Simrishamn – Bonadea

Jag var i Simrishamn härom dan och hälsade på en kompis. Jag och dottern tog Pågatåget dit. Vi fikade, lekte på lekplatsen och fikade igen. Lite kuriosa är att det inte finns några babygungor i Simrishamn. Har man en baby som ska gunga hänvisas man till Kivik.

Men jag ska inte gnälla Simrishamn är en trevlig liten stad. Förra fredagen åt jag en mycket god lunch på Maritim nere vid hamnen. Fläskhare.

Den första fikan tog vi hemma hos Fredric. Den andra på ett mycket mysigt fick som hette Bonadea. Det låg mycket mysigt med en liten trädgård som vette mot baksidan på den fantastiskt vackra gamla stenkyrkan. Man tänkte faktiskt putsa in den, men en lokal konstnär skänkte två skulpturer i utbyte mot att man lät bli.

Förutom den trevliga miljön var priset dessutom humant, stämning kanon och fikan helt suverän. Jag kan varmt rekommendera alla att ta tåget eller annat färdmedel till Simrishamn i sommar. Så mysigt att man tror man är utomlands.

Kom i Luckan

För några veckor sedan var jag inbjuden till en specialtur med Lilla tåget. Tillsammans med Citygruppen skulle vi åka den guidade turen genom sandskogen, eftersom jag är pappaledig fick dottern hänga på.

Turen går genom sandskogen och en förinspelad guide berättar om det man passerar på engelska och svenska. Vi passade dessutom på att stanna till för en fika på Kom i Luckan. Fantastiskt ställe. Vi var lite intresserade av att höra deras version om turerna kring svartbygget. Dessutom var det intressant att höra hur de hade tänkt när de startade sin verksamhet i en gammal kiosk.

Delägaren som heter Joakim måste vara en av Ystads få serieentreprenörer. Han har bland annat startat Maltes Mackor och  blomsteraffären kultiverat. Det är sådana människor som kan utveckla staden, de ser saker från ett lite annat perspektiv. Det gäller att se till så att det tycker att det är värt det. Kom i luckan är en suverän idé som ligger helt rätt i tiden. Konceptet bygger på att man grillar sitt eget kött. Dessutom förädlar och utvecklar de sin verksamhet på ett mycket fint sätt. Nu kan vi bara hoppas på en sommar fyllt med grillvänligt väder och mindre problem med myndigheterna framöver.

Jag blev imponerad av de trevliga lokförarna från PRO. Det var härligt att träffa några som verkligen gillar det de gör. Deras belöning är barnens glädje. Det fyller hjärtat mer än plånboken. Härligt.

Hundar med kamp och kamphundar

Peter Kjällkvist tar upp fråga om kamphundsförbud eller inte. I Danmark inför de ett förbud och i aftonbladets nätundersökning är en överväldigande majoritet för ett förbud. En berättigad reaktion med tanke på hur ordet kamphund har laddats upp av media.

Men frågan är ju inte ny och den är ordentligt utredd. Både av staten och av polisen.

Hundar av kamphundsras kan i sig själva inte utpekas som särskilt farliga. Nästan samtliga intresseorganisationer, myndigheter, hundexperter och privatpersoner som Hundansvarsutredningen
varit i kontakt med menar att det rykte hundar av kamphundsras, framför allt pitbull, fått istället beror på att de dragit till sig olämpliga ägare. Bland annat två rapporter från polisen, den ena från polismyndigheten i Västra Götaland (U 85-99) och den andra från polismyndigheten i Stockholms län (rapport 25:1999), drar denna slutsats. Ett vanligt sätt att exemplifiera att det inte är hundarna i sig som är farliga, är genom att hänvisa till schäfern: För 20 år sedan hade denna ras rykte om sig att vara verkligt farlig. I dag är det få som skulle ställa upp på detta omdöme. Detta beror inte på att rasen förändrats, utan på att de olämpliga hundägare som för 20 år sedan skaffade schäfer och satte skräck i sin omgivning i dag inte håller denna ras i samma utsträckning. I detta sammanhang är det också  viktigt att påpeka att precis som inte alla schäferägare för 20 år sedan var olämpliga är inte heller alla ägare till hundar av kamphundsras olämpliga i dag.

Det är med andra ord fullt utrett att det inte är hundarna som är problemet. De här killarna kommer så klart att hitta andra raser att terrorisera sin omgivning med. Däremot tycker jag att förslaget om hundlicens är intressant, men det borde omfatta alla hundar. Jag tycker att en hundlicens är bra sätt att skydda hundar mot dåliga hundägare. Inte för att skydda oss mot dåliga hundar. Återigen saxar jag från hundansvarsutredningen.

Orsakerna till att “vanliga hundar” ibland angriper och skadar människor eller andra djur kan vara i stort sett vilka som helst. Inte minst tycks ren otur vara ganska vanligt. Att det sker är dessutom något vi aldrig kommer att helt kunna komma ifrån. Olika hundorganisationer och personer som arbetar med problemhundar pekar dock ofta på ett antal orsaker som bedöms ha större betydelse än andra. Det som allmänt brukar anföras som det viktigaste skälet, är att många hundägare saknar tillräckliga kunskaper om hundar och hundhållning. Det kan gälla allt från vilken typ av hund som passar just den hundägarens livssituation till vilken miljö man måste kunna erbjuda hunden, eller hur man måste uppfostra hunden för att den skall fungera bra i samhället. Många hundägare saknar med andra ord de rätta förutsättningarna att erbjuda sina hundar ett bra liv, något som kan få olika  problembeteenden som följd.

Det vi borde diskutera är om det ska vara en ovillkorad rättighet att skaffa hund. Med tanke på att det krävs licens för jakt, bilkörning, alkoholservering, radiosändare m.m hade det inte varit det minsta konstigt om det krävdes licens för att köpa och inneha levande kännande varelser. Tittar man sedan på vad som krävs i form av utbildningar, tillstånd för att ha djur inom lantbruket framstår det som direkt märkligt att man bara kan köpa en hund på impuls via blocket.

Sist väljer jag att avsluta med några bilder på vår Birka som gav oss mycket glädje. Under nio år visade hon inte upp något dåligt humör mot vare sig hundar eller människor. Hon bokstavligen skakade av sig en ilsken Fransk Bulldog en gång en annan gång var det en snäsig Boston terrier som hoppade på henne. Hade hon i det läget gett svar på tal så vet vi vem som hade fått skulden.

Uppdatering 12/7

Nu har Mats Odell visat hur liberala kd egentligen är. Kd är ett konservativt inskränkt parti. Dessutom ger det ett okunnigt intryck. Detta frieri till ”verklighetens folk” som inte förstår att det inte är ett hundproblem är galet. Det är ett större problem att många inte motionerar och stimulerar sina hundar i tillräcklig utsträckning. Man blir så trött.

Men media hängde på Sds, nyheter24, DN, expressen, aftonbladet, nyhetskanalen, dagen, NSD, GP med flera.

Inte en enda hade ett enda trovärdig förklaring till hur ett förbud ska lösa problemet. Jag har en två-åring och är mer rädd för alla instabil småhundar som folk inte har vett att ha i koppel. Hund kort för alla. För hundens skull.

Dubbel bokföring

I vissa av PIIGS länderna behöver man inte höja skatten så mycket. Det handlar snarare om att samla in den. Vi svenskar kan nog inte ens förstå hur dåligt det kan fungera. Skatteverket fungerar oftast som ett urverk i den dagliga kontakten, visst ibland hakar visaren upp sig och man kommer i lite osynk med medborgarna.Men på det hela taget är det en myndigheter som gör det den ska, och på det stora hela har folkets stöd och förtroende.

I Italien är det inte riktigt så. Hade man samlat in alla skatter som undanhålls staten hade man minskat sitt budget underskott med 6 procent. 6 procent!

The  owner of five Ferraris claims an income of €1,000 ($1,200) a month. A restaurant owner purchases a €750,000 home but declares nil income. An owner of a large property portfolio never files tax returns. Cases like these are part of the colourful patchwork of Italian tax evasion, which is estimated to cost the country around €100 billion a year, equivalent to some 6% of GDP. Little wonder that the government is trying harder to collect the money.

