Media flödar

Under två veckor struntade jag i att följa mina nyhetsflöde. Det resulterar i att jag kommer att sitta några timmar och köra genom bloggar, ledarsidor och annat som är intressant. Jag tänker på några saker. Det första hur man plockar ihop sin egen nyhetskorg, att pappersmediet inte funkar med det nya sättet att tillgodogöra sig nyheter, att de amerikanska flödena är överväldigande och att det finns så mycket att läsa, så mycket att blogga om och så mycket att tänka på att jag aldrig kommer att hinna med allt.

Frågan då är hur man ska lösa det. Sänka ambitionsnivån, gallra kraftigare, nischa bloggen eller se till så att man får möjlighet att göra allt detta på arbetstid. Finns det sådana jobb?

Några bra inlägg av Dick Erixon kan jag i alla fall bjuda på för den som inte har ork och tid att plöja genom 1210 olästa feeds. Lägger på fler om jag hittar intressanta vilket man ju alltid gör.

DagensPS.se – Ofrivillig heltid är vanligare än ofrivillig deltid.

DagensPS.se – Jonas Gardell hoppar av som vallokomotiv (S).

DagensPS.se – Jämlikhetsbluffen avslöjar Jämlikhetsanden.

DagensPS.se – Arbetslösheten: frizoner eller bygga murar.

Stenkastare i glashus

För en tid sedan blev några unga KDUare överfallna när de delade ut material i Lund. De blev kallade böghatare och materialet slogs ur deras händer. De upplevde det som minst sagt otäckt. Mattias Grängzell som var en av de som blev utsatta bloggar om det här.

När händelsen sedan diskuterades på facebook kom vi in på hur media och samhället i stort verkar ha en förlåtande attityd mot vänsterextrema gruppen som tar till politiskt våld, och inte respekterar de demokratiska spelreglerna. Högerextrema som gör samma sak ( de respekterar faktiskt spelreglerna i större utsträckning) fördöms. Stenkastande anarkister och andra ses som ungdomar med mycket vilja, lite naiva, men med hjärtat på rätt ställe.

Detta gullande fick ett abrupt slut när Sydsvenskan för några månader sedan gjorde en reportageserie som kritiskt granskade dessa grupper och gick på djupet med vad de har för motiv och drivkraft. Bakom flummeri, dåligt underbyggda resonemang och ogenomtänkta argument fanns det bara ett motiv. De vill ha mer av det andra har har, utan att förtjäna det.

Jag myste när jag läste artiklarna som fullkomligt rev sönder den romantiserade bilden av godhjärtade vänsterungdomar. Jag länkar till några av höjdarna – men klicka runt det är bra läsning. Bäst är den med en autonom från SUF Malmö. Där kan man också läsa att deras gulliga stenkastande kostar skattebetalarna oerhörda summor varje år. Det fanns dessutom en intervju med någon från förbundet allt åt alla. Bland alla dumheterna som de gav uttryck för var nog det detta det som fastnade i mitt huvud.

Protesterna slutade med sammandrabbning mellan poliser och en grupp våldsamma demonstranter utanför Baltiska hallen…

– Det var en linje med polisbussar. Det var inte poliser.

Det satt poliser i en del av bussarna.

– Ja, men det var bussar mot människor. Inte människor mot människor. Och sedan gick polisen in mot hela gruppen av demonstranter. De betedde sig väldigt hotfullt och omringade demonstrationen så att folk kände sig osäkra och gick därifrån.

– ”Sammandrabbning” känns väldigt fel. Det enda som hände där var lite materiell skadegörelse, i princip. Efter tio minuter var det slut.

Men det var ändå stenkastning mot bussar med poliser i.

– Fast det är deras förstärkta polisbuss. Den ska tåla allt. Det gjorde den också. Jag tycker inte att det är något att fokusera på. Varför fokusera på de här tio minuterna av färg och raketer och några stenar mot poliserna… när det fanns två så stora nätverk som ville stoppa en match i Davis Cup mellan Israel och Sverige. Den frågan faller hela tiden bort.

Det är helt tokigt att det knappt finns några på vänsterkanten som tar avstånd från de här tokiga grupperingarna. Politiskt våld är inte okej. Inte ens när poliserna sitter i en buss. Nu bedömer i och för sig inte Säpo dessa grupper som ett allvarligt hot mot demokratin. Men jag tycker ändå att det är dags att ta tag i de här grupperna och göra precis det Sydsvenska gör. Låt dem komma till tals. Det visar sig snart att stenkastarna har byggt ett glashus av idéer och föreställningar.

Utanför Zonen

För många år sedan var jag på en säljkurs och kom i kontakt med trygghetszonen för första gången. Det är egentligen en ganska enkel teori. Om vi inte utsätter oss för sådant som ligger utanför vår trygghetszon kommer den hela tiden att krympa  och bli mindre tills vi en dag är så begränsade av vår trygghetszon att den begränsar oss och våra möjligheter att förverkliga oss.

Det ligger mycket i det. Jag tror stenhårt på det här. Man måste utmana sin trygghetszon och ta för sig. Sitter man och ugglar i det som är tryggt kommer man inte framåt.

Jag försöker att utmana mig själv vad det gäller att stå inför folksamlingar och hålla tal och presentationer. Det är något de allra flesta är oerhört rädda för. Kan man bli bra på det får man ett försprång.

Nu har jag möjlighet att köra en debatt inför 200 personer i en Aula. Visserligen 14-15 åringar, men det gör det faktiskt svårare. 200 redovisningskonsulter hade varit enklare. Det ska jag dessutom troligen köra det också nu i september.

Men jag tycker det är roligt. Det är en kick att stå längst fram och köra. Det är som knark. Men det är samtidigt påfrestande, nervositet, förberedelser, oro, anförande, budskap, innehåll. Det är oerhört mycket som ska klicka. Men när det blir bra så varar ruset ganska länge.

Det är bara att kavla upp ärmarna och gå ut ur zonen och köra så att det ryker.

Skuldfällan

Dick Erixon har i ett inlägg reflekterat över ränteavdrag. Ränteavdrag är ju egentligen en ganska märkligt företeelse. Varför ska vi få rabatt på räntan? Hade vi inte haft det hade vi betalt mindre för husen för att få råd att bo där.

De har rent av funnit tider när man har haft ett fullt ränteavdrag. Det vill säga kvittat hela ränteutgifter mot sin löneinkomst. Funderar man på det innebär det att det lönar sig att låna. Eller det kostar i alla fall ingenting. Det leder till att fler lånar. Färre tycker att det är lönt att spara ihop till en rejäl buffert. För det fungerar ju dessutom så att du får betala skatt på kapitalvinster. Vi får alltså ett system som missgynnar den som sparar och gynnar den som lånar.

Konsekvensen är att befolkningen har en hög skuldsättningsgrad. Det blir norm av ha en högt belånad fastighet. Det blir norm att låna först bilar, vitvaror och nu även resor.

Här ligger en fara. En stor del av befolkningen bygger inte upp ett eget skyddsnät utan är helt beroende av att staten skyddar dem mot livet i alla dess former. Medborgarna förlorar sin självständighet.

Jag läste en bok som handlade om välfärdssamhällen. Man tecknade en bild av olika system. Antingen var det staten, familjen eller marknaden som utgjorde trygghetssystemet. Inte ett ord om sparande och individuellt ansvar.

Det får dessutom den tragiska effekten att när allt för få sparar pengar finns det inte kapital för att utveckla de idéer som man bär omkring på.

Intressanta tankar och viktigt att ta med sig när man pratar företagande och företagsklimat. Ska vi pumpa upp huspriserna till bekostnad av företagsklimatet. Det har inte varit en så bra idé de senaste 40 åren. Det är kanske dags att fasa ut ränteavdraget och ta bort kapitalskatterna.

DagensPS.se – Begränsa ränteavdragen och sänk skatten.

