Sociala medier i ett kommunalt perspektiv

Bloggar iväg lite noteringar kring hur vi använde sociala medier i valrörelsen…

Vi i Folkpartiet Ystad har jobbat ganska hårt för att skapa en nätnärvaro valet 2010. Här kommer en liten sammanfattning och  reflektioner så här långt.

Webben

Vi har jobbat med att få en personlig presentation av samtliga kandidater. Vi uppdaterar hemsidan regelbundet och har kört två kampanjer där vi kompletterat traditionell annonsering med en webb.Rent tekniskt så är vi nog det parti som är bäst integrerade med sociala medier och hemsida. Motorn är bra, vi fyller den med innehåll lokalt.

www.folkpartiet.se/medileken

www.folkpartiet.se/kommunsammanslagning

För mig är det naturligt och nödvändigt att en kampanj har en fortsättning på webben. Vi har försökt arbeta med interaktivitet och på hemsidan ska det hela tiden finnas en länk där den intresserade kan söka mer information eller kontakta oss.

Trots våra ansträngningar så har vi fram tills i början av Augusti haft låg trafik på webben. Kopplingen tryckta annonser och webb fungerar inte. Däremot fungerar webbannonsering ganska bra för att få in människor på våra kampanjsidor.

Bloggande

Jag har bloggar drygt ett år och är hyfsat aktiv. Bloggen startade jag egentligen för att kunna formulera mina tankar och utveckla mina idéer. Så här i valtider blir det mindre bloggande och det som görs en rent kampanjbloggande. Efter valet kommer jag att ta bort de delar som känns för politiska. Då kommer det återgå till att vara min blogg – inte en folkpartiblogg. Eftersom målet aldrig har varit att driva in trafik på sidan har jag inte länkat så som man ska för att få mycket trafik. Men jag är nöjd ändå.

För mig är bloggen nog något som skapar en trovärdighet på sikt. Man kan gå tillbaka och se vad jag tyckte för ett år sedan och se att jag är något sånär konsekvent i mina åsikter. Hade jag haft en mer betydande ställning exempelvis kommunalråd hade jag haft svårare att blogga. Beslut fattas ofta på sätt som gör det svårt att vara helt öppen i en blogg. Då blir det kanske en känsla av att man undanhåller saker för läsarna. Men för mig som sitter som ersättare i en nämnd så har jag inga problem med det.

Facebook

Vi har haft en Facebook-grupp igång sedan i våras. För att komma igång ordnade vi en kurskväll där alla fick prova på och komma igång. Det har varit synnerligen lyckat. Facebook används mesta dels som ett internt men öppet forum och har verkligen hjälpt oss att peppa varandra. Det har dock inte varit lika mycket diskussioner som jag personligen hoppats på. Jag vill att vi ska föra diskussionen där inte på möten. Det är tillgängligare, öppnare och kanske skulle öppnat upp för andra som ville engagera sig.

Nu passar det sig inte för alla frågor och intresset för vår Facebook- grupp vet jag inte hur stort det är. En sak är säker. Det är en bidragande orsak till att Tomelilla, Simrishamn och Ystad lokalavdelningar har närmat sig varandra. Även representanter från Skurup och Sjöbo finns med i gruppen. Här kan man se en klart social effekt av ett socialt media. Däremot mer internt än utåtriktat.

Twitter

Finns inte med på kartan. För få användare i Ystad. Det känns som nätet har kommit hit men folk är nog kloka nog att förstå att Twitter mest är en tidstjuv. Använder själv twitter för att få en uppdatering på min blogg utan att blogga. Twitterflödet ligger på en widget.

Youtube

Vi saknar både tid och intresse för att göra tillräcklig bra filmsnuttar. Svårt forum och man inte gör proffsiga produktioner blir det helt fel känsla

i.r.l

Vi kör hårt på konceptet träffa väljare och ge dem ett ansikte. Tanken är inte att övertala, utan att just ge dem ett ansikte och förhoppningsvis positiv association till Folkpartiet.

Mina reflektioner

I all kommunikation finns det en avsändare och en mottagare. Budskapet ska förpackas så att det når mottagaren och att denne kan tolka det på det sett som var avsett. Här är det personliga mötet det i särklass effektivaste sättet, därefter webben, foldrar och i viss mån även tryckta annonser. Radio ligger på gränsen. Här handlar det snarare om att skapa igenkänning.

Det som jag personligen känner är att det som gör sociala medier unikt nämligen förmågan att föra en dialog är något som väljaren hellre gör ansikte mot ansikte eller inte alls. Sociala medier blir då istället det som det inte ska vara – ytterligare en kanal för enkelsidig kommunikation.

Min reflektion är att sociala medier fungerar utmärkt för de som är inne i den politiska svängen. Ett överdrivet fokus på sociala medier gör att man riskerar att missa väljarna.

Det var lite tankar nedskriva i all hast.

Nu håller jag bara tummarna

Vilken valrörelse. I ett halvår har valrörelsen funnit i mitt liv. Planering, strategi, annonser, foldrar, aktiviteter, blogga, formulera, kommentera, följa med. Snart är det valet över. Personligen kommer jag inte att lägga mer tid på valrörelsen. Nästa vecka ska jag resa till Stockholm så jag vill vara med familjen nu i helgen.

Det kommer att kännas konstigt när vi sedan går in en ny fas. Förhoppningsvis kommer vi att kunna bilda majoritet i Sverige, Skåne och Ystad. I Ystad hoppas jag att Folkpartiet och Moderaterna kan få egen majoritet. Tack till alla folkpartister i Ystad som kämpat på och gjort en valrörelse vars like vi aldrig skådat. Det har varit fantastisk nu håller vi tummarna för att vi har gjort rätt saker.

Det enda som återstår är att gå till vallokalen imorgon. En av de saker som jag tycker känns riktigt stort är att gå och rösta. Demokrati är vacker och att rösta är att vara en del av något vackert.

Apostlahästarna

Idag lyckades jag dela ut ca 1 200 hushållsutskick. Källesjö, Västa Sjöstaden, Edvinshem och Berghusa. Det var grymt. Nu känns det i kroppen. Jag är inte van vid känslan av att vara trött i kroppen, underbart och skönt må jag säga.

Det som var intressant var att upptäcka vilket underbart boende Ystad kan erbjuda. Dessutom blir man lite ödmjuk när man inser hur många människor av kött och blod som är beroende av att vi fattar rätt beslut och att staden utvecklas och mår bra.

När man sitter i möten och diskuterar är det lätt att bli blind. I siffror, strategier och beslutsunderlag tappar man ganska lätt bort människorna och medborgarperspektivet. Det är det största motivet att se över hur mycket av våra liv som ska styras av politiker istället för av oss själv.

Därför tjatar Folkpartiet om skolan

Tidigare betyg, tydligare betyg, genomtänkta läroplaner, duktiga lärare, krav i stället för kravlöshet, kunskap som det överordnade målet. Nu senast föräldraansvar i klassrummet och specialklasser också för de duktigaste. Folkpartiet är ett parti som tjatar om skolan. Listan på bra förslag och idéer som stärker kunskapslinjen och som oftast får stöd av både lärare och allmänhet kan göras lång.

Men vi är sämre på att berätta varför vi lägger så stor vikt vid skolan

Folkpartiet vill att samhället ska vara rättvist och jämställt.  En liberal rättvisa utgår från allas lika möjlighet och livschans – inte från att alla har rätt att ha det likadant. Vi tror att skolan är den institution där vi effektivast skapar rättvisa och jämlikhet.

Folkpartiet är ett framåtblickande parti som ser möjligheter till utveckling och framsteg. Möjligheter som är helt avhängiga att vi skapar ett kunskapssamhälle. Återigen är vi tillbaka skolans värld. Det är här kunskapssamhället byggs.

Folkpartiet är ett  parti som utgår från individen och tror att varje individ  är bäst lämpad att välja sina egna vägar och göra sina egna val. Då är kunskap och det gamla bildningsidealet något som stöttar individen att se nya vägar och möjligheter.

Det finns de andra partier som fokuserar mer på att människors andra, tredje och fjärde chans, som fokuserar på att alla ska ha det likadant och lika mycket. Folkpartiet fokuserar istället på människors första chans. Då tror vi att färre behöver en andra, tredje och fjärde chans. Det är bättre för individen, för samhället och det kostar betydligt mindre om man ser i ett längre perspektiv.

Det finns de som anser att det finns andra mål som kan överordnas kunskapsmålet exempelvis demokrati och inlärningsmetoder. Skolan har under ganska långt tid haft demokrati med i läroplanen, och som ett prioriterat mål för verksamheten. Men vad är det värt om man inte samtidigt ger människor kunskap så att de kan utöva och tillvara ta sina demokratiska rättigheter, och fullgöra sina demokratiska skyldigheter.

Det är därför som Folkpartiet tjatar om skolan. För att skolan är grunden för att lyckas med det mesta från integration, tillväxt, rättvisa, konkurrenskraft på en global arena, få fler i arbete, förebygga kriminalitet, bekämpa utanförskap, minska drogproblem, värna demokratin o.s.v.

I Folkpartiets skola möts varje elev utifrån sina förutsättningar. Skolans uppgift är att utmana och stötta så att varje barn får möjligheter att skapa sin framtid. Att ha en skola som utbildar människor in i utanförskap duger inte. Som folkpartist ser jag främst skolan som en välståndsinstitution.  Välstånd är grunden för välfärd.  Det är denna insikt som gör att Folkpartister så helhjärtat står upp för skolan och Folkpartists skolpolitik.

Nu vet du varför vi tjatar om skolan. Om du vill att vi ska kunna fortsätta tjata så lägg din röst på Folkpartiet den 19 september.

Det börjar bli varmt

Nu när det känns att sommaren är på väg bort och hösten går att ana så börjar valrörelsen ta fart på riktigt. Eller egentligen intresset bland allmänheten. Valrörelsen har för egen del varit i full gång sedan i april. Hemsidor som ska fixas, annonser, planering och en mängd energi som gott åt till att försöka skapa en riktigt bra kampanj i Ystad.

Jag ser det på min blogg som har ökat rejält och har 44 procent fler besökare mot föregående 30 dagars period. Föregående period hade jag ökat ungefär lika mycket. Det visar att webben kommer att ha betydelse och ju närmare valet desto mer aktivitet på nätet.

Men webben är bara ett komplement till det personliga mötet. Att komma ut och visa väljarna att man finns är det absolut viktigaste för att vinna val. Det och att mobilisera alla krafter som går att uppbåda så att man orkar köra hela vägen fram till valet.

För mig är detta det viktigaste valet någonsin. Äntligen har vi en reell chans att bryta sossarnas dominans och skapa ett liberalare samhälle. Ett konkurrenskraftigare land och sänka de så destruktiva skatterna.

Välståndspartiet

I Almedalen var bytte Vänsterpartiet ut namn för en dag. Karaktäristiskt nog till välfärdspartiet.  Man tror att det bara går att ösa ur guldbyxorna. Jag är så trött på att alla partier hänger på och försöker att övertrumfa varandra i välfärdspolitik. Har vi inte lärt oss någonting av våra tidigare misstag. Misstaget att tävla i vem som kunde bygga ut den offentliga sektorn snabbast, det slutade i en gigantisk kris på nittiotalet.

Jag kommer ihåg den krisen för jag slutade gymnasiet under de år krisen var som värst. Det kanske är därför som jag tycker att det är viktigare att prata om att skapa välstånd än att fördela välfärd.

Välstånd måste finnas om vi överhuvudtaget ska kunna ha en grundläggande välfärd. Välstånds skapas genom arbete, konkurrenskraft, innovation och individers vilja att förbättra sin situation och att utvecklas som individer.

Nästa gång du här någon prata om välfärd. Fråga istället hur de vill skapa välstånd.

Medley politikerbloggen.se

Igår gjorde jag en medley på makthavare.se idag gör jag en på Politikerbloggen.se. Bloggen drivs inom ramen för TV4 det. Det är alltså ett spännande upplägg där gammelmedia gör en fusion med sociala media.

De senaste dagarna domineras bloggen totalt av Littorin affären. Så pass att det blir störande. Bloggen uppfattas verkligen som kommersiell. Jag har valt att inte ta med de inläggen, eftersom jag tycker att det är att spekulationer och fördömande på väldigt lösa grunder.

Nummer ett

Väljare litar inte på sina lokalpolitiker enligt en undersökning av Novus. Hälften saknar förtroende för kommunpolitikerna. Om det var illa så är förtroende för riksdagspolitikerna ännu sämre. Minst förtroende för politiker har man i ”röda” Norrland.

Nummer två

Lite utdrag från Lars Ohlys tal i Almedalen

Välfärden är det viktigaste verktyget vi har för att bekämpa orättvisor, utjämna skillnader och öka jämställdheten. Men välfärden befinner sig i kris.

Det viktigaste verktyget för att bekämpa orättvisor m.m. är välstånd. En oerhört viktig skillnad även om orden är ganska lika.

Vinstintresset leder fel i sjukvården, i skolan, i äldreomsorgen. När vinstintresset får styra börjar de irrelevanta frågorna ställas. Det är då det ifrågasätts om det är lönsamt att utbilda alla elever och om det är lönsamt att vårda alla sjuka.

Vinstintresse leder till att man ställer rätt frågor. Kan man göra detta effektivare eller annorlunda? Kan man skapa nöjdare patienter? Det blir dessutom tydligare vad saker kostar. Vilket är oerhört viktigt när vi kommer att behöva prioritera tuffare i framtiden.

Jag vill inte att Sverige ska bli ett land där direktören har bättre tillgång till vård än tonårsmamman i förorten.

Om tonårsmamman och direktören båda får bättre vård så är ju båda vinnare. Då handlar det bara om avundsjuka, principer och bristande medkänsla för de som står i landets vårdköer.

Deltidsjobb och otrygga anställningar; timvikariat och korttidsanställningar är ett stort och växande problem på arbetsmarknaden. Och det är i de kvinnodominerade yrkena otryggheten är som störst.

Han glömmer att påpeka att det är staten och landstingen som driver de arbetsplatser som är mest kvinnodominerade. Är det då ett bra recept att skapa fler sådana arbetsplatser?

Att åka buss ett par mil här på Gotland kostar 35 kronor för en vuxen. Att åka samma sträcka med bil är betydligt billigare.

Om man kör en hyfsat ny bil och räknar med värdeminskning, skatter, service, m.m. så tror jag att det går jämt upp. Att köra bil kostar mer än bensinen.

Och då måste det bli billigare att få hjälp när man behöver det. I stället för skattesubventioner för dem som har råd att betala för sin egen städning borde de äldre och funktionshindrade som har behoven få tillgång till en billig hemtjänst som de själva rår över.

Effekten blir ju densamma. Billig hemtjänst antingen med RUT eller via kommunen. Det är ju faktiskt så att även i Ohlys förslag måste den äldre har råd att betala.

Talet består egentligen bara av en uppräkning av sådan som Ohly tycker att man har rätt till. Ingenting om vad man har skyldighet till. Ingenting om hur de ska finansieras. Det är nästan svårt att ta honom på allvar när han förslår gratis kollektivtrafik. Han måste sakna all kunskap om marknadsekonomi och de grundläggande begreppen tillgång och efterfråga.

Nummer tre

Moderaten Maria Abrahamsson vill att Sverige ska lyfta frågan om resistenta bakterier på EU-nivå. Ett problem som bara växer.

Drivkrafter att nå en lösning borde finnas. Bara i Europa uppskattas 25 000 personer årligen – lågt räknat – att få sätta livet till i brist på nya fungerande antibiotika som kan sättas in vid lunginflammationer, blodförgiftningar, infektioner i samband med operationer, olyckor och andra tillbud. De är bara 10 000 färre döda jämfört med 35 000 människor som varje år omkommer i trafikolyckor på Europas vägar.

Det är viktigt och det är en framtidsfråga för hela vården.

Mitt apokalyptiska bidrag till debatten gäller utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier. Ett hot som alltså redan är verklighet och gör att medicinska landvinningar och framsteg inom läkarvetenskapen vilar på lösan sand. Vad tjänar det exempelvis till att en canceroperation lyckas när såret envisas med att inte vilja läka och patienten dör till följd av infektionen inte är behandlingsbar?

Jag har egen erfarenhet från vården. Inte stor men ändå tillräckligt för att konstatera att det finns ett attitydproblem, vilket är det absolut största hindret. Bra hygien inom vården är helt beroende av att personalen.

Nummer fyra

De rödgröna politikerna Maryam Yazdanfar (s), Marie Engström (v) och Magnus Johansson (mp) publicerar en debattartikel där de kritiserar Alliansen för att montera ner välfärden och göra fler barn fattiga.

Rubriken lyder “Vi rödgröna skapar nya jobb och fler vägar till egen försörjning”. Men de glömmer att berätta hur de tänker gå tillväga för att göra. Det närmaste de kommer är det här.

För att vända barnfattigdomen är inte en fortsatt nedmontering av skyddsnäten lösningen.
Vi rödgröna skapar nya jobb och fler vägar till egen försörjning. Det kombinerat med stärkta skyddsnät som exempelvis höjt flerbarnstillägg, tilläggsbidrag för studenter med barn och underhållsstöd för ensamstående föräldrar.

Genom höjda bidrag avser de att skapa jobb och fler vägar till försörjning.

Nummer fem

Margot Wallström rykte in och stöttade Mona Sahlin och Sossarna. Något hon sedan fick höra för. Det är inte förenligt med hennes position i en internationell organisation. Jag tycker att det är konstigt att någon kan berövas demokratiska rättighet, men å andra sidan har ju själv valt att ta jobbet, och kan sluta när hon vill.

Nummer sex

Boktips från de Rödgröna partiledarna. Fullständigt ointressant.

Nummer sju

Gunvor G Ericson (MP) skriver en debattartikel som pekar på Kd och konservativas bakåtsträvande syn på könsrollerna.

I alliansregeringen finns ett parti som har beslut på sitt riksting (kongress) att slopa pappa månader i föräldraförsäkringen och införa sambeskattning. Det är tydligt att de inte prioriterar jämställdhet och vill backa bandet till baka till 50-60 talet. Männen ska inte få ta del av sina barnsuppväxt utan de ska jobba så mycket som möjligt. Kvinnorna ska stå vid spisen och männen vara ute på jobb. Moderata riksdagsledamöter har också fört fram att de vill slopa pappa månaderna, bla försvarsminister Sten Tolgfors.

Jag väljer miljöpartiets definition på en familj i alla lägen. Mamma, pappa och barn känns inte som en beskrivning på verklighetens folk om man ser till verklighetens Sverige. Jag tycker att det här låter bättre.

Formerna varierar men det är inte de som bestämmer vad som är en familj. En familj är en grupp människor som hör ihop med kärlek och omtanke.

Nummer åtta

De rödgröna knäcker Alliansen i valfläsk. Thomas Östros lovar att satsa mer än Alliansen på välfärden. Ner med pengarna i det svarta hålet. Alliansen fokuserar istället på hur vi ska producera välfärden effektivare och öka produktiviteten.

Inför Almedalsveckan presenterade de rödgröna två principer för hur ett framtida reformutrymme ska disponeras:

Om regeringen föreslår nya steg i förvärvsavdraget eller ytterligare skattesänkningar för höginkomsttagare kommer de rödgröna att använda dessa resurser till investeringar i jobb, välfärd och klimat.
Dessutom kommer varje ny krona regeringen föreslår till välfärden att matchas av de rödgröna.

Sammantaget innebär de två principerna att de rödgröna under alla omständigheter kommer att investera minst 12 miljarder mer än regeringen i välfärden under åren 2011 och 2012, utöver det regeringen föreslår. Det gäller självklart också utöver dagens besked.

För en socialist är offentligt producerad välfärd det finaste som finns. Den utförs alltid av oerhört motiverade och driven personal som tillvaratar varje möjlighet som finns att förbättra och utveckla verksamheten. Eller egentligen behöver man inte utveckla verksamheten. Varje satsad krona generar en ökad nytta motsvarande satsningen – eller mer. Inom offentlig sektor finns det utrymme för att ifrågasätta kostnadseffektivitet och marginalnytta.

Nummer nio

Maria Wetterstrands tal. I ett tal som känns lite stökigt att läsa kan jag ändå plocka ut två saker.Talet kryllade dessutom av fotbollsreferenser vilket bara gjorde mig uttråkad och bidrog till att talet saknade en tydlig linje.

Först en bra sak.

I ett grönt modernt Sverige ska det vara tydligt vilka rättigheter du har, och vilka skyldigheter samhället har gentemot dig om de inte lever upp till sina åtaganden.

Sen en rolig sak

Tänk dig bara när ditt barn blir sjukt. Först är allt digitaliserat och du har e-legitimation så att du kan anmäla allt via nätet. Mycket effektivt och noggrant. Sedan ska de skicka ut en pappersblankett som du ska gå med till förskolan där de lägger den till den som ska verifiera barnets frånvaro och stämpla alternativt signera. Sedan ska du ta denna lapp och stoppa ned i ett kuvert, adressera, lägga på låda till någon maskin som läser av papperet, till en handläggare som ser till att underskriften från förskolan finns. För att du ska få ut dina försäkringspengar.

Med tanke på hur det fungerade förr med telefonköer och handläggare som inte var serviceinriktade så är det ett oerhört litet problem. Nu använder i e-legitimation och när vi pratar med en handläggare är de trevliga och serviceinriktade eftersom de får arbete på en nivå som är mer stimulerande. Tydligen har inte Maria Wetterstrand varit i kontakt med SmåA. Där kan vi prata om misstroende och krångel.

Nummer tio

Peter Erikssons tal. Det tyckte jag var fint.

I den vackra sommaren vill man helst inte tänka så mycket på att Östersjön härutanför är ett av världens mest sårbara hav. Att trots att en hel del har gjorts så skulle kraftfulla åtgärder behövas för att långsiktigt kunna vända livet i havet åter. Inte heller vill man behöva tänka för mycket på att klimatutsläppen kan förändra livet på planeten väldigt snabbt.

Men vi som älskar livet vill inte sumpa chansen att tala om möjligheterna. Vi som älskar livet vet att det fortfarande finns hopp och en stor potential i demokratin och politiken. Vi som inte förfallit till cynism eller ett enfaldigt navelskådande vet att det ännu går att göra skillnad. Politik har aldrig varit viktigare än nu. Just nu testas demokratin och de politiska ledarna världen över och de närmaste månaderna är det Sverige som står på tur.

Vi kan visa att just i Sverige finns det människor som kan göra skillnad på stort och smått. Här ser vi mänsklighetens stora utmaningar och är beredda att låta det styra våra handlingar. Vi är människor, inga små lortar. Vi vet vad som behöver göras. Då låter vi inte framtiden sumpas av en diskussion om ännu lite mer till just mig och just nu. Inte när så mycket står på spel.

Det är dom beslut vi fattar idag som avgör hur framtiden ser ut i morgon. Det är dom investeringar vi gör idag som kommer att forma våra städer och samhällen, våra bostäder och vår infrastruktur i morgon. En hållbar utveckling är fortfarande möjlig. Men det börjar bli bråttom. Varje krona borde vägas i det perspektivet.

Det är alltför sällan som någon pratar på det sättet i politiska sammanhang. Att han rent politiskt inte har alla rätt enligt mig, det är en annan sak.

Mitt RSS-flöde dränker mig

Mitt RSS-flöde fullkomligt dränker mig i intressanta saker. Det är så mycket intressant att jag inte ens har tid att snegla på de som ligger och väntar på skrivbordet. Några som var väldigt produktiva under Almedalsveckan var makthavare.se som formligen kokade av nyheter.

Jag kör en Makthavare.se a la medley för att beta av lite.

Nummer ett

Moderaterna Stockholm ville begränsa sina medlemmars och anställdas möjlighet att kommunicera med omvärlden. De hade skickat ut ett brev med förhållningsregler. Makthavare.se fiskade upp nyheten.

Enligt ett hemligt partidokument som gått ut till samtliga moderata partitjänstemän i Stockholms stad och län och i de moderata politiska staberna i Stadshuset och Landstingshuset i Stockholm uppmanas de att inte delta vid vänsterpartiets, socialdemokraternas eller miljöpartiets tal.
De ska även undvika att prata med journalister, enligt dokumentet.
– Det här är inte min sak att svara på, säger Helena Öman, pressekreterare i Stockholms stadshus.
– Jag kan inte säga någonting eftersom jag inte har sett dokumentet, säger Petter Larsson, moderaternas pressekreterare.

I dokumentet står:
”Vi bör undvika att vara publik när oppositionens partiledare talar i Almedalen.”
”Inte svara på frågor från journalister.”

Dokument omfattar sju punkter och innehåller förhållningsorder om vad de inte får göra under vistelsen på Gotland. De anställda måste även bo gemensamt i en stugby en bit utanför Visby som partiet hyrt för ändamålet. De har inte tillåtits ordna boende på egen hand innanför ringmuren.

Lite kultvarning över det hela. Det är skrämmande att man inte förstått det absurda i att för det första sätta upp reglerna, för det andra att sätta det på pränt. Hela historien ger dåligt omdöme ett nytt ansikte. Själva tanken med Almedalen är ju att åsikter ska bytas och granskas.

Nummer två

Göran Hägglund vill inte att Kd ska uppfattas som kristet och konservativt. Gratis då är det bara att byta namn, väljare och att byta ut en hel del av gräsrötterna. Det är nästa enklare att börja om. Det Hägglund borde göra är kanske att starta ett nytt parti. Han kan kalla det ”Gränspoliserna”

Gränspolismetaforen är ett försök att inför väljarna peka på partiets särart inom alliansen. ”Vi är inget liberalt parti”, förklarade Hägglund för sina åhörare. Om Hägglund får som han vill får hans parti fortsatt mandat att arbeta mot ”reformer som styr samhället i onödan”. Konkret tycks det handla om kvotering, både i arbetslivet och i föräldraförsäkringen. Några andra exempel gav inte Hägglund, om man inte räknar med höjd skatt, något som passar in i modellen om man talar från höger, men knappast är unikt i alliansen.

Kristdemokraterna är ett märkligt fenomen, en kvarleva från svunna tider. Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Kd behöver en funktion och en position för framtiden. Finns det?

Nummer tre

Arbetslinjen kommer sannolikt att behövas, om än mer än vad vi tror. Vid ett seminarium med Anders Borg, konstaterades att det kommer att behövas mer arbete för att klara välfärden med en åldrande befolkning.

Sammanfattningsvis tycktes panelen enig om att lösningen trots allt står att finna i mer arbete. Frågan om överutbildning tangerades av Ekström, med en efterlysning av ett utbildningssystem och samhällsstruktur där man studerar det man lär sig på, inte enbart för att skaffa en merit som gav ett bättre CV.

Tidigare i arbete, mer arbete och arbete längre. Nej –  nu går jag till macken och köper en trisslott.

Nummer fyra

Henrik Oscarsson uppdaterade mätningarnas mätning Alliansen behåller övertaget.

Aktuell ställning 9 Juli

M: 31.9
C: 5.0
FP: 6.1
KD: 4.6

V: 5.2
S: 31.3
MP 9.4

SD: 4.5
ÖVR: 2.0

ALLIANSEN: 47.6
RÖDGRÖNA: 46.0
Alliansledning: +1.6

Härliga tider. Hoppas att det håller. Men det känns bra när man pratar med folk. Det har skett en betydande förändring i människors referensramar under de här fyra åren. Jag tjatar mig på om jobbskatteavdraget. Alltför många vet inte om att Alliansen har gett dem en månadslön extra i plånboken.

Nummer fem

Sveriges radio anser själv att de är normbildande på ett sätt som gör att de måste vara extra noga med hur de hanterar valbevakningen. Jag väljer ut två frågor som jag tycker var intressanta.

Men hur ska ni på SR undvika att gynna de större partierna eller partierna i regeringsställning?
– Genom att vara väldigt medvetna på vad vi gör. Vi håller koll på vår bevakning och för intern statistik på vilka partier som är med och hur mycket. Men det är naturligt att vissa partier blir huvudaktörer och får större uppmärksamhet än andra, det ingår i nyhetsvärderingen. Vi kvoterar inte i vår nyhetsrapportering, och av nyhetsmässiga skäl kan det bli slagsida. Men så måste det få kunna vara.

Det tycker jag är helt tokigt. Om ett parti inte har har något av nyhetsvärde att komma med är det orimligt att skapa någon form av inkvoterad nyhet för rättvisans skull. Det är ju inte en saklig och rättvisande rapportering.Likaså så missgynnas ju ett parti som har ”för mycket” intressanta saker att komma med.

Men det kan bero på följande

Är det möjligt för er att vara opartiska i valbevakningen?
– Jag tycker vi kan säga att vi är opartiska så långt det är möjligt. Men för all journalistik gäller att det är människor som bär på erfarenheter och värderingar som rapporterar.

Eftersom journalist kåren helt enkelt inte håller måttet för att åstadkomma en professionell bevakning av valrörelsen., får vi ett orättvist system.  Sån tur är så förflyttas mer och mer makt bort från gammelmedia.

Nummer sex

Jörgen Hermansson, Professor och expert på Vänsterpartiet vill att vi ska sluta kalla Vänsterpartiet för kommunister.

Men om vänsterpartiet inte längre är ett kommunistiskt parti, vad är det då som skiljer partiet från socialdemokraterna på ett mer kvalitativt sätt? Hermansson är tyst ett tag, men konstaterar sen att partiets medlemmar, aktivister och väljare förmodligen i större utsträckning än inom socialdemokraterna, fortfarande definierar sig som socialister.

Under seminariet sade Hermansson att vänsterpartiet idag är ”allt annat än kommunistiskt” och uppmanade journalister att sluta med att, även om det är roligt, reta Ohly med kommunismen.

Så länge vänsterpartiet fortsätter att hemfalla till att föra ofinansierad plakatpolitik får de nog leva med att kallas både det ena och det andra.

Nummer sju

På ett seminarium diskuteras ideell journalistik.

Avslutningsvis samtalar Makthavare.se:s chefredaktör Stina Morian med JournalistförbundetsAgneta Lindblom Hultén om ideella politiska journalister och ifall det påverkar den politiska bevakningen under Almedalsveckan. ordförande

Agneta Lindblom Hultén menar dels att det är oerhört viktigt att man hela tiden är tydlig med vem som är avsändare i journalistiska sammanhang, dels att granskande journalistik inte är vilken vara som helst och att riktiga journalister måste få betalt.

Stina Morian framhåller att hennes redaktion visserligen inte får betalt men att den består av engagerade människor som tycker att politik är så pass viktigt att de var det på allvar. Hon menar att bevakningen av Almedalsveckan tidigare saknat en dimension och att Makthavare.se:s styrka är att de så tydligt redovisar sina medarbetares bakgrund. ”Vi har människor som är vänsterspöken, högerspöken och mittemellan.”

I Sverige har vi överlåtit en viktig samhällsfunktion till folkhögskoleutbildade. Jag menar inte att alla journalister är dåliga, men en tillräckligt stor del för att det är som ett skämt att hävda att etablerade medier är bättre på att förmedla nyheter. Inte minst Almedalsveckan är ett lysande exempel på hur ideella krafter skapar en utmärkt  bevakning. I framtiden lär vi se fler ideella nyheter, helt enkelt för att det blir intressantare och bättre nyheter. Dessutom brukar man vara betydligt bättre på att berätta vilket perspektiv man har, och vilka åsikter den som skriver artikeln har. Det är det faktum att man hävdar att man kan göra och gör objektiva nyheter som kommer att blir de professionella journalisternas fall. Det finns inga objektivt rapporterade nyheter.

Nummer åtta

Linnea Nilsson och Emil Schön har skrivit en bok där de intervjuar nio av Sverigedemokraternas väljare. Tydligen är det så att ingen av de är rasister.

Statistisk definierar sig sverigedemokraternas väljare i första hand som mitten, eller mitten-höger, men ingen av de intervjuade vill definiera sig själva som rasister. Nilsson sa att alla ”har exempel på någon annan som är rasist på riktigt”. Flera av dem hade sagt att de gillar Barack Obama och hyser starka sympatier för Israel, som bevis för att de inte alls är rasister.

Det var ju skönt de är inte rasister. De är bara främlingsfientliga. Eller så kan man välja att man är för Sverige, och  för svenskarna. Det är ju roligare att säga ja till något. ”Ja till – Sverige åt svenskarna”.

Nummer nio

På ett seminarium angående idealism i sociala medier så uttalade sig Eva Hamilton.

Enligt Eva Hamilton finns även ett starkt mått av idealism hos SVT:s medarbetare.

”Om du går in på de enskilda medarbetarna så sitter de och jobbar övertid i hemlighet. Folk har en så personlig stolthet i sina verk, om det så är nyhetsinslag som dramaproduktion. Om våra medarbetare tycker att ledningen inte håller så går de ut på DN Debatt och säger att deras chefer är idioter.”

SVT Play-tjänsten har satt SVT på kartan för den yngre generationen enligt Eva Hamilton. Men fortfarande är de sociala delarna av SVT:s onlinenärvaro eftersatta. Det är nästa stora steg

”I dag har vi ett system som gör att det är himla krångligt. Inom ett år kommer vi att ha ett nät som är betydligt mer utåtriktat. Det blir mer interaktivt. I dag krävs det 48 klick för att lägga ut en nyhet.”

Jag tycker att det är ytterst befriande att SVT inte har infiltrerat bloggosfären och sociala medier. Sociala medier bygger på att man kommunicerar med varandra. SVT funktion är att tillhandahålla publicservice. Det faktum att Eva Hamilton är stolt över att det finns så mycket idealism inom SVT gör mig lite orolig. Idealister har många bra egenskaper, men att granska sina egna åsikter och alster kritiskt brukar inte vara en av dem. Idealister har dessutom en tendens att ta kritik personligt eftersom de har lagt ner sin själ i arbetet.

