Konsten att säga nej

Jag hittade en gammal read later artikel som jag av någon anledning tyckte var värd att blogga om. Det kanske inte är jätteintressant men ändå.

Det visar sig att det är dyrare att vara förälder idag än det var för exempelvis 30 år sedan.

Förklaringen till de ökade kostnaderna ligger i en högre standard för barn och att det tillkommit prylar som inte fanns 1980, säger Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea, till Metro.

– Alla vill att deras barn ska ha det lika bra som andras barn. Vi har gjort undersökningar som visar att det sista föräldrar drar ner på är barnens standard, säger Ingela Gabrielsson till Metro.

Samtidigt mår barn allt sämre i takt med att vi ger de mer saker och mindre tid. Det tar ju längre tid att jobba ihop pengar så att man har råd med alla saker.

Frågan är var man själv kommer att landa. Än så länge tigger dottern bara om lite extra mellis, eller om andra hanterbara saker. Men vad gör man när hon kommer och ber om en häst, mobiltelefon eller resa. Som det är nu tror man ju att man ska lyckas säga nej.

Frågan är om man har det som krävs…

Kostnaderna för barnen ökar stadigt – Din ekonomi – E24.

Italienare i trafiken

När någon varit nere i Sydeuropa nämns det oftast att det är en galen trafikkultur. Att man inte blinkar och rent ut kör som idioter. Det visar sig också i försäkringsstatiken.

As a business model, insuring Italian drivers is right up there with betting on English World Cup victories. Hope can get the better of experience. About one Italian car in 12 is involved in a claim each year, compared with one in 23 in France, which has similar numbers of people and cars. Whereas fewer than 200,000 Frenchmen claim injury in accidents every year, some 1m Italians do.

Men nu vill försäkringsbolagen att det ska bli ändring och få slut på en helt galen utveckling där premierna höjs i en nivå som ligger skyhögt över Europa snittet.

Rather than jacking up premiums year after year,  ANIA wants deeper change. Doctors and courts that  look sympathetically on the exaggerated claims of  accident victims contribute to the damage to  insurers’  accounts; so too do laws that consider  minor conditions as permanent injuries. Insurers also  want cities and towns to look after their roads better:  Rome is notorious for its pot-holes and invisible  pedestrian crossings, for instance. And they are  calling for more effective policing, pointing to how  tightening up in France has had a dramatic effect on  drivers’ behaviour. That might make Italian  motorists  less accident-prone and their insurers more profitable.

Man kan man kan ju undra om någonting kommer ha någon effekt så länge man har en attityd i trafiken som inte direkt är hänsynsfull och tillåtande.

Italian motor insurance: Claim and misfortune | The Economist.

Stormen Gudrun

Gudrun Schyman grillade upp 100 000. Det har väl ingen kunnat missa. Ett PR-stunt i den högre skolan. Jag har inga problem med det. Att fysiskt elda upp pengarna istället för att köpa annonser för dem. Det är som att betala med kontanter istället för kort. Jag tror inte Fi förlorar några väljare på tilltaget. Frågan är om de vinner några?

Gudrun har ju ett förflutet i vänstern. När hon bytte kostym glömde hon att byta bort spenderbyxorna.Vem hade förväntat sig något annat.

Medborgarperspektiv visar på hur de genom förenklade antaganden och slarviga beräkningar kommit fram till den nätta och jämna summan 100 000.

Men då har man inte tagit hänsyn till att män i genomsnitt arbetar betydligt fler timmar per månad än vad kvinnor gör. Inte heller har man tagit hänsyn till tjänstens art, ansvarsnivå, branschvariationer, etc. I de undersökningar som gjorts där man tagit hänsyn till denna typ av variationer visar det sig att löneskillnaderna mellan män och kvinnor knappt existerar. Det finns bara skillnader på någon procent som man inte kan förklaras.

Så några löneskillnader existerar i princip inte mellan män och kvinnor. En viss skillnad i genomsnittsinkomst finns däremot, men den har sina logiska och motiverade skäl.

Lägger man därtill den faktor att män betalar in mer skatt och förbrukar mindre välfärd så blir det i stället så här

…att män betalar betydligt mycket mer för välfärden än vad de får ut av den och kvinnor betalar betydligt mycket mindre för välfärden än vad de konsumerar av den.

Det är helt enkelt så att Fi är ute i ogjort ärende. Om nu media grillade Schyman på detaljerna skulle  man se att det var bara rök – ingen eld. Men nu har media fullt upp med Littorin-affären så det är väl för mycket att hoppas på.

Medborgarperspektiv: Fantastisk feministisk fanatism.

BP (Bara Pengar)

Enligt en artikel i New Times så har BP tagit genvägar och onödiga risker, vilket ledde fram till den värsta oljekatastrofen i historien. Allt för att hålla någon sketen deadline och spara in några spänn.

The leaders of the House Committee on Energy and Commerce cited five areas in which the company had made decisions that “increased the danger of a catastrophic well,” including the choice for the design of the well, preparations for and tests of the cement job and assurances that the well was properly sealed on the top.

Någon borde få sota för det här. BP har redan gått med på att sätta av 20 miljarder dollar i en fond. Frågan är ju hur långt det räcker. Men att det betalar för att de betalar för att få uppstädat efter sig är ju självklart. Vem ska gå direkt till fängelse utan att passera gå är fortfarande en öppen fråga.

Det är tur i oturen att katastrofen drabbar USA. Nu finns det i alla fall en hygglig chans att de kommer att ställas inför rätta. Hade det hänt i ett mindre viktigt land hade de säkert kommit undan med en ursäkt.

Documents Detail Risky Decisions Before BP Well Blowout – NYTimes.com.

Urmjölkad retorik

Då och då exploderar en matskandal. Senast var det grisbönderna som fick sig en släng av sleven.  Eftersom jag har förmånen att arbeta med just en grisbonde hade vi mycket bra diskussioner  i samband med detta. Vi har ju dessutom ganska nyligen fått in en mjölkbonde också i arbetsstyrkan så där har jag också fått lite input

Hur kommer det sig att det blir sådana skandaler. Det är böndernas fel. De berättar inte hur det går till. De ger oss en tillrättalagd bild som stämmer överens med den bild vi vill se. Det blir en Disneyfiering av matproduktionen. Jag gjorde ett försök att hitta bilder från matproduktion(lantbruk med djur) på nätet men det fanns i princip ingenting. Jämför de två filmerna så ser ni var jag menar Bregott fabriken vs. Mjölkmaskinen.

När verkligheten  hinner i fatt dikten blir konsumenterna upprörde. De blir dessutom lite extra upprörda eftersom de egentligen innerst inne känner att det finns en moralisk dimension i att äta djur, ekologiskt uppfödda eller ej. Även närproducerade grisar är intelligenta, kännande varelser. Det finns dessutom grisar som lever sina liv som husdjur. Själv vet jag att det är fel ur ett moraliskt perspektiv. Det enda som hindrar mig från att bli vegetarian är att det verkar vara så oerhört bökigt.

Men jag blundar inte för verkligheten. Djuren får sätta livet till och föds upp under industriella former för att jag ska få mat på bordet. Med det får så klart inte ske på vilket sätt som helst – men att tro att det går att göra på det sätt som vi tycker att de ska göras utan att vi är beredda att betala för det är naivt.

Det personliga varumärket

För några år sedan var jag på kurs med folkpartiet och vi diskuterade vårt personliga varumärke. Inom politiken är det extremt viktigt att vara medveten om sitt personliga varumärke, men även inom näringslivet blir det allt viktigare.

Det personliga varumärket handlar om hur vår omgivning uppfattar oss, och vi kan agera för att uppfattas på det sätt vi avser. I kort bygger det på att vara tydlig med vad man står för och att leva som man lär.

Jag tror att en stor del av politikerföraktet kommer sig av att politiker använder sig av det personliga varumärket, de kommunicerar utifrån värdegrund och når fram. När de sedan brister i det andra rekvisitet att leva som man lär blir skadan mycket större än det var innan man började arbeta med det personliga varumärket.

Ett exempel på detta är ju att Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin och Göran Persson går omkring med väskor som en löntagare bara kan drömma om. Det hjälper inte när Wanja sedan ursäktar sig med att det var en piratkopia. Till och med deras egna inser att det är ett problem.

Göran Greider menar att det är extra allvarligt för att hon är socialdemokrat. Men det är inte bara den dubbla signalen som upprör honom.

Han menar att lyxväskan leder till att vanligt folk känner att de också måste ha lika dyra saker.

– Konsumismen kommer från de rika. De blir en kedjereaktion där folk lånar pengar för att kunna köpa samma saker. Statusjakten är ett problem och den utlöses av de som är överst i samhället. Därför har politiska ledare, särskilt på vänsterkanten, ett visst ansvar här. De måste vara försiktiga.

Det personliga varumärket gör att diskrepans mellan vad sägs och vad som görs är det som skapar förakt och misstroende. När Fredrik Reinfeldt gör samma sak och går omkring med en dyr klocka får det inte samma effekt.

Reinfeldt riskerar inte att utsättas för kritik som Sahlin och Lundby-Wedin.
– Reinfeldt tillhör ett parti där kapitalism är helt ok. Symboler som är uttryck för kapitalism är inget konstigt. Då är det inte heller konstigt att ha en klocka för 25 000 kronor, säger Jenny Madestam.

