Kapitalet does, Politiker don’t

Idag har jag förmånen att delta i en workshop på temat etablering och utveckling av stadskärnor. Processledare var Jonny Eriksson från Graffman, anordnare var Citygruppen i Ystad. Det var en bra tillställning med ca 15 deltagare som representerade de flesta delar av de intressenter som är med och utvecklar Ystad.

Förutom en intressant iakttagelse kring skillnaden mellan att utveckla och förändra så fanns det en del andra guldkorn som jag tar med mig.

Vad krävs för att Ystad som ort ska kunna hävda sig och locka besökare, boende och näringsidkare?  Någonstans landade många av resonemangen i att vi behöver en gemensam vision. Det kan vara viktigt men när jag funderar på det undrar jag om det inte är visionärer vi behöver. Eller rättar sagt visionärer med kapital och kraft att genomföra sina visioner.

För priset av att vi hela tiden backar, eller står och stampar kring en vision är att vi inte får någon rörelse framåt. Det blir inget experimenterande. Även borgliga politiker är rädda för att släppa loss kapitalet. De tror att hela världen ska rämna om man ger kapitalet utrymme.  Det finns krafter som vill göra saker och bygga. Men de hålls tillbaka, eftersom man väntar in att stadens politiker ska kunna enas om och ställa sig bakom en vision.

Jag säger så här – den dagen alla Ystads politiker ställer sig bakom en vision är den antingen urvattnad eller fantasilös – sannolikt både och.

I alla tider har städer växt fram ett steg i taget. Genom att någon sett en möjlighet har nya möjligheter skapats. Men sedan 70-talet så lever vi i en föreställningsvärld att det går att planera fram saker. Planer borde ha som ambition att undvika det direkt olämpliga, inte att försöka planera fram det optimala.

Vill någon göra något och det inte är uppenbart olämplig – do it.

Stugsjuk

Veckan har varit lite stökig. Sedan förra torsdagen släpper inte mailservern genom extern mail på jobbet. Supporten jobbar på det – men jag misstänker att det är svenskar som jobbar där. De sitter säkert och dricker cola, tänker på TV-spel och softar i vars en stor kuddfåtölj. Tacka vet jag indisk support. Då hade jag haft tre eller fyra indiska ingenjörer som jobbade dygnet runt för att se till så att mitt problem blev löst.

Eftersom många av mina kunder har vant sig vid att slänga iväg ett mail ställer det till stora problem. Risken är att det ligger en uppsjö av angelägna ärenden som väntar på att behandlas. Det mesta håller man koll på men tänk om. Ett annat problem är ju när man ska ta emot material – ska man behöva be folk faxa? Här har man jobbat för att alla ska vänja sig vid att arbeta digitalt – då kan man inte bli en bakåtsträvare.

Som vanligt när tekniken gör intrång och begränsar möjligheterna att arbeta modernt och rationellt går tankarna till tiden före mail, före datorn och före mobiltelefoner. Tänk så skönt det måste varit. Ibland undrar jag om vi verkligen får gjort så mycket mer idag.

Men det är klart att vi får – den egentliga frågan är hur vi mår. Hur mår vi av att alltid vara uppkopplade, tillgängliga och i tjänst. För det mesta mår jag nog faktiskt ganska bra av det. Ska jag peka ut en sak som stressar mig mest måste det vara mobilen. För länge sedan hade jag en jobbtelefon som ringde stup i kvarten och till sist fick jag aversion mot signalen och var tvungen att byta.

Brio mec

I källaren finns det ett gäng lådor med gamla leksaker. Vi tar fram det efterhand. Nu är det Playmobil och Brio Mec som åkte fram. När vi var små kallade vi det Meccano men när jag började forska på det visade det sig att Meccano är i plåt och Brio Mec var i trä och plast.

Det svåra är att komma över ritningar, byggdelar är ganska enkelt att hitta på Tradera och ebay. Sån tur är låg det några skrynkliga lappar i en påse. Jag (och dottern) lyckades bygga ihop några prylar enligt ritning plus en kran av egen konstruktion.

Jag och brorsan byggde järnet när vi var små och det var skönt att se att man hade kvar ”it” när det gällde byggandet.

