I mörkaste afrika

Afrika är en kontinent som är som ett öppet mål för allsköns mer eller mindre galna förkunnare. På grund av en utbredd vidskepelse, låg utbildningsnivå och fattigdom  finns det en stor marknad av själar som är redo att frälsas.Förr utsattes  de för de vita missionärerna, nu rullar det på av sig själv. Det värsta är att religionen blandas in med i politiken.

AT A rally in Nairobi’s Uhuru Park on a Sunday afternoon last month, Bishop Margaret Wanjiru, parliamentarian, assistant minister for housing and one of the country’s foremost Pentecostal preachers, was passing around a paper bag for contributions from the crowd. Some tens of thousands of Kenyans had gathered to campaign against a proposed new constitution, which Ms Wanjiru and other preachers urged them to reject in a referendum to be held on August 4th. Two provisions, one allowing for Muslim courts to settle marriage and land disputes, the other to allow abortion where the life of the mother is in danger, were a direct threat to Christianity, they said. On the stage, people were being slain by the spirit; sometimes just a fingertip was enough to throw believers back across the boards.

Religon är det sista som behövs i Afrika. Framförallt  en religion som används som ett instrument för att plocka folket på pengar och styra deras tankar.

Väckelse rörelsen sprider sig som en löpeld över kontinenten och man kan bara undra var det kommer att sluta.

According to the World Christian Encyclopedia, about 17m Africans described themselves as born-again Christians in 1970. Today the figure has soared to more than 400m, which accounts for over a third of Africa’s population. And as in Nigeria on the other side of the continent, they are now having a noticeable effect on public-policy debates in east Africa. Regardless of the outcome of the vote on the constitution in Kenya, for example, their interventions are likely to make abortion a defining political issue in the country. Similarly, the efforts of new churches in neighbouring Uganda have made political controversies out of homosexuality and the right of Muslims to convert to Christianity.

Det är otäckt. Väckelserörelserna behöver ofta en fiende att bekämpa,någon grupp som representerar synden eller utgör en symbol för de icke-troende. Det största hotet mot rörelsen är att de själv.

Besides, the swagger of preachers like Mr Ssempa can backfire. Support for the anti-homosexuality bill in the Ugandan parliament has fallen away after Mr Ssempa and other preachers accused a rival Pentecostal, Robert Kayanja, of sodomy. Mr Kayanja, coincidentally a half-brother of the Archbishop of York, John Sentamu, has himself been criticised in Uganda for milking the poor to live a luxury life. And the clear anti-Muslim sentiment scares politicians who want to win the sizeable Muslim vote.

Deras dubbelmoral och det ur etiska synpunkt tveksamma i att lura pengar av de fattiga för att pastorerna ska kunna leva ett lyxliv framstår som frånstötande för de icke-frälsta. Därför kommer de förhoppningsvis få ganska lite direkt inflytande. Däremot kan de få inflytande genom person som är bornagain- Christians. Ungefär som i USA.

The religious right in east Africa: Slain by the spirit | The Economist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *