Mental ålder och omvärldskoll

Läste ett kort men tankeväckande inlägg på Faebook idag. Han tyckte att vi skulle sluta prata om ålder, och att vi skulle sluta prata om kön. Det låter ju sympatiskt. Nästan oförskämt att tycka annorlunda. Ändå kändes jag ett men långt där inne.

Vem är det som ofta tycker att vi ska sluta prata om ålder? Oftast de som är medelålders eller äldre. Vem är det som tycker att vi ska sluta prata om kön? Oftast män.

Jag köper att de individuella skillnaderna är större än de som beror på ålder eller kön. Men jag kan inte bortse från den strukturella missrepresentation som finns och som i mångt och mycket gynnar just medelålders svenskfödda män. Det är ju ett ganska vanligt självförsvar att försöka leda bort diskussionen från det som är obekvämt. Det ser jag tydligt hos min femåriga dotter, kanske därför jag tolkade in det i inlägget.

Spelar ålder någon roll? Kan man ha 25 som mental ålder när man är 55 och vad innebär det? Vi formar de mesta av våra värderingar och attityder mellan åldrarna 15-25. Vi präglas alltså av vår tid. Denna prägling slits sedan med åren och får lite rundare kanter och mindre tydligt mönster.

Avsaknaden av yngre och kvinnor inom många sammanhang och på många positioner kan inte ersättas av äldre män som anser att de mentalt fungerar som en 25-årig kvinna. Det faktum att många medelålders och därtill  tror att de är som 25-åringar mentalt blir ett hinder. De sitter kvar och blockerar viktigt förnyelse och nya perspektiv.

För problemet är att vi till stor del har samma världsbild om våra generationskamrater. Vi känner till samma artister, även om vi inte hade samma musiksmak. Vi känner till samma politiker, även om vi röstade olika. Vi tittade på samma TV-program, eftersom det bara fanns två kanaler. Ni fattar poängen.

Min uppmaning är att säkerställ så det finns personer som växt upp i olika tider, på olika platser under olika förutsättningar i grupper och organisationer. Det kommer att ge bäst omvärldsanalys och klokast beslut.

Nomineringsmöte

örådIgår var det nomineringmöte med miljöpartiets avdelning i Ystad. Som medlem är det ju ett minimum att släpa sig iväg till nomineringsmötet. Nomineringsmöten har en viss nerv. Det är lite som ett öråd i Robinson.

Nu förlöpte kvällen väldigt fint i sann demokratisk andra. Voteringar, pläderingar och anförande var våra vapen i kampen om de åtråvärda listplatserna.  Det blev inte riktigt som valberedning hade föreslagit, men det blev en slagkraftig lista. Dessutom fick in in lite nya personer i styrelsen.

Det är inte utan att man blir sugen på att kasta sig in i leken. Jag har dock som princip att inte stå på listan eftersom jag inte är intresserad av att sitta i fullmäktige. Inte  under de förutsättningar vi har nu. Mina krav är ganska enkel. Begränsad taltid, inga utdragna möten på kvällstid, efter en lång arbetsdag.

Men  jag kommer nog att gå in hårdare i valrörelsen, delta aktivare i utformningen av programmet och göra mitt för att lyfta valresultatet. Jag fick bra respons på mina förslag och synpunkter på årsmötet. Kändes bra. Min hjärtefråga är demokrati. Demokrati är fantastiskt – man löser konflikter och gör prioriteringar utan våld och hätska ord.
Demokrati är vackert och det är något oerhört högtidligt över ett val. I alla fall tycker jag det.

Ett år av begränsningar

I år kan jag inte göra som jag vill. Tar jag ut svängarna för mycket kommer det att förklaras utifrån en verklig eller fiktionär 40-årskris.  Klassiker är att köpa sportbil, skilja sig, flytta, byta jobb, börja träna, resa iväg m.m. Sånt är tabu.

Nej – det gäller att vara sanslöst lagom detta året. Får se hur det går.

Long time

Länge sedan jag bloggade, det har kliat i fingrarna, men det har varit ett tekniskt fel som gjorde det svårt att logga in. Varit fullt sysselsatt på jobbet under hela 2013 arbetat stenhårt på ett projekt – utöver allt det vanliga. Även i dessa över transparenta och digitala dagar finns det ganska mycket som inte lämpar sig att bloggas om. Inte bara det som berör andra i familjen på ett privat sätt, utan också ganska många arbetsrelaterade tankar.

Blivit någon av en träningsnörd. Oerhört fokuserad på träning. Genomfört ett antal lopp av olika längd och karaktär. Nästa grej är Toughest i Malmö som jag räknar med att det kommer att bli ännu bättre än förra året. Tränar en ganska balanserat har inte lidit några krämpor det senaste året. Däremot tappade jag bort mitt löpsteg 2013, ska försöka hitta det igen 2014.

Politiken har jag lagt på hyllan. Tröttnade helt enkelt. Flyttade över den energin till mitt arbete och träning, vilket känns oerhört klokt. Har inte riktigt bestämt vad jag ska blogga om än, men det brukar ge sig.