Det är helt otroligt att vi i ett land som ingår i Euro-länderna har så dålig internkontroll. Men nu blir det andra bullar av.

A financial-stabilisation decree enacted on May 31st contains several measures aimed at tax cheats. To encourage town councils to join the battle, the government is offering them one-third of revenues recovered and fines levied for their part in successful prosecutions. Another measure imposes checks on firms that shut within a year of being set up, which are considered likely vehicles for fraud. The decree also requires tax authorities to look at firms that declare losses in more than one tax year, stiffens the rules on blacklisted tax havens and requires payments made to the state pensions agency to be cross-checked against tax returns.

Dessutom försöker man komma åt kontanthanteringen. Italienarna gör tre gånger fler kontanttransaktioner mot resten av Euro-området. Frågan är om man någonsin kommer att nå ner till en acceptabel nivå på fusket. I ett land där fusket är norm är det svårt att få tillstånd förändringar.

Tax dodging in Italy: Evasive measures | The Economist.

Fria vuxenskolan

Nu vill Alliansen gå vidare med det framgångsrika konceptet med friskolor. Nu ska även vuxenutbildningar kunna drivas som friskolor om Alliansen får som de vill.

Nu har jag inte läst in mig så mycket på förslaget, men när det gäller vuxenutbildning så kan det bli spännande med friskolor. Det finns redan en marknad med en mängd aktörer som bland annat arbetsförmedlingen beställer utbildningar av. Dessa borde kunna utveckla sin verksamhet så att den täcker in de ämnen som man normalt sett läser på komvux.

Jag tror att det är en bra reform. Inte minst eftersom man troligen kommer att få utbildare som kommer att locka med en bättre anknytning till arbetsmarknaden,samt har kunskap om vilken kunskap och kompetens arbetsgivare är på jakt efter.

Det kan bli en klockren träff för att få en ännu bättre arbetslinje i vuxenutbildningarna.

Alliansen vill se vuxenfriskolor | Dagens Samhälle.

Bristen på ungdomar och invandrare i politiken är inte problemet

Under ganska lång tid har jag gått och spånat kring att det sägs saknas invandrare, ungdomar, äldre m.m. inom politiken. En aspekt är att det inte rakt av kan översättas till bristande representativitet, vilket jag bloggat om tidigare.

En annan sak är att man döljer det verkliga problemet. Det saknas rent generellt en tillströmning av nya människor till politiken. Det finns inte tillräckligt många som kommer in i politiken. Genom att peka ut ”brist” grupper döljer vi det faktum att endast en bråkdel av befolkning är med i ett parti. Därmed är det inte ett representativt urval som är med och deltar i utnämningen av politiska kandidater.

Bristen på invandrare och ungdomar är ETT problem. Det stora problemet är att alldeles för få deltar i den demokratiska processen mellan valen.

Tänder på upphandlingar

Folktandvården i Stockholm har gjort en ny upphandling av tandtekniska tjänster. En upphandling som riskerar att slå ut de mindre labben. Det går att läsa i Tandläkartidningen nr 8 2010.

Som vid all offentlig upphandling har priset en central roll, men kritikerna anser att det också finns andra och nog så betydelsefulla faktorer att ta hänsyn till, faktorer som det kan vara svårt att mäta, exempelvis kvalitet och patientens enskilda behov och val, samt ett ett nära och professionellt samarbete mellan tandläkare och tandtekniker.

Nu vet jag av det jag har snappat upp på hemmaplan att det inte är så enkelt att man bara kan titta på priset på produkten, exempelvis en protes. Om tandläkaren och tandteknikern ”klickat” och har ett bra samarbete kommer protesen att sitta som en smäck med minimal tidsåtgång. Det är positivt för tandläkaren, patienten och klinikens ekonomi. Det ska inte till mycket krångel för att de sparade kronorna ska övergå till att bli en kostnad.

För att få en modell som fungerar bra både från tandläkarens och patientens perspektiv måste det alltså finnas ett stort utrymme för tandläkaren att välja det labb som han eller hon tycker fungerar bäst. Problem uppstår om tandläkaren inte tar hänsyn till kostnaderna i tillräcklig utsträckning.

