Integration

svet_mayaka_v_nochi_1024Höstens stora tema i vår familj har varit flyktingar. Under våren rullade det på som vanligt. Men i takt med att nyheter visade allt hemskare bilder stördes rytmen. Det gick inte att släppa tankarna på alla människor som var på flykt och försökte ta sig till Europa.

Tanken med detta blogginlägg är att fördjupa min syn på det hela. Ostört. Alltför ofta låter vi våra tankar störas.

På det personliga planet har detta varit ett bra år. Jag har träffat många nya människor som bidragit till min utveckling. Jag har lärt mig mycket om nya saker, vilket är det syre jag andas. Men det största av allt jag har gjort skillnad. Min insats har betytt något. Givetvis på bekostnad av något – i detta fall träningen, TV-tittandet och till viss del familjen.

Under hösten kom det som tidigare bara varit på TV till Ystad. Det har redan funnits flyktingboende i kommunen, men då inte i närheten av de platser där jag rör mig. En dag stod jag där – på lekplatsen – bredvid en familj som kommit hit bara ett par dagar tidigare. Direkt från Tvn.

Det var skarpt läge – jag kunde göra skillnad i praktiken. Det blev inte så bra. Nervös och osäker är en vacker omskrivning. Men jag försökte i alla fall.

Efter det mötet gick hjärnan på högvarv. Jag insåg några avgörande saker som blivit min ledstjärna sedan dess. Den viktigaste är att de är individer som är här och sannolikt kommer att stanna här. Det innebär att det viktigaste på sikt är vi lyckas bättre med integrationen än vi gjort tidigare. Den andra insikten var att även för någon som är positivt inställd kan det vara ett väldigt stort steg att ta den första kontakten.

Ur har riktlinjerna för allt jag avser göra växt fram. Låga trösklar, små åtaganden, frivillighet, glädje och en konstruktiv positiv attityd. Men framförallt action. För action är väldigt frigörande och  ger en omedelbar och positiv återkoppling.

Men ungefär här behövs det ett förtydligande kring min syn på invandring. Jag märker att många försöker tillskriva de som hjälper eller försöker integrera invandrare egenskaper som naiv – eller utgår från att de har en helt onyanserad syn på invandring.

Det är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Inte minst i mitt fall.

Jag förstår att det finns en gräns på hur många som kan komma hit. Jag tycker också att det är orimligt att ensamkommande barn kostar samhället 2000 kronor om dygnet. Jag anser också att vi måste prioritera vem som kommer hit – eftersom vi inte kan ta emot alla flyktingar i hela världen. Att det är rimligt att avvisa eller direktavvisa till ”säkra” länder. Jag anser att det är viktigt att vi värnar det sekulära samhället. Jag anser inte att församlingar ska få statliga pengar, eller finnas religiösa friskolor. Jag tycker inte om att det sitter män på kulturföreningar och röker dagarna i ända och förtrycker varandras och kvinnors frihet. Jag tycker att det har gått överstyr med tiggarna. Jag skiter i om det är Israel eller Palestina som har minst fel. Kommer man hit tar man inte med sig sina konflikter och sitt hat. Jag fattar att alla som kommer hit inte är fina människor. Jag anser att jag är realist i den meningen att vi är ett väldigt rikt land. Vi har ett behov av yngre personer som kan bidra till samhällets utveckling. Att vi inte kan ta emot ett betydande antal människor varje år är orealistiskt.

Men jag köper inte argument som ställer grupper eller personer mot varandra. Bostadsbristen har varit ett faktum under väldigt långt tid och beror på regelverket i – kombination med bristande konkurrens inom byggsektorn. Att ungdomar med ofullständiga betyg blir arbetslösa har ingenting med invandringen att göra – utan är snarare en frågan om bristande anställningsbarhet i kombination med näringslivspolitiken. Pensionen har varken sänkts eller höjts i någon större utsträckning på grund av invandringen. Den är så låg eftersom man under många många år lovade sig själv pensioner på framtida skattebetalares bekostnad, samtidigt slutade man ta ansvar för sin egen ekonomiska trygghet på ålderns höst och sparade för lite när pengarna rullade in.

Som ni märker är jag ganska normal – kanske lite extra krass vad det gäller att titta på orsaken till nuläget innan jag bedömer vad som är rättvist och orättvist..

MEN jag förstår att det spelar egentligen ingen roll att älta om det ska komma någon eller ej.. De är här! De har precis kommit och hur vi tar emot dem är helt avgörande. Det är dessutom en frågan om värdskap. Öppnar man dörren beter man sig som folk – och som gäst respekterar man sin värd och de regler som gäller i huset.

Dessutom om vi inte gör allt vi kan för att ta tillvara möjligheterna så fort som möjligt – kommer vi bara ha svårigheter att hantera.

Slutligen kan jag dessutom konstatera att alla jag har varit i kontakt med har varit väldigt trevliga, öppna och kontaktsökande. Detta kommer att bli bra. I Ystad har vi alla förutsättningar för att ge de som kommit möjligheten att bygga ett nytt liv. Låt oss göra det! Det är faktiskt så att vi har det i våra händer.