Ny mobil igen

Jag har precis köpt en ny mobil en Sony Ericsson Xperia mini Pro. Det har tagit en hel del tid att få igång allting. Mail, kalendrar, navigering, kontakter, bokmärken. Dessutom är det en Android telefon så det har varit lite nytt. Men nu sitter det mesta på plats och jag börjar verkligen gilla den.

Jag kommer ihåg de flesta av mina tidigare telefoner. Min första en Philips Fizz (1996). Kommer ni ihåg reklamen? En telefon som ramlar genom luften över öknen. Därefter blev det Ericsson GA 628, Ericsson T68m, Nokia 3310, Sony Ericsson T230, Sony Ericsson W810i, Sony Ericsson C702, Sony Ericsson W715, samt säkert en eller två som har glömt bort.

Det är helt otroligt vad det har hänt saker. Den första telefonen hade samtalstid 1 timme och standby 45 timmar. När batteriet var nytt vill säga. Efter någon månad var det standbytid 8 timmar. Man kunde inte ens fantisera om det vi har idag.

Samtidigt har tillgänglighetskraven ökat enormt. Frågan är var vi kommer att landa. Som anställd förväntas du bara ge upp din integritet och sudda ut gränsen mellan privatliv och arbetsliv. Du förväntas sätta dig in i ny teknik på din fritid så att du inte halkar efter. Företagen pressas att leverera produkter och tjänster på köparens villkor, när köparen vill ha det.

För mig känns det som en förmån att ha en arbetsgivare som inte langar ut en mobiltelefon och bärbar dator till varje anställd. Lite otillgänglighet kommer kanske att bli framtidens lockbete för att locka till sig de smartaste och kreativaste medarbetarna. De som förstår värdet av integritet och privatliv och inser det begränsade värdet av förlorad verklighetsuppfattning och stresshjärta.