Blod är tjockare än vatten

hederskulturI år är det 15 år sedan föreningen Glöm aldrig Pela-föreningen bildades. Numera mer känd under namnet GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime). Morden på Pela och Fadime blev ett uppvaknande för Sverige. Trots idoga försök att på olika sätt motverka hedersrelaterat våld finns det få framgångsrika projekt och på några svenska flygplatser finns det numera nödnummer för flickor som misstänker att de är på väg utomlands för att giftas bort.
Många problem kan man strukturera upp och hitta framkomliga lösningar på genom att läsa på och sätta sig in i de bakomliggande orsakerna. Därför var det med stort intresse som jag åkte till en konferensdag på Länsstyrelsen som skulle belysa ämnet heder lite närmare. De senaste åren har kunskapen om hederskultur och hedersrelaterad våld ökat väsentligt och Länsstyrelsen i Östergötland har byggt upp kompetens. De fick redan 2003 regeringens uppdrag att driva frågan.
Journalisten Per Brinkemo som har stor erfarenhet av att arbeta med somalier berättade om varför den skam som kommer med förlorad heder är helt avgörande i stora delar av världen. Men han började med att påminna oss om att Sverige är osannolikt. Att bygga ett samhälle med stor social tillit som inte bygger på släktskap är avvikande i ett globalt perspektiv. I princip hela Afrika, Mellanöstern och delar av Asien och Europa är strukturerat kring klanen.
När staten är svag eller saknar legitimitet är det klanen som bistår med trygghet, rättvisa och samhörighet. För den som kommer hit kommer man in i ett tillstånd där man är klämd mellan klan och stat. En klan är ett gigantiskt nätverk. Ibland kan några rabbla sin anfäder på faderns sida mer än 25 led bakåt. Det motsvarar tiden för Drottning Kristina. För att hålla ihop ett sådant stort och utspritt nätverk krävs det starka verktyg som kultur, religion, strategiska äktenskap och ett stark repressivt system som gör det svårt att avvika från de klanens normer.
Det finns i klanen en stark kollektivism som kommer på kollisionskurs med välfärdsstatens individualism. Vi arbetar för att frigöra våra barn så att de kan fatta självständiga beslut. Det är inget önskvärt i klansamhället. Det är alltså varken kultur eller religion som är de bakomliggande orsakerna till hedersförtryck. Istället är kultur och religion verktyg för att upprätthålla en samhällsstruktur genom historien varit vårt primära sätt att organisera oss och samarbeta.
Jag kommer ihåg att när jag var liten var ordspråket blod är tjockare än vatten relativt accepterat. Inom släkten hjälptes man åt, man visste också lite om vem man var släkt om på längre håll och genom skvaller och rykten höll man lite koll på vem som gjorde vad. Det jag noterade var resterna av ett klansamhälle som hade spelat ut sin roll i det moderna välfärdslandet. Släkten kunde varken begära att man skulle bistå med tjänster eller kräva lojalitet baserat på blodsband.
Att kombinera dessa världar i samma generation eller rentav byta system på en generation är inte enkelt. Vi tycker att en släkting som lägger sig i hur vi uppfostrar våra barn kliver över en gräns. Den som kommer från ett klansamhälle accepterar släktens inblandning, men kanske inte statens.
Finns det då något sätt att kombinera dessa två samhällssystem? Finns det något sätt att få en snabb förändring? Innan man går vidare måste vi bestämma oss för vad vi vill. Vad är vårt mål? Varför? Är det att samhället i stort ska fungera, att vi ska leva sida vid sida utan konflikter, att vi ska leva tillsammans eller att varje individ ska ha möjlighet att genom upplysta val forma sitt eget liv?
Mitt svar är det sista och tidsperspektivet är nu. Det innebär att vi enligt mig måste ha ett kraftfullt förebyggande arbete i kombination med starka system för att fånga upp och ta tag i hedersförtryck när vi uppmärksammar det. Att vi måste säkerställa att alla individer erbjuds det smörgårdsbord av åsikter och perspektiv som finns i vårt pluralistiska samhälle. Det är den enda hållning som är värdig världens mest individualistiska land.
För mig personligen är det en av vår tids stora frihetsfrågor eftersom väldigt många människor begränsas av att leva under hedersförtryck. Det är inte bara flickorna, utan pojkar, pappor och mammor som utsätts från ett tryck från omgivningen och tvingas in i roller de inte vill ha.
För den som är intresserad finns det mer att läsa på www.hedersfortryck.se