten med Socialdemokraterna. Vi tar den med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det har ju visat sig att de utövar ett bestämmande inflytande över de rödgrönas politik.

 

I Horisonten

Ibland har vi svårt att höja blicken. Ibland vill man inte höja blicken. Vad det gäller vindkraft så tror jag att vi ska blicka  framåt. Idag bygger man vindkraftverk som sträcker sig 130 meter upp och stör landskapsbilden och skapar störning för de kringboende.

Att det ser ut så idag betyder inte att det behöver bli så imorgon. Jag läste ett reportage i ATL om vertikal vindkraft.Vertical Wind har monterat prototyper i Falkenberg. Vertikala vindkraftverk är betydligt lägre och tystare. De kan dessutom vara ganska vackra att titta på. Dessutom finns det en trend där man ser mindre vindkraftverk som komplement eller små gårdsverk. Den utveckling vi har sett med större och större verk är inget vi ska ta för givet. Tekniken utvecklas hela tiden och det satsas stora pengar på att få fram ny teknik. För den som kan hitta ett billigare sätt att omvandla vind till energi finns det mycket pengar att tjäna.

Det gör att det finns ett motiv att stoppa utbyggnad av de stora störande verken, eftersom vi ser att framtidens verk kan se helt annorlunda ut.

Sossebashing på Youtube

Hur man än vrider och vänder på det är det ganska upprörande att se vuxna människor som sjunger kampsånger mot utsugarna. Sen kanske inte kopplingen är rent smaklig. Det är inte mycket jag tycker lika illa om som socialism där man ställer grupper  mot varandra. Det skulle i så fall vara nationalism där man gör samma sak – ställer grupper mot varandra.

FRA on the road

Nu ryter de till. De som inte hade några större problem med att rösta ja i riksdagen när det gällde Ipred och FRA. Att spåra varje klick som görs på nätet såg man inte som ett problem, eller som en inskränkning i den personliga friheten,

Men när det blir aktuellt att göra detsamma vad det gäller biltrafiken spelar man gärna ut integritetskortet.

Om det sedan är en bra idé med km-skatt eller inte låter jag vara osagt. Jag noterar bara den ogenomtänkta och ambivalenta synen på integritet.

Politikerbloggen » “Staten registrerar varje kisspaus med kilometerskatt”.

När det verkligen gäller

Frihet har många dimensioner och vinklar. En liberal grundsats är att den enes frihet inte får inskränka någon annans frihet. Det skapar ofta gränsdragningsproblem, och det skapar utrymme för olika perspektiv och tolkningar.

En fråga som är till synes ganska enkel – rätten att avsluta sitt liv leder till många sådana. Inte minst om man pratar om så kallad dödshjälp. Nu har socialstyrelsen förtydligat vad som gäller vad det gäller rätten av avböja livsuppehållande åtgärder.

Det gäller alltså inte aktiv dödshjälp, utan en form av passiv dödshjälp. Jag anser att man så långt som möjligt ska beslutande rätt över sitt liv. Det gäller i alla livets skede, även slutskedet. Det tyckte socialstyrelsen också.

Att få avböja livsuppehållande åtgärder känns liberalt och riktigt. Däremot är jag något tveksam till aktiv dödshjälp. Jag är tveksam men inte avvisade, eftersom det går att reglera så att det bygger på frivillighet från samtliga parter, och att det sker på ett sätt så att all tvivel om att det är patientens verkliga vilja är undanröjd.

Vi måste stå upp för friheten när det verkligen gäller, när det är svårt, tungt och obekvämt. Det är då friheten betyder mest för den som får den.

Patient får rätt bryta behandling – DN.se.

Stabillström

Jag tittade på veckans Debatt där Tobias Billström pratade integration och det så viktiga mottagandet när någon kommer till Sverige. Hur man introduceras när man kommer till Sverige är oerhört viktigt. Försörjningskravet på anhörig invandring, och att man försöker få invandrare att flytta dit jobben finns, inte till trångbodda förorter.

Tobias Billström har haft en av de tuffaste ministerposterna och har varit oerhört övertygande och kompetent. Det blev också pinsamt uppenbart hur mycket röra det är i det rödgröna lägret.

Titta gärna på debatten. Den är oerhört intressant.


Det personliga varumärket

För några år sedan var jag på kurs med folkpartiet och vi diskuterade vårt personliga varumärke. Inom politiken är det extremt viktigt att vara medveten om sitt personliga varumärke, men även inom näringslivet blir det allt viktigare.

Det personliga varumärket handlar om hur vår omgivning uppfattar oss, och vi kan agera för att uppfattas på det sätt vi avser. I kort bygger det på att vara tydlig med vad man står för och att leva som man lär.

Jag tror att en stor del av politikerföraktet kommer sig av att politiker använder sig av det personliga varumärket, de kommunicerar utifrån värdegrund och når fram. När de sedan brister i det andra rekvisitet att leva som man lär blir skadan mycket större än det var innan man började arbeta med det personliga varumärket.

Ett exempel på detta är ju att Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin och Göran Persson går omkring med väskor som en löntagare bara kan drömma om. Det hjälper inte när Wanja sedan ursäktar sig med att det var en piratkopia. Till och med deras egna inser att det är ett problem.

Göran Greider menar att det är extra allvarligt för att hon är socialdemokrat. Men det är inte bara den dubbla signalen som upprör honom.

Han menar att lyxväskan leder till att vanligt folk känner att de också måste ha lika dyra saker.

– Konsumismen kommer från de rika. De blir en kedjereaktion där folk lånar pengar för att kunna köpa samma saker. Statusjakten är ett problem och den utlöses av de som är överst i samhället. Därför har politiska ledare, särskilt på vänsterkanten, ett visst ansvar här. De måste vara försiktiga.

Det personliga varumärket gör att diskrepans mellan vad sägs och vad som görs är det som skapar förakt och misstroende. När Fredrik Reinfeldt gör samma sak och går omkring med en dyr klocka får det inte samma effekt.

Reinfeldt riskerar inte att utsättas för kritik som Sahlin och Lundby-Wedin.
– Reinfeldt tillhör ett parti där kapitalism är helt ok. Symboler som är uttryck för kapitalism är inget konstigt. Då är det inte heller konstigt att ha en klocka för 25 000 kronor, säger Jenny Madestam.

Detta är något som man kan lyfta ner även till vanligt folk. När någon som röstar på socialisterna fuskar med skatterna eller pratar illa om det höga skattetrycket raderas hela personens trovärdighet. Att en moderat försöker undvika skatter är ju i linje med att man förespråkar sänkta skatter. Det gör det inte mindre fel, men det påverkar inte personens trovärdighet lika mycket.