Shutter Island (4/5)

Personligen tycker jag att Leonardo de Caprio är lite ojämn. Ibland väljer han roller där det blir oerhört svårt att skapa en trovärdig karaktär, men här gör han en av sina bättre filmer. Shutter Island har betydligt fler kvaliteter. Ben Kingsley gör en strålande insats, men överlag är skådespelarprestationerna bättre än vad man är van vid. Det som gjorde störst intryck på mig var hur man lyckats skapa en så tät film. Dennis Lehane som skrivit boken som man byggt manuskriptet på har också skrivit mystic river och gone baby gone. Vill du se en film som är en skräckfilm, drama, thriller och deckare samtidigt så se Shutter Island. Dessutom var slutet av filmen riktigt bra vilket inte är det vanligaste bland filmer nu för tiden.

Kunskap i generationer

För någon vecka sedan stötte jag på en blogg som heter seniorbloggen. Visst låter det bra

På Seniorbloggen.se får bara du som är över 65 vara fast skribent. Samtidigt är bloggen öppen för och välkomnar kommentarer och diskussion från alla, oavsett ålder.

– Gruppen över 65 blir en allt starkare påverkans- och maktfaktor – det är vad övriga samhället måste inse och förhålla sig till, säger initiativtagaren Thorbjörn Larsson, som även utrett äldrefrågor på uppdrag av regeringen.

Bakgrunden är att Sverige (tillsammans med Japan) har världens äldsta befolkning, och inom några år kommer 25 procent av svenskarna att vara över 65.

Våra mest erfarna
I den åldersgruppen finns redan nu flera av våra mest erfarna personer inom ämnen som ekonomi, musik, miljöfrågor, politik, boende, utbildning, livsåskådning, etik, mode, juridik, sport och mycket annat. Det är också dessa personer som kommer att medverka regelbundet eller med enstaka inlägg.

Jag har tittat på den och vissa inlägg är tankeväckande andra inte. Precis som det brukar vara. Men det kändes som ett bra initiativ. Sen kan man så klart invända mot deras något självgoda beskrivning av sin egen erfarenhet. Det finns yngre människor som har tillräckligt med erfarenhet och med bättre insikter om vad som kommer att hända i framtiden. Bara det faktum att man gjort något långt tid betyder inte vare sig att man kan det bäst eller kan mer bättre än andra. I vissa fall är det dessutom en nackdel att vara äldre eftersom fokuset just skiftar från vad som kommer att hända till vad som har hänt.

Det var egentligen inte det jag tänkte att blogga om utan hur kunskapsöverföringen i stort fungerar mellan generationerna rent generellt. Jag upplever det som att vi har ett problem i kommunikationen mellan generationerna. Yngre kommunicerar ofta som jag gör nu. Via nätet och på sociala medier. Det kräver att man har en ganska stor trygghet. Vem som helst kan läsa det jag skrivit. Stavar jag fel eller tappar bort ett ord ser alla det. So what – världen snurrar på ändå. Jag tror att alltför många äldre sitter med en Jante på axeln som hämmar dem. Man kan inte blogga eller kommunicera om man inte vågar riskera att det kommer ut en ogenomtänkt inlägg eller dålig formulering då och då.

Jag har börjat fundera på vilken kunskap det är som ska föras över. Vilka frågor vill jag har svar på? Ska jag ställa frågan? Är äldres kunskap relevant?

Det bara tar en generation för att radera ut kunskap som har gott från generation till generation. Å andra sidan finns det inte något syfte i att föra vidare kunskap som inte är relevant. Min farsa behövde inte föra farfars kunskap kring lantbruk vidare, eftersom jag handlar på Willys. Å andra sidan kanske mina barnbarn kommer att behöva just den kunskapen. Men då pratar vi kunskap om saker och fakta, det går ju att dokumentera och lära sig.

Det finns en annan typ av kunskap som lockar. Kunskap om livet. Hur ska man bli lycklig? Hur känns det att bli gammal? Döden? Det är svåra frågor. Undrar om det finns någon som bloggar om döden?

Katastroffilmer

De senast veckorna har jag sett två riktigt riktigt dåliga filer 2012 som var dålig och The Storm som var så dålig att det inte gick att se. De var dålig på olika sätt 2012 kändes mer som ett dataspel. Förr var det ett hantverk att göra en effektfilm nu är det bara att trycka på en knapp.Det blir ingen själ i filmerna. När dessutom karaktärerna saknad djup och trovärdighet blir det helt enkelt en dålig film. 2012 riktar sig nog till de som är 12.

The Storm visar sig efter lite efterforskning vara en mini-serie. Det kunde jag kanske listat ut men i ärlighetens namn var det inte mitt val. Varför stängde vi av. Gränsen gick när de introducerade den gravida hustrun till en ambulansförare. Innan dess hade redan ambulansföraren, den gode forskaren, snygga poliskvinnan och äregirige forskaren och elaka biljonenären gett sig till känna.

Tacka vet jag skyskrapan brinner det är en av de bästa katastrof filmer någonsin. Klicka på länken och kolla in rolllistan.

För alla kids som aldrig har sett ett riktigt stunt utan bara pixlar som rör sig så har jag letat upp ett youtube-klipp.

film med de 20 bästa old school bond stuntsen.

Sherlock Holmes (3/5)

Jag har nog läst alla böcker om Sherlock Holmes när jag var tonåring. Jag har en ganska tydlig bild av Sherlock Holmes i mitt huvud. Robert Downing Jr. är enligt mig en anti-Sherlock. Kan man bara sätta sig över att detta så är det faktiskt en ganska bra film. Den bär ett tydligt  Guy Ritchies signum och man kan tydligt känna igen stilen från hans tidigare filmer.

Miljöerna är kanon och tempot bra. Karaktärerna är kanon. Men den som vill ha en gammaldags detektivfilm blir besviken. Det är mer wild wild west är Columbo.

kkkkkkkkkkkkkkffLänk till IMdB

District 13 (4/5)

Jag är väl inte den som kastar mig över fransk film. Men en film där Luc Besson är inblandad och David Belle bidrar med lite skön Parkour känder inte fel.

Jag blev mycket positivt överraskad. Handlingen vad ingen fullpott, men tillräckligt bra för att jag skulle dras med. Framför allt första halvan håller handlingen en hög klass. Det som imponerar är bildspråket och stilen. Musiken är också mycket bra.

Europeisk action när den är som bäst. När jag kollade upp den så såg jag att den var från 2oo4. Ett tydligt tecken på att den amerikanska dominansen vad det gäller actionfilmer.

Jag letade dessutom upp ett klipp med David Belle på Youtube för de som inte vet vad han håller på med.

Länk till IMDb

Trailer

Best of David Belle på Youtube

Den Kreativa klassen – Richard Florida

Nu har jag läst den ytterst intressanta boken Den kreativa klassens framväxt av Richard Florida och tänkte lite kort återge hans budskap i bloggen. För alla som har ett samhällsintresse  är hans bok ytterst intressant. I mångt och mycket bryter han med gamla förställningar om hur man skapar tillväxt och får en region att utvecklas.

I centrum för allt står kreativitet och kreativa individer och miljöer. Tillväxt har alltid skapats av att nya ideér. Det vi ser som teknologisk utveckling bygger ju på att kreativa individer har kommit på nya sätt att göra saker. Allt från hjulet till datorn är produkter av kreativitet. Att attrahera och uppmuntra kreativa individer är alltså centralt för all utveckling.

Boken beskriver det han benämner den kreativa klassen. Jag tycker att mycket av det han beskriver är sådant som gäller mer än det han definierar som den kreativa klassen, det speglar snarare värderingarna hos den yngre generationen. Det han säger är att om man skapar förutsättningar som lockar den kreativa ,så kommer företagen vilja placera sig i området och man får tillväxt.

Han pekar på hur vi de senaste 50 åren har gott genom en genomgripande förändring. Värderingar och sociala koder har förändrats på ett sätt som såg som otänkbart på 50-talet. Även om boken har ett mycket amerikanskt perspektiv kan man känna igen mycket. Vi ser en utveckling där service och kunskapssektorerna väljer och att arbetstillfällen inom industrisektorn blir färre och färre. Vilket kanske är tur eftersom det inte finns många av dagens unga som söker sig till industrin. De vill arbeta inom service- och kunskapssektorn.

I mångt och mycket tar han upp sådant som vi vet är på gång.

På arbetet vill vi har flexibilitet, en stabil arbetsmiljö, en vettig grundlön, möjlighet att växa, erkännande, stimulans från kollegor och chefer, spännande arbetsuppgifter. Inte minst vill vi arbete på en plats som låter oss vara kreativa. Platsen är det centrala för Florida.

På fritiden vi vill ha upplevelser vi vill leva livet. Vi vill inte leva i en tråkig och plastig förortsmiljö. Kreativa människor vill att det ska vara genuint och varierat. Det ska finnas oändliga möjligheter att göra saker – hela tiden. En aktiv fritid är självklart och vi blir mer och mer medvetna om att vi har begränsat med tid. Är det rimligt att lägga ner tid på att samla ihop mat i en affär när man kan göra andra saker som man annars måste avstå. Det är viktigare med kultur på gator och caféer än på institutioner eftersom tillgänglighet är allt.

Det finns en bra teori kring skillnaden mellan socialt kapital och kreativt kapital. Kreativitet frodas bäst där man har många lite svagare sociala interaktioner än i samhällen där det finns få, men starka sociala band. Kreativitet frodas i nya möten och impulser. Ett samhälle där det är enkelt att skapa nya kontakter är troligen också tolerantare och tillåter avvikande uppfattningar och ideér. Tolerans är en av de dimensioner som han försöker fånga in. Bland annat genom ett gay-index, bohem-index och smältdegel-index.

Det han har försökt fånga är graden av tolerans, talang och teknologi för att skapa ett kreativtetsindex. Det är dessa tre faktorer som han ser som grunden för ekonomisk utveckling. Efter att ha läst boken är jag ganska övertygad om han det ligger något i vad han säger.

Kreativ teori

DSCF0525[1] Jag har stött på namnet Richard Florida i flera sammanhang nu. Han förespråkar en teori där kreativitet är centralt för ekonomisk tillväxt. Jag skaffade fram boken och redan efter förordet så känns det som att han är något på spåret.

Ibland är det viktigt att gå till källan. I detta fallet känns det så. Eftersom jag kan tänka mig att man använder hans teori som hävstång för allehanda satsningar inom kultursektorn. Dessutom är det verkligen intressant och viktig kunskap när man pratar om att få hit eller skapa ”jobb”.

En sak som verkar vara utom all tvivel är att Ystad måste arbeta hårt för att inte bli en stad dit seniorer flyttar för att somna in i lugn och ro. Ystad måste kännas spännande och vara ett val för kreativa människor. Människor som är kreativa i sin yrkesroll, vare sig de är tryckare, skådespelare, senior eller konsult. Kreativitet är nämligen inte förbehållet kultursektorn utan finns överallt. Det finns dessutom många inom kultursektorn som saknar kreativitet.

Stora Döden – Dick Harrison (7/10)

DSC00581 För några år sedan när var vi och lyssnade på Dick Harrison i riddarsalen på Glimmingehus. Det var en häftig föreläsning. Dick Harrison kan verkligen fånga en publik. Det var ungefär samtidigt som hans bok om digerdöden kom ut och temat på föreläsningen var digerdöden.

Boken som sådan rör sig i gränsen mellan vad som kan vara intressant läsning för den intresserade amatör historikern och den som bara vill allmänbilda sig. Den är tjock och bitvis enformig. Hur många tror man dog här, hur många tror man dog där? Det är väl för att Harrison är forskare och professor som han inte vill göra för stora spekulationer in i det okända.

Det som slog mig är att han referar till forskning som gjord för 20, 30 – och ibland nästan 100 år sedan. Historia är speciellt som akademiskt ämne.

Digerdöden raderade ut stora delar av Europas befolkning. Hur hade du reagerat om 70 procent av invånarna  in din stad hade dött under några månader?  Spännande tankar i tider när SARS och Svininfluensa härjar jordens befolkning.

Bokhandlaren i Kabul – Åsne Seierstad (8/10)

bokhandlaren Jag har gått genom en bokhylla med gamla böcker som jag inte har hunnit läsa –  och sedan glömt bort att jag ska läsa.

Då stötte jag på denna pärla. Den kanske inte är så spännande och briljant skriven, men detta är ju inte en bok man läser för att få en ”läs”-upplevelse. Utan för den unika bilden av hur författaren uppfattade att livet är för en ganska normal afgansk familj.

Har man inte läst tycker jag nästan att det är en plikt att göra det. Boken belyser på ett bra sätt de inskränkningar i friheten som framförallt drabbar kvinnor som lever i länder som har en stark stamkultur, och som lever  vidare och förtrycker människor även här i Sverige.

Att bokhandlaren blev arg för den bild som målas upp av honom har jag all förståelse för. Den enda trösten är att boken troligen inte sålt så bra i de kretsar som han rör sig i.

Björn Ranelid – Lustmördarna (10/10)

DSC00580Jag måste erkänna att detta är den första bok av Ranelid som jag läst. Det var en pocketversion som kom som bonus tillsammans med någon tidning vi köpt. Boken var alltså inte ett aktivt val och mina förväntningar var inte särskilt många.

Men vilken bok. Om man bortser från den första sidan som är så fylld av Björn Ranelid att det känns som en parodi så griper boken verkligen tag om en.

Det är en underbar melankolisk berättelse som till största delen utspelar sig i ett litet samhälle vid Vätterns strand. Utspelar sig är inte riktigt rätt ord. Det känns inte som att boken har en handling som leder framåt. Det finns ingen intrig eller komplott.

Det är en bok som återspeglar minnen och händelser i ett liv. Jag körde längst vättern för någon vecka sedan och jag ville liksom stanna till och leta efter en nerlagd bensinstation med en skylt med Shells logo.

Jag vet inte om jag vågar läsa fler böcker av Björn Ranelid? Ingen kan väl skriva flera böcker som den här? Jag vill inte att en sämre bok av Ranelid ska spilla över på den bok jag just läst.