Facket vid vägs ände

Facket i Ystad ska hålla en manifestation mot nedläggningen av företag. När jag läser om det känns det verkligen som om facket har blivit en passé historia. Man borde inse att problemet är att Sverige saknar konkurrenskraft på grund av en kombination av för högt skattetryck och för generösa bidragssystem. Istället lägger man kraft på att upprätthålla solidaritetens retorik och hävda att de representerar den svenska modellen. Man vill inte att arbetarna ska känna sig ensamma, och man vill visa att man finns. Vad hjälper det den som har blivit arbetslös på grund av det dåliga företagsklimatet och Sveriges förlorade konkurrenskraft.

Varför ordnar ni den här manifestationen?

– Nu lägger man ner Draka Kabel i Ystad. Fackrörelsen utsätts hela tiden för påhopp från företagen. På alla fronter. Vi måste sätta ner foten och försvara den svenska modellen.

Vad tror du manifestationen kommer leda till?

– Arbetarna ska inte känna sig ensamma i det här, det är viktigt att vi visar att vi finns.

Det låter lite luddigt…

– Det finns inget luddigt i detta. Vi samlar folk mot ett gemensamt problem, visar solidaritet. Det är viktigt att man som arbetare på något sätt känner sig förankrad någonstans.

Men rent konkret, vad uppnår ni?

– Alltså vi äger ju inte företaget, vi äger inte frågan. Vi kan inte säga ni får inte göra detta. Men vi kan stötta våra medlemmar. Om vi inte gör det, vem ska då göra det?

Den svenska modellen handlar inte om att skydda arbetstillfälen från ett rent fackligt perspektiv. Det handlar om att man ska försöka undvika konflikter och arbeta i samförstånd. För mig framstår det som uppenbart att facket borde ställa upp på en politik som stärker företagsklimatet och ökar vår konkurrenskraft gente omvärlden. Det hade varit att värna den svenska modellen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *