Rena Ramadan

Det är ju alltid roligt att dela med sig så här kommer några tankar jag haft på sistone i de frågeställningar jag möter i integrationsarbetet.

Ett arbete som har en fascinerande och djupt mänsklig sida som man måste förhålla sig till men samtidigt en mycket praktiskt och pragmatiskt sida där det är enkelt att skilja rätt från fel. Däremellan har vi en mellanmänsklig sociologisk dimension som även den lockar till eftertanke. Lägger man ett filter av filosofi ovan på det så blir det en ganska ungefärlig bild av de aspekter jag arbetar med. Nedan kommer ett kort exempel på de olika delarna av arbetet för att förtydliga sedan ska jag exemplifiera hur det kan appliceras på Ramadan.

Först det mänskliga. En ofrivillig flytt från en plats till en annan innebär för alla ett livsavbrott. För att förstå det kan man tänka sig att den framtid man ser framför sig försvinner. Personen förlorar sin plats, status och sin betydelse och har dessutom svårt att förstå och förhålla sig till den plats man kommit till. Det går inte att bortse från den förlust som många har gjort. Samtidigt måste vi hjälpa dem att återupprätta en bild av framtiden, något att sträva efter. Man kan säga att framtidstro är integrationens hårdvaluta.

Det finns även en pragmatisk sida där regler, logik och krav antingen blir något oöverkomligt eller ett tryggt ramverk som ger stabilitet när marken gungar. Regler, rutiner och tydliga krav som är rimliga kan ju vara stöttande. Samtidigt kan det vara jobbigt när man ställs inför orimliga krav. Här måste vi vara pragmatiska.

I den sociologiska dimensionen måste vi titta på vilka nätverk människan befinner sig och hur hen tolkar och förhåller sig till sin omgivning och till samhället. Information ska ges utifrån mottagaren förmåga att ta emot och förstå. Komplexa skillnader i samhällets uppbyggnad gör att förförståelse inför situationer brister och att beslut fattas enligt en logik vi har svårt förstå. I denna dimension återfinner vi också begrepp som förtroende och socialt kapital.

Ovanpå detta kan man lägga ett filosofiskt filter med en västerländsk idéföreställning baserad på individualitet och frihet, kodifierad i våra lagar. Det innebär exempelvis att begrepp som tolerans och religionsfrihet kan spåras tillbaka till dess filosofiska betydelse och ursprung.

Många har ju hört talas om att vi är mitt inne i fastemånaden Ramadan och att det ställer till det på olika sätt. Exempelvis om barn fastar på skoltid eller någon på annat sätt inte presterar som förväntat. Vilka aspekter kan man lägga i det?

Först lite fakta. Uppskattningsvis mer än 85 procent av de nyanlända tycker att religion är mycket viktigt i deras liv enligt world value surveys mätningar. Nära på 100 procent tror på Gud, motsvarande siffra i Sverige är att 40 procent tror på Gud. En ännu viktigare skillnad är att över 90 procent av nyanlända från mellanöstern kan förväntas tro på ett faktiskt helvete där är motsvarande siffra i Sverige är 14 procent.

Det innebär att individen kan tro att ett avsteg från Guds väg gör att man hamnar i helvetet. På ett mänskligt plan är relationen till Gud levande, viktigt och en del av livet och vardagen. När man möter det ogudaktiga samhället vi har måste man brottas med sig själv och motivera sin tro för andra. Kanske för första gången.

På ett sociologiskt plan är det så klart gigantiska skillnader om 90 procent är överens om att vi ska skapa ett samhälle där ett av målen är att undvika helvetet efter detta livet eller som i vårt samhälle där 85 procent överhuvudtaget inte tror på helvetet. I hemlandet har fastemånaden inneburit att alla kollektivt har anpassat sig under Ramadan. Dessutom gick solen upp senare och ner tidigare. Det innebär att det uppstår praktiska problem här. Man kommer i situationer där andra äter runt en. Där man förväntas göra som vanligt trots att man inte äter och dricker även om det är 30 grader utomhus mer mera. Här måste det till en pragmatik och förmåga att praktiskt jämka religiösa föreställningar mot omvärldens krav.

För mig har jag hittat lösningar genom att lägga på en filosofisk överbyggnad. Jag har grävt ner mig i begreppet tolerans som på något sätt är basen för integration och i det även hittat bakgrunden till sekulariseringen. I Sverige fullföljde vi det sista steget mot en sekulär stat genom att odramatiskt skilja kyrkan från staten 1 januari 2000 för att kodifiera ett folkligt faktum. I Frankrike blev staten sekulär som ett svar på det lidande man upplevde exempelvis under 30-åriga kriget. Samma krig som tillät Sverige att bli en stormakt. Det är en av förklarningen till att vi upplever Frankrike som tydligare och mer genomtänkt i dessa frågor.

Här kommer tre filosofiska aspekter:

• Strikt filosofiskt kräver tolerans ett ogillande och ett aktivt avstående från att kämpa emot eller stoppa det man ogillar.

• För att vi ska kunna upprätthålla religionsfriheten måste staten och det offentliga vara likgiltigt inför medborgarens religion.

• Religionsfriheten är en individuell rättighet snarare kopplad till en åsikts och tankefrihet än just religion.

Det innebär att när vi förhåller oss till Ramadan är det rimligt att förvänta oss en normal prestation. Men om individen presterar normalt och inte kräver några anpassningar är det inte okey att ha några synpunkter på om personen fastar eller inte. Det innebär också att krav som riktas mot verksamheter av en grupp inte har större vikt än om en individ framför dem eftersom religionsfriheten är en individuell rättighet. Snarare att gruppens krav gör att vi måste vara mer observanta. Gruppers krav har vi ett demokratiskt system för att hantera och balansera.

Slutligen innebär det också att det är i ogillandet som det finns möjlighet att visa tolerans.