Enligt mig är SVT passé. Lägg ner det. Ju fortare desto bättre för oss licensbetalare. Jag tar hellre de licenspengarna och lägger på att köpa mina nyheter från annat håll.

Det var en hel mängd intressanta och välskrivna nyheter, producerade av ideella journalister. Tack för det Makthavare.se

Hallå världen

Nu har jag gjort mitt livs första pressmeddelande. Det känns oerhört spännande. Vi kommer att köra en engagemangskampanj för att locka fler att bli aktiva inom politiken.  80 procent av de som står på listorna i Sydöstra Skåne är över 40. Nu är det bara och hålla tummarna. Det är den största värvningskampanj vi har genomfört på väldigt många år. Nedan finns ett urval av de småannonser vi kommer att köra i kampanjen.

Titta också på kampanjsidan ”med i leken”. Budskapet ska vara tillräckligt provocerande för att bli ihågkommet men samtidigt inte stötande. Det är en tunn linje.

Mona har sänkt sossarna

I Fokus gör Martin Ådahl  en utmärkt analys av sossarnas position och de senaste veckornas svängningar i opinionsundersökningarna. Något de flesta som är det minsta insatta gått och väntat på. Allting har tytt på att Alliansen borde ligga bättre än vänstern i mätningarna – förutom mätningarna. När man pratar med människor som brukar rösta på vänstern säga de sig vilja göra det i år också. Det är bara ett problem. De vill att De rödgröna ska föra Allianspolitik, något det inte längre råder någon tvivel om att de inte kommer att göra.

Så hände det till slut, det som opinionsanalytikerna, statsvetare, till och med många högt uppsatta socialdemokrater, förutspått: Mona Sahlins sammanbrott. Länge gick partimätningarna på tvärsen mot förtroendesiffrorna, där statsminister Fredrik Reinfeldt dominerade. Nu pekar varje ny mätning mot alliansseger.

Martin Ådal för också fram ett antal argument för att det inte kommer att vända för Mona Sahlin.

Historien talar mot att Sahlin kan vända trenden. Inget har visat sig vara en så tung belastning för en opposition som att folket verkligen inte vill ha dess ledare vid makten. Det gäller Sverige (Lundgren 2002 och Adelsohn på 1980-talet) och världen (John Kerry 2004, Neil Kinnock 1992, Ségolène Royal 2007, Barry Goldwater 1964, McGovern 1972 etc).

Argumentationen bygger på följande;

Mona Sahlin saknar auktioritet, inte minst efter det att hon vek ner sig och släppte in Vänsterpartiet i värmen.Hon startade ju dessutom från en ganska svag position och har enligt mig inte gjort en enda sak som har ökat hennes auktoritet.

Ingen vet vad Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill åstadkomma. Vilket riktning kommer de att välja. Bakom flosklerna om trygghet, jobb och välfärd finns det ingen tydlig vision. Något som försvåras av det faktum att man har svårt att hantera att det finns två andra partier som man inte vill stöta sig med.Ett för liberalt budskap skapar en glipa mot V och en för Socialistiskt skapar ett glapp mot mp.

Socialdemokraterna har haft en vacklande inställning till krishanteringen.

Finanskrisen. Särskilt tufft är det att sakna en linje när en stor extern chock som finanskrisen drabbar landet. Oppositionens alternativ brukar då vara att köpa regeringens krisplaner, men med invändningar (en strategi som gjorde Carlsson till landsfader i opposition 1991–94) – eller opponera fullt ut, som Palme på 1970-talet. Sahlin har vacklat fram och tillbaka.

Mona Sahlin har i  princip bara omgett sig av sådana som tidigare varit ministrar. Då blir det inte trovärdigt att hävda att man har förnyat sin politik. Hon skulle behövt lyfta in lite nya och fräscha personer i toppen. Någon som har lite karisma och står för förnyelse. Nu känns det som att välja tillbaka samma sossar som vi valde bort för fyra år sedan.

Finns det något hopp för Mona & Co. Knappast med med mindre än att man byter bort stora delar av laget och lagkapteten.

En möjlighet hade varit om s förmått finna något nytt om jobbkrisen, där Reinfeldt är sårbar. Men samarbetet med v gör det nästan omöjligt att komma med överraskningar. Tänk rent hypotetiskt om Sahlin i opposition mot LO och i samarbete med mp vågat öppna en debatt om dansk flexicurity, friare arbetsmarknad med bättre socialförsäkringar, som danska social­demokraterna en gång gjorde. Då hade hon placerat Reinfeldt offside och gett s en begriplig jobblinje. Men var det osannolikt innan är det omöjligt med Ohly på båten.

Jag hoppas att han har rätt men kommer inte slå mig till ro och hoppas på att motståndarna ska misslyckas. Det är de bästa receptet för att misslyckas. Det var det som sossarna hoppades på, men som nu har visat sig vara en misslyckad strategi.

Fokus » Därför kollapsar Sahlin.