Magnus Uggla gav ut en skiva när han fyllde 35. Jag börjar blogga istället. Min brist på musikalitet grusade min rockstjärne drömmar redan 1988 när min musiklärare bestämt avlägsnade mig från trumsetet med hänvisning till bristande taktkänsla.

Jag skriver om politik i allmänhet och om det som händer i Ystad i synnerhet och, om allt annat som faller mig in.

Denna bloggen är egentligen bara till för mig. För att jag ska kunna vältra mig i självgodhet och låta mitt ego ta så mycket plats det förtjänar och lite till. Men om någon vill läsa det så är det  ju topp, eftersom mitt ego aldrig kan få för mycket uppmärksamhet. Dessutom tycker jag att det är ett bra sätt att samla tankarna och formulera mina tankar och idéer.

Eftersom jag är politiskt aktiv i Folkpartiet och dessutom vill få vara med och påverka så måste jag väl tillstå att jag till viss del vill använda bloggen som en plattform där jag presenterar mig själv. Jag tycker att det är viktigt att den som vill vara med och fatta beslut är tydlig med vad han eller hon tycker och vilka värderingar som ligger till grund för personens politiska ställningstagande.

Nu kanske inte allting är hundraprocentigt genomtänkt och välformulerat. Jag tycker ändå att det är bättra att ge uttryck för en åsikt och sedan ändra sig om man blir motbevisad. Alternativet är att inte få sina åsikter prövade utan gå omkring i villfarelsen att man har rätt.

/Peter