Lägger ut lite bilder för den som inte har samma tur och hittar ritningar.

Det svarta hålet

 Bensinpriset slår nya rekord. Idag när jag skulle tanka sved det så mycket i plånboken att jag tyckte att det räckte efter 10 liter. Vi gjorde det strategiska valet att köpa hus i centralt läge med allting på promenad och cykelavstånd – idag kändes det att det var smart gjort.

Att sitta i ett hushåll där båda bilpendlar en lite längre sträcka äter ju upp en stor del av lönen. Exempelvis om man ska pendla Ystad-Malmö med bil 13 mil x 0,8 l/mil x 15 kr/liter x 20 arbetsdagar = 3 120 kronor bara för drivmedlet.  Skatteavdraget om man kan styrka tidsvinsten är värd 13*18,5*20*0,32= 1539 kronor. Kostnaden är alltså 3120 – 1530 + övriga bilkostnader = ca 5000 kronor per månad om man kör en standard bil. Det motsvara en lön på 7300 kronor eller 10 000 om man ligger över brytpunkten. Plus att det tar 2 timmar i anspråk varje dag.

Marginaleffekten av att skaffa sig ett jobb i Ystad istället för Malmö är alltså då runt 5000 netto kr (om man kör till jobbet i Ystad) plus en arbetstidsförkortning på 20 procent.

Varför denna sifferexercis. Det är inte likt mig. Det illustrerar hur ökade kostnader i form av pengar och tid kommer att förändra vårt sätt att leva och organisera samhället. Bilberoendet försvinner, bilens ställning som statusobjekt kommer att försvinna och vi kommer att bli rörligare vad det gäller boendet, istället för bilkörandet och pendlandet.

 Konsumtionen i Sverige visar en nedåtgående trend. Förra året minskade bensinkonsumtionen med 7 procent och hittills i år är nedgången 4 procent.

– Svenskarna köper snålare bilar och går över till diesel och E85. Det är en förklaring, säger Ulf Svahn.

Han tror dock att förra årets minskning är lite för stor för att enbart bero på snålare bilar. Det kan vara så att svenskarna kör mindre. Men det vet vi inte förrän Trafikverket kommit med sin årliga rapport.

Detta ligger i linje med vad Richard Florida beskriver i sin senaste bok The Great Reset. Där han pekar på att tidigare ekonomiska kriser av den dignitet vi genomgår i grunden har förändrat vårt sätt att organisera samhället. Först föddes industrialismen där städerna blev den huvudsakliga organisationsformen, därefter gav 30-talskrisen upphov till förorter, bilism och vårt moderna sätt att skilja mellan arbetsort och boende ort. Nu kommer sannolikt något nytt att växa fram. Kollektivtrafiken är en viktig fråga i framtiden, småföretagande och samverkan mellan småföretagare en annan, om jag ska använda min spåkula. På medellång sikt spår jag att det kommer att påverka strukturen på bostadsmarknaden. Där närheten till försörjning kommer få större påverkan på bopriserna.

”Familjer med tajt ekonomi får det tufft” | Näringsliv | SvD.

Nya tag

Det är länge länge sedan jag gjorde något på bloggen. Men de senaste månaderna har suget kommit över mig vid några tillfällen. Sedan sist har det hänt en del, inte minst på det professionella planet där jag varit del i ett säljprojekt och lagt åtskilligt med energi och tankekraft på att fundera kring försäljning av kvalificerade konsulttjänster.

Oerhört motiverande att ställas inför nya utmaningar och roller. Nu hoppas jag bara på att projektet permanentas så att man kunde få testa vingarna på riktigt.

Dessutom har jag börjat träna. Tre kilo lättare och betydligt starkare. Receptet är enkelt – självdisciplin och fokus. Målet är att må bättre och att investera i sig själv. Eller pensionsspara i sig själv som Seth Ronland uttrycker det. En inspirerande kille som är personlig tränare här i Ystad. Han har en ganska skön syn på vad som är väsentligt.

Hans ambitioner att värna om hälsan och våga förändras har gjort att han slutat tävla. Han kallar vanliga tävlingar för påhittade och stressframkallande och har i stället hittat på ett tävlingssätt för att sänka stressfaktorn.

– Varje dag är en tävling fast inte när det gäller prestation, utan när det gäller att få ett kvalitativt liv. Och jag vill hela tiden utvecklas och bli bättre.

Politiskt har det hänt mycket och lite. Juholt kom och gick. Greklands farsen fortsätter på precis samma sätt. Utfästelser och brutna löften. Det mest påtagliga för mig är dock att Alliansens brist på visioner och idéer blir allt mer uppenbar. Vill jag verkligen vara del i en pragmatisk samhällsbärande moderatledd konstellation där småpartierna hela tiden försöker hålla sig över fyra procentspärren? En inte rent oväsentlig fråga jag ställer mig själv.

Bloggen framöver kommer att handla om vardagsreflektioner, politik, demokrati samt lite nya inslag kring försäljning, marknadsföring och management. Ambitionen är att skriva någon gång i veckan.

 

Tidningsposten

Pratade med en kompis som jobbar på en dagstidning. Tydligen så måste de hela tiden hålla igen på produktionskostnaderna, eftersom branschen står under så hård press. Distributionen  utgör en allt större del av den totala kostnaden för att leverera en tidning till dörren.

Vi har ju noterat hur man har börjat att köpa in nyheter i allt större utsträckning. Det innebär att alla kvällstidningar har samma artiklar. Mindre lokaltidningar köper in riksnyheterna. Någon egentlig nyhetsredaktion behövs då inte. Det räcker med lokalredaktionen. Är det rimligt? Att den produkt vi får på morgonen har ett så tunt och pressat innehåll att det inte längre tillför läsaren en kvalitativ och meningsfull upplevelse? För ett par rundor besparingar till så finns det en uppenbar risk att papperstidningen blir en papperstiger.

Jag hittade givetvis en möjlighet här. Posten upplever ju samma press. Varför inte skicka ut post och dagstidning med samma distributör. Det finns två alternativ. Antingen får vi posten en dag senare. Alltså normal postgång två dagar. Hur många försändelser är egentligen så viktiga att man måste ha dem samma dag? Måste man absolut ha dem samma dag kunde man ju åkt och hämtat dem på postcentret. Eller så får vi dagstidningen med posten. Det vill säga man läser tidningen när man kommer hem på kvällen eller på eftermiddagsfikan på jobbet.

Det senare alternativet går ju också att kombinera med ett ökad användning av Internet som egentligen borde bara den lösning som har störst möjlighet att överleva över tiden. Att fortsätta som idag med två fysiska leveranser i lådan varje dag är slöseri med resurser.

Dagspressen: ett sjunkande skepp – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

P-vakter sätter P

I Köpenhamn utnyttjar man Parkeringsvakterna till mer än att hålla ordning på parkerade bilar. De är lagens förlängda ögon. Genom ett samarbete med polisen så hjälper de till att tipsa om skadegörelse, inbrott och terrorism.

Det låter som om det är smart. Om man låter parkeringsvakterna fungera som spanare, leta stulna cyklar, hjälpa turister m.m. så har de ju mindre tid över för att bötfälla stackars parkeringssyndare.

Nytt Från Öresund – P-vakter sätts in mot terrorister.

P-vakt skapar trygga gator – Regionala nyheter | svt.se.

Jag menar det Andligen

De flesta känner till begreppet bokstavligen men nu är det dags att ta till sig begreppet Andligen. Harold Campings förutspådda domedag passerade synnerligen obemärkt. Själv spenderade jag domedagen på Zoo i Köpenhamn och det närmaste slutet jag kom var en dans paketcykel som någon skrivet Slut1 på. Men nu visar det sig att han i sak hade rätt. Bara det att han tolkade bibeln lite fel.

Den 89-årige radioförkunnaren förklarade att han bett och skärskådad Bibeln och dragit slutsatsen att det han trott vara något fysiskt i själva verket var andligt.

– Bibeln är en väldigt andlig bok. Det finns mycket som är bokstavligt, naturligtvis, men mycket är väldigt andligt. Det är svårt att veta hur man ska tolka det, sa han enligt tidningen.

Hans förutsägelse var att uppryckandet skulle ske den 21 maj och jordens undergång den 21 oktober.

Så kan det gå när man läser bibeln för bokstavligt. Nu ser jag fram emot att jorden förstörs den 21 oktober. Det menar jag verkligen – andligen.

Camping: ”Andlig snarare än bokstavlig dom” « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle.

Camping: Jag räknade fel – på 5 månader | Nyheter | Aftonbladet.

Domedagsprofetiorna som misslyckades | Inrikes | SvD.

Harold Campings första ord efter ”domedagen” – Expressen

Cykla i medvind

Ibland får man en galen idé. Jag får det relativt ofta. Mats Persson hade bloggat lite om cyklar och cykelvägar. Bland annat tror han inte på en cykelmotorväg mellan Malmö och Lund.

Jag har inget emot att satsa på ”cykelmotorväg mellan Lund och Malmö, men de flesta är inte beredda att cykla fyra mil om dagen till jobbet.

Men tänker man ett steg till. Vad är det värsta med att cykla? Motvind och uppförsbacke. Någon uppförsbacke mellan Malmö och Lund finns det inte. Men däremot kan det blåsa ganska rejält. Att cykla i medvind är ju en synnerligen angenäm upplevelse så varför inte bygga en vindtunnel mellan städerna.

Konstant medvind skulle göra att det gick fortare att cykla och om man dessutom var skyddad mot regn så skulle det ju vara kanon. Tekniskt sett borde det inte vara en omöjlighet. Jag tänker mig en genomskinlig konstruktion av något slag där man kan glida fram.

Mats perspektiv: Hyrcyklar utvecklar kollektivtrafiken.

Alter(naiv)medicin

Alternativmedicin är en världsomspännande industri som omsätter fantastiska summor. Helt otroligt med tanke på att nästintill samtliga former saknar effekt – utöver placebo. Man kan säga att det är världens dyraste sockerpiller.

Over the years Dr Ernst and his group have run clinical trials and published over 160 meta-analyses of other studies. (Meta-analysis is a statistical technique for extracting information from lots of small trials that are not, by themselves, statistically reliable.) His findings are stark. According to his “Guide to Complementary and Alternative Medicine”, around 95% of the treatments he and his colleagues examined—in fields as diverse as acupuncture, herbal medicine, homeopathy and reflexology—are statistically indistinguishable from placebo treatments.

Det finns enligt Edzard Ernst bara en sak som den bidrar med och det är nyttan av att förstå placebo. Placeboeffekten kan vara betydande och kanske kan utnyttjas på ett bättre sätt än det görs idag.

Giving pretend painkillers, for instance, can reduce the amount of pain a patient experiences. A study carried out in 2002 suggested that fake surgery for arthritis in the knee provides similar benefits to the real thing. And the effects can be harmful as well as helpful. Patients taking fake opiates after having been prescribed the real thing may experience the shallow breathing that is a side-effect of the real drugs.

Men det är inte självklart att placebo effekten finns kvar om patienten vet om att det var placebo, även om studier visat att det faktiskt kan finnas en effekt trots att patienten vet att han eller hon får placebo. Dr Ernst betonar att en stor skillnad mellan riktiga läkare och alternativare är att de är duktiga på att maximera nyttan av placebo (det är ju deras levebröd)

Unlike their conventional counterparts, practitioners of alternative medicine often excel at harnessing the placebo effect, says Dr Ernst. They offer long, relaxed consultations with their customers (exactly the sort of “good bedside manner” that harried modern doctors struggle to provide). And they believe passionately in their treatments, which are often delivered with great and reassuring ceremony. That alone can be enough to do good, even though the magnets, crystals and ultra-dilute solutions applied to the patients are, by themselves, completely useless.

Ett område som är extra intressant att studera är smärtforskning. Jag läste en ganska lång artikel i fokus som belyste smärtterapier och smärtforskning. Ett område där det finns mycket att göra och där kunskapen länge har varit bristfällig.

