Pausfågel

Har en liten paus från bloggande eftersom jag har hög arbetsbelastning för tillfället. Dessutom har jag ett arbetsrelaterat projekt som kräver mitt fokus. Kommer sannolikt vara så ca två veckor till.

uppdaterat 11o7o2 – under sommaren kan du följa mig på Twitter (se widget till höger). Står inför utmaningar och måste fatta några beslut. Släpper bloggandet till dess att jag fått allt på plats. Under tiden så går det ju bra att läsa gamla inlägg för den som inte kan bärga sig tills att jag kör igång igen.


uppdaterat 110829 – rullar igång med ett projekt på jobb som är tar mig ett steg på vägen på att nå ett av mina 40-års mål. Kommer att lägga bloggen i malpåse en tid eftersom formatet inte lämpar sig för de tankar och erfarenheter jag kommer att göra – eftersom de är strikt arbetsrelaterade. Kommer att fortsätta uppdatera mitt twitter-flöde med artikeltips. Du kan också bli vän med mig på Facebook. Eventuella politiska reflektioner och uttalanden kommer att publiceras på min sida på folkpartiet.se
.

Diktaturtörstande ungdomar

En undersökning visar att många ungdomar inte ser nyttan med demokrati. En betydande andel skulle inte haft något emot en upplyst diktator som fattar besluten åt oss.

Nästa var fjärde svensk – 23 procent – i åldern 18-29 år tycker inte att det är så viktigt med demokrati. 21 procent kan till och med tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar och hela 26 procent anser att det vore angenämt om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver ta hänsyn till demokratiska val.

Medan SSUs Juteland anklagar skolorna för att misslyckas med demokratisk uppfostran så har LUFs Adam Cwejman en betydligt mer nyanserad bild av vad det kan bero på. Jag ställer upp på hans lilla analys.

Statistiken visar inte på någon längtan efter diktatur utan är snarare ett uttryck för en allmän misstro mot partipolitiken, menar Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet.

– Jag tycker det är självklart att unga människor vill ha saker fixade snabbt och då är det inte konstigt att det kräver en stark ledare istället för det här käbblet i riksdagen. Tyvärr finns det en motsättning mellan att få saker gjorda och den tröghet som är inbyggt i parlamentarismen.

Helst skulle han se att partierna förändrades och öppnade upp sig med exempelvis tydligare personalval.

– Om ungdomar såg att politiker var en mer blandad skara människor och även kända profiler från samhället gav sig in i politiken så tror jag att tilltron skulle öka, säger Adam Cwejman.

Även Lars-Erick Forsgren skriver bra och listar en hel mängd frågor som var för sig skulle varit anledning för unga att ta avstånd för det rådande etablissemanget.

Få har än så länge talat om lösningar. Det kan bero på att undersökningen inte gav några större insikter i de bakomliggande mekanismerna. Personligen tror jag att det krävs ett antal saker. Samtliga av dessa innebär att det politiska systemet och politiker måste förändras.

  • Mer personval
  • Mer dialog och kommunikation om politik i största allmänhet
  • Fler som går in och ut ur politiken. (En av-professionalisering)
  • Politiker som blir bättre på att kommunicera med väljarna
  • Färre partier – tydligare block

Slutligen måste jag bara påpeka det absurda i att någon blir upprörd över att ungdomar kan tänka sig att sälja sin röst. Politiker spenderar ju hela valrörelser med att försöka köpa väljare. Inte minst försökte man köpa pensionärer förra valrörelsen. Finns det en efterfråga brukar det ju skapas ett utbud.

Jag tror inte att unga törstar efter diktatur utan att de hungrar efter en mer välsmakande demokrati.

”Vi lärde oss inget om demokrati” – DN.SE.

 

Tidningsposten

Pratade med en kompis som jobbar på en dagstidning. Tydligen så måste de hela tiden hålla igen på produktionskostnaderna, eftersom branschen står under så hård press. Distributionen  utgör en allt större del av den totala kostnaden för att leverera en tidning till dörren.

Vi har ju noterat hur man har börjat att köpa in nyheter i allt större utsträckning. Det innebär att alla kvällstidningar har samma artiklar. Mindre lokaltidningar köper in riksnyheterna. Någon egentlig nyhetsredaktion behövs då inte. Det räcker med lokalredaktionen. Är det rimligt? Att den produkt vi får på morgonen har ett så tunt och pressat innehåll att det inte längre tillför läsaren en kvalitativ och meningsfull upplevelse? För ett par rundor besparingar till så finns det en uppenbar risk att papperstidningen blir en papperstiger.

Jag hittade givetvis en möjlighet här. Posten upplever ju samma press. Varför inte skicka ut post och dagstidning med samma distributör. Det finns två alternativ. Antingen får vi posten en dag senare. Alltså normal postgång två dagar. Hur många försändelser är egentligen så viktiga att man måste ha dem samma dag? Måste man absolut ha dem samma dag kunde man ju åkt och hämtat dem på postcentret. Eller så får vi dagstidningen med posten. Det vill säga man läser tidningen när man kommer hem på kvällen eller på eftermiddagsfikan på jobbet.

Det senare alternativet går ju också att kombinera med ett ökad användning av Internet som egentligen borde bara den lösning som har störst möjlighet att överleva över tiden. Att fortsätta som idag med två fysiska leveranser i lådan varje dag är slöseri med resurser.

Dagspressen: ett sjunkande skepp – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.