Idag var det en paneldebatt på Västervångskolan i Ystad. Det var faktiskt första gången jag satt med i en och jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Jag har ju sett en och annan debatt av liknande slag och hade en viss idé om vad jag inte ville göra. Däremot var och är jag fortfarande mycket osäker på hur man ska prata och vilken nivå man ska ligga på inför 14 och 15 åringar.
I debatten fanns det allt från andra debutanter i Julia Falkman (fi) till rutinerade politiker som Bo Sterner(m) och Carl-Axel Johansson(kd). Sverigedemokraterna fanns representerade genom Ted Ekeroth och Jan-Åke Isaksson. Ung Vänster fanns också på plats. Socialdemokraterna hade sagt att de skulle komma men dök inte upp. Det är andra gången jag noterar att de inte kommer och deltar i en så viktig verksamhet som skoldemokrati.
Det var ett intressant forum. Som vanligt lyckas jag tappa tråden lite grann. Men det som slog mig när jag stod där med en lista som innehöll politik var att det inte kändes rätt att börja kasta ur sig massa förslag. Jag kände att det var viktigare att berätta om vilken bild jag ser av framtiden de närmaste 20 åren med ett allt hårdare global konkurrens och av större konkurrens om resurserna. Dessutom ville jag säga något om liberalismens centrala värden med individen som grund enhet, frihet, ansvar och samhällskontraktet. Dessutom ville jag få in vikten av att använda tiden i skolan på ett bra sätt. Av det hela blev det mest något märkligt.
De som var rutinerade fick fram sin politik.Vi som inte var det gick istället på att förmedla en vilja och ideologi. jag tror att eleverna vill höra både och så det blev kanske inte helt tokigt.
Sen rullade de igång frågor. Mycket invandring blev det. Ted har ju åkt runt och kört debatter ett bra tag nu. Han är dessutom en duktig debattör, i alla fall i panelforumet. Han får och tar mycket plats, utmanar och driver på. Han lyckas utnyttja det faktum att det blir en stämning av alla mot honom. Vilket legitimerar att han får mycket utrymme för att försvara sig. Han kommer med statistik som ingen är påläst nog för att vederlägga och en diskussion om hårda fakta skulle snabbt tråka ut publiken. Man kan nog säga att Sverigedemokraterna bygger för framtiden i skoldebatterna. De tar det på allvar till skillnad från Sossarna som inte ens dyker upp. De skickar dit någon som är väl förberedd och taggad.
Även om jag avskyr deras värdegrund och tycker att de på ett felaktigt sätt får alla frågor att handa om invandring kan jag ju inte säga emot när de lyfter fram borgliga förslag som lärlingsutbildningar och mer makt åt lärarna. Det var främst vid ett tillfälle som han gick över gränsen och det var när han använde ordet ”sverigefientligt” då kände man tydligt var de kommer ifrån. Annars tycker jag också att det är märkligt när att man inte får ha en tröja med svenska flaggan på ett skolfoto och att man väljer bort nationalsången på skolavslutningar. Men jag sörjer det inte det minsta eftersom jag gärna hade avskaffat nationalstaten och ersatt det med ett europeiskt medborgarskap.
För mig är Sverige inte idealet och något heligt på det sätt som det är för en nationalist. För mig är Köpenhamn viktigare än Stockholm. Men det finns fortfarande många som tycker att nationalstaten är viktig. Att det betyder något att nån som simmar fort råkar vara född i Sverige.
Kontentan blir att Sverigedemokraterna beskriver ett verkligt problem – samhällskontraktets minskade betydelse under det socialdemokratiska maktinnehavet. Medborgarens rättigheter balanseras inte upp av skyldigheter utan vi får ett samhälle där alla har som ideal att leva på andras tillgångar och vad andra skapat. Något som blir extra tydligt i integrationspolitiken.
Här har Allianspartierna i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet tagit detta till sig. Vi är för språkkrav, tydligare arbetslinje, kurs i samhällsorientering m.m. Men vi kommer från en annan värdegrund. Vi tycker att man har samma skyldigheter och rättigheter vare sig man är förr i Svedala eller Kabul. I debatten försökte jag lyfta fram samhällskontraktet och det faktum att vi har både rättigheter och skyldigheter. Jag vet inte om det gick hem.
Jag noterar att de politiska förslagen hos Sverigedemokraterna i de flesta frågor ligger nära de borgliga partierna även om man hela tiden lyckas göra allting till invandringsfrågor. Det är fortfarande ett enfrågeparti i den meningen.
Fritidsfrågan dök också upp. Här blir det gärna en överbudspolitik och prat om hur bra kommunen ordnar och ska ordna. Jag stack ut hakan lite och påpekade det faktum att det inte är en kommunaluppgift att se till så att ungdomar hela tiden är sysselsatta och har roligt. De har ju ett ansvar för att ta initiativ, deras föräldrar har ett stort ansvar. Kommunen bistår med infrastruktur och viss verksamhet. Här är en skillnad mot vänstern som tycker att allt ska vara gratis och gärna hade tagit på sig uppgiften att se till så att alla ungdomar var roade och stimulerade i alla lägen.
Vänstern är världsfrånvända. Sin vana trogen vill de att allt ska vara gratis åt alla. Ung vänster är relativt harmlösa. De vill åka buss och tåg, stjäla filmer genom fildelning och få andra saker. Problemet är att med åldern växer behoven. Vi riskerar att få socialister i regeringen, en fd. kommunist som gjorde avbön under krumbukter och tvång. Det är ett allvarligt hot mot vårt välstånd.
Det var en kul upplevelse. Mycket mycket svårt att försöka nå fram. Jag misstänker att det blev lite fel ibland, men alternativet hade varit att vara slätstruken och korrekt. Inte speciellt roligt för en 15-åring att lyssna på.
Man ska göra allting minst en gång. Nu har jag suttit med i en paneldebatt.