Frisk i huvudet

Vi har väl snart vant oss vid att arbetsgivarna bistår med friskvård. För egen del innebär det att jag går på en hälsokontroll och får reda på att jag behöver röra mig mer varje år. Slöseri med tid kan tyckas men visst finns den en poäng att hålla koll på sina värden.

Men jag störs lite grann av själva arrangemanget. Vad har min arbetsgivare med min hälsa att göra. Jag tycker att man passerar gränsen för den personliga integriteten. Det är lite olustigt att så många uppfattar en årlig hälsokontroll hos någon företaget har valt åt dig som en förmån. Det värsta är att staten stått bredvid och hejat på för att vi ska få företagshälsovård som det heter.

Eftersom det verkar fungera och folk sväljer det så kanske vi kan förvänta oss att arbetsgivarna kommer att ta ytterligare ett steg.

Companies are now also starting to touch on a potentially troubling area: their employees’ mental health. Companies as diverse as BT, Rolls-Royce and Grant Thornton have introduced mental-health programmes. These range from training managers to spot problems to rehabilitating those suffering breakdowns. A growing number of boutique consultancies such as Corporate Psychology and Mental Fitness are also offering to improve workers’ mental well-being.

Att hitta företagsekonomiska och samhällsekonomiska motiv som säger att det är bra att få människor att må bättre är inte svårt. De presterar mer och är mindre sjuka.

Men det finns anledningar att vara försiktig, negativ eller rakt ut emot att företagen tar sig in i sin personals hjärnor.

The first worry is that promoting psychological wellness crosses an important line between the public and the private, raising awkward questions. Should companies pry into people’s emotional lives? Can they be trusted with the information they gather? And should psychologically frail workers put their faith in people who work primarily for their employers rather than in their personal doctors? Workers rightly worry that companies will use psychological information in their annual appraisals.

Integritetsaspekten är ju ganska uppenbart, men sen kan man ju dessutom undra om det är rätt att pumpa in ytterligare pengar på en marknad som är fylld av lycksökare och ”hittepåare”.

A second worry is about the scientific foundations of the mental-wellness movement. A phrase like “mental fitness” is bound to attract charlatans and snake-oil salesmen. Warren Bennis of the University of Southern California has noted that the new “science” of neuroleadership is “filled with banalities”.

Dessutom är det inte självklart att lyckliga positiva medarbetare är det bästa för företaget. Kritiskt tänkande och en vilja till förnyelse och förbättring kräver ju en förmåga att kritisera och se nackdelarna i det befintliga.

Few would doubt that good physical health makes for good productivity; but it is not self-evident that a positive mental attitude is good for a worker or his output: history shows that misfits have contributed far more to creativity than perky optimists. Besides, curmudgeonliness is arguably a rational way to cope with an imperfect world, rather than a sign of mental maladjustment.

Även jag själv har sett ett visst behov av mental justering i arbetslivet då och då. Men det är skillnad på att hjälpa någon med riktiga problem, och att försöka påverka en frisk människa, i syfte att de dem positivare i största allmänhet. Jag hoppas att detta är en trend som inte slår genom.

Schumpeter: Mens sana in corporation sano | The Economist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *