Skev syn på maktens män

Charlemagnes krönika handlade förra veckan om skillnader i synen på sex mellan Europa och USA. Eller snarare synen på hur maktens män kan leva ut sina lustar utan att det påverkar allmänhetens förtroende för dem.

Nowhere is the politician’s entitlement to sex more tolerated than, perhaps, in Italy. For Silvio Berlusconi, the country’s longest-serving prime minister in modern times, sexual appetite is a matter of pride, not of shame. He is on trial, charged with paying for sex with an underage prostitute. (He also faces a range of corruption charges.) But there are no handcuffs for Il Cavaliere. “I love life and I love women,” he declares cheerily.

Men det är inte bara märkligt ur moraliskt perspektiv. Det finns en fara i att medierna i många fall självcensurerar sig själv. Inte minst i Sverige där kungen länge behandlats med silkesvantar.

European tolerance of cavorting politicians carries the risk of creating a culture of silence and immunity that too easily blurs the lines between a consensual affair, harassment and outright assault. Henry Kissinger may have thought that power is the ultimate aphrodisiac. But power can also be a means of extorting sexual and other favours. If state and media conspire to keep quiet about the debauchery of politicians, might it not be easier to hide other misdeeds, such as corruption?

Nu senast är det fransmannen Dominique Strauss-Kahn en välkänd ”kvinnokarl” som har blivit arresterad och sitter häktad misstänkt för att förgripit sig på en hotellstäderska. En ytterligare kulturkrock är den att man i USA inte är så måna om den misstänktes integritet. Det faktum att han fullt offentlig handfängslades och fördes bort från ett flygplan väcker upprörda känslor i ett Frankrike ovant vid att se maktens män uthängda.

Charlemagne: Decoding DSK | The Economist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *