Mental ålder och omvärldskoll

Läste ett kort men tankeväckande inlägg på Faebook idag. Han tyckte att vi skulle sluta prata om ålder, och att vi skulle sluta prata om kön. Det låter ju sympatiskt. Nästan oförskämt att tycka annorlunda. Ändå kändes jag ett men långt där inne.

Vem är det som ofta tycker att vi ska sluta prata om ålder? Oftast de som är medelålders eller äldre. Vem är det som tycker att vi ska sluta prata om kön? Oftast män.

Jag köper att de individuella skillnaderna är större än de som beror på ålder eller kön. Men jag kan inte bortse från den strukturella missrepresentation som finns och som i mångt och mycket gynnar just medelålders svenskfödda män. Det är ju ett ganska vanligt självförsvar att försöka leda bort diskussionen från det som är obekvämt. Det ser jag tydligt hos min femåriga dotter, kanske därför jag tolkade in det i inlägget.

Spelar ålder någon roll? Kan man ha 25 som mental ålder när man är 55 och vad innebär det? Vi formar de mesta av våra värderingar och attityder mellan åldrarna 15-25. Vi präglas alltså av vår tid. Denna prägling slits sedan med åren och får lite rundare kanter och mindre tydligt mönster.

Avsaknaden av yngre och kvinnor inom många sammanhang och på många positioner kan inte ersättas av äldre män som anser att de mentalt fungerar som en 25-årig kvinna. Det faktum att många medelålders och därtill  tror att de är som 25-åringar mentalt blir ett hinder. De sitter kvar och blockerar viktigt förnyelse och nya perspektiv.

För problemet är att vi till stor del har samma världsbild om våra generationskamrater. Vi känner till samma artister, även om vi inte hade samma musiksmak. Vi känner till samma politiker, även om vi röstade olika. Vi tittade på samma TV-program, eftersom det bara fanns två kanaler. Ni fattar poängen.

Min uppmaning är att säkerställ så det finns personer som växt upp i olika tider, på olika platser under olika förutsättningar i grupper och organisationer. Det kommer att ge bäst omvärldsanalys och klokast beslut.