Ändhållplats

En ledare i NYTimes som manar till försiktighet när nya infrastruktur ska subventioneras med statliga medel. De pekar på det faktum att det bara finns två höghastighetsbanor som har ett positivt rörelseresultat Paris-Lyon och Tokyo-Osaka

It is not that either transcontinental railroads or high-speed railroads are always bad ideas. A compelling case can be made for high-speed rail between Boston and Washington, for example, but the administration proposes building high-speed lines in places where there is no demonstrated demand. In California, construction of the new high-speed rail line from San Francisco to San Diego will begin with a line from Borden to Corcoran in California’s Central Valley. It is already being derided as the train to nowhere. The reduction of federal subsidies has not stopped the project, which now threatens to become a forlorn monument to hubris.

Avstånd och befolkning ger en viss vink om sannolikheten för att våra svenska projekt ska bära sig själv.

Tokyo (ca 9 miljoner invånare) – Osaka (2,6 miljoner invånare)

avstånd 55 mil

Paris ( ca 11 miljoner invånare) – Lyon (knappt 2 miljoner invånare)

avstånd 55 mil

Detta ska jämföras med Stockholm, ca 1,3 miljoner invånare, Göteborg,  ca 1 miljon invånare, Malmö 300 000 invånare & Köpenhamn ca 2 miljoner invånare.

Ekonomiskt lönsamt lär det sannolikt inte bli. Däremot kan man väga in miljövinster och på det sättet motivera en investering. Frågan är hur man tänkte när man investerade i järnvägen till Norrland. En viktig princip vid infrastrukturinvesteringar är att de bör göras där marknadens behov är störst. Då kommer nyttan att maximeras även om man inte når lönsamhet.

 

 

Fast Train to Nowhere – NYTimes.com.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *