Exploatering, sossarna och Göteborgsmodellen

Igår var det återigen dags för samhällsbyggnadsnämnd. Egentligen hade jag inte tänkt gå men eftersom det hade blivit fördel för sosseriet annars gick jag dit.

Igår satt jag och läste genom ärendelistan och det var en sak jag reagerade på. Man får en lunta papper ca 2-3 cm med dubbelsidig text. Men om man ska läsa ett ärende så är det rena grekiskan. Jag efterlyser en ingress på 5-15 rader, kursiverat och inte del av beslutet, som i korthet beskriver bakgrund och motiv till ärendet. Hur det handlagts och vad man kommit fram till.

Nu kanske det är jag som är otränad och okunnig. Men att tragla sig genom sida efter sida av tjänstemännens byråkratiska fackspråk är inte speciellt upplyftande läsning.  En ingress hade haft till funktion att man kunde sållat genom vilka ärende man ansåg vara intressanta att sätta sig in i i detaljerna för dessa. Det är inte rimligt med en inläsningstid på 3.4 timmar inför ett möte. Jag vet inte varför det är så, men jag tror att det kan bero på att tjänstemännen helt enkelt inte tänker på att läsaren ska kunna tillgodogöra sig materialet på kort tid.

Dessutom – om jag som politiker kunde valt ut några ärenden i förväg kunde jag förberett mig bättre, exempelvis genom att kontakta någon och be om deras syn på saken, eller göra andra efterforskningar.

Men det var inte det som jag tänkte blogga om.  Av ärendena var det ett som blev lite extra intressant. Det gäller området bakom Ystad Allehanda och bort till Gamla Hantverkshemmet. Här har man gjort inledande arkeologiska undersökningar och ville ha pengar för att gå vidare. Närmare bestämt 800 000 tusen.

För mig är det inget kontroversiellt. De borde dessutom få lite extra mot att de gör en liten utställning under tiden. Där kan de visa vad de hittar och hur de arbetar. Dessutom kunde de haft en utgrävningsblogg. Det finns många Ystadbor som är intresserad av stadens historia. Dessutom hade det skapat lite goodwill både för arkeologerna och inför det kommande bygget. Det är ju felräkningspengar om man ser till hela byggkostnaden.

Men se det tyckte inte sossarna var självklart. De anser att kommunen ska använda ett annat förfarande. Man ska välja ut en byggherre redan i detta stadiet. Denne får köpa marken och ska betala undersökningarna. Det är helt fel av flera skäl.

För det första. Om kommunen lägger ner ytterligare pengar kommer man i sämsta fall att lägga på det på markpriset.I sämsta fall visar det sig att det rör sig om ett område som inte låter sig exploateras, men sannolikheten för att man inte ska kunna genomföra någon form av byggnation är oerhört liten.

För det andra ökar med största sannolikhet marknadspriset på marken om man reducerar osäkerheten kring vad som döljer sig i marklagren. Marknadspriset är beroende av främst tre faktorer, utbud, efterfråga och risk. Genom att kommunen möjliggör för byggherrarna att göra säkrare och exaktare kalkyler kan även mindre lokala aktörer vara komma ifråga som byggherrar. Små bolag har inte råd att ligga ut med pengar under flera år, vilket kan krävas om det visar sig att det behövs gräva ut hela området.

För det tredje kommer då affärer att göras upp genom att man skakar hand, inte att man öppnar anbudskuvert. Jag vill lite elakt kalla ett sådant förfarande Göteborgsmodellen. För byggherrarna gäller det att stå på god fot med både tjänstemän och tongivande politiker. Jag säger inte att det har hänt att någon otillbörligt har gynnat någon just i Ystad. Men risken att så sker ökar desto mer godtyckligt valet av entreprenör eller byggherre blir.

På det hela taget är det ganska intressant att sitta i samhällsbyggnadsnämnden. Det är intressanta frågor som i högsta grad påverkar stadens framtid – och det är ju därför man är där för att påverka framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *