Åkessons kraftord

Jag har precis tittat på SVT dokumentären om Sverigedemokraterna och slåss först och främst av att tonen skiljer sig markant från hur man i media tidigare valt att framställa Sverigdedemokraterna.Genom att flytta fokus från att granska deras åsikter till att porträttera deras ledare så tonar bilden av ett ganska trevligt och vanligt litet gäng fram.

Jag har en viss respekt för att de väljer att fortsätta driva sin politik och engagera sig för det de tror på under så pressade förhållanden. Inte minst säkerhetsmässigt. Många andra politiker skulle lagt ner med hänvisning till att det inte var värt det.

I dokumentären finns en hel del riktigt bra klipp. Inte minst är Sverigedemokraten från Vellinge som ska flytta till Thailand ett lysande exempel på vilka som representerar SD ute i kommunerna. Hon mår illa av att se kvinnor i slöja, och tycker att de är smutsiga. För hon har läst inte utan min dotter. Så hon vet. De är smutsiga.

Det är också ganska kul när en arg Åkesson kallar en ihärdig journalist för rövskalle. Men framförallt finns det en mängd klipp som visar hur gulliga och trevliga de är.

Det är konstigt att det som media snappar upp är ett förslupet ord. När det rör sig om en dokumentär som kan vara det första stora steget på en normalisering av Sverigedemokraterna. Det är enkelt att känna med presskillen som känner att han måste sätta film på sina rutor för att han är rädd att barnen ska träffas av en tegelsten eller något annat, och som pratar pussel med sonen på valnatten.

Det är lätt att känna igen sig när Åkesson tittar på fotboll medan flickvännen möblerar och följer modet mer genom att köpa det som finns i butiken än genom medvetna val. Man förstår att det är äkta rädsla när Åkesson försöker att komma iväg från ett torgmöte utan att upptäckas av motdemonstranter.

Det är enkelt att förstå vilka de är när man hör gräsrötter som varken är slipade, vältaliga eller särskilt intelligenta orera över invandringen fasor. Sverigedemokraterna är och förblir ett enfrågeparti. De ser lösningen till alla problem i minskad invandring.

Att man helt bortser från att granska deras argument, eller att försöka tränga under ytan känns inte riktigt rätt. Jag har själv svårt att veta vad jag ska tänka efter att ha sett den, och hade lite svårt att veta vad jag skulle skriva. Dramaturgin känns på något sätt inte riktigt rätt i denna dokumentären.

Sverigedemokraterna – vägen till riksdagen – Dokumentärfilm | SVT Play.

Vem gör vad

Politikerna har ett stort ansvar för att fixa till världsekonomin. Riksbankerna har gjort sin del. Nu återstår det för politikerna att göra sitt. Politikerna måste ta sitt ansvar och sluta peka finger åt riksbanken och finansmarknader.

En låg ränta är inte lösningen och på sikt skadligt. Ingen räntepolitik i världen kan kompensera för uteblivna struktur reformer.

Only politicians can address the structural problems that are also holding back the rich world’s economies, such as the housing debt in America and the barriers to hiring in parts of Europe. Only politicians in countries, notably including America, that still have room for fiscal stimulus can ensure that it is used to complement monetary policy. And only politicians can couple stimulus with longer-term pension and tax reform, so that investors do not lose faith in sovereigns’ future solvency.

Vi har sett många små tecken till ansvarstagande. Pensionsreformer har genomförts i Frankrike, marknader öppnats upp för konkurrens i Grekland och i Spanien ser det ut som om arbetsmarknaden kommer att förändras. Men små steg räcker inte hur länge som helst. Marknaden finns där och letar efter tecken på att stegen blir kortare eller färre.

Global economic policy: Monetary illusions | The Economist.

Räkna hem det

USA har precis som många andra västländer en stor pensionsskuld som faller ut i framtiden.  Det som gör det så speciellt att omfattningen av åtagandena är gigantiska.

America is not alone in having a pensions problem, as this week’s strikes in France demonstrate. But because America’s public-sector pensions funds are so enormous, the potential consequences of their problems are too. Meredith Whitney, a financial analyst who foretold the banking crisis, thinks America’s states could be the next source of systemic financial risk.

För att kunna räkna på det så använder man en diskonteringsränta för att så att säga räkna ut vad de pengar man har satt av nu är värda när man ska möta utbetalningen. Här använder man i USA ofta en avkastningsränta på 8 procent.

This is “Alice-in-Wonderland accounting”, as David Crane, an economic adviser to California’s governor, Arnold Schwarzenegger, has remarked. For a start, pension schemes have not achieved such returns over the past decade of dismal stockmarkets, and are unlikely to do so in future. Nor do the liabilities disappear if the pension scheme fails to achieve its targeted returns. In many states, pension rights are legally protected. So a pension promise is a debt owed by the state; retirees may have even greater rights than a conventional creditor.

