Bonden, bidragen och marknaden

Det råder en ganska bred enighet om att EU-bidragen till bönderna måste minska. Nu har även Frankrike gett vika och är beredda att diskutera minskade stöd. Men det beror inte på att de har ändrat sig i sak.

That might sound like give and take. In fact, Mr Sarkozy is offering to give up something that once suited France for something that now suits France more. The CAP reform comes as the taps on farm money for eastern Europe open (new members had only partial payments in their early years). In 2013 France will become a net contributor to the CAP—and, coincidentally, be more open to budget rigour. And a switch from taxpayers’ cash aid to price support via “community preference” is a step back from reform.

Nu är det inte så att man bara lägger sig ner och låter Europas bönder agera på en global marknad. Istället är man kreativa och hittar skyddsmotiv. Från Rumänien kan man höra följande. Rumänien som är ett av Europas mest korrupta länder där hanteringen av EU-medel har varit långt från fair and transparent

Dacian Ciolos, a Romanian. The CAP must be “fair and transparent” if all Europeans are to support it. Mr Ciolos talks of the need to compensate farmers for “public goods” such as landscape management and animal welfare. Voters need to understand that farmers cannot live by selling their produce alone. He talks lyrically of hill farmers on high mountain pastures, whose grazing herds prevent avalanches and provide jobs in remote villages.

Franska bönder längtar tillbaka till en värld med garanterade avräkningspriser, styrda kvoter, köttberg och dumpning av överskottsproduktion i u-länder. Men deras Jordbruksminister är tydlig i sitt budskap

Those old ways are gone, he says. Instead he paints a corporatist vision of managed markets, in which “producer organisations” fix maximum and minimum market prices (this would mean changing EU competition rules). Alongside EU-subsidised insurance for farmers, there could be new “adjustment funds” to smooth variations in farm revenues, with governments and farmers putting aside money when things are going well, for release in leaner times.

Nu kan vi bara hoppas att man säger samma sak när man pratar till Europa som man säger på hemmaplan. Jag anser att en minskning av bidragen till jordbruket är en av de viktigaste reformerna inom EU. Men det får inte ske till priset av dolda kostnader i form av skyddstullar och försämrad konkurrens.

I slutändan handlar det om att få Europas konsumenter att förstå att mat kostar. En grisproducent får samma kilopris nu som för 20 år sedan. Trots inflation,ökade lönekostnader och högre krav på hur man hanterar djuren. Samtidigt har vi aldrig använt en så liten del av vår lön för att sätta mat på bordet.

Charlemagne: If the CAP doesn’t fit | The Economist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *