Nu åkte gilla-knappen

Jag kollade lite och det verkar vara oerhört få som använt möjligheten att gilla mina inlägg. Ungefär fem gillande kunde jag hitta med rimlig ansträngning. Jag har i och för sig bara hittat ett ogillande så en tydlig majoritet är positiva.

Men tanken med knapparna var ju att få interaktivitet. Att ha en interaktiv funktion som inte används är sorgligt och tragiskt. Det är som att sätta upp ett extra partytält inför festen för att sedan notera att de som kom fick plats vid köksbordet.

Därför har jag ställt in festen. Någon riktigt bra ursäkt har jag inte till gästerna. Min självkänsla tål inte fler sista minuten ursäkter och genomskinliga historier och sjuka släktingar.

No high, No five

High five är inte min pryl. Jag har aldrig förstått poängen av att vuxna människor ska göra den ur ett svensk perspektiv minst sagt främmande manifestation. Jag vet inte varför men det kanske är så att jag fick en aversion mot det redan på 80-talet.

Då high fivades det friskt. Man hälsade med tuffa hip-hop handslag och blandande in amerikans slang i tid och otid. Ibland importerar vi uttryck och gester som på ett naturligt sätt blir en del av vårt uttryckssätt. Ibland blir det bara för mycket och för konstlat.

Jag tycker verkligen att det är pinsamt när man ser människor som gör high five offentligt. I sportsliga sammanhang har jag en viss tolerans – om det sker i direkt anslutning till en prestation. Hade jag sportat hade jag kanske rentav gjort ett high five själv. Men att se medelålders män på svensexa som ger varandra high five inför förfärade tyskar på gågatan får mig att skämmas å hela Sveriges vägnar.

Härom veckan hamnade jag i en prekär situation. För att fira en god prestation lyfte en av medarrangörerna handen för att genomföra en high five med undertecknad. Jag fick fullkomligt hjärnsläpp och som försvar utdelade jag en axelkram. Något som kan beskrivas som en halvhjärtad kram som sker mycket snabbt. Som en synkroniserad axelklappning.

Det var  kanske inte helt lyckat. Det indikerar ju ett överdrivet sydländskt beteende, vilket skapar en osäkerhet och en lite konstlad stämning. Alternativet att genomföra en halvhjärtad high five är om än ännu sämre.

Nu står mitt hopp till Åkesson och hans kompisar, att de uppmärksammar och förbjuder detta osvenska beteende.

Sociala medier i ett kommunalt perspektiv

Bloggar iväg lite noteringar kring hur vi använde sociala medier i valrörelsen…

Vi i Folkpartiet Ystad har jobbat ganska hårt för att skapa en nätnärvaro valet 2010. Här kommer en liten sammanfattning och  reflektioner så här långt.

Webben

Vi har jobbat med att få en personlig presentation av samtliga kandidater. Vi uppdaterar hemsidan regelbundet och har kört två kampanjer där vi kompletterat traditionell annonsering med en webb.Rent tekniskt så är vi nog det parti som är bäst integrerade med sociala medier och hemsida. Motorn är bra, vi fyller den med innehåll lokalt.

www.folkpartiet.se/medileken

www.folkpartiet.se/kommunsammanslagning

För mig är det naturligt och nödvändigt att en kampanj har en fortsättning på webben. Vi har försökt arbeta med interaktivitet och på hemsidan ska det hela tiden finnas en länk där den intresserade kan söka mer information eller kontakta oss.

Trots våra ansträngningar så har vi fram tills i början av Augusti haft låg trafik på webben. Kopplingen tryckta annonser och webb fungerar inte. Däremot fungerar webbannonsering ganska bra för att få in människor på våra kampanjsidor.

Bloggande

Jag har bloggar drygt ett år och är hyfsat aktiv. Bloggen startade jag egentligen för att kunna formulera mina tankar och utveckla mina idéer. Så här i valtider blir det mindre bloggande och det som görs en rent kampanjbloggande. Efter valet kommer jag att ta bort de delar som känns för politiska. Då kommer det återgå till att vara min blogg – inte en folkpartiblogg. Eftersom målet aldrig har varit att driva in trafik på sidan har jag inte länkat så som man ska för att få mycket trafik. Men jag är nöjd ändå.

För mig är bloggen nog något som skapar en trovärdighet på sikt. Man kan gå tillbaka och se vad jag tyckte för ett år sedan och se att jag är något sånär konsekvent i mina åsikter. Hade jag haft en mer betydande ställning exempelvis kommunalråd hade jag haft svårare att blogga. Beslut fattas ofta på sätt som gör det svårt att vara helt öppen i en blogg. Då blir det kanske en känsla av att man undanhåller saker för läsarna. Men för mig som sitter som ersättare i en nämnd så har jag inga problem med det.

Facebook

Vi har haft en Facebook-grupp igång sedan i våras. För att komma igång ordnade vi en kurskväll där alla fick prova på och komma igång. Det har varit synnerligen lyckat. Facebook används mesta dels som ett internt men öppet forum och har verkligen hjälpt oss att peppa varandra. Det har dock inte varit lika mycket diskussioner som jag personligen hoppats på. Jag vill att vi ska föra diskussionen där inte på möten. Det är tillgängligare, öppnare och kanske skulle öppnat upp för andra som ville engagera sig.

Nu passar det sig inte för alla frågor och intresset för vår Facebook- grupp vet jag inte hur stort det är. En sak är säker. Det är en bidragande orsak till att Tomelilla, Simrishamn och Ystad lokalavdelningar har närmat sig varandra. Även representanter från Skurup och Sjöbo finns med i gruppen. Här kan man se en klart social effekt av ett socialt media. Däremot mer internt än utåtriktat.

Twitter

Finns inte med på kartan. För få användare i Ystad. Det känns som nätet har kommit hit men folk är nog kloka nog att förstå att Twitter mest är en tidstjuv. Använder själv twitter för att få en uppdatering på min blogg utan att blogga. Twitterflödet ligger på en widget.

Youtube

Vi saknar både tid och intresse för att göra tillräcklig bra filmsnuttar. Svårt forum och man inte gör proffsiga produktioner blir det helt fel känsla

i.r.l

Vi kör hårt på konceptet träffa väljare och ge dem ett ansikte. Tanken är inte att övertala, utan att just ge dem ett ansikte och förhoppningsvis positiv association till Folkpartiet.

Mina reflektioner

I all kommunikation finns det en avsändare och en mottagare. Budskapet ska förpackas så att det når mottagaren och att denne kan tolka det på det sett som var avsett. Här är det personliga mötet det i särklass effektivaste sättet, därefter webben, foldrar och i viss mån även tryckta annonser. Radio ligger på gränsen. Här handlar det snarare om att skapa igenkänning.

Det som jag personligen känner är att det som gör sociala medier unikt nämligen förmågan att föra en dialog är något som väljaren hellre gör ansikte mot ansikte eller inte alls. Sociala medier blir då istället det som det inte ska vara – ytterligare en kanal för enkelsidig kommunikation.

Min reflektion är att sociala medier fungerar utmärkt för de som är inne i den politiska svängen. Ett överdrivet fokus på sociala medier gör att man riskerar att missa väljarna.

Det var lite tankar nedskriva i all hast.

Den slutna marknaden

Jag tänker fortfarande på en sak som en Socialdemokrat sa vid det senaste nämndmötet jag var på. Han förfasade sig över den öppna marknaden.

Det jag då tänker på är alternativet som han förespråkar. Den slutna marknaden. Där affärer görs upp bakom lyckta dörrar och i korridorer. Där personliga kontakter och nätverk är viktigare än att kommunen avyttrar sina tillgångar till bästa möjliga pris. En värld där en en politiker eller tjänsteman är bättre på att fastställa ett korrekt pris än marknaden.

Jag förfasas eftersom det är en attityd som inte bara finns i det socialistiska lägret utan sitter ganska djupt i den kommunalpolitiska kulturen. När kommunen ska sälja mark eller andra tillgångar vill man gärna på ett ganska tidigt stadie låsa sig i en diskussion med ganska få intressenter.

Jag är en förespråkar av den öppna och fria marknaden. Där anbud mäts mot varandra i konkurrens. Det finns inget bättre sätt att garantera att medborgarna får bästa valuta för pengarna.

Mysteriet Sverigedemokraterna

Jag hörde på radion igår och de noterade det faktum att Svenskarna blir mindre och mindre främlingsfientliga. Det framgår av attitydundersökningar. Lite grovt kan man säga att främlingsfientligheten har halverats de senaste 10 åren. I många kommuner där Sverigedemokraterna går framåt eller är stora finns det knappt några invandrare, än mindre problem förknippade med dessa.

Ju mer man tänker på det desto konstigare blir det. Det kanske inte är invandringsfrågan som är den avgörande frågan för deras framgång.

Istället kan det vara den nationalistiska delen av deras budskap. De ger människor identitet genom att hänvisa till Svenskheten. De ger människor ett värde bara i det faktum att de råkar vara födda i Sverige. Svenskar är trygghetsknarkare. Sverigedemokraterna är drogen.

Min analys är långt ifrån klar. Det försvåras ytterligare av att det är oerhört svårt att hitta någon som vill berätta att de rösta på Sverigedemokraterna.

Nästa steg är ju hur vi ska bemöta dem. Här växer en plan fram. Sakta men säker.

Asociala medier

Igår åt jag middag med ett gäng trevliga kollegor och vi pratade om både det ena och det andra, bland annat Facebook och det moderna sättet att kommunicera. Total närvaro överallt – förutom här och nu.

