Globaliseringen at work

Jag läste Paul Krugmans blogg i NY Times och noterade ett trevligt inlägg på ett otrevlig ämne. Det handlar om att arbetslösheten i lågkonjunkturer har en tendens att ligga kvar även när konjunkturen vänder.

Right now, I’m reading Larry Ball on hysteresis in unemployment (pdf) — the tendency of high unemployment to become permanent. Ball provides compelling evidence that weak policy responses to high unemployment tend to raise the level of structural unemployment, so that inflation tends to rise at much higher unemployment rates than before. And the kind of unemployment we’re experiencing now, with many workers jobless for very long periods, is precisely the kind of unemployment likely to leave workers permanently unemployable.

Krugman efterlyser alltså åtgärder från staten för att bekämpa arbetslösheten. Jag har inte läst de bakomliggande rapporterna, men tror intuitivt att förklaringen delvis ligger på ett annat plan.

När konjunkturen går ned tvingas de minst effektiva och konkurrenskraftiga företagen bort från marknaden. Det innebär  att globaliseringen får en turbo när företagen flyttar den enklare produktionen till lågprisländer.

Det handlar alltså inte som tidigare om att det blir ledig kapacitet, som sedan enkelt kan tas i anspråk när det vänder. Utan om jobb som flyttas till ett annat land och aldrig kommer tillbaka. Kina har till exempel studsat tillbaka i linje med de gamla modellerna.

Om min teori stämmer finns det en stor fara i att staten genom subventioner räddar jobben. För eller senare kommer all produktion att förläggas där det är mest rationellt. Däremot har han rätt i att staten aktivt måste hjälpa människor vidare, till nya produktivare jobb.

Tyvärr är det så att de finns de som helt enkelt inte platsar när tempot och kraven skruvas upp, frågan blir då vad staten kan göra. Hur vi än gör så riskerar vi att människor hamnar i långvarig arbetslöshet om vi inte skapar nya enklare jobb. Här har länder med en dåligt utvecklas marknad för privata tjänster det bättre ,eftersom vi genom exempelvis RUT-avdraget kan stimulera framväxten av den typen av jobb.

Permanently High Unemployment – Paul Krugman Blog – NYTimes.com.

Karriärmönstret

Dagens karriär skiljer sig från gårdagens. Det är inte längre en stege utan det handlar mer om att skapa någon form av strukturerat mönster. Det går inte uppåt eller framåt, men vår karriär utvecklar oss och utmanar oss.

The workplace isn’t what it used to be–and neither is the workforce. Today’s companies have fewer hierarchical layers. The nature of work is also more virtual, collaborative, and transparent than at any previous time. Information flows move every which way, shifting from top-down to all-in. And the workforce is forever altered too. Sweeping changes in expectations across backgrounds, experiences, generations, and gender are challenging long-held, inflexible beliefs of the relationship between work and life–and the very meaning of success.

Lyssna på intervjun på Harvard Business Review IdeaCast med Cathleen Benko, vice chairman och chief talent officer för Deloitte LLP och en av författarna till The Corporate Lattice: Achieving High Performance in the Changing World of Work. Hon har förstått vad det handlar om och har mycket kloka synpunkter.

Kanske läge att beställa hennes bok för det är precis det här som är problemet för dagens arbetsgivare. Av de arbetstillfällen som skapas kräver 60 procent en kompetensnivå som bara 20 procent har. Det gäller att attrahera och behålla de 20 procenten.

När slöseri blir investeringar

Det socialistiska blocket anser själv att deras paradgren är jobben. De är här de tycker att de har mest trovärdighet. Med ouppnåbara mål som full sysselsättning och med anställningsformer som kommer att avskräcka företag från att anställa, så tror man att man kommer att vinna väljare. Men de förespråkar dessutom en utbyggd offentlig sektor där man genom miljardbidrag till kommuner och landsting vill få kommuner och landsting att anställa fler. Men de kallar det inte bidrag – de kallar det ” investeringar”

Under det senaste året har antalet anställda i kommuner och landsting minskat med ungefär 25 000 – och ytterligare uppsägningar väntar med regeringens politik. Det är fel väg att gå. Vi satsar i stället 12 miljarder kronor på vård, skola och omsorg. Det räddar många jobb i välfärden. De ökade resurserna motsvarar 10–15 000 jobb. Sveriges kvinnor och män måste kunna lita på att barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården fungerar bra – för att kunna gå till jobbet.

Frågan är om man kan kalla det en investering om man utökar personalstyrkan inom offentlig sektor. Vänsterns tro på att antalet anställda inom offentlig sektor är den största faktorn för att mäta kvalitet är ju det som en gång tidigare har drivit Sverige nära katastrofens rand. Kommer ni ihåg 90-tals krisen? Alliansen har på ett konstruktivt sätt börjat ställa om offentlig sektor så att man börjar mäta saker som tillgänglighet, effektivitet, kostnad mot nytta.  Det som man normalt sett betraktar som kvalitetsmått. Dessutom genomför Alliansen valfrihetsreformer och konkurrensutsätter verksamhet vilket ökar effektiviteten och innovationstakten. Investeringar i offentlig sektor handlar om så mycket mer än antalet anställda.