En orimlig förväntan på avkastningen som gör att det troligtvis kommer att vara ett stort hål i kassan när de ska betalas ut. Genom att trixa med sättet att redovisa och räkna döljer man det faktum att de i framtiden kommer att behöva ta från annan verksamhet för att möta pensionsutbetalningarna.

Men man sitter i en rävsax. Ska man visa på problemet kommer finansmarknaden att vakna till. Visar man inte på ett tydligt sätt att här finns ett stort reformbehov kommer man inte lyckas förändra systemet.

Public-sector pensions: Three-trillion-dollar hole | The Economist.

Inhouse Thinkthank

De flesta stora konsultföretagen publicerar rapporter som man kan ta del av gratis på nätet. Mckinsey, IBM, BCG, ÖPC m.fl. lägger stora pengar på att ta fram mycket bra och tänkvärda uppsatser.

Free reports are expensive to produce: Tom Rodenhauser of Kennedy Information, a firm that monitors consultancies, reckons they cost up to 5% of gross revenues. Are they worth it?

Personligen läser någon då och då. Frågan är för vem man skriver rapporterna. Det viktigaste signalen tror jag är att de signalerar att det här är företags som ger sin personal utrymme och resurser att utvecklas.

Dessa företag lever på att de lyckas rekrytera de allra allra bästa studenterna och medarbetarna. Att ha arbetat som konsult på en av dessa firmor är nästan en garanti för att alla dörrar står öppna, för dem som går vidare.

Bieffekten är att vi andra får ta del av deras tankar och idéer gratis. Till skillnad från deras kunder som får betala skjortan.

Consultancy firms: Free thinking | The Economist.

The future of the internet

Läs gärna denna långa artikel som handlar om hur förutsättningarna för Internet ser ut i framtiden. Den tar avstamp i hur det var i början

The internet was a wide-open space, a new frontier. For the first time, anyone could communicate electronically with anyone else—globally and essentially free of charge. Anyone was able to create a website or an online shop, which could be reached from anywhere in the world using a simple piece of software called a browser, without asking anyone else for permission. The control of information, opinion and commerce by governments—or big companies, for that matter—indeed appeared to be a thing of the past.

Friheten var oändlig, Internet var gud och det var faktiskt en revolution, om än ganska oblodig.

Men denna frihet är under attack. Nationalstaterna försöker att pinka in sitt revir och ta kontroll över flödet. IT-företag försöker att skapa egna utrymme som de kontrollerar, och företagen som tillhanda håller bandbredd vill gärna kunna särskilja trafik så att man kan prioritera viss trafik på bekostnad av annan

En oerhört tråkig utveckling för alla dem som precis som jag ser Internet som en av de viktigaste framstegen i mänsklighetens historia.

The future of the internet: A virtual counter-revolution | The Economist.

Orimliga löften och otakt i maskineriet

Nationalekonomi är uppbyggd kring två viktiga begrepp penningpolitik och finanspolitik. Penningpolitik bedrivs av riksbanken. Finanspolitik av riksdagen.

Dessa två samspelar inte fullt ut i alla länder. Oftast skyller politikerna på riksbanken, medan Riksbanken inte kan vara riktigt tydliga mot politikerna. Eftersom de då dels riskerar sin självständighet, men också kan anklagas för att lägga sig i landets politik.

Much as central bankers would like to ignore fiscal policy, they cannot. “Fiscal alchemy can undermine monetary science,” says Mr Leeper. A wise monetary policy aims to keep prices stable, prudent fiscal policy to stabilise government debt. This division of labour works as long as the public believes that, after running a big deficit, the government will raise taxes or cut spending enough to keep debt under control. But, he argues, if the debt is so large that the government cannot credibly commit to these actions, the public assumes the central bank will inflate away the debt by printing money. Inflation expectations soar and the central bank loses control of prices.

I en mycket bra artikel om hur USA ska komma ur sitt dödläge och få ner arbetslösheten och upp tillväxten resoneras det kring effekten av att riksbanken i USA har köpt värdepapper i en närmast ogreppbar skala. QE –  quantitative easing kallas det och fungerar så här.

QE works mainly through two channels. First, when the central bank buys government bonds the extra demand raises bond prices and lowers their yields. Lower long-term interest rates stimulate activity elsewhere in the economy. Second, when banks sell their bonds to the central bank they get reserves (ie, deposits at the central bank) in return. They have an incentive to swap those low-yielding reserves for something with better returns, like shares or corporate debt. This lowers private-borrowing costs and raises asset values, boosting wealth and spending.

Den stora frågorna som inte diskuteras vidare här är dessa. Hur ska USA får sitt underskott under kontroll och en bättre handelsbalans, och hur ska det gå till när riksbanken vill sälja av alla dessa värdepapper. Gör man inte det riskerar de att läcka ut realekonomin och skapa inflation.

Economics focus: War footing | The Economist.

Att äga eller inte äga

Bilpooler har än så länge inte blivit så stort i Sverige. Men på andra ställen händer det mycket.

The market leader is a company called Zipcar, founded in Cambridge, Massachusetts, which is now headed for a public listing. Zipcar already has 400,000 members, mostly in America where it is thought to have 80% of the market.

Biluthyrarna och biltillverkarna ser en marknad de helt enkelt inte kan bortse från längre. Det finns dessutom en möjlighet att för att denna nya affärsmodell kan skapa en marknad för elbilar.

There is one way that car-sharing might actually help carmakers, however. The main car-sharing firms are keen to promote electric vehicles, since that fits with their green ethos. So they could become a reliable source of demand for such cars, which carmakers feel they ought to make but are unsure if they can sell. And if sharers like their electric vehicles, they may even go on to buy them.

Det beror på om biltillverkarna slutar att se sig själv som biltillverkade och istället ser sig själv som serviceföretag som tillhanda håller en transport från plats A till plats B. Men de kan ju också se sig själv som serviceföretag om det hjälper dem att uppnå sina mål som tillverkande företag.

Car-sharing: Wheels when you need them | The Economist.

Österlengymnasiet blir mer praktiskt

Österlengymnasiet har utretts och det som många redan visste konstateras. Skolan är för liten för att vara kostnadseffektiv, attraktiv och konkurrenskraftig. Nu har vi dessutom siffror på vad det kostar.

I sin utredning har han jämfört var de olika programmen kostar i olika skånska kommuner. Årspriset för samhällsprogrammet i Simrishamn är 95 800 kronor. I Ystad kostar motsvarande utbildning 66 800 kronor. Genomsnittet för Skåne är 75 281 kronor. Samtliga program på Österlengymnasiet har ett högre årspris än Sydskånska gymnasiet och de flesta ligger över snittet i Skåne.

Men det är kanske inte det största problemet. Utan det tycker jag är att jag för andra gången hör tankegångar där politiker ger uttryck för en syn där man sänker ambitionsnivån. Här genom Carl-Göran Svensson.

– Utredningen säger mig att vi måste välja linje. Vi bör behålla en skola med program som kan överleva. Det mest alarmerande är ju elevunderlaget. Om bara några år är vi nere på 2-300 elever och vilken skola kan vi ha då? Kanske kan lärlingsutbildningar bli grejen för Österlen.

Det var ju en tydlig signal till alla med föräldrar och ungdomar som är studiemotiverade eller har akademiska ambitioner. Flytta från Simrishamns Kommun. För här väljer vi bort kunskap och satsar på praktik.

Uppdaterat: Efter lite debatt med Fredric Strömberg kan jag nog också tycka att jag formulerade mig lite hårt. Det finns lite mer nyanserade tankar bakom det här. Dessutom går det ju enkelt att pendla till Ystad som har ett större utbud av utbildningar.

Jag säger inte vem som sa det. Men jag bemötte det en gång argumentet att det var rätt att prioritera praktiska utbildningar på bekostnad av teoretiska, och fick följande svar på frågan varför man sviker sina ungdomar.

”De som har praktiska utbildningar stannar i större utsträckning kvar i kommunen. De andra flyttar.”

Det är en inställning som än en gång visar att man i Simrishamn inte försöker hitta kreativa och framåtblickande lösningar. Man söker inte samverkan även när det finns pengar att tjäna, och man är beredd att sätta kommunens prestige före ungdomarnas framtid.

Billigare skicka elever till Ystad – Simrishamn – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Hjärngympa, inte bara tidsfördriv

Det finns en uppfattning och föreställning av att det finns en koppling mellan hur man aktiverar sin hjärna och demens. I detta finns det en medicinsk aspekt och en moralisk.

Har man varit passiv så får man ju till viss del skylla sig själv. Det finns ju en drivkraft för oss som är friska att koppla det till ett beteende. Det innebär att den så otäcka slumpen får mindre inverkan på våra liv.

Forskare i USA har undersökt de medicinska aspekterna av att aktivera sin hjärna och kommer fram till följade:

The good news, as they report in Neurology, is that frequent activity of this sort seems to slow the rate of mental decline in those without cognitive impairment. The bad news is that in those who do then develop Alzheimer’s disease it is associated with a more rapid subsequent decline.

Det innebär att det stoppar inte sjukdomen men fördröjer symptomen.

Mental stimulation and dementia: Brain gain | The Economist.