Men trots den kroniska smärtans omfattning är bristen på effektiva lindrande läkemedel fortfarande stor. Vården är väldigt bra på att lindra akut smärta, men de läkemedlen är inte tänkta att användas under längre tid. De starka opioiderna ger vid långvarig behandling väldigt påfrestande biverkningar och tappar mycket av sin smärtlindrande effekt. De här preparaten är även beroendeframkallande, och av patienter med långvarig smärta beräknas 3–18 procent utveckla ett läkemedelsberoende.

Ganska snart hamnar många patienter säkert i alternativ träsket. För alla vill hitta en lösning. I artikeln beskrivs ett antal nya medicinska framsteg. De flesta tekniska och vetenskapliga. Men det alternativa har en stor dragningskraft och ibland är gränserna hårfina. För vilket värde har en artikel i Times ur vetenskaplig synpunkt.

Förmågan att tänka sig frisk kan avföras som humbug. Men ny forskning, beskriven i tidningen Time (21 mars 2011) indikerar att det är möjligt att styra smärta genom tankeverksamhet. I Stanford arbetar en grupp forskare med att utveckla en teknik för patienter att träna den del av hjärnan som registrerar smärta. Idén är lånad från en metod som kallas för biofeedback. Den hjälper människor att använda sina sinnen för att kontrollera kroppsfunktioner som hjärtfrekvens och muskelspänningar, som registreras av olika övervakningsinstrument.

Forskarna i Stanford satte värmesonder på friska försökspersoner som själva kunde se sin hjärnas aktivitet med hjälp av en magnetkamera. Personerna försökte sedan, med hjälp av sina tankar, trigga smärta när värmen var låg och sänka smärtnivån när värmen blev stark.

Det fungerade. De lyckade träna upp sin förmåga att kontrollera smärta med 23 procent. I ett efterföljande försök användes personer som led av kroniska smärta, och de lyckades sänka sin smärtupplevelse med hela 64 procent. Det revolutionerande ligger i att kunna påverka en specifik process eller region av hjärnan, i stället för hela kroppen, som smärtlindrande preparat gör.

Bland nya arbetssätt och en nya metoder som presenteras av läkare och forskare så smyger det ändå in något som verkar vara för bra för att vara sant. Och är det för bra för att vara sant bör man ju som journalist kanske vara extra skeptisk. Men journalister är oftast för mjuka mot alternativarna. De kan gå på hälsomässor och få sina hände spådda och låta sig själv utsättas för andlig kirurgi och rapportera om det som något trevlig. Fokus borde ju ligga på att få så få som möjligt att lägga slantarna på meningslösa terapier, eller i alla fall informera om att andlig kirurgi inte har någon påvisbar effekt.

I Ystad så avslöjades hur ett rikskänt medium bluffade hej vilt. Något som inte lämnat ett spår i Ystads Allehanda trots att det finns ganska spekulära inslag i avslöjandet.

När det började gå upp för Thorell vad hans fynd innebar, kikade han i en plastkasse som mediet lämnat kvar. Där fann han mer rekvisita som han förstod att Åkesson använt sig av dagen före – svarta strumpor som innehöll mer självlysande massa, ihopdragna buntband och annat som Thorell och de andra seansdeltagarna dagen före sett som bevis på andlig närvaro.

Om folk sedan mot bättre vetande vill lägga pengarna på alternativa behandlingar eller andliga upplevelser så är det ju ett individuellt val. Så länge det inte skadar. Det finns ju mycket annan konsumtion som kan upplevas som meningslös av en betraktare. Hjälper det dessutom för stunden är det ju inte helt bortkastade pengar. I bästa fall kommer det att komma fram ett alternativ som är precis så fantastiskt som det utlovar sig vara.

Som avslutning på detta långa inlägg som började i alternativ medicin och slutade i medias flathet mot charlataner och hittepåare så bjuder jag på en film som visar ”mannen som tittar på folk”. Ett jobb som tar honom till exotiska platser.

 

Alternative medicine: Think yourself better | The Economist.

Fokus » Jakten på smärtpunkten.

Mediebluff – Avslöjade medier fortsätter som inget hänt | Fri Tanke Smedja.

Faktoider: Mannen som tittar på folk.