Stugsjuk

Veckan har varit lite stökig. Sedan förra torsdagen släpper inte mailservern genom extern mail på jobbet. Supporten jobbar på det – men jag misstänker att det är svenskar som jobbar där. De sitter säkert och dricker cola, tänker på TV-spel och softar i vars en stor kuddfåtölj. Tacka vet jag indisk support. Då hade jag haft tre eller fyra indiska ingenjörer som jobbade dygnet runt för att se till så att mitt problem blev löst.

Eftersom många av mina kunder har vant sig vid att slänga iväg ett mail ställer det till stora problem. Risken är att det ligger en uppsjö av angelägna ärenden som väntar på att behandlas. Det mesta håller man koll på men tänk om. Ett annat problem är ju när man ska ta emot material – ska man behöva be folk faxa? Här har man jobbat för att alla ska vänja sig vid att arbeta digitalt – då kan man inte bli en bakåtsträvare.

Som vanligt när tekniken gör intrång och begränsar möjligheterna att arbeta modernt och rationellt går tankarna till tiden före mail, före datorn och före mobiltelefoner. Tänk så skönt det måste varit. Ibland undrar jag om vi verkligen får gjort så mycket mer idag.

Men det är klart att vi får – den egentliga frågan är hur vi mår. Hur mår vi av att alltid vara uppkopplade, tillgängliga och i tjänst. För det mesta mår jag nog faktiskt ganska bra av det. Ska jag peka ut en sak som stressar mig mest måste det vara mobilen. För länge sedan hade jag en jobbtelefon som ringde stup i kvarten och till sist fick jag aversion mot signalen och var tvungen att byta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *