Nomineringsmöte

örådIgår var det nomineringmöte med miljöpartiets avdelning i Ystad. Som medlem är det ju ett minimum att släpa sig iväg till nomineringsmötet. Nomineringsmöten har en viss nerv. Det är lite som ett öråd i Robinson.

Nu förlöpte kvällen väldigt fint i sann demokratisk andra. Voteringar, pläderingar och anförande var våra vapen i kampen om de åtråvärda listplatserna.  Det blev inte riktigt som valberedning hade föreslagit, men det blev en slagkraftig lista. Dessutom fick in in lite nya personer i styrelsen.

Det är inte utan att man blir sugen på att kasta sig in i leken. Jag har dock som princip att inte stå på listan eftersom jag inte är intresserad av att sitta i fullmäktige. Inte  under de förutsättningar vi har nu. Mina krav är ganska enkel. Begränsad taltid, inga utdragna möten på kvällstid, efter en lång arbetsdag.

Men  jag kommer nog att gå in hårdare i valrörelsen, delta aktivare i utformningen av programmet och göra mitt för att lyfta valresultatet. Jag fick bra respons på mina förslag och synpunkter på årsmötet. Kändes bra. Min hjärtefråga är demokrati. Demokrati är fantastiskt – man löser konflikter och gör prioriteringar utan våld och hätska ord.
Demokrati är vackert och det är något oerhört högtidligt över ett val. I alla fall tycker jag det.

Demokrati är…

Det är länge sedan jag skrev något om demokrati så det kändes som att det är dags. Kommunpolitiken är ju den närmaste formen av demokrati. Därför är det den som ska avhandlas. En viktig fråga är hur den organiseras och borde organiseras. Vilka ideal ska vara de bärande? Hur ska dessa ideal sedan förverkligas i praktiken och vad måste hända för att få en närdemokrati som ligger närmare idealet?

Först listar jag ord som jag uppfattar förknippas med demokrati (Idealet): Deltagande, Gemensamt, Öppenhet, Offentlighet, Ansvar, Respekt, Värdighet.

Därefter ord som då inte förknippas med demokrati: De flesta så klart negationer på ovanstående ord: Slutenhet, Starka ”män”, slutna rum, Prestige.

Hur ser det ut med deltagandet i den kommunala demokratin? Partierna får färre och färre aktiva och de som är aktiva nu är i stort sett samma personer som var aktiva för 10-år sedan. Nyrekryteringen är oerhört svag. Jag tror att det är ett utslag av att arbetsformerna och villkoren för det politiska deltagandet är förlegat. I kombination av man dessutom upplever att realpolitik krockar med idealbilden försvinner den sista motivationen för att sitta i ändlösa kvällsmöten, eller att be om tjänstledighet för att gå på möte efter möte. Detta är mina miniatyrkatakes.

Demokrati är…

Öppenhet – allt material är offentlig och ska finnas online. Det gäller allt material, inte bara protokoll. Det ska inte gå att inom ramen för arbetsmaterial undanhålla information. Det ska vara enkelt att övervaka inte bara vilka beslut som tas, utan även hur besluten formas och på vad de grundas.

Deltagande – Varje parti har som uppgift att kommunicera med medborgare, rekrytera nya medlemmar och aktiva, utveckla arbetsformer som tillåter och lockar alla att delta.

Respekt och ansvar – Beslut ska motiveras och varje person som deltar i ett beslut ska kunna motivera sitt ställningstagande. Detta ska fattas med utgångspunkt i vad som är bäst på kort och långsikt samt på ett beslutsunderlag som ger en rimlig grund för dessa antaganden.

Demokrati är för mig inte bara en fråga om former och juridik, utan lika mycket en fråga om kommunikation och dialog.

 

 

 

 

 

Klimatstrutsar bygger ingen ark

Konsekvenserna av att jorden värms upp kan på många platser bokstavligen jämföras med en syndaflod. Vi behöver politiker och tjänstemän som börjar snickra på en ark. Det duger inte att vänta tills de första dropparna landar i pannan. FOI har i dagarna släppt rapporten Kommunpolitikers och kommunchefers syn på klimatförändring och anpassningsbehov som uppmärksammats mycket i media . För mig som blev politiskt medveten på 80-talet då miljöfrågorna etablerade sig på den politiska agendan är detta skrämmande läsning. Endast 30 procent av våra kommunpolitiker och högre tjänstemän accepterar fullt ut tanken på att klimathotet finns, att det är orsakat av människor och att vi måste vidta åtgärder för att undvika mänskligt lidande och samhällsförändringar av episka mått.

Att människan blundar för förändring eller sådant man inte vill se ligger djupt i den mänskliga naturen, Att vi förhåller oss passiva när vi egentligen vet att vi borde agera är också en del av vår mänsklighet. Att vi sätter vår tilltro till enstaka forskare när 99 procent av all världens klimatforskare är överens om motsatsen är ologiskt – på gränsen till dumt. I detta fallet kan det bli förödande. Majoriteten av de som är osäkra väljer dessutom att inte ta till sig mer information eller fortbilda sig. Det finns alltså inte bara klimatförnekare utan dessutom klimatstrutsar.

Svenska folket har i hög grad accepterat tankarna på att klimatförändringen pågår och orsakas av människan. De allra flesta tar klimathotet på allvar och prioriterar det högt på den politiska agendan. Till skillnad från hur det var på 80-talet har i princip alla partier miljöfrågorna med i sina politiska program – inte minst i rikspolitiken. Men ute i kommunerna ser det helt annorlunda ut. Ofta saknas det helt i partiers kommunpolitiska plattformar och finns miljöfrågan med är den oftast lågt prioriterad.

Därför fyller Miljöpartiet fortfarande en viktigt funktion i svensk politik. Det är det enda parti som i varje fråga väger in miljöperspektivet i stort som smått, från den högsta politiska nivån till den lägsta. Som tänker grönt och driver en politik som bygger på tankar om solidaritet, mellan människor, mellan arter och mellan generationer.

Om du tror att det behövs mer än en läpparnas bekännelse för att möte en av de största utmaningar mänskligheten ställts inför – engagera dig då för den gröna saken. Lita inte på att någon annan kommer att lösa problemet ta striderna.

Grön som våren

Efter långt och mycket övervägande flaggar jag om. Numera betecknar jag mig som miljöpartist. Hur jag tänkt i detalj och varför kommer jag sannolikt inte att presentera på bloggen i dagsläget. Följande korta resonemang om vad som lockade känner jag ändå är berättigat.

Miljöpartiet har alltid legat nära till hands. Men när jag först engagerade mig blev det i folkpartiet. Där fick jag ett fint välkomnande av Karin Olsson-Lindström och det kändes naturligt med ett fortsatt engagemang.

Men både ett långsiktigt engagemang och ett engagemang i en valrörelse kräver att man först svara på vissa grundläggande frågor. Blir svaret på dessa nekande måste man ta konsekvenserna av analysen. I framtiden tror jag att vi kommer att se tre partier Alliansen, Socialdemokraterna och miljöpartiet. Min tillhörighet i en sådant landskap är definitivt i miljöpartiet.

På frågan om det finns plats för liberaler i miljöpartiet har jag kommit fram till att svaret är ja. Miljöpartiet grundades av en folkpartist så rent onaturligt kan det ju inte vara.

Diktaturtörstande ungdomar

En undersökning visar att många ungdomar inte ser nyttan med demokrati. En betydande andel skulle inte haft något emot en upplyst diktator som fattar besluten åt oss.

Nästa var fjärde svensk – 23 procent – i åldern 18-29 år tycker inte att det är så viktigt med demokrati. 21 procent kan till och med tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar och hela 26 procent anser att det vore angenämt om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver ta hänsyn till demokratiska val.

Medan SSUs Juteland anklagar skolorna för att misslyckas med demokratisk uppfostran så har LUFs Adam Cwejman en betydligt mer nyanserad bild av vad det kan bero på. Jag ställer upp på hans lilla analys.

Statistiken visar inte på någon längtan efter diktatur utan är snarare ett uttryck för en allmän misstro mot partipolitiken, menar Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet.

– Jag tycker det är självklart att unga människor vill ha saker fixade snabbt och då är det inte konstigt att det kräver en stark ledare istället för det här käbblet i riksdagen. Tyvärr finns det en motsättning mellan att få saker gjorda och den tröghet som är inbyggt i parlamentarismen.

Helst skulle han se att partierna förändrades och öppnade upp sig med exempelvis tydligare personalval.

– Om ungdomar såg att politiker var en mer blandad skara människor och även kända profiler från samhället gav sig in i politiken så tror jag att tilltron skulle öka, säger Adam Cwejman.

Även Lars-Erick Forsgren skriver bra och listar en hel mängd frågor som var för sig skulle varit anledning för unga att ta avstånd för det rådande etablissemanget.

Få har än så länge talat om lösningar. Det kan bero på att undersökningen inte gav några större insikter i de bakomliggande mekanismerna. Personligen tror jag att det krävs ett antal saker. Samtliga av dessa innebär att det politiska systemet och politiker måste förändras.

  • Mer personval
  • Mer dialog och kommunikation om politik i största allmänhet
  • Fler som går in och ut ur politiken. (En av-professionalisering)
  • Politiker som blir bättre på att kommunicera med väljarna
  • Färre partier – tydligare block

Slutligen måste jag bara påpeka det absurda i att någon blir upprörd över att ungdomar kan tänka sig att sälja sin röst. Politiker spenderar ju hela valrörelser med att försöka köpa väljare. Inte minst försökte man köpa pensionärer förra valrörelsen. Finns det en efterfråga brukar det ju skapas ett utbud.

Jag tror inte att unga törstar efter diktatur utan att de hungrar efter en mer välsmakande demokrati.

”Vi lärde oss inget om demokrati” – DN.SE.

 

Medborgaren

Idag var jag på ett torgmöte som arrangerades av en dam som heter Kerstin Bratt. Hon ville belysa frågan om en eventuell etablering av en vindkraftsfabrik i Ystad. Hon efterlyste svar på en mängd frågor. Det gör jag också. Men vi är än så länge i en fas där frågorna av naturliga skäl är fler än svaren. Man kan rentav säga att vi är i en fas då vi samlar på frågor.

För det är nu arbetet med att ta fram svar börjar. I och med onsdagens samrådsmöte som anordnas av EWP kommer vi att få mer information och fakta. Därefter kommer vi att få svar på ännu fler vid miljöprövningen, planprocessen och vid en eventuellt framtida bygglovsansökan. Ärendet kommer dessutom att läggas fram i en mängd politiska församlingar.

På plats fanns även några andra politiker från kd (Strandberg, Lindhe, Evander, Johansson), sd (Paul Svensson)  och socialdemokraterna (Bengt Frostmo). Några politiker valde att göra uttalanden och hålla anföranden. Man kan utan att överdriva säga att talarna inte var positivt inställda till EWP. Paul Svensson, Carl-Axel Johansson och Bengt Frostmo lyfta fram sina farhågor, ibland ansåg de sig också ha svaren. Personligen kände jag inget behov av att ”bekänna färg”. Folkpartiet har inte tagit slutgiltig ställning. Personligen har jag mina betänkligheter, men utgår från att de kommer att besvaras i den process som nu tar sin början. Att spekulera hjälper ingen, men tar väldigt mycket energi. Jag har fått några pikar över det faktum att vi inte har tagit en slutgiltig ställning. Istället kan man ju fråga sig hur någon kunnat ta ställning utan att ens ha ett vettigt beslutsunderlag.

Det som var lite synd var att inte någon av de som verkligen har information kom dit. Samtidigt vet jag att tajmningen var olycklig om bara några dagar har vi flera kort på bordet.

Även om jag måste tillstå att jag inte hyser de varmaste känslor för det som kallas hamnupproret och deras uppskruvade retorik (de har skrikit för högt, för länge, oftast utan att tillföra fakta eller nya grepp) så ser jag en det som en styrka att det finns en samlad och kunnig opinion som kommer att granska de underlag som läggs fram och bevaka beslutsprocessen så att det går rätt till.

För demokrati är beroende av att det finns två sidor, av att åsikter bryts och att argument granskas. Personligen kan jag bara lova att från min kant ta till mig så många argument som möjligt, värdera dem och att göra allt för att de beslutsunderlag som läggs fram är så komplett och korrekt som möjligt. För det är när det ska gå snabbt som risken är att demokratin inte hinns med fullt ut.

En stor eloge till Kerstin Bratt som i egenskap av medborgare tog detta initiativ. Skam på de partier som inte behagade att komma dit. Om så bara för att visa att de respekterar medborgarnas initiativ.

Många frågor om EWP:s etablering – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Flipp-blidde-flopp

Bild från Betsson. Ryker mustaschen före midsommar?

Sossarna hoppar just nu fram och tillbaka i en omfattning som får den värsta kappvändaren framstår som en pålitligt och konsekvent.

Undrar vad Juholt funderar över…

mustasch av, mustasch på, mustasch av, mustasch på,mustasch av, mustasch på…

Håkan Juholts mustasch ryker innan midsommar! – Betsson.

Tårgas

Grekland fortsätter kämpa på med stora åtstramningar och budgetnedskärningar. I dagarna lades ytterligare sten på bördan då räntan på deras stadsskuld steg ytterligare.

Grekerna har fått se sina löner sänkas, pensioner minskas och pensionsåldrarna höjas märkbart. Skatter har höjts, men fortfarande är skatteflykten omfattande.

Parlamentet kommer rösta om en ny omgång nedskärningar senare i maj. Det regerande socialistpartiet har också lovat ett omfattande privatiseringsprogram för de kommande fem åren. Men precis som många andra utlovade reformer har det hittills inte blivit verklighet.

Troligen är det fackföreningarnas sista strid. För det enda sättet att gräva sig ur hålet är att effektivisera ekonomin. Det är något som får ögonen att tåras på fackföreningsfolket som inte lägger ihop 1+1 utan helst vill att 1 ska bli två ändå.

Tårgas under grekiska protester – Ekot | Sveriges Radio.

Barnfattigdom

Har kort om tid men bara ge min syn på det här med barnfattigdom som seglat upp den senaste tiden. För det första invänder jag mot att man inte använder ett absolut mått för att mäta hur många barn som lever i fattiga familjer.  Något jag bloggat om tidigare. Jag vänder mig också mot att man försöker lyfta ut barnen från det sammanhang de lever i. Barn lever oftast med sina föräldrar. Är föräldrarna fattiga blir familjen fattig och barnen lever i fattigdom.

Det finns två sätt att lösa problemet med fattiga barn. Lyft familjerna ur fattigdom, eller flytta barnen till familjer som inte är fattiga. Jag tror alternativ ett är det som de flesta anser ska vara huvudprincipen för att bekämpa barnfattigdom.

Då blir den naturliga frågan hur vi bäst lyfter en familj ur fattigdom på ett långsiktigt och humant sätt. Bidrag eller satsningar så att det skapas arbetstillfällen? Vi har facit på vad satsningar på bidragslösningen renderar i. Nu är det dags att ge arbetslinjen en chans.

För även om man ekonomisk kan lyfta någon med bidrag så bidrar inte bidraget till att ge den självkänsla som krävs för att man som människa ska känna sig stolt och må bra. Föräldrar som under lång tid lever i ett bidragsberoende är enligt mig  skadligare för barn och unga än föräldrar som under kortare tid lever på mindre generöst bidrag, även om det så klart finns en absolut gräns neråt där det helt enkelt inte går att överleva. Det finns givetvis situationer då föräldrarna saknas förmåga att försörja sin familj på egen hand även på långsikt exempelvis på grund av sjukdom. Men man ska inte använda undantagen när man fastställer principer.

