Kunskap i generationer

För någon vecka sedan stötte jag på en blogg som heter seniorbloggen. Visst låter det bra

På Seniorbloggen.se får bara du som är över 65 vara fast skribent. Samtidigt är bloggen öppen för och välkomnar kommentarer och diskussion från alla, oavsett ålder.

– Gruppen över 65 blir en allt starkare påverkans- och maktfaktor – det är vad övriga samhället måste inse och förhålla sig till, säger initiativtagaren Thorbjörn Larsson, som även utrett äldrefrågor på uppdrag av regeringen.

Bakgrunden är att Sverige (tillsammans med Japan) har världens äldsta befolkning, och inom några år kommer 25 procent av svenskarna att vara över 65.

Våra mest erfarna
I den åldersgruppen finns redan nu flera av våra mest erfarna personer inom ämnen som ekonomi, musik, miljöfrågor, politik, boende, utbildning, livsåskådning, etik, mode, juridik, sport och mycket annat. Det är också dessa personer som kommer att medverka regelbundet eller med enstaka inlägg.

Jag har tittat på den och vissa inlägg är tankeväckande andra inte. Precis som det brukar vara. Men det kändes som ett bra initiativ. Sen kan man så klart invända mot deras något självgoda beskrivning av sin egen erfarenhet. Det finns yngre människor som har tillräckligt med erfarenhet och med bättre insikter om vad som kommer att hända i framtiden. Bara det faktum att man gjort något långt tid betyder inte vare sig att man kan det bäst eller kan mer bättre än andra. I vissa fall är det dessutom en nackdel att vara äldre eftersom fokuset just skiftar från vad som kommer att hända till vad som har hänt.

Det var egentligen inte det jag tänkte att blogga om utan hur kunskapsöverföringen i stort fungerar mellan generationerna rent generellt. Jag upplever det som att vi har ett problem i kommunikationen mellan generationerna. Yngre kommunicerar ofta som jag gör nu. Via nätet och på sociala medier. Det kräver att man har en ganska stor trygghet. Vem som helst kan läsa det jag skrivit. Stavar jag fel eller tappar bort ett ord ser alla det. So what – världen snurrar på ändå. Jag tror att alltför många äldre sitter med en Jante på axeln som hämmar dem. Man kan inte blogga eller kommunicera om man inte vågar riskera att det kommer ut en ogenomtänkt inlägg eller dålig formulering då och då.

Jag har börjat fundera på vilken kunskap det är som ska föras över. Vilka frågor vill jag har svar på? Ska jag ställa frågan? Är äldres kunskap relevant?

Det bara tar en generation för att radera ut kunskap som har gott från generation till generation. Å andra sidan finns det inte något syfte i att föra vidare kunskap som inte är relevant. Min farsa behövde inte föra farfars kunskap kring lantbruk vidare, eftersom jag handlar på Willys. Å andra sidan kanske mina barnbarn kommer att behöva just den kunskapen. Men då pratar vi kunskap om saker och fakta, det går ju att dokumentera och lära sig.

Det finns en annan typ av kunskap som lockar. Kunskap om livet. Hur ska man bli lycklig? Hur känns det att bli gammal? Döden? Det är svåra frågor. Undrar om det finns någon som bloggar om döden?