Jag tycker att detta är ett utmärkt exempel på hur lagen om offentlig upphandling inte fungerar som den ska. Vi har en mycket komplex tjänst,  många brukare med individuella preferenser och förmågor både hos vårdgivare och vårdtagare.

Albin Wahlstrand, marknads- och försäljningschef på DP Nova, ett av Sveriges största tandtekniska labb är kritiskt. Inte bara mot hur Stockholm har gjort sin upphandling, utan anser att upphandlingarna i allmänhet är ett ”moras av brister i strategiskt och taktiskt tänk” .

Produkt- och tjänstekvalitet utvärderas egentligen inte alls, och här har tandläkarna som kollektiv uppgiften att föra över kunskap till tjänstemän om att tandteknik inte an upphandlas som legobitar.

Folktandvården i Stockholm hänvisar till att man är tvungna att följa lagen om offentlig upphandling. Att bryta mot denna kostar både tid, pengar och anseende. Konkurrensverket håller med om att det kan leda till att tandläkarna inom folktandvården får mindre valfrihet än sina privata kollegor. Detta är ett växande problem och Per-Arne Sundbom anser att det är dags att göra ett vägval.

-Antingen är man en del av den offentliga sektorn och ska följa lagen om offentlig upphandling, LUO, eller så bildar man självständiga juridiska personer som frikopplade från kommunallagens rättsprinciper och vars verksamhet ska drivas i vinstsyfte och konkurrera på samma villkor som privata företag.

Det tycker jag låter som det mest rimligt att vara med på samma villkor annars riskerar man att inte kunna locka tandläkaren till sin verksamhet. Men då kan man fråga sig varför landsting och kommuner överhuvudtaget ska bedriva verksamheten.

Det är skillnad på forskning och forskning

Jag bläddrade genom hustruns nummer av tandläkartidningen. Det är ju alltid kul att bredda sitt perspektiv. Bilderna är dock oftast något jag brukar undvika. Det som är ett spännande fall för en fackman är ju mest en grotesk bild av en ful trut för mig som lekman.

I månadens nummer fanns det en mycket bra artikel som handlade om kvalitén på klinisk forskning.

Minst hälften av den kliniska forskningen som görs borde inte fått anslag. naser Nina Rehnqvist. SBU:s ordförande.

Studierna görs på för litet underlag eller under för kort tid. SBU betyder Statens beredning för medicinsk utvärdering. Ett långt och föga häftigt namn. Men det är här man lägger grunden för att vården ska arbeta utifrån effektiva och verksamma metoder – Evidensbaserad medicin

EBM är ett brett begrepp som omfattar medicinska åtgärder, vård, rehabilitering och omsorg. Det används på olika sätt men omfattar alla som arbetar inom både omsorg och vård. Ett sätt att förklara begreppet är:

Evidens betyder bästa tillgängliga vetenskapliga bevis. Att arbeta med EBM innebär att kombinera evidens med kliniskt kunnande och patientens unika situation och önskemål.

Den som vill arbeta med EBM börjar med att formulera en tydligt avgränsad fråga. Nästa steg är att systematiskt söka, granska och väga samman tillgängliga forskningsresultat från studier som försökt ge svar på frågan. Slutsatserna tillämpas sedan utifrån den kliniska situationen och varje enskild patient.

Målet med EBM är att vården använder de metoder som gör störst nytta.

Nu tar jag citaten från tandläkartidningen, men om det stämmer så  tycker jag att tonen är lite väl hård. Att vara forskare är en ständigt jakt på anslag.

Forskare är som tjuvar. De går dit pengarna är, sade Nina Rehnqvist.

Bristerna bör enligt artikeln avhjälpas genom bättre handledning för att garantera att doktorandernas forskning håller en tillräckligt hög kvalitet. Barbro Westerholm, folkpartist, forskare och medlem i riksdagens socialutskott ville att Sverige skulle satsa mer på forskning och epidemiologi och hälsoekonomi. Två områden där hon bedömde att Sverige hade goda förutsättningar att bli en ledande forskningsnation om vi tog hjälp av utländska forskare för att utveckla forskningen.

– Personer saknas som kan göra de hälsoekonomiska undersökningarna som vi politiker skulle behöva, sade hon.