Man kan enligt samma resonemang investera i byggandet genom att låta fler gräva för hand med spade. För de flesta är det då uppenbart att huset blir lika mycket värt vare sig det är byggt med 100 spadar eller en grävmaskin. Däremot kommer huset att ha kostat betydligt mer än det som byggdes med grävmaskin. Det helt enkelt ingen investering utan rent slöseri.

Det blir extra intressant när man försöker att kritisera den jobbskatteavdraget.

Vi har låtit opinionsinstitutet Novus ställa följande fråga till svenska folket: Om du får ytterligare sänkt inkomstskatt, kommer du då att arbeta mer, arbeta mindre eller arbeta lika mycket som i dag? Svaret från dem som har arbete är uppseendeväckande och borde leda till eftertanke och självkritik i regeringskansliet:

Hela 86 procent av svenska folket uppger att de skulle arbeta lika mycket som i dag om de får ytterligare skattesänkningar. Fem procent säger att de faktiskt skulle arbeta mindre med ytterligare skattesänkningar. Bara fyra procent uppger att de skulle jobba mer. Fem procent vet inte. Regeringens uppfattning – att ytterligare skattesänkningar ska leda till jobb – finner inget stöd i människors egen verklighet.

Om fler väljer att jobba mindre på grund av jobbskatteavdraget borde det – enligt den logik man använder för att motivera sex timmars arbetsdag – vara positivt med jobbskatteavdraget. Om jobbskatteavdraget är dåligt för att 4 procent uppger att de skulle arbete mindre. Hur kan det då vara positivt att 100 procent ska arbeta 80 procent. Motivet till jobbskatteavdraget är dessutom att det ska bli en större marginaleffekt när man går från passivitet till aktivitet.

”Här är vår politik för valets viktigaste fråga – jobben” – DN.se

Socionomer, kommuner och påläggskalvar

För ett tag sedan läste jag på Dagen Samhälle om Järfälla kommun som anställer socionomer som Trainees. Artikeln störde mig men jag kunde inte sätt fingret på. Nu har jag funderat lite och kommit fram till vad det var. I grunden är jag dock positiv till de tankar som framförs.

Bakgrunden är den att nyutexaminerade socionomer oftast kastas rakt in i hetluften.

– De som kommer ut från socionomutbildningen kastas rakt in i tung myndighetsutövning. Det är inte rättvist mot dem, det behövs en brygga däremellan och vi tror inte att det räcker med att bättra på introduktionen, säger Åke Svenson.

På arbetsmarknaden finns det några vedertagna begrepp, varav Trainee är ett. I Sverige betyder Trainee att man antas till ett program för påläggskalvar. Man får en bred introduktion till företaget och flyttar runt mellan olika avdelningar för att kunna skapa ett brett kontaktnät att ta hjälp av på vägen mot toppen. Man förväntas jobba hårt och verkligen visa framfötterna under traniee-perioden. Betydelsen är något annorlunda i andra delar av världen men när man rekryterar socionomer arbetar man ju inte på den internationella marknaden.

Det man beskriver i artikeln är på sätt och vis en trainee-tjänst.

Hans förslag är en nio månaders trainee-anställning, där nyutexaminerade jobbar under handledning av en erfaren kollega. Under den tiden ska de prova på att jobba med ekonomiskt bistånd, missbruksvård, psykosocial problematik och barn och unga som far illa.  Men de ska inte fatta några egna beslut som innebär myndighetsutövning. De ska också få två veckors teoretisk utbildning

Jag vill nog snarare kalla det normal introduktion till ett arbetsliv som kommer att ställa stora krav på individen. Man kan kalla det annat också mjukstart eller AT. Men just ordet Trainee stör mig lite. Det är allt för ofta som kommuner slänger in ord som inte riktigt passar. Varför vet jag inte. Ett annat exempel är att man har bytt ut många chefer mot strateger. I alla fall i vår kommun. Det konstiga är att det är samma personer.

Däremot tycker jag att det här är ett utmärkt initiativ.  Det beror givetvis på vad man arbetar med, men jag kan tänka mig att arbetet som socionom kan vara ganska påfrestande och tungt. Inte minst för en ung människa som inte har hunnit lära sig vad det innebär att ha en professionell hållning.

Man brinner för att göra gott, men det gäller att inte brinna upp. Här kan en AT-period fungera utmärkt för att hjälpa nyutexaminerade socionomer att brinna lagom. Man kan också tänka sig att man efter fullgjord AT får en certifiering eller intyg som stärker en anställningsbarhet.

Det behövs tas nya grepp inom kommunerna. Inte minst för att introducera nya medarbetare till svåra och komplexa arbeten som oftast ställer stora krav på omdöme och bedömningsförmåga.