Blogga en kontaktsport i realtid

Jag tog en veckas ledigt från bloggandet. Det sliter att producera fram minst ett inlägg om dagen. Plus då min nedräkning som bara den har tagit mer tid och energi än jag hade kunnat föreställa mig.

Nu är jag tillbaka på jobbet. Dottern skolas in på dagis och livet börjar flyta på. Med snart en månad kvar av valrörelsen så kommer jag nog att ändra fokus lite. Annonser ska produceras, kampanjidéer genomföras och valstugan ska bemannas och smyckas. Trycksaker ska delas ut och väljare mötas. Debattartiklar skrivas och uttalanden förbereddas.

Någon plats för att trycka in bloggande i det finns det knappast. Men så fort jag har skrivit klart det sista nedräkningsinlägget kommer jag nog att bli lite aktivare på bloggen.

Men jag kan bara konstatera att bloggande är en tuff kontaktsport där det handlar om att prestera. Det funkar inte att leva på gamla meriter. Det måste hända saker och nya inlägg måste strömma in. Jag kommer troligen att twittra lite under den sista månaden eftersom det helt enkelt är ett mindre tidskrävande och tar mindre av min fokus.Man har ju dessutom ett jobb att sköta.

Min respekt för de som jobbar med text och varje dag och producerar fram minst ett textstycke ökar hela tiden. Det är inte enkelt att varje dag prestera ett mer eller mindre inspirerat textstycke.

Det börjar bli varmt

Nu när det känns att sommaren är på väg bort och hösten går att ana så börjar valrörelsen ta fart på riktigt. Eller egentligen intresset bland allmänheten. Valrörelsen har för egen del varit i full gång sedan i april. Hemsidor som ska fixas, annonser, planering och en mängd energi som gott åt till att försöka skapa en riktigt bra kampanj i Ystad.

Jag ser det på min blogg som har ökat rejält och har 44 procent fler besökare mot föregående 30 dagars period. Föregående period hade jag ökat ungefär lika mycket. Det visar att webben kommer att ha betydelse och ju närmare valet desto mer aktivitet på nätet.

Men webben är bara ett komplement till det personliga mötet. Att komma ut och visa väljarna att man finns är det absolut viktigaste för att vinna val. Det och att mobilisera alla krafter som går att uppbåda så att man orkar köra hela vägen fram till valet.

För mig är detta det viktigaste valet någonsin. Äntligen har vi en reell chans att bryta sossarnas dominans och skapa ett liberalare samhälle. Ett konkurrenskraftigare land och sänka de så destruktiva skatterna.

Konsten att säga nej

Jag hittade en gammal read later artikel som jag av någon anledning tyckte var värd att blogga om. Det kanske inte är jätteintressant men ändå.

Det visar sig att det är dyrare att vara förälder idag än det var för exempelvis 30 år sedan.

Förklaringen till de ökade kostnaderna ligger i en högre standard för barn och att det tillkommit prylar som inte fanns 1980, säger Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea, till Metro.

– Alla vill att deras barn ska ha det lika bra som andras barn. Vi har gjort undersökningar som visar att det sista föräldrar drar ner på är barnens standard, säger Ingela Gabrielsson till Metro.

Samtidigt mår barn allt sämre i takt med att vi ger de mer saker och mindre tid. Det tar ju längre tid att jobba ihop pengar så att man har råd med alla saker.

Frågan är var man själv kommer att landa. Än så länge tigger dottern bara om lite extra mellis, eller om andra hanterbara saker. Men vad gör man när hon kommer och ber om en häst, mobiltelefon eller resa. Som det är nu tror man ju att man ska lyckas säga nej.

Frågan är om man har det som krävs…

Kostnaderna för barnen ökar stadigt – Din ekonomi – E24.

Elbil utan spänning

Jag läser i NY Times om GMs omtalade Volt som skulle lanseras 2010 enligt vad de har sagt tidigare. Nu ser det ut som om det kommer att bli precis så dåligt som de värsta olyckskorparna förutspådde.