Detta är något som man kan lyfta ner även till vanligt folk. När någon som röstar på socialisterna fuskar med skatterna eller pratar illa om det höga skattetrycket raderas hela personens trovärdighet. Att en moderat försöker undvika skatter är ju i linje med att man förespråkar sänkta skatter. Det gör det inte mindre fel, men det påverkar inte personens trovärdighet lika mycket.

Direktionen och direktören

Det är inte bara jag som undrar över direktionens ansvar för situationen på Sydskånska gymnasiet. Nu får de även kritik av ägarkommunernas  revisorer.

Det är inom tre områden som revisorerna anser att gymnasiedirektionen brustit i tillsyn: ledning och styrning, intern kontroll och brott mot kommunallagens balanskrav.

Revisorerna konstaterar bland annat att man redan 2007 pekat på brister i efterlevnaden av skolans policydokument med personalanknytning. Enligt revisorerna har direktionen inte följt upp och åtgärdat bristerna.

Den underlåtenheten kan ha varit en bidragande orsak till de fortsatta arbetsmiljöproblemen på skolan, menar revisionens ordförande Christer Hovbrand.

Det är tung kritik. Men revisionen tillstyrker ändå att ansavarsfrihet

– Vi kan inte se att man uppsåtligt brustit i ansvar. Men anmärkningen är en tydlig markering. Nu är det upp till ägarkommunerna att ta ställning, säger Christer Hovbrand.

Nej – uppsåt kanske saknas men bristande vaksamhet, engagemang och kompetens verkar det finnas så att det räcker och blir över. En annan fråga som inte handlar om ansvarsfrihet är frågan om ett fortsatt förtroende. Här borde en bedömning göras utifrån uppsåtet och förmågan att bidra till Sydskånska gymnasieförbundets framtid.

Det finns tecken på att i alla fall delar av direktionen redan brister på denna punkter. Uppsåtligen eller inte. Gymnasiedirektionens vice ordförande Karin Arvidsson (S) kommenterar valet av ny gymnasiechef så här.

– Jag har träffat Hans-Inge Persson vid ett tillfälle och fick intrycket att han är en snäll man. Och rektorsgruppen och de fackliga organisationerna var också positiva till tillsättningen. Detta blir säkert bra under den tid uppdraget varar.

Enligt detta uttalande så tycker hon att det är bra att man anställt någon som är snäll efter den ”dumma” Annika Becker. Sen är facket positiva. Då räcker det ju att man i rollen som vice ordförande träffar personen en gång och får ett gott intryck. Det är ju välkänt att det finns många dåliga ledare som kan konsten att göra ett gott intryck. Det blir säkert bra – man har anställt en kompetent och erfaren person – men man kan inte uttrycka sig så här nonchalant. Det är nonchalant mot alla dess vars vardag är beroende av att man får in en kompetent och fungerande ledare i gymnasieförbundet.

Nu hoppas jag att direktionen får på fingrarna av inte bara revisorerna utan även av ägarkommunerna och av sina partikollegor. Annika Becker fick lämna klassrummet, direktionen bör i alla fall få stå i hörnet med dumstruten ett tag.

Frihet på banken

Wanja Lundby-Wedin är en av mina favorit sossar. Hon och Marita Ulvskog är en garant för att partiet ska framstå som frånstötande för den högerlutande mittenväljaren. Nu skriver hon en debattartikel på Aftonbladet och tar upp ett av de absolut största problem som vi har i Sverige. Många svenskar har ingen buffert för oförutsedda utgifter, än mindre för att starta ett företag.

Utan kapital har man ingen frihet. Utan kapital har man ingen trygghet. Här drar hon en felaktig slutsats om vad som är lösningen på att människor inte har råd eller i de flesta fall inte bryr sig om att spara. Hon tror att det beror på att att vi har fått ökade inkomstskillnader och att bidragssystemet inte har tillräckligt höga ersättningsnivåer. I Wanja Lundby-Wedins värld ska socialbidraget vara så stort att det går att spara undan lite av socialbidraget för en regnig dag. Newsflash – får man socialbidrag, a-kassa eller sjukersättning regnar det redan.

Därefter visar hon vad hon tycker om svenskarna. Hon tycker att vi är en skock idioter som inte ska få ta ansvar för sin egen ekonomi.

”Det tvingar människor att själva bygga upp en egen buffert, och det är en grym ironi att de som behöver det mest har så små möjligheter att spara. Detta är inte värdigt ett välfärdssamhälle.”

Ve och fasa ska man behöva spara undan till en egen buffert.

Här kommer min tolkning av problemet – den gäller inte för de allra längst ner på inkomstskalan – utan den stora massan av medelinkomsttagare. Vi har vant oss vid att staten finns där som en stor skyddsdräkt om vi trillar. Därför har vi slutat ta ansvar för vår egen ekonomi . Om staten tar emot finns det ju inget behov av en egen buffert för att ta oss ur kniviga situationer.

Detta leder till att vi lever från lön till lön. Det finns många som inte har något sparkapital man prioriterar exempelvis resande före sparande.  Eller har för höga omkostnader i relation till sina inkomster.

För socialisterna har detta varit önskvärt. Har vi inget kapital har vi inget att sätta mot och blir lydiga marionetter.Vi underordnar oss. Statens trygghetssystem blir vår enda trygghet.

Visst är det en katastrof för den enskilde när a-kassan eller försäkringskassan tar någon månad på sig att fatta ett beslut. Men någonstans måste vi säga stopp. Man har ett eget ansvar för att skapa en ekonomisk buffert. Samhället kan inte bära kostnaderna som det hade inneburit om försäkringskassan skulle fattat beslut inom 24 timmar. Detta måste den borgliga regeringen vara tydlig med. Svenskarna måste börja spara.

Det har dessutom en annan hämmande faktor för samhället. Utan kapital startas det inga företag.  Man hör ibland om företagare som startade med två tomma händer. Men de flesta behöver i alla fall ett lite kapital för att starta en rörelse.

Göran Persson skrev att  den som är satt i skuld är inte fri. Jag hävdar att den som saknar pengar på banken är inte fri.

Omöjligt att spara i klyftornas Sverige | Politik | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet.

Ack Ack Akademiker

Arbetslösheten bland akademiker är generellt sätt lägre än den hos de som avslutade sin skolgång med gymnasiet. Ni visar det sig att 4 av 10 av de nyutexaminerade studenterna inte får ett jobb inom det område de utbildade sig inom när det gått ett år. Det är allvarligt av flera skäl. För det första är det ju slöseri med utbildnings- och produktionsresurser. För det andra tränger det ut de med lägre utbildning även från de mer okvalificerade jobben. Ur individens perspektiv – som är centralt för mig – är det en personlig tragedi för den som inte kan dra nytta av sin magisterexamen, Kunskap är färskvara och kommer man inte igång och arbetar direkt riskerar man att tappa konkurrenskraft.

Vad är receptet för att komma tillrätta med detta? Nu står vi i och för sig i ett riktigt dåligt konjunkturläge som inte gick att förutse för några år sedan. Men rent generellt tror jag att blivande studenter måste vara mer kritiskt när de väljer utbildning. De borde vara noggrannare när de granska utsikterna att få ett jobb där de kan få ekonomisk eller annan utväxling på den genomförda utbildningen. Mer eget ansvar, realism och sunt förnuft helt enkelt.

När jag läste ekonomi var de flesta inne på att läsa de roliga ämnena marknadsföring och organisationslära. Själv valde jag de tråkiga ämnena redovisning, beskattning och handelsrätt. Jag visste att det ökade mina chanser att få ett jobb. Men visst det var absolut inte lika roligt. Nu är jag i och för sig inte bitter skatterätt var väldigt kul och juridik är faktiskt ganska kul det med.

…och jag fick ett jobb. Trots att jag kom ut på en arbetsmarknad där det var över 200 sökande till varje tjänst. Men det var inte lätt och det krävdes mycket eget initiativ.

Fyra av tio studenter utan jobb – sr.se.

Folkvald av folket

Det senaste året har partiledningarna haft lite oro i den normalt så lydiga flocken av riksdagsledamöter. Först ut var ju var Anne-Marie Pålsson. Sen tilltog det inte minst i FRA-frågan där  både folkpartister och centerpartister stod upp för sin rätt att ha en egen åsikt. Synd bara att de flesta veck ner sig när det verkligen gällde. Nu hände det igen i frågan om Turkarna hade begått folkmord eller inte.

Hur nu en historisk fråga blir politik övergår mitt förstånd. Dessutom är frågan snart 100 år gammal. Är det verkligen en fråga för Sveriges riksdag. Då vill jag passa på att väcka frågan om USA:s folkmord på indianerna. Jag tycker att Carl Bild ska åka dit och med ett riksdagsbeslut i ryggen ställa Barack Obama till svars.

Men var inte det som jag vill uppmärksamma. Utan det faktum att riksdagsmännen börjar stå upp för sina åsikter och inte viker ner sig för kompromisser som gjorts mellan partiledningarna. Nästa sak som måste hända är att riksdagsmännen blir tydligare med vad de tycker i en mängd olika frågor. Om de ska rösta efter eget huvud måste vi veta vad vi kan förvänta oss av dem.

Spännande utveckling och ett litet steg på vägen mot personval. Att de väljer att göra så här ett valår minskar dock deras kred något. Hade de gjort det direkt när de tillträdde hade det kanske fått lite konsekvenser men då hade de ju fått fyra svåra år.

Makthavare » De folkvalda tar makten.