Det är skönt att någon äntligen tar tag i kvalitén på den forskning som görs. Det finns en begränsad mängd pengar att använda till forskning. Då är det viktigt att vi använder de så bra som möjligt. Det är ju viktigt att satsa på de områden där vi har möjlighet att ta en ledande position i ett globalt perspektiv. Annars kan vi lika gärna satsa pengarna på att köpa vetenskapliga tidskrifter. Något som borde bli betydligt billigare.

Skjut den djävlen

I USA har man än en gång verkställt det som de kallar Capital Punishment. Det ultimata straffet.

Det som gör det om än värre denna gången är att de använde sig av en exekutionspluton. Det gör att man uppfattar det som just så barbariskt som det är. De mer kliniska metoderna med gas och gift framstår ju nästan som en behandling. Detta var en avrättning inget snack om saken.

Vad krävs det för att man ska ställa sig framför en annan människa, lyfta ett gevär och trycka på avtryckaren? I en situation där det inte finns något hot mot den egna personen känns det ytterst avlägset.

USA må uppfattas som ett land där man man dricka ut frihetens urkälla , men att de utdelar och verkställer dödsdomar smolkar bägaren rejält.

Jag är inte för att man daltar med kriminella. Det finns de som bör spärras in och aldrig släppas ut igen för att skydda samhället och dess medborgare. Men det är aldrig okej att skjuta en annan människa som straff. För det är just det som dödsstraff handlar om straff och hämnd. Kula för kula. Barbariskt.

Double Murderer Executed by Firing Squad in Utah – NYTimes.com.

Partierna är ointressanta…

…i alla fall i  sociala medier enligt Kent Persson, som har skrivit ett tänkvärt inlägg på politikerbloggen.

Vem vill ha en relation eller en diskussion med ett parti? Förmodligen ingen. Anledningen är lika enkel som självklar. ”Partiet” som sådant kan inte resonera, ”partiet” kan bara ge besked om de ställningstaganden ”partiet” gjort.

Precis. Lika lite som det är lönt att diskutera med en så kallad megafon som bara utan egna reflexioner pumpar vidare ett centralt budskap eller någon som är så tvärsäker i sin övertygelse att han aldrig kommer att vika en tum. För att skapa dialog krävs det att man presenterar sina tankar på ett sätt som om de var var öppna för diskussion. Jag har jag svårt för samtal som förs från skyttegravar – men trots det sitter jag ganska säkert i mitt liberala skyddsrum.

Kent Persson ser en möjlighet att vitalisera och förnya demokratin om man börjar använda sociala medier på ett bättre sätt.

‘Partierna har problem med att locka till sig nya engagerade krafter. Till delar handlar om det om gamla strukturer som inte vågar eller orkar möta det nya. Till del handlar det om oförmåga till förnyelse hos partierna. Partiernas toppstyrning är säkert en annan förklaring, det kan kännas svårt att påverka ett parti och dess ställningstaganden.

Men det handlar också om den allmänna tidsbristen som var och en känner. Det är tillräckligt svårt att få ihop livspusslet utan politiskt engagemang på sin fritid för många. De sociala medierna löser inte alla dessa utmaningar för partierna, men det kan vara en del av lösningen.

Jag tycker att Kent sätter fingret möjligheterna med Sociala medier

De sociala medierna för nämligen det goda med sig att du kan vara aktiv när det passar dig bäst, på dagen eller kvällen. Fasta mötes tider kan bytas ut mot löpande samtal och ställningstagande.

Det är bara partiernas fantasi som sätter gränserna.
Via de sociala medierna skulle rådslag och rundabordssamtal kunna arrangeras på löpande band av partierna. Gruppmöten med få ledamöter skulle kunna kompletteras med samtal i de sociala medierna där många får komma till tals.

Men visst är det enklare att förespråka bloggande och sociala medier när man inte har så mycket att säga till om. Eftersom det fortfarande finns en dålig förståelse för skillnaden mellan en individuell åsikt och ett partis åsikt gör man sig sårbar om man blottar dessa skillnader offentligt. Det är säkert därför som trycket att använda sociala medier kommer underifrån.

Politikerbloggen » “Partierna är helt ointressanta i de sociala medierna”.