Den är dyr, opraktiskt och den matchar definitivt inte det som förväntades. Med andra ord så kommer det sannolikt att bli en dålig affär för GM, och därmed också för den amerikanska staten som räddade biljätten från en konkurs för inte så länge sedan.

For starters, G.M.’s vision turned into a car that costs $41,000 before relevant tax breaks … but after billions of dollars of government loans and grants for the Volt’s development and production. And instead of the sleek coupe of 2007, it looks suspiciously similar to a Toyota Prius. It also requires premium gasoline, seats only four people (the battery runs down the center of the car, preventing a rear bench) and has less head and leg room than the $17,000 Chevrolet Cruze, which is more or less the non-electric version of the Volt.

Förutom att man har gjort en ganska medioker insats på utvecklingsavdelningen så lyckas man dessutom förpacka den lite märkligt mot konsumenterna.

Instead of following Toyota’s model, G.M. decided to make the Volt more affordable by offering a $350-a-month lease over 36 months. But that offer allows only 12,000 miles per year, or about 33 miles per day. Assuming you charged your Volt every evening, giving you 40 miles of battery power, and wanted to keep below the mileage limit, you would rarely use its expensive range-extending gas engine. No wonder the Volt’s main competition, the Nissan Leaf, forgoes the additional combustion engine — and ends up costing $8,000 less as a result.

I artikeln är man skarpt kritiska till att staten har gått in men massvisa subventioner för att producera en amerikansk elbil. Den enda anledning de kan komma på för att köpa en Volt är att man ska kunna motivera de massiva subventionerna och krisstöden.

So the future of General Motors (and the $50 billion taxpayer investment in it) now depends on a vehicle that costs $41,000 but offers the performance and interior space of a $15,000 economy car.

Den som köper det argumentet och går och köper en blir lurad en gång till. Först skörtade GM upp regeringen med falska löften om en ljus, grön framtid. Sedan skörtar de upp de skattebetalare som köper en bil som helt enkelt inte är värd pengarna. Än en gång visar facit att subventioner är fel, och att staten gör bäst i att inte försöka rädda företag som inte kan rädda sig själv.

Vill du en rejäl löneökning…

Då får du flytta till Kina. Förra året höjds lönerna med 17 procent! Nu ska det väl sägas att trots den rejäla ökningen så är det fortfarande bara en 20:e del av vad en amerikansk fabriksarbetare tjänar.

De rejäla löneökningarna beror på ett antal faktorer varav arbetskraftsbrist så klart är den mest betydande. Det finns helt enkelt färre som vill eller kan flytta inom landet. Under de närmaste åren kommer dessutom antalet unga vuxna att minska något. Staten har dessutom en lite mer avslappnad attityd, och har en mjukare linje mot strejkande enligt The Economist.

China’s ruling Communist Party has swiftly quashed previous bouts of labour unrest. This one drew a more relaxed reaction. Goons from the government-controlled trade union roughed up some Honda strikers, but they were quickly called off. The strikes were widely, if briefly, covered in the state-supervised press. And the ringleaders have not so far heard any midnight knocks at the door.

Nu är det nog inte så att man tillåter strejker och löneökningar av rättvise skäl. Det ska ses som en del i omställning från världens största fabrik till världens största konsumentmarknad.

Third, and most important, the government may believe that the new bolshiness of its workers is in keeping with its professed aim of “rebalancing” the economy. And it would be right. China’s economy relies too much on investment and too little on consumer spending. That is mostly because workers get such a small slice of the national cake: 53% in 2007, down from 61% in 1990 (and compared with about two-thirds in America). Letting wages rise at the expense of profits would allow workers to enjoy more of the fruits of their labour.

Enligt artikeln är det positivt att kinesernas köpkraft ökar. Det gör ju att västerländska företag får möjlighet att sälja sina produkter på en ny stor marknad. Det kommer förhoppningsvis också att pressa regeringen att genomföra fler reformer som ger Kineserna mer frihet och kanske någon gång i framtiden demokrati och fria val.

En riktigt utförlig artikel i ämnet hittar du här.