I Tomelilla ryktas det att moderaterna och sossarna ska gå samman. Syftet utåt sett är att neutralisera Sd, men man kan undra om det dessutom inte finns en viss allmän lättnad över att inte behöva stångas med en mängd småpartiet.Det är inte första gången det skapas sådana här demokratiska avarter. Ett exempel som finns hyfsat nära är Svalöv. Som har styrts på det sättet innevarande mandatperiod.

Det finns många skäl för att man inte ska skapa sådana här allianser. Det finns i mina ögon inga skäl för att skapa dem. Nyval är att föredra framför ett styre där man bortser från grundläggande ideologiska skillnader. Att det inte fungerar att stänga Sd ute borde ju de flesta normalt intelligenta förstå vid det här laget. Men den insikter har tydligen inte drabbat de två största partierna i Tomelilla Kommun.

Tina Bergström-Darrell (S), ordförande i Socialdemokraterna, tror inte att det blir några problem att samarbeta.

– Vi är överens om mycket. Vi får lägga vissa ideologiska frågor på hyllan, säger hon.

Det är inte bara den förlorade ideologin – eller om man så vill politikens hjärta och kompass – som går förlorat. Även demokratin tar stryk. Vad finns det för mening att rösta höger eller vänster när resultatet ändå blir Tomelilla blandat. Uttrycket har jag hämtat från kommentarsfältet i YA, men jag tyckte att det är mitt i prick. Man sviker sina kärnväljare, man sviker de demokratiska spelreglerna.

Börjar man trivas alltför bra tillsammans gör man i förlängningen väljarna totalt maktlösa. Speciellt om man inte är riktigt tydliga med hur man avser att söka majoritet för valet. Det var den situationen som uppstod i Svalöv. Då kan ju alla andra partier lika gärna lägga ner. Helt ok för mig, men då får man ju vara ärligt med det.

Ännu värre blir det om man som det ryktas i Tomelilla vill utestänga de mindre partierna från insyn. Då finns det ju inte ens en fungerande opposition. Makten är fullkomlig.

Även politisk förlorar kommunen på att man måste lägga ideologi åt sidan. Politik reduceras till konkreta åtgärder. För mig är det som att ta en vacker tavla som skapar mening och ger insikt – och helt sonika måla över den med en mintgrön väggfärg från ett lågprisvaruhus. Utan ideologi är den som kallar sig politiker inte mer än någon som tycker i största allmänhet. En tjänsteman utan kompetens om man ska vara lite elak.  En politiker som väljer bort sin ideologi är som om en skeppare som kastar sin kompass överbord. Det går ju inte att ta ut riktning.

Vi står inför stora utmaningar. Det kräver att vi kan höja blicken och titta framåt mot horisonten. En skeppare utan kompass har fullt upp med att parera för de vågor som kommer mot honom. Han ser inte förbi vågorna och han kommer sannolikt att trötta ut sig i en hopplös kamp och till sist få ge efter.

Läs också Ola Tedins ledare i ämnet