Bildning på glid

Jag ska börja med att erkänna att jag själv inte är speciellt allmänbildad om man ser till vad som räknas som klassisk allmänbildning. Jag har svårt för att komma ihåg namn, årtal och detaljer. Dessutom kan jag inte mycket om musik eller konst. Det blir uppenbart när man umgås med de som är någon generation äldre. De besitter en sort grundläggande allmänbildning som inte bara jag utan många andra i min generation saknar.

Nu vet jag i och för sig inte om det beror på att de har haft längre tid på sig att samla in kunskapen eller om det handlar om deras inställning till kunskap. Min misstanke är att det är en kombination. Detta är något jag har grubblat på. Fördumningen och det intellektuella  förfallet.

Jag stötte på en intressant rapport på ämnet. Det var Per Svensson och Jasenko Selimovic som skrivit en rapport åt Bertil Ohlininstitutet där de försöker att reflektera över hur framtidens kulturpolitik bör utformas utifrån ett liberalt perspektiv. De har skrivit vars en del. Den del som Per Svensson, författare och kulturskribent, skrivit är underlag för detta inlägg eftersom han på ett bra sätt reflekterar över det jag beskrivit ovan. Fast han formulerar sig betydligt bättre i sitt kapitel som heter Bildningsidealet – Om hur och varför kulturen gör dig till en friare människa.

Den som någon gång läst en svensk roman från tidigt 1900-tal vet hur ivrigt unga begåvade flickor och pojkar från enkla förhållanden längtade efter att få fortsätta studera, läsa, bilda sig och hur ofta de ändå tvingades resignera inför det oundvikliga: dynggrepen, fabriksvisslan, ungarna som måste snytas och födas.

Nu har välståndsaccelerationen, uppluckringen av klassamhället och de tekniska revolutionerna skapat möjligheter som för tidigare generationer skulle ha tett sig ofattbara. Alla kan studera. Alla kan frossa i litteratur, film, konst och musik. Mästerverken är bara ett par knapptryck bort. Dygnet runt kan vi bada i kulturella upplevelser, ofta utan att ens behöva treva efter betalkortet.

Och vad gör vi av all denna frihet? Inbillar oss själva och andra att Da Vinci-koden och den svenska kriminalromanen utgör krönet på mänsklighetens kulturella strävan. Lite futtigt. Mycket fattigt. Ett förräderi mot tidigare generationer.

Det är det som är saken. Vi kan plocka fram klassikerna med en knapptryckning. Vi kan ta del av de mest fantastiska saker via internet. Tankeväckande och utvecklande för både hjärta och hjärna. Men vi tittar hellre på roliga klipp och lyssnar på meningslös musik. Det är ibland nästan som om vi snarare undviker det som är tankeväckande.

Med utgångspunkt i Eyvind Johnson beskriver han den hunger efter bildning som fanns på det tidiga 1900-talet.

Man är inte mer än människa, kan vi i dag säga, när vi vill förklara varför vi hellre kranar lådvin än läser lyrik. Att vara människa är något mer än att svettas brännvin och föda barn, sa sig de tusentals unga svenskar från arbetarkvarter och torpställen som samlades i föreningar och studiecirklar för att förvandla och förädla sig med hjälp av Gustaf Fröding och Dan Andersson, Ellen Key och Selma Lagerlöf.

Man måste verkligen beundra denna längtan efter bildning, Det är den längtan efter bildning som jag tror att mina äldre kamrater bär med sig. Det är det som skiljer dem från dagens 18-åringar. Hur återuppväcker vi denna längtan?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *