Dansa med diktaturens kreatur

En intressant artikel om varför Kina är framgångsrikare och mer välkomna när de gör investeringar i exempelvis Afrika.

China has a competitive advantage that is rare among economic powers investing in faraway developing countries: a lack of ancient hostility. In the past decade Chinese investors have been welcomed with open arms in places where Western colonial powers once misbehaved and their descendants sometimes still arouse suspicion.

Nu ser det tyvärr ut som om de har precis samma attityd och tillvägagångssätt som de forna kolonisterna. Roffarmentaliteten är utbredd enligt artikeln i The Economist

Growing numbers of Africans are turning against the saviours from the East. They complain that Chinese companies destroy national parks in their hunt for resources and that they routinely disobey even rudimentary safety rules. Workers are killed in almost daily accidents. Some are shot by managers. Where China offers its companies preferential loans, African businesses struggle to compete. Roads and hospitals built by the Chinese are often faulty, not least because they bribe local officials and inspectors. Although corruption has long been a problem in Africa, people complain China is making it worse.

Det är bara att beklaga. Men om man väljer att dansa med en kommunistisk diktatur så ska man ju inte bli förvånad när man blir trampad på tårna av en danspartner som styr med järnhand över dansgolvet.

Africa and China: Rumble in the jungle | The Economist.

Haren, Sköldpaddan och…

Det finns en vedertagen ekonomisk teori som säger att det är enklare att hinna ikapp en konkurrent än att bevaka och bevara sitt försprång.

Rapid growth is initially easy because the leader has already trodden a clear path. Developing countries can borrow existing technologies from countries that have already become rich. Advanced economies may be stuck with obsolete infrastructure; laggards can skip right to the shiniest and best. Labour productivity soars as poor economies shift workers from agriculture to a growing manufacturing sector. And rapid income growth among young workers boosts savings and fuels investment.

Detta kommer att få stor betydelse för de snabbväxande länderna Kina och Indien. Inte minst Kina som börjar närma sig en standard och nivå då upphinnareffekten avtar. Man måste helt enkelt börja skapa tillväxt på egen kraft.  Här ligger Kina illa till enligt artikeln eftersom många av de faktorer som skapar dynamiska ekonomier saknas i Kina.

Jag ser istället möjligheten för Afrika att få mycket snabb utveckling då de stora ekonomierna både i väst och öst måste leta efter nya jaktmarker för att hitta billig arbetskraft, tillgängliga resurser och stor utvecklingspotential. Det kanske börjar att bli dags att byta Kinafonderna mot Afrikafonder.

Economics focus: BRIC wall | The Economist.

I mörkaste afrika

Afrika är en kontinent som är som ett öppet mål för allsköns mer eller mindre galna förkunnare. På grund av en utbredd vidskepelse, låg utbildningsnivå och fattigdom  finns det en stor marknad av själar som är redo att frälsas.Förr utsattes  de för de vita missionärerna, nu rullar det på av sig själv. Det värsta är att religionen blandas in med i politiken.

AT A rally in Nairobi’s Uhuru Park on a Sunday afternoon last month, Bishop Margaret Wanjiru, parliamentarian, assistant minister for housing and one of the country’s foremost Pentecostal preachers, was passing around a paper bag for contributions from the crowd. Some tens of thousands of Kenyans had gathered to campaign against a proposed new constitution, which Ms Wanjiru and other preachers urged them to reject in a referendum to be held on August 4th. Two provisions, one allowing for Muslim courts to settle marriage and land disputes, the other to allow abortion where the life of the mother is in danger, were a direct threat to Christianity, they said. On the stage, people were being slain by the spirit; sometimes just a fingertip was enough to throw believers back across the boards.

Religon är det sista som behövs i Afrika. Framförallt  en religion som används som ett instrument för att plocka folket på pengar och styra deras tankar.

Väckelse rörelsen sprider sig som en löpeld över kontinenten och man kan bara undra var det kommer att sluta.

According to the World Christian Encyclopedia, about 17m Africans described themselves as born-again Christians in 1970. Today the figure has soared to more than 400m, which accounts for over a third of Africa’s population. And as in Nigeria on the other side of the continent, they are now having a noticeable effect on public-policy debates in east Africa. Regardless of the outcome of the vote on the constitution in Kenya, for example, their interventions are likely to make abortion a defining political issue in the country. Similarly, the efforts of new churches in neighbouring Uganda have made political controversies out of homosexuality and the right of Muslims to convert to Christianity.

Det är otäckt. Väckelserörelserna behöver ofta en fiende att bekämpa,någon grupp som representerar synden eller utgör en symbol för de icke-troende. Det största hotet mot rörelsen är att de själv.

Besides, the swagger of preachers like Mr Ssempa can backfire. Support for the anti-homosexuality bill in the Ugandan parliament has fallen away after Mr Ssempa and other preachers accused a rival Pentecostal, Robert Kayanja, of sodomy. Mr Kayanja, coincidentally a half-brother of the Archbishop of York, John Sentamu, has himself been criticised in Uganda for milking the poor to live a luxury life. And the clear anti-Muslim sentiment scares politicians who want to win the sizeable Muslim vote.

Deras dubbelmoral och det ur etiska synpunkt tveksamma i att lura pengar av de fattiga för att pastorerna ska kunna leva ett lyxliv framstår som frånstötande för de icke-frälsta. Därför kommer de förhoppningsvis få ganska lite direkt inflytande. Däremot kan de få inflytande genom person som är bornagain- Christians. Ungefär som i USA.

The religious right in east Africa: Slain by the spirit | The Economist.