Fel är rätt

Igår bloggade jag lite om hur Facebook har påverkat oss. I samband med det kom Jantelagen på tal. Nu har jag hittat ett klockrent exempel på hur Jantelagen har haft, och fortfarande har en hämmande effekt på Sverige och svenskarna. I Sverige är det skamligt att ha fel. Därför tar vi mindre risker, säger inte vad vi tycker och håller oss på vår kant.

Som jag var inne på igår. Jag tror inte att Jantelagen i första hand påverkar hur vi ser på oss själva. Utan hur vi bedömer andra. Därigenom kan det få en effekt på vad vi gör eftersom vi inte vill att andra ska döma oss för brott mot Jantelagen. En jämförelse med USA är relevant.

I don’t mean this as a criticism, and still less as jingoism. Nor do I mean that Americans are more wrong than anyone else (doubtful) or more right, either (ditto). I mean that respect for error was a driving force in the founding of our nation. We are a young country built on a mature idea: that all of us must be at liberty to make mistakes. We are free to say things our fellow citizens think are untrue, worship gods our neighbors regard as idols, hold fast to convictions that contradict those of our leaders.

Rätten att göra fel har aldrig varit upp för diskussion i Sverige. Kathryn Schulz skriver en bra artikel på ämnet i NY Times där hon visar att rätten att göra fel har varit med redan när den Amerikanska konstitutionen skrevs.

This, then, is our national heritage.  The United States was founded on a then-radical and still radically insightful acceptance of error, and we would do well to embrace those roots.  Consider the words spoken by Benjamin Franklin just before he appended his name to the most famous piece of parchment in American history.  “I confess there are several parts of this Constitution which I do not at present approve,” Franklin said, “but I am not sure that I shall never approve them.  For having lived long, I have experienced many instances of being obliged by better information, or fuller consideration, to change opinions even on important subjects, which I once thought right, but found to be otherwise.”

Om man inte vågar utsätta sig för risken att ha fel så kommer man inte heller få möjlighet att bevisa att någon annan har det. Det är när sanningar prövas som vi rör oss framåt. I Sverige pratar vi inte om religion, politik eller något annat där det kan finnas utrymme för att den ena parten har rätt och den andra fel. Det är ganska allvarligt eftersom det gör att vi inte vänjer oss vid att argumentera och diskutera för vår ståndpunkt. Vi blir sämre på att tänka kritiskt. Men det största felet är att vi kan gå omkring och tro att vi alltid har rätt.

The United Mistakes of America – Freakonomics Blog – NYTimes.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *