Thank God it’s friday

Nu har både V och mp skrivit in kravet på minskad arbetstid i sina valmanifest. Miljöpartiet kan till viss del försvara det, eftersom de tycker att vi ska sänka vår levnadsstandard. Vänstern vet jag inte hur de tänker. Om de tänker.

Att gräva ner sig i de ekonomiska aspekterna finns det många som gjort. Det verkar ju inte ens som om de egna partiledningarna tycker att det är ekonomiskt ansvarsfullt.

Jag tycker att det är intressantare att reflektera över inställningen till arbete. De rödgröna i grunden en negativ syn på arbete. De anser att arbete är något som ska begränsas och i högsta möjliga mån undvikas. Det är en sorglig inställning.

Jag har en positiv syn på arbete. Arbete bygger upp och berikar. Genom arbete utvecklas man och skaffar sig nya färdigheter. Arbete ger mig en plats, en position och sätter mig i ett meningsfullt sammanhang. Arbete utmanar mig och ger mig självkänsla.

Därmed inte sagt att jag vill arbeta hur mycket som helst. Jag kommer att arbeta 32 timmar i veckan nu ett bra tag när dottern är liten. Det kommer min fru också, eftersom det finns mer i livet än arbete.

Men det ska vara upp till mig att bestämma hur mycket jag ska arbeta. Dessutom vill man kanske arbeta olika mycket vid olika tillfällen. Det får man lösa genom att spara och planera.

Gröna av avund

CUF kör igång en arbetsförmedling specialiserad på ungdomar. Troligtvis kommer de inte att förmedla några jobb. Det hela luktar PR, men smart och kreativt PR. När man tittar på hemsidan och tittar på några av video CV:na blir det påtagligt och verkligt.

Dessutom kommer ett ungdomsförbund undan med det uppskruvade tonläget. Arbetsmarknaden är ett djävla skämt och fuck facket 4-ever. Hade inte fallit i god gjord om det kom från vuxenpartiet.

För det behövs privata arbetsförmedlingar. Det är en orimlig tanke att tro att arbetsförmedlingen är bäst på att förmedla alla typer av jobb inom alla branscher.

Jag har länge gott och funderat på att det borde införas en förmedlingspeng. Den som förmedlar ett jobb får en peng. Det handlar ju om att matcha utbud och efterfråga av arbetskraft. Ju fler aktörer desto bättre matchning.

I mitt jobb så har jag många kontakter med företagare. Varför skulle inte vi kunna hjälpa till att matcha arbetslösa med behov. Ibland finns det dolda behov, eller så orkar man inte anställa även om det behövs, eftersom de inte orkar ta tag i rekryteringsprocessen.

Att det knorras över CUF:s gröna näsor är bara ett utslag av den ren och grön avund.

”Arbetsmarknaden är ett jävla skämt” – Dagens Media.

Arbetslinjen i arbete

I går blev jag lite besviken på Alliansen. Nu ska de köpa pensionärernas röster på arbetslinjens bekostnad var min tanke. Det finns en broms i pensionssystemet av en mycket god anledning. Det ska räcka till kommande generationer däribland till undertecknad. Om vi tar bort effekten av att bromsen träder i kraft och belånar landet istället kunde vi lika gärna låtit bli att införa bromsen. PRO har gjort en utredning där man kommer fram till följande siffror

De närmaste tre åren kommer skillnaderna att bli ännu större, eftersom pensionären inte kommer att få sin inkomst uppräknad. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Det innebär att pensionen kommer att minska de närmaste tre åren, enligt prognosen.

År 2012 kommer pensionären att ha hela 22 procent mindre att röra sig med än löntagaren om prognosen slår in.

Om vi istället utgår från vad en vanlig löntagare får i pension, så är det idag lite drygt 60 procent.

År 2006 kunde löntagaren räkna med att få nästan 65 procent i nettoinkomst i förhållande till nettolönen som arbetstagare.

År 2012 kommer nettoinkomsten att ha sjunkit till 52 procent av löntagarens nettoinkomst.

Förändringen beror på en kombination av bromsen i pensionssystemet och den stora skatteskillnaden mellan yrkesverksamma och pensionärer.

Pensionären kommer kontinuerligt att få en allt lägre andel av löntagarens inkomst.

Jag tycket inte att jobbskatteavdraget är inte det bästa på långsikt. Då ser jag hellre ett förhöjt grundavdrag för alla. Men man ska inte glömma att Alliansregeringen tillträdde i ett läge där Socialdemokraterna trots en lång högkonjunktur inte lyckats få människor i arbete. Alliansen gick till val på att de skulle få människor i arbete. Då ska jobbskatteavdraget ses som en del av detta. En annan är att man försöker få människor att gå från passivitet till aktivitet. Därav satsningarna på nystartsjobb och den massiva satsningen på praktikplatser och en ökad koordination mellan arbetsförmedling och försäkringskassa.

Idag blev jag glad igen. I Sydsvenskan stod  det att de flesta av de som tidigare stämplades som arbetsodugliga och värdelösa klara av att arbeta. Detta sker inte   på ett människofientligt och ovärdigt sätt, vilket det ofta framställs som. Utan utifrån en positiv människosyn där man tror på individen och dennes förmåga.

Många har gjort framsteg. Vi ser att de har börjat bryta sitt mönster från sjukskrivningstiden och att vi har mer att erbjuda dem, säger Agneta Mattsson.

Totalt sett har hon en positiv bild av de utförsäkrades första tid hos Arbetsförmedlingen.

Vi har mött individer med väldigt olika problem och svårigheter och vi kan nog utveckla vårt arbete. Men vi har fått många positiva signaler från folk om att komma till en ny myndighet, möta nya människor och få nya möjligheter. Det känns skoj att se att individer har tagit sig framåt, säger Agneta Mattsson.

Givetvis kommer vissa i kläm, men att försöka få människor att vara aktiva och ge dem en position i samhället där de känner sig behövda är inte lika omänskligt som att slentrianmässigt förpassa människor till ett liv i passivitet och utanförskap.

Detta är för mig det första tydliga tecknet på att arbetslinjen fungerar. Det är ett stort skepp som ska vändas och det finns en stor tröghet i systemet att brottas med –  men genom hårt arbete lyckas Alliansen skapa resultat. I skenet av det är det inte orättvist att pensionärerna får en del av samhällsvinsten.

Den största vinsten är ändå den som inte kan räknas i pengar utan i människovärde, självkänsla, stolthet och självständighet.

Besviken på praktikanterna

Jag misstänker att att Fredrik Reinfeldt har haft en praktikplats hos Göran Persson. Han använder nämligen i stor utsträckning samma verktyg för att dölja det faktum att det skapas för få riktiga arbetstillfällen.Vart man än kommer finns det en praktikant som betalas av det allmänna. Arbetsförmedlingen förmedlar mer stöd än arbeten.

Nu kan man ju ganska enkelt konstatera att det är bättre att människor är aktiva än passiva och att samhällets kostnader är de samma. Men det finns en gräns där det finns så mycket praktikplatser och stöd att arbetsgivarna anställer människor för att utföra arbeten som det inte finns en stadig ekonomisk grund för. Det innebär att praktikplatsen inte leder till en anställning, utan bara blir ett sätt för arbetsgivaren att få en tillfällig förstärkning,

Jag tror att vi har passerat denna gränsen. När människor med gedigen arbetserfarenhet ”praktiserar” inom en bransch de kan innan och utan har det gått snett. Jag har stött på det vid ett flertal tillfällen.

I min naivitet trodde jag att Alliansen skulle bemöta arbetslösheten på ett nytt sett. I min villfarelse trodde jag att de skulle fokusera på att skapa arbetstillfällen. Det vill säga skapa ett gynnsamt företags- och anställningsklimat. Det är nämligen när företagen anställer som det skapas arbetstillfällen – inte när politiker skapar sysselsättning,

Skatt på tobak, bensin och alkohol är hög för att dämpa efterfrågan på varorna. När man har hög skatt på arbete dämpar det på samma sak efterfrågan på arbetskraft. Sänk arbetsgivaravgifterna rejält rakt av för alla. Så att fler får jobb och färre måste praktisera.

Ack Ack Akademiker

Arbetslösheten bland akademiker är generellt sätt lägre än den hos de som avslutade sin skolgång med gymnasiet. Ni visar det sig att 4 av 10 av de nyutexaminerade studenterna inte får ett jobb inom det område de utbildade sig inom när det gått ett år. Det är allvarligt av flera skäl. För det första är det ju slöseri med utbildnings- och produktionsresurser. För det andra tränger det ut de med lägre utbildning även från de mer okvalificerade jobben. Ur individens perspektiv – som är centralt för mig – är det en personlig tragedi för den som inte kan dra nytta av sin magisterexamen, Kunskap är färskvara och kommer man inte igång och arbetar direkt riskerar man att tappa konkurrenskraft.

Vad är receptet för att komma tillrätta med detta? Nu står vi i och för sig i ett riktigt dåligt konjunkturläge som inte gick att förutse för några år sedan. Men rent generellt tror jag att blivande studenter måste vara mer kritiskt när de väljer utbildning. De borde vara noggrannare när de granska utsikterna att få ett jobb där de kan få ekonomisk eller annan utväxling på den genomförda utbildningen. Mer eget ansvar, realism och sunt förnuft helt enkelt.

När jag läste ekonomi var de flesta inne på att läsa de roliga ämnena marknadsföring och organisationslära. Själv valde jag de tråkiga ämnena redovisning, beskattning och handelsrätt. Jag visste att det ökade mina chanser att få ett jobb. Men visst det var absolut inte lika roligt. Nu är jag i och för sig inte bitter skatterätt var väldigt kul och juridik är faktiskt ganska kul det med.

…och jag fick ett jobb. Trots att jag kom ut på en arbetsmarknad där det var över 200 sökande till varje tjänst. Men det var inte lätt och det krävdes mycket eget initiativ.

Fyra av tio studenter utan jobb – sr.se.

RUT för rika och fattiga

Att höginkomsttagare är varit snabbast med att ta till sig RUT avdraget kan förklaras på många sätt. Här samspelar kultur och attityder, livssituation och ekonomiska förutsättningar. Det är inte ett skäl att kalla RUT ett rikemansavdrag.

När man introducerar en ny tjänst på marknaden. Vilket jag bedömer att hushållsnära tjänster är för de allra flesta. De är helt ovana vid tanken på att få hjälp i hushållet eller trädgården. De känner ingen som har provat det.

De som sysslar med marknadsföring delar ofta upp konsumenterna beroende på hur snabbt de tar till sig nya saker. Det finns några som är early adapters. De är vakna för nyheter och beredda att pröva saker. Därefter kommer ett antal kategorier till och det avslutas med laggards. Däremellan kommer den breda massan.

Det handlar helt enkelt om att den breda massan ännu inte vaknat för hushållsnära tjänster. Jag vet några som har provat och är nöjda. Nu är min fru föräldraledig men när vi arbetar båda två kan jag absolut tänka mig att ta hjälp exempelvis med att röja av trädgården två gånger om året. I England ser man att fixarna (Handymans) har upplevt en starkt ökad efterfråga på sina tjänster.

Ibland måste man låta tiden ha sin gång. Att dra slutsatser efter fyra år är för kort tid.

Dessutom ska man inte glömma att det skapas arbetstillfällen inom servicesektorn vilket absolut gynnar arbetslösa och låginkomsttagarna. Så att hävda att RUT gynnar de rika mer än de fattiga har ingen bärighet i verkligheten.

Hälften av rutpengarna gick till rika – Sverige – Sydsvens kan – Nyheter dygnet runt.

Ut med den gamle…

Nu är Centern igång och försöker att stärka sin profil som Sveriges mest företagsvänliga företag. Då speciellt vänligt mot småföretagare.

Jag tycker att det är uppfriskande att i alla fall ett  parti sticker ut hakan och sätter fokus på en av de mest betydande frågorna för svensk ekonomis framtid.

Skönt att se att de skrotat sin gamla idé om att luckra upp arbetsrätten för de under 26, eller vilken ålder nu var. LAS är en lag – och alla måste vara lika inför lagen.

Det finns åtskilliga exempel på vad som händer i länder där man gör skillnader mellan olika grupper av anställda. Både i Frankrike och Spanien är arbetskraften uppdelad i två läger. De som har fast anställning och de som hoppar runt mellan vikariat. Det skapar en icke fungerande arbetsmarknad.

Målet med arbetsmarknadspolitiken måste vara en avvägning mellan att vi som nation ska ha konkurrenskraftiga, innovativa och effektiva företag och att de anställda ska ha en grundläggande trygghet.

Som det är nu så tar lagstiftningen ingen hänsyn till företagets framtida utveckling, resultatet blir givetvis att problemen består och företagen ofta inte lyckas vända utvecklingen. Slutligen har alla förlorat sina arbeten.  Hade man behållit de som bidrar mest till företagsutveckling hade Sverige som land haft konkurrenskraftigare företag.

Det finns dessutom en bekvämlighetsfaktor. Vet man att man sitter säkert, eller  har en känsla av att sitta säkert (ingen sitter säkert), är jag säker på att det i vissa fall påverkar prestationsnivån och engagemanget för för företagets utveckling.

Den största effekten är nog inte att gamla åker ut, utan att de tvingas att hålla sig kvar på egna meriter. Något som kommer alla tillgodo.

Centern placerar sig längst ut till höger – Sydsvenskan

LAS är Knas

En rejäl analys av LAS borde göras – där man jämförde  nyttan för de som har arbete mot den skada lagen orsakar de som inte har arbete.

Vid två tillfällen de senaste veckorna har jag stött på fall där LAS påverkar företagandet negativt. Följden blir att att det skapas färre arbetstillfällen. Vilket är negativt för de som inte har arbete. Dessutom har de som har ett arbete men vill byta mindre chanser att göra så.

Det enda rimliga hade varit att undanta företag med mindre än 10 anställda från turordningsreglerna.

Dessutom skulle det vara lättare att säga upp personal utan saklig grund i små företag. Det handlar helt enkelt om att små företag inte har vanan eller pengarna för  att föra processer. I slutändan blir det ofta en förhandlingslösning. Ett stort företag kan ta några extra månadslöner för att köpa ut en anställd. Den lyxen har inte små företag.

Jag vill absolut inte ha ett undantag för yngre alá Centern. Alla är lika inför lagen oavsett ålder. Hade det varit samma regler för att göra sig av med äldre personal hade det nog sett annorlunda ut.Som det är nu så kan ungdomar ofta sägas upp på en månadsvarsel medan äldre oftast har mellan tre och sex månaders uppsägning.

Att skydda anställda i småföretag genom den lagstiftning vi har idag  blir  kontraproduktivt. Det enda skyddet mot arbetsbrist är arbete. Arbete skapas av hälsosamma och lönsamma företag som vågar anställa och ha anställda.

Det är en extremt viktig strukturfråga om vi ska få tillväxt bland våra småföretag och bukt med arbetslösheten.

CV Hets

Vad är det egentligen för fel på arbetsförmedlingen? De verkar vara minst sagt  känsliga för trender. Om man skulle placera dem på en utvecklingsstege undrar jag om det inte blir en utpräglad tonåring. En tonåring med ett rejält grepp om hushållskassan.

När jag gick ut gymnasiet 1993 så kom jag vid ett tillfälle i kontakt med arbetsförmedlingen. Man var tydligen tvungen att vara inskriven över sommaren fram till dess att jag skulle börja plugga. De tvingade mig att gå på en söka jobb kurs trots att jag hade jobb under större delen av sommaren. På det hela var det en ganska tråkig, meningslös upplevelse.

Efter att ha pluggat, jobbat och pluggat igen var det nära att jag kom i kontakt med dem igen. Men eftersom jag verkligen inte ville hamna i deras våld sökte jag efter jobb med ljus och lyckta. Efter drygt 200 försök fick jag napp.

Nu ska inte detta inlägget handla om mina personliga upplevelser av nämnda myndighet utan om något jag märkt ska göras i tid och otid utan rim och reson. Nämligen att skriva CV

CV som underlag för en möjlig arbetsgivare är något som har blivit vanligare under de senaste 10 åren.  Arbetsförmedlingen var först inte med på tåget, eftersom CV:s främst skrevs för tjänster som traditionellt inte återfinns på Platsbanken.

Sen fick de upp ögonen för det här med CV. Till saken hör att de tog upp det samtidigt som flera internetbaserade jobbförmedlingar slog genom. Här användes CV på ett naturligt sätt. Eftersom det passade tekniken och de tjänster som förmedlades.Företagen var internationella så var det självklart att använda denna uppställningsform.

Men arbetsförmedlingen gjorde det på sitt sätt. Nu skulle alla skriva CV. Det var ett tag som om det var det som var deras huvuduppgift. Att lära folk skriva bra CV.

Ibland passar det sig inte att skriva CV. Då är det gamla hederliga personliga brevet fullt tillräckligt. Om man inte har någon eftergymnasial utbildning och  har haft samma jobb de senaste 10 åren kan nog ett CV rent av göra mer skada än nytta. Hur långt CV kan en gymnasist sätta ihop? Men många många har fått skriva dåliga, innehållslösa CV:s och skickat till oförstående arbetsgivare för arbetsförmedlingen inte förstår bättre.

Nu verkar man ha tröttnat det här med CV och hittat ett nytt arbetssätt. Några år efter alla andra plockar nu arbetsförmedlingen upp Coaching.

Det är väl ungefär samtidigt som de som var tidigaste ute fattar att det är en marknad till stor del fylld av opportunister som vill ”hjälpa” andra att lätta på plånboken.  Att skramla fram hundratals kompetenta och seriösa coacher som vill jobba med arbetslösa görs nog inte helt lätt.

Vad är det för del på att förmedla arbeten? Är det inte tillräckligt hippt?