Barnfattigdom

Har kort om tid men bara ge min syn på det här med barnfattigdom som seglat upp den senaste tiden. För det första invänder jag mot att man inte använder ett absolut mått för att mäta hur många barn som lever i fattiga familjer.  Något jag bloggat om tidigare. Jag vänder mig också mot att man försöker lyfta ut barnen från det sammanhang de lever i. Barn lever oftast med sina föräldrar. Är föräldrarna fattiga blir familjen fattig och barnen lever i fattigdom.

Det finns två sätt att lösa problemet med fattiga barn. Lyft familjerna ur fattigdom, eller flytta barnen till familjer som inte är fattiga. Jag tror alternativ ett är det som de flesta anser ska vara huvudprincipen för att bekämpa barnfattigdom.

Då blir den naturliga frågan hur vi bäst lyfter en familj ur fattigdom på ett långsiktigt och humant sätt. Bidrag eller satsningar så att det skapas arbetstillfällen? Vi har facit på vad satsningar på bidragslösningen renderar i. Nu är det dags att ge arbetslinjen en chans.

För även om man ekonomisk kan lyfta någon med bidrag så bidrar inte bidraget till att ge den självkänsla som krävs för att man som människa ska känna sig stolt och må bra. Föräldrar som under lång tid lever i ett bidragsberoende är enligt mig  skadligare för barn och unga än föräldrar som under kortare tid lever på mindre generöst bidrag, även om det så klart finns en absolut gräns neråt där det helt enkelt inte går att överleva. Det finns givetvis situationer då föräldrarna saknas förmåga att försörja sin familj på egen hand även på långsikt exempelvis på grund av sjukdom. Men man ska inte använda undantagen när man fastställer principer.

Att med grovt förenklade eller felaktiga resonemang och argument  hävda att man vill utrota barnfattigdom utan att sätta barnet i relevant kontext är inte ärligt. Det finns väl ingen som vill att något barn ska leva i fattigdom.

Minamoderatakarameller: Sossebloggare med viljan att missförstå… det handlar om barnfattigdom.

Jämtin: Regeringen gör för lite – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

”15 miljarder att avskaffa barnfattigdom” – rapport | svt.se.

 

uppdatering 110607 – frågan om relativ och absolut fattigdom kommer upp igen. Denna gång gäller det barnfattigdom. Hörde ett bra klipp på P3s program tankesmedjan. Lyssna ca 6 minuter in på programmet.

Lyssna: Tankesmedjan

Vart tionde barn lever i fattigdom – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

Rädda Barnen: Ekonomiska familjepolitiken missar målet | Debatt | Aftonbladet.

Barnfattigdomen i Sverige ökar | Inrikes | SvD.

Mitt RSS-flöde dränker mig

Mitt RSS-flöde fullkomligt dränker mig i intressanta saker. Det är så mycket intressant att jag inte ens har tid att snegla på de som ligger och väntar på skrivbordet. Några som var väldigt produktiva under Almedalsveckan var makthavare.se som formligen kokade av nyheter.

Jag kör en Makthavare.se a la medley för att beta av lite.

Nummer ett

Moderaterna Stockholm ville begränsa sina medlemmars och anställdas möjlighet att kommunicera med omvärlden. De hade skickat ut ett brev med förhållningsregler. Makthavare.se fiskade upp nyheten.

Enligt ett hemligt partidokument som gått ut till samtliga moderata partitjänstemän i Stockholms stad och län och i de moderata politiska staberna i Stadshuset och Landstingshuset i Stockholm uppmanas de att inte delta vid vänsterpartiets, socialdemokraternas eller miljöpartiets tal.
De ska även undvika att prata med journalister, enligt dokumentet.
– Det här är inte min sak att svara på, säger Helena Öman, pressekreterare i Stockholms stadshus.
– Jag kan inte säga någonting eftersom jag inte har sett dokumentet, säger Petter Larsson, moderaternas pressekreterare.

I dokumentet står:
”Vi bör undvika att vara publik när oppositionens partiledare talar i Almedalen.”
”Inte svara på frågor från journalister.”

Dokument omfattar sju punkter och innehåller förhållningsorder om vad de inte får göra under vistelsen på Gotland. De anställda måste även bo gemensamt i en stugby en bit utanför Visby som partiet hyrt för ändamålet. De har inte tillåtits ordna boende på egen hand innanför ringmuren.

Lite kultvarning över det hela. Det är skrämmande att man inte förstått det absurda i att för det första sätta upp reglerna, för det andra att sätta det på pränt. Hela historien ger dåligt omdöme ett nytt ansikte. Själva tanken med Almedalen är ju att åsikter ska bytas och granskas.

Nummer två

Göran Hägglund vill inte att Kd ska uppfattas som kristet och konservativt. Gratis då är det bara att byta namn, väljare och att byta ut en hel del av gräsrötterna. Det är nästa enklare att börja om. Det Hägglund borde göra är kanske att starta ett nytt parti. Han kan kalla det ”Gränspoliserna”

Gränspolismetaforen är ett försök att inför väljarna peka på partiets särart inom alliansen. ”Vi är inget liberalt parti”, förklarade Hägglund för sina åhörare. Om Hägglund får som han vill får hans parti fortsatt mandat att arbeta mot ”reformer som styr samhället i onödan”. Konkret tycks det handla om kvotering, både i arbetslivet och i föräldraförsäkringen. Några andra exempel gav inte Hägglund, om man inte räknar med höjd skatt, något som passar in i modellen om man talar från höger, men knappast är unikt i alliansen.

Kristdemokraterna är ett märkligt fenomen, en kvarleva från svunna tider. Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Kd behöver en funktion och en position för framtiden. Finns det?

Nummer tre

Arbetslinjen kommer sannolikt att behövas, om än mer än vad vi tror. Vid ett seminarium med Anders Borg, konstaterades att det kommer att behövas mer arbete för att klara välfärden med en åldrande befolkning.

Sammanfattningsvis tycktes panelen enig om att lösningen trots allt står att finna i mer arbete. Frågan om överutbildning tangerades av Ekström, med en efterlysning av ett utbildningssystem och samhällsstruktur där man studerar det man lär sig på, inte enbart för att skaffa en merit som gav ett bättre CV.

Tidigare i arbete, mer arbete och arbete längre. Nej –  nu går jag till macken och köper en trisslott.

Nummer fyra

Henrik Oscarsson uppdaterade mätningarnas mätning Alliansen behåller övertaget.

Aktuell ställning 9 Juli

M: 31.9
C: 5.0
FP: 6.1
KD: 4.6

V: 5.2
S: 31.3
MP 9.4

SD: 4.5
ÖVR: 2.0

ALLIANSEN: 47.6
RÖDGRÖNA: 46.0
Alliansledning: +1.6

Härliga tider. Hoppas att det håller. Men det känns bra när man pratar med folk. Det har skett en betydande förändring i människors referensramar under de här fyra åren. Jag tjatar mig på om jobbskatteavdraget. Alltför många vet inte om att Alliansen har gett dem en månadslön extra i plånboken.

Nummer fem

Sveriges radio anser själv att de är normbildande på ett sätt som gör att de måste vara extra noga med hur de hanterar valbevakningen. Jag väljer ut två frågor som jag tycker var intressanta.

Men hur ska ni på SR undvika att gynna de större partierna eller partierna i regeringsställning?
– Genom att vara väldigt medvetna på vad vi gör. Vi håller koll på vår bevakning och för intern statistik på vilka partier som är med och hur mycket. Men det är naturligt att vissa partier blir huvudaktörer och får större uppmärksamhet än andra, det ingår i nyhetsvärderingen. Vi kvoterar inte i vår nyhetsrapportering, och av nyhetsmässiga skäl kan det bli slagsida. Men så måste det få kunna vara.

Det tycker jag är helt tokigt. Om ett parti inte har har något av nyhetsvärde att komma med är det orimligt att skapa någon form av inkvoterad nyhet för rättvisans skull. Det är ju inte en saklig och rättvisande rapportering.Likaså så missgynnas ju ett parti som har ”för mycket” intressanta saker att komma med.

Men det kan bero på följande

Är det möjligt för er att vara opartiska i valbevakningen?
– Jag tycker vi kan säga att vi är opartiska så långt det är möjligt. Men för all journalistik gäller att det är människor som bär på erfarenheter och värderingar som rapporterar.

Eftersom journalist kåren helt enkelt inte håller måttet för att åstadkomma en professionell bevakning av valrörelsen., får vi ett orättvist system.  Sån tur är så förflyttas mer och mer makt bort från gammelmedia.

Nummer sex

Jörgen Hermansson, Professor och expert på Vänsterpartiet vill att vi ska sluta kalla Vänsterpartiet för kommunister.

Men om vänsterpartiet inte längre är ett kommunistiskt parti, vad är det då som skiljer partiet från socialdemokraterna på ett mer kvalitativt sätt? Hermansson är tyst ett tag, men konstaterar sen att partiets medlemmar, aktivister och väljare förmodligen i större utsträckning än inom socialdemokraterna, fortfarande definierar sig som socialister.

Under seminariet sade Hermansson att vänsterpartiet idag är ”allt annat än kommunistiskt” och uppmanade journalister att sluta med att, även om det är roligt, reta Ohly med kommunismen.

Så länge vänsterpartiet fortsätter att hemfalla till att föra ofinansierad plakatpolitik får de nog leva med att kallas både det ena och det andra.

Nummer sju

På ett seminarium diskuteras ideell journalistik.

Avslutningsvis samtalar Makthavare.se:s chefredaktör Stina Morian med JournalistförbundetsAgneta Lindblom Hultén om ideella politiska journalister och ifall det påverkar den politiska bevakningen under Almedalsveckan. ordförande

Agneta Lindblom Hultén menar dels att det är oerhört viktigt att man hela tiden är tydlig med vem som är avsändare i journalistiska sammanhang, dels att granskande journalistik inte är vilken vara som helst och att riktiga journalister måste få betalt.

Stina Morian framhåller att hennes redaktion visserligen inte får betalt men att den består av engagerade människor som tycker att politik är så pass viktigt att de var det på allvar. Hon menar att bevakningen av Almedalsveckan tidigare saknat en dimension och att Makthavare.se:s styrka är att de så tydligt redovisar sina medarbetares bakgrund. ”Vi har människor som är vänsterspöken, högerspöken och mittemellan.”

I Sverige har vi överlåtit en viktig samhällsfunktion till folkhögskoleutbildade. Jag menar inte att alla journalister är dåliga, men en tillräckligt stor del för att det är som ett skämt att hävda att etablerade medier är bättre på att förmedla nyheter. Inte minst Almedalsveckan är ett lysande exempel på hur ideella krafter skapar en utmärkt  bevakning. I framtiden lär vi se fler ideella nyheter, helt enkelt för att det blir intressantare och bättre nyheter. Dessutom brukar man vara betydligt bättre på att berätta vilket perspektiv man har, och vilka åsikter den som skriver artikeln har. Det är det faktum att man hävdar att man kan göra och gör objektiva nyheter som kommer att blir de professionella journalisternas fall. Det finns inga objektivt rapporterade nyheter.

Nummer åtta

Linnea Nilsson och Emil Schön har skrivit en bok där de intervjuar nio av Sverigedemokraternas väljare. Tydligen är det så att ingen av de är rasister.

Statistisk definierar sig sverigedemokraternas väljare i första hand som mitten, eller mitten-höger, men ingen av de intervjuade vill definiera sig själva som rasister. Nilsson sa att alla ”har exempel på någon annan som är rasist på riktigt”. Flera av dem hade sagt att de gillar Barack Obama och hyser starka sympatier för Israel, som bevis för att de inte alls är rasister.

Det var ju skönt de är inte rasister. De är bara främlingsfientliga. Eller så kan man välja att man är för Sverige, och  för svenskarna. Det är ju roligare att säga ja till något. ”Ja till – Sverige åt svenskarna”.

Nummer nio

På ett seminarium angående idealism i sociala medier så uttalade sig Eva Hamilton.

Enligt Eva Hamilton finns även ett starkt mått av idealism hos SVT:s medarbetare.

”Om du går in på de enskilda medarbetarna så sitter de och jobbar övertid i hemlighet. Folk har en så personlig stolthet i sina verk, om det så är nyhetsinslag som dramaproduktion. Om våra medarbetare tycker att ledningen inte håller så går de ut på DN Debatt och säger att deras chefer är idioter.”

SVT Play-tjänsten har satt SVT på kartan för den yngre generationen enligt Eva Hamilton. Men fortfarande är de sociala delarna av SVT:s onlinenärvaro eftersatta. Det är nästa stora steg

”I dag har vi ett system som gör att det är himla krångligt. Inom ett år kommer vi att ha ett nät som är betydligt mer utåtriktat. Det blir mer interaktivt. I dag krävs det 48 klick för att lägga ut en nyhet.”

Jag tycker att det är ytterst befriande att SVT inte har infiltrerat bloggosfären och sociala medier. Sociala medier bygger på att man kommunicerar med varandra. SVT funktion är att tillhandahålla publicservice. Det faktum att Eva Hamilton är stolt över att det finns så mycket idealism inom SVT gör mig lite orolig. Idealister har många bra egenskaper, men att granska sina egna åsikter och alster kritiskt brukar inte vara en av dem. Idealister har dessutom en tendens att ta kritik personligt eftersom de har lagt ner sin själ i arbetet.

Enligt mig är SVT passé. Lägg ner det. Ju fortare desto bättre för oss licensbetalare. Jag tar hellre de licenspengarna och lägger på att köpa mina nyheter från annat håll.

Det var en hel mängd intressanta och välskrivna nyheter, producerade av ideella journalister. Tack för det Makthavare.se

Statsmaktens klienter, dådlöshet, parasitsamhälle

Dick Erixon bloggar om 1 maj. Denna dag då man dammar av slagdängor som får en att tänka på hemska händelser i det förflutna. Aftonbladet går dock till försvar för användandet av symboler och fanor som användes för att uttrycka sitt stöd för Lenin och Stalin socialistiska stater. Dick Erixon skriver:

Sedan kan vi ju diskutera vilka traditioner som är viktigast att respektera. Jag tycker ju att den tidiga arbetarrörelsens starka arbetsmoral borde tas till heder av vänstern igen. En socialdemokrat från förr hade skämts över de krav på bidrag och arbetsfria förmåner som dagens vänster kämpar för.

Denne socialdemokrat hade hävdat att vägen till framgång ligger i stoltheten att kunna försörja sig själv, inte ligga andra till last och inte vara beroende av överheter. Friheten låg i att förkovra sig genom bildningsverksamhet, inte att utmåla sig som offer.

Arbetarrörelsen har gått vilse. Det är inte längre en rörelse för de som arbetar.

Friårets lov

Birgitta Ohlsson skrev att hon tyckte att friår är arbetsfientligt flum på Facebook. Den var intressant att det fick ett minst sagt mjuggt mottagande. Bland kommentarer fanns det många positiva exempel på hur friår är positivt både från ett företags- och mänskligt perspektiv.

Jag sammanfattar min syn i frågan så här:

Miljöpartiet har några kreativa och bra lösningar. Friåret är ett av dem. Vi lever i ett samhälle där vi producerar mer än vi behöver för att sätta mat på bordet och ge oss tak överhuvudet. Problemet är att så många står konstant utanför och drar inte sitt strå till stacken. Friåret är en fantastisk möjlighet för de som knegar på år efter år.

De som invänder menar att man själv kan spara undan och sedan ta ledigt. Problemet är att man i det läget straffar ut sig ur trygghetssystemet. Dessutom spelar det väl ingen roll för ur statens perspektiv för den slipper dela ut a-kassa till någon annan. Jag anser att att friåret är en bra reform om man ska arbeta inom det systemet vi har. Precis som inom många andra områden har den borgliga regeringen valt att arbeta utifrån hur det ser ut, och hur svenskarna tänker. Det inför till exempel massvis med avdrag istället för sänkta skattesatser.

Hade de inte suttit i fel båt så hade friåret varit en naturligt del av arbetslinjen. Den normalt så kloka Birgitta måste ha smittats av sina regeringskollegor. Dessutom saknar nog hon som många andra toppolitiker erfarenhet av hur det känns när man har gått till samma arbete i tio år.

Wanja och kluvenheten

Jag älskar Dick Erixons känsla för att fånga upp ovärderliga citat. Denna gången är det Wanja Lundy-Wedin som ger oss en riktig klassiker.

Wanja Lundby Wedin: Det är naturligtvis bra att man får ett ökat utrymme för konsumtion. Men jag tror att det här med jobbskatteavdraget… det måste man se på längre sikt.

Jag blir väldigt upprörd när politiker, som inte ska lägga sig i vår avtalsrörelser, går ut och säger ‘Nu behöver ni inte be om så stora löneökningar. Titta, vi kan ge er mer än vad ni kan få med löneökningar.’

Ungefär som om politiker ska stå och dela ut pengar till folket.

Det är märkligt hur hon lyckas få till det gång på gång. Det är så tydligt att vänstern inte har några hållbara argument och att deras samhällssyn är passé.

LO-Wanjas nyliberala retorik mot jobbskatteavdraget.

Arbetslinjen i arbete

I går blev jag lite besviken på Alliansen. Nu ska de köpa pensionärernas röster på arbetslinjens bekostnad var min tanke. Det finns en broms i pensionssystemet av en mycket god anledning. Det ska räcka till kommande generationer däribland till undertecknad. Om vi tar bort effekten av att bromsen träder i kraft och belånar landet istället kunde vi lika gärna låtit bli att införa bromsen. PRO har gjort en utredning där man kommer fram till följande siffror

De närmaste tre åren kommer skillnaderna att bli ännu större, eftersom pensionären inte kommer att få sin inkomst uppräknad. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Det innebär att pensionen kommer att minska de närmaste tre åren, enligt prognosen.

År 2012 kommer pensionären att ha hela 22 procent mindre att röra sig med än löntagaren om prognosen slår in.

Om vi istället utgår från vad en vanlig löntagare får i pension, så är det idag lite drygt 60 procent.

År 2006 kunde löntagaren räkna med att få nästan 65 procent i nettoinkomst i förhållande till nettolönen som arbetstagare.

År 2012 kommer nettoinkomsten att ha sjunkit till 52 procent av löntagarens nettoinkomst.

Förändringen beror på en kombination av bromsen i pensionssystemet och den stora skatteskillnaden mellan yrkesverksamma och pensionärer.

Pensionären kommer kontinuerligt att få en allt lägre andel av löntagarens inkomst.

Jag tycket inte att jobbskatteavdraget är inte det bästa på långsikt. Då ser jag hellre ett förhöjt grundavdrag för alla. Men man ska inte glömma att Alliansregeringen tillträdde i ett läge där Socialdemokraterna trots en lång högkonjunktur inte lyckats få människor i arbete. Alliansen gick till val på att de skulle få människor i arbete. Då ska jobbskatteavdraget ses som en del av detta. En annan är att man försöker få människor att gå från passivitet till aktivitet. Därav satsningarna på nystartsjobb och den massiva satsningen på praktikplatser och en ökad koordination mellan arbetsförmedling och försäkringskassa.

Idag blev jag glad igen. I Sydsvenskan stod  det att de flesta av de som tidigare stämplades som arbetsodugliga och värdelösa klara av att arbeta. Detta sker inte   på ett människofientligt och ovärdigt sätt, vilket det ofta framställs som. Utan utifrån en positiv människosyn där man tror på individen och dennes förmåga.

Många har gjort framsteg. Vi ser att de har börjat bryta sitt mönster från sjukskrivningstiden och att vi har mer att erbjuda dem, säger Agneta Mattsson.

Totalt sett har hon en positiv bild av de utförsäkrades första tid hos Arbetsförmedlingen.

Vi har mött individer med väldigt olika problem och svårigheter och vi kan nog utveckla vårt arbete. Men vi har fått många positiva signaler från folk om att komma till en ny myndighet, möta nya människor och få nya möjligheter. Det känns skoj att se att individer har tagit sig framåt, säger Agneta Mattsson.

Givetvis kommer vissa i kläm, men att försöka få människor att vara aktiva och ge dem en position i samhället där de känner sig behövda är inte lika omänskligt som att slentrianmässigt förpassa människor till ett liv i passivitet och utanförskap.

Detta är för mig det första tydliga tecknet på att arbetslinjen fungerar. Det är ett stort skepp som ska vändas och det finns en stor tröghet i systemet att brottas med –  men genom hårt arbete lyckas Alliansen skapa resultat. I skenet av det är det inte orättvist att pensionärerna får en del av samhällsvinsten.

Den största vinsten är ändå den som inte kan räknas i pengar utan i människovärde, självkänsla, stolthet och självständighet.