Att med grovt förenklade eller felaktiga resonemang och argument  hävda att man vill utrota barnfattigdom utan att sätta barnet i relevant kontext är inte ärligt. Det finns väl ingen som vill att något barn ska leva i fattigdom.

Minamoderatakarameller: Sossebloggare med viljan att missförstå… det handlar om barnfattigdom.

Jämtin: Regeringen gör för lite – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

”15 miljarder att avskaffa barnfattigdom” – rapport | svt.se.

 

uppdatering 110607 – frågan om relativ och absolut fattigdom kommer upp igen. Denna gång gäller det barnfattigdom. Hörde ett bra klipp på P3s program tankesmedjan. Lyssna ca 6 minuter in på programmet.

Lyssna: Tankesmedjan

Vart tionde barn lever i fattigdom – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

Rädda Barnen: Ekonomiska familjepolitiken missar målet | Debatt | Aftonbladet.

Barnfattigdomen i Sverige ökar | Inrikes | SvD.

Fruktad tand

Idag fattade det ett nytt beslut av Ystad-Österlens Miljöförbund som möjliggör för fruktodlarna att även i år bespruta fruktträden på Österlen. Det var ju ett tidigare beslut som väckte ont blod hos många inklusive undertecknad. Något jag bloggat om tidigare.  Men som jag förstår det blev en formulering lite olycklig i beslutet. Det gällde en formulering kring verkställighet. Det innebar att Naturskyddsföreningen som överklagade beslutet i princip fick ett veto.

Odlarna menar att naturskyddsföreningen inte insett konsekvenserna av sitt överklagande.

– Jodå. Men vi har inte fått vara med i diskussionen hittills. Först när det finns en beviljad dispens har vi haft någonting att överklaga. Först nu kan vi få den överprövning vi anser behövs, säger Thomas Hansson.

På frågan om han är beredd på att ta tillbaka sin överklagande är han lite svävande.

– Vi har kemister som tittar på vad det är för preparat som används. Först när vi vet det vill jag ta ställning till hur vi agerar. Ibland måste man sätta hårt mot hårt.

Miljöpartiet gick i samma veva ut med ett öppet brev där de förespråkade att det skulle fattas ett nytt beslut i enlighet med linje två i det ursprungliga förslaget. Det vill säga att det i årets beslut tydligt ska framgå att det inom inre vattenskyddsområde kommer att vara förbjudet att använda kemikalier om tre år. Ingen har förespråkat ett förbud redan i år. Det är viktigt att det förtydligas.

Det miljöpartisterna vill är att miljöförbundet enas om dispensgivning för fruktodlarna i enlighet med tjänstemännens förslag. Enligt detta får odlarna tre år på sig att ställa om sin odling till minskad användning av bekämpningsmedel i de inre vattenskyddsområdena på genomsläpplig mark. Detta skulle enligt miljöpartiet minska riskerna för överklaganden. De tre åren skulle odlarna ägna åt att modernisera sina metoder för bekämpning och Simrishamns kommun skulle ägna åren att se över sina behov av vattenskyddsområden.

Det är samma lösning som jag som representant för Folkpartiet i Ystad förespråkar och som socialdemokraterna stödjer. Att vi inom relativt kort framtid ser ett förbud, men ger Fruktodlarna och Simrishamns Kommun tid att försöka hitta lösningar. Det är seriösa företagare som på ett seriöst sätt visat att de tar frågorna på allvar.  Det finns inget självändamål med att slå undan fötterna på dem redan i år.

Jag visste inte riktigt vad uppdraget skulle innebära när jag accepterade det – men det här ärendet har verkligen gett mig fruktad tand.

Österlens fruktodlare får spruta – Skåne – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.