Kapitalet does, Politiker don’t

Idag har jag förmånen att delta i en workshop på temat etablering och utveckling av stadskärnor. Processledare var Jonny Eriksson från Graffman, anordnare var Citygruppen i Ystad. Det var en bra tillställning med ca 15 deltagare som representerade de flesta delar av de intressenter som är med och utvecklar Ystad.

Förutom en intressant iakttagelse kring skillnaden mellan att utveckla och förändra så fanns det en del andra guldkorn som jag tar med mig.

Vad krävs för att Ystad som ort ska kunna hävda sig och locka besökare, boende och näringsidkare?  Någonstans landade många av resonemangen i att vi behöver en gemensam vision. Det kan vara viktigt men när jag funderar på det undrar jag om det inte är visionärer vi behöver. Eller rättar sagt visionärer med kapital och kraft att genomföra sina visioner.

För priset av att vi hela tiden backar, eller står och stampar kring en vision är att vi inte får någon rörelse framåt. Det blir inget experimenterande. Även borgliga politiker är rädda för att släppa loss kapitalet. De tror att hela världen ska rämna om man ger kapitalet utrymme.  Det finns krafter som vill göra saker och bygga. Men de hålls tillbaka, eftersom man väntar in att stadens politiker ska kunna enas om och ställa sig bakom en vision.

Jag säger så här – den dagen alla Ystads politiker ställer sig bakom en vision är den antingen urvattnad eller fantasilös – sannolikt både och.

I alla tider har städer växt fram ett steg i taget. Genom att någon sett en möjlighet har nya möjligheter skapats. Men sedan 70-talet så lever vi i en föreställningsvärld att det går att planera fram saker. Planer borde ha som ambition att undvika det direkt olämpliga, inte att försöka planera fram det optimala.

Vill någon göra något och det inte är uppenbart olämplig – do it.

Många bollar

Att hålla många bollar i luften. Detta uttryck som har använts till leda i allt från platsannonser – till när man möter någon på stan och ska visa att man visst också är efterfrågad.  Det räknas liksom som meriterande att hålla många bollar i luften. Det är sällan man möter någon som säger att han har en boll i luften och avser att kasta den väldigt högt.

Jag har funderat mycket på det under hösten och vintern. Jag har valt att mer eller mindre släppa vissa bollar för att kunna driva de jag har kvar så högt som möjligt. De bollar som inte har  förutsättningar för att flyga riktigt högt har jag släppt eller kommer att släppa under året.

Visst känner man sig viktigt när man har många bollar, men att kunna känna att man verkligen får till en riktig kanonkula är viktigare.

 

Stugsjuk

Veckan har varit lite stökig. Sedan förra torsdagen släpper inte mailservern genom extern mail på jobbet. Supporten jobbar på det – men jag misstänker att det är svenskar som jobbar där. De sitter säkert och dricker cola, tänker på TV-spel och softar i vars en stor kuddfåtölj. Tacka vet jag indisk support. Då hade jag haft tre eller fyra indiska ingenjörer som jobbade dygnet runt för att se till så att mitt problem blev löst.

Eftersom många av mina kunder har vant sig vid att slänga iväg ett mail ställer det till stora problem. Risken är att det ligger en uppsjö av angelägna ärenden som väntar på att behandlas. Det mesta håller man koll på men tänk om. Ett annat problem är ju när man ska ta emot material – ska man behöva be folk faxa? Här har man jobbat för att alla ska vänja sig vid att arbeta digitalt – då kan man inte bli en bakåtsträvare.

Som vanligt när tekniken gör intrång och begränsar möjligheterna att arbeta modernt och rationellt går tankarna till tiden före mail, före datorn och före mobiltelefoner. Tänk så skönt det måste varit. Ibland undrar jag om vi verkligen får gjort så mycket mer idag.

Men det är klart att vi får – den egentliga frågan är hur vi mår. Hur mår vi av att alltid vara uppkopplade, tillgängliga och i tjänst. För det mesta mår jag nog faktiskt ganska bra av det. Ska jag peka ut en sak som stressar mig mest måste det vara mobilen. För länge sedan hade jag en jobbtelefon som ringde stup i kvarten och till sist fick jag aversion mot signalen och var tvungen att byta.

Brio mec

I källaren finns det ett gäng lådor med gamla leksaker. Vi tar fram det efterhand. Nu är det Playmobil och Brio Mec som åkte fram. När vi var små kallade vi det Meccano men när jag började forska på det visade det sig att Meccano är i plåt och Brio Mec var i trä och plast.

Det svåra är att komma över ritningar, byggdelar är ganska enkelt att hitta på Tradera och ebay. Sån tur är låg det några skrynkliga lappar i en påse. Jag (och dottern) lyckades bygga ihop några prylar enligt ritning plus en kran av egen konstruktion.

Jag och brorsan byggde järnet när vi var små och det var skönt att se att man hade kvar ”it” när det gällde byggandet.

Lägger ut lite bilder för den som inte har samma tur och hittar ritningar.

Det svarta hålet

 Bensinpriset slår nya rekord. Idag när jag skulle tanka sved det så mycket i plånboken att jag tyckte att det räckte efter 10 liter. Vi gjorde det strategiska valet att köpa hus i centralt läge med allting på promenad och cykelavstånd – idag kändes det att det var smart gjort.

Att sitta i ett hushåll där båda bilpendlar en lite längre sträcka äter ju upp en stor del av lönen. Exempelvis om man ska pendla Ystad-Malmö med bil 13 mil x 0,8 l/mil x 15 kr/liter x 20 arbetsdagar = 3 120 kronor bara för drivmedlet.  Skatteavdraget om man kan styrka tidsvinsten är värd 13*18,5*20*0,32= 1539 kronor. Kostnaden är alltså 3120 – 1530 + övriga bilkostnader = ca 5000 kronor per månad om man kör en standard bil. Det motsvara en lön på 7300 kronor eller 10 000 om man ligger över brytpunkten. Plus att det tar 2 timmar i anspråk varje dag.

Marginaleffekten av att skaffa sig ett jobb i Ystad istället för Malmö är alltså då runt 5000 netto kr (om man kör till jobbet i Ystad) plus en arbetstidsförkortning på 20 procent.

Varför denna sifferexercis. Det är inte likt mig. Det illustrerar hur ökade kostnader i form av pengar och tid kommer att förändra vårt sätt att leva och organisera samhället. Bilberoendet försvinner, bilens ställning som statusobjekt kommer att försvinna och vi kommer att bli rörligare vad det gäller boendet, istället för bilkörandet och pendlandet.

 Konsumtionen i Sverige visar en nedåtgående trend. Förra året minskade bensinkonsumtionen med 7 procent och hittills i år är nedgången 4 procent.

– Svenskarna köper snålare bilar och går över till diesel och E85. Det är en förklaring, säger Ulf Svahn.

Han tror dock att förra årets minskning är lite för stor för att enbart bero på snålare bilar. Det kan vara så att svenskarna kör mindre. Men det vet vi inte förrän Trafikverket kommit med sin årliga rapport.

Detta ligger i linje med vad Richard Florida beskriver i sin senaste bok The Great Reset. Där han pekar på att tidigare ekonomiska kriser av den dignitet vi genomgår i grunden har förändrat vårt sätt att organisera samhället. Först föddes industrialismen där städerna blev den huvudsakliga organisationsformen, därefter gav 30-talskrisen upphov till förorter, bilism och vårt moderna sätt att skilja mellan arbetsort och boende ort. Nu kommer sannolikt något nytt att växa fram. Kollektivtrafiken är en viktig fråga i framtiden, småföretagande och samverkan mellan småföretagare en annan, om jag ska använda min spåkula. På medellång sikt spår jag att det kommer att påverka strukturen på bostadsmarknaden. Där närheten till försörjning kommer få större påverkan på bopriserna.

”Familjer med tajt ekonomi får det tufft” | Näringsliv | SvD.

Nya tag

Det är länge länge sedan jag gjorde något på bloggen. Men de senaste månaderna har suget kommit över mig vid några tillfällen. Sedan sist har det hänt en del, inte minst på det professionella planet där jag varit del i ett säljprojekt och lagt åtskilligt med energi och tankekraft på att fundera kring försäljning av kvalificerade konsulttjänster.

Oerhört motiverande att ställas inför nya utmaningar och roller. Nu hoppas jag bara på att projektet permanentas så att man kunde få testa vingarna på riktigt.

Dessutom har jag börjat träna. Tre kilo lättare och betydligt starkare. Receptet är enkelt – självdisciplin och fokus. Målet är att må bättre och att investera i sig själv. Eller pensionsspara i sig själv som Seth Ronland uttrycker det. En inspirerande kille som är personlig tränare här i Ystad. Han har en ganska skön syn på vad som är väsentligt.

Hans ambitioner att värna om hälsan och våga förändras har gjort att han slutat tävla. Han kallar vanliga tävlingar för påhittade och stressframkallande och har i stället hittat på ett tävlingssätt för att sänka stressfaktorn.

– Varje dag är en tävling fast inte när det gäller prestation, utan när det gäller att få ett kvalitativt liv. Och jag vill hela tiden utvecklas och bli bättre.

Politiskt har det hänt mycket och lite. Juholt kom och gick. Greklands farsen fortsätter på precis samma sätt. Utfästelser och brutna löften. Det mest påtagliga för mig är dock att Alliansens brist på visioner och idéer blir allt mer uppenbar. Vill jag verkligen vara del i en pragmatisk samhällsbärande moderatledd konstellation där småpartierna hela tiden försöker hålla sig över fyra procentspärren? En inte rent oväsentlig fråga jag ställer mig själv.

Bloggen framöver kommer att handla om vardagsreflektioner, politik, demokrati samt lite nya inslag kring försäljning, marknadsföring och management. Ambitionen är att skriva någon gång i veckan.

 

Pausfågel

Har en liten paus från bloggande eftersom jag har hög arbetsbelastning för tillfället. Dessutom har jag ett arbetsrelaterat projekt som kräver mitt fokus. Kommer sannolikt vara så ca två veckor till.

uppdaterat 11o7o2 – under sommaren kan du följa mig på Twitter (se widget till höger). Står inför utmaningar och måste fatta några beslut. Släpper bloggandet till dess att jag fått allt på plats. Under tiden så går det ju bra att läsa gamla inlägg för den som inte kan bärga sig tills att jag kör igång igen.


uppdaterat 110829 – rullar igång med ett projekt på jobb som är tar mig ett steg på vägen på att nå ett av mina 40-års mål. Kommer att lägga bloggen i malpåse en tid eftersom formatet inte lämpar sig för de tankar och erfarenheter jag kommer att göra – eftersom de är strikt arbetsrelaterade. Kommer att fortsätta uppdatera mitt twitter-flöde med artikeltips. Du kan också bli vän med mig på Facebook. Eventuella politiska reflektioner och uttalanden kommer att publiceras på min sida på folkpartiet.se
.

Diktaturtörstande ungdomar

En undersökning visar att många ungdomar inte ser nyttan med demokrati. En betydande andel skulle inte haft något emot en upplyst diktator som fattar besluten åt oss.

Nästa var fjärde svensk – 23 procent – i åldern 18-29 år tycker inte att det är så viktigt med demokrati. 21 procent kan till och med tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar och hela 26 procent anser att det vore angenämt om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver ta hänsyn till demokratiska val.

Medan SSUs Juteland anklagar skolorna för att misslyckas med demokratisk uppfostran så har LUFs Adam Cwejman en betydligt mer nyanserad bild av vad det kan bero på. Jag ställer upp på hans lilla analys.

Statistiken visar inte på någon längtan efter diktatur utan är snarare ett uttryck för en allmän misstro mot partipolitiken, menar Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet.

– Jag tycker det är självklart att unga människor vill ha saker fixade snabbt och då är det inte konstigt att det kräver en stark ledare istället för det här käbblet i riksdagen. Tyvärr finns det en motsättning mellan att få saker gjorda och den tröghet som är inbyggt i parlamentarismen.

Helst skulle han se att partierna förändrades och öppnade upp sig med exempelvis tydligare personalval.

– Om ungdomar såg att politiker var en mer blandad skara människor och även kända profiler från samhället gav sig in i politiken så tror jag att tilltron skulle öka, säger Adam Cwejman.

Även Lars-Erick Forsgren skriver bra och listar en hel mängd frågor som var för sig skulle varit anledning för unga att ta avstånd för det rådande etablissemanget.

Få har än så länge talat om lösningar. Det kan bero på att undersökningen inte gav några större insikter i de bakomliggande mekanismerna. Personligen tror jag att det krävs ett antal saker. Samtliga av dessa innebär att det politiska systemet och politiker måste förändras.

  • Mer personval
  • Mer dialog och kommunikation om politik i största allmänhet
  • Fler som går in och ut ur politiken. (En av-professionalisering)
  • Politiker som blir bättre på att kommunicera med väljarna
  • Färre partier – tydligare block

Slutligen måste jag bara påpeka det absurda i att någon blir upprörd över att ungdomar kan tänka sig att sälja sin röst. Politiker spenderar ju hela valrörelser med att försöka köpa väljare. Inte minst försökte man köpa pensionärer förra valrörelsen. Finns det en efterfråga brukar det ju skapas ett utbud.

Jag tror inte att unga törstar efter diktatur utan att de hungrar efter en mer välsmakande demokrati.

”Vi lärde oss inget om demokrati” – DN.SE.

 

Tidningsposten

Pratade med en kompis som jobbar på en dagstidning. Tydligen så måste de hela tiden hålla igen på produktionskostnaderna, eftersom branschen står under så hård press. Distributionen  utgör en allt större del av den totala kostnaden för att leverera en tidning till dörren.

Vi har ju noterat hur man har börjat att köpa in nyheter i allt större utsträckning. Det innebär att alla kvällstidningar har samma artiklar. Mindre lokaltidningar köper in riksnyheterna. Någon egentlig nyhetsredaktion behövs då inte. Det räcker med lokalredaktionen. Är det rimligt? Att den produkt vi får på morgonen har ett så tunt och pressat innehåll att det inte längre tillför läsaren en kvalitativ och meningsfull upplevelse? För ett par rundor besparingar till så finns det en uppenbar risk att papperstidningen blir en papperstiger.

Jag hittade givetvis en möjlighet här. Posten upplever ju samma press. Varför inte skicka ut post och dagstidning med samma distributör. Det finns två alternativ. Antingen får vi posten en dag senare. Alltså normal postgång två dagar. Hur många försändelser är egentligen så viktiga att man måste ha dem samma dag? Måste man absolut ha dem samma dag kunde man ju åkt och hämtat dem på postcentret. Eller så får vi dagstidningen med posten. Det vill säga man läser tidningen när man kommer hem på kvällen eller på eftermiddagsfikan på jobbet.

Det senare alternativet går ju också att kombinera med ett ökad användning av Internet som egentligen borde bara den lösning som har störst möjlighet att överleva över tiden. Att fortsätta som idag med två fysiska leveranser i lådan varje dag är slöseri med resurser.

Dagspressen: ett sjunkande skepp – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

P-vakter sätter P

I Köpenhamn utnyttjar man Parkeringsvakterna till mer än att hålla ordning på parkerade bilar. De är lagens förlängda ögon. Genom ett samarbete med polisen så hjälper de till att tipsa om skadegörelse, inbrott och terrorism.

Det låter som om det är smart. Om man låter parkeringsvakterna fungera som spanare, leta stulna cyklar, hjälpa turister m.m. så har de ju mindre tid över för att bötfälla stackars parkeringssyndare.

Nytt Från Öresund – P-vakter sätts in mot terrorister.

P-vakt skapar trygga gator – Regionala nyheter | svt.se.