De såg inte heller direkt nyttan med att hålla på med sociala medier. Det är så klart så. Att ha 300 vänner på Facebook har ju inte någon uppenbar nytta. Men Facebook reflekterar verkliga livet. Vissa har stora nätverk och vissa trivs bättre i små ganska privata nätverk.

Något som kom upp var att många ansåg att det var oartigt med det konstanta fibblandet med mobiltelefoner som många ägnar sig åt. Undertecknad inbegripen. Det sätter fingret på problemet. Att det blir en sådan hets att vara uppdaterad att man tappar bort här och nu.

Man översköljs av information och man vill inte riskera att missa något väsentligt. Men det finns en klart asocial dimension till denna konstanta närvaro i sociala medier. Jag tror att det handlar om att vi måste vänja oss vid våra nya verktyg. Precis som att vissa pratar för mycket i en helt vanligt telefon kan det slå över med sociala medier.

Trenden borde gå mot att man jobbade mer i kanaler på facebook. Att man kunde sålla mer bland inläggen. Det kan man i och för sig redan genom att gruppera sina vänner men det kommer sannolikt att komma ett effektivare sätt att sortera, bara det faktum att man kan blockera personer är ju ett stort steg framåt.

Samtidigt kommer vi nog se en mognad där möjligheten att använda Facebook som samlingskanal för nyheter och annat kommer att öka ju fler myndigheter, institution mer mer som hittar dit.

Jag ska nog försöka att hitta rutiner för själva hanterandet. Det blir en dålig vana att föröka leva online i realtid.

Piskan viner över moroten

Nu ännu en forskningsrapport att piskan vinner över moroten. Något jag berört tidigare. Det sätter ju fokus på det jobbskatteavdrag som vi har i Sverige. Rent retoriskt låter det ju trevligare att säga att det ska löna sig att jobba. Men man borde sagt att det ska kosta att inte göra det om man vill maximera effekten.

Forskarna utnyttjar att personer med socialbidrag i Rotterdam mött olika typer av incitament för att ta ett jobb. En del har erbjudits bonusar om de funnit ett jobb medan andra har hotats av sänkta bidrag om de inte gjort så. Resultaten är slående: hotet om sänkta bidrag är ett betydligt effektivare sätt att få ut folk i arbete än löftet om en återanställningsbonus. Faktum är att bonusen knappt har några positiva effekter alls.

Men jobbskatteavdraget har varit positivt. Det har visat att Alliansen har gett alla som arbetar mer pengar i plånboken. Något som gör  dem populära direkt. Att använda piskan hade varit att ge de rödgröna öppet mål. Sen kanske det inte skapat lika många jobb som en hårdare piska.

Intressant rent psykologiskt. Människors oförmåga att motivera sig själv med hjälp av morötter tål att reflekteras över.

Piska bättre än morot « Ekonomistas.

Coachning av arbetslösa fungerade!

Det visar sig nu att reformen med jobbcoacher faktiskt verkar fungerar. Jag var väl själv lite undrande inför reformen. Det fanns vissa drag som jag gillade. Att den arbetssökande själv kunde välja coach och att det fanns en uppsjö leverantörer att välja mellan. Men det kändes lite flummigt.

Var tredje har fått jobb med hjälp av coachningen. De som fått coachning säger att det har bidragit till att de fick arbete.

Det är glädjande. Det visar att man genom att ge människor stöd och egenmakt kan få dem att ta initiativ och hjälpa sig själva.

I Alliansen Sverige får individen coachning, aktivitet, uppmuntran och stöd – inte passiviserande handläggning.

DagensPS.se – Var tredje i jobb efter coachning.

Nu håller jag bara tummarna

Vilken valrörelse. I ett halvår har valrörelsen funnit i mitt liv. Planering, strategi, annonser, foldrar, aktiviteter, blogga, formulera, kommentera, följa med. Snart är det valet över. Personligen kommer jag inte att lägga mer tid på valrörelsen. Nästa vecka ska jag resa till Stockholm så jag vill vara med familjen nu i helgen.

Det kommer att kännas konstigt när vi sedan går in en ny fas. Förhoppningsvis kommer vi att kunna bilda majoritet i Sverige, Skåne och Ystad. I Ystad hoppas jag att Folkpartiet och Moderaterna kan få egen majoritet. Tack till alla folkpartister i Ystad som kämpat på och gjort en valrörelse vars like vi aldrig skådat. Det har varit fantastisk nu håller vi tummarna för att vi har gjort rätt saker.

Det enda som återstår är att gå till vallokalen imorgon. En av de saker som jag tycker känns riktigt stort är att gå och rösta. Demokrati är vacker och att rösta är att vara en del av något vackert.