Kunskap i generationer

För någon vecka sedan stötte jag på en blogg som heter seniorbloggen. Visst låter det bra

På Seniorbloggen.se får bara du som är över 65 vara fast skribent. Samtidigt är bloggen öppen för och välkomnar kommentarer och diskussion från alla, oavsett ålder.

– Gruppen över 65 blir en allt starkare påverkans- och maktfaktor – det är vad övriga samhället måste inse och förhålla sig till, säger initiativtagaren Thorbjörn Larsson, som även utrett äldrefrågor på uppdrag av regeringen.

Bakgrunden är att Sverige (tillsammans med Japan) har världens äldsta befolkning, och inom några år kommer 25 procent av svenskarna att vara över 65.

Våra mest erfarna
I den åldersgruppen finns redan nu flera av våra mest erfarna personer inom ämnen som ekonomi, musik, miljöfrågor, politik, boende, utbildning, livsåskådning, etik, mode, juridik, sport och mycket annat. Det är också dessa personer som kommer att medverka regelbundet eller med enstaka inlägg.

Jag har tittat på den och vissa inlägg är tankeväckande andra inte. Precis som det brukar vara. Men det kändes som ett bra initiativ. Sen kan man så klart invända mot deras något självgoda beskrivning av sin egen erfarenhet. Det finns yngre människor som har tillräckligt med erfarenhet och med bättre insikter om vad som kommer att hända i framtiden. Bara det faktum att man gjort något långt tid betyder inte vare sig att man kan det bäst eller kan mer bättre än andra. I vissa fall är det dessutom en nackdel att vara äldre eftersom fokuset just skiftar från vad som kommer att hända till vad som har hänt.

Det var egentligen inte det jag tänkte att blogga om utan hur kunskapsöverföringen i stort fungerar mellan generationerna rent generellt. Jag upplever det som att vi har ett problem i kommunikationen mellan generationerna. Yngre kommunicerar ofta som jag gör nu. Via nätet och på sociala medier. Det kräver att man har en ganska stor trygghet. Vem som helst kan läsa det jag skrivit. Stavar jag fel eller tappar bort ett ord ser alla det. So what – världen snurrar på ändå. Jag tror att alltför många äldre sitter med en Jante på axeln som hämmar dem. Man kan inte blogga eller kommunicera om man inte vågar riskera att det kommer ut en ogenomtänkt inlägg eller dålig formulering då och då.

Jag har börjat fundera på vilken kunskap det är som ska föras över. Vilka frågor vill jag har svar på? Ska jag ställa frågan? Är äldres kunskap relevant?

Det bara tar en generation för att radera ut kunskap som har gott från generation till generation. Å andra sidan finns det inte något syfte i att föra vidare kunskap som inte är relevant. Min farsa behövde inte föra farfars kunskap kring lantbruk vidare, eftersom jag handlar på Willys. Å andra sidan kanske mina barnbarn kommer att behöva just den kunskapen. Men då pratar vi kunskap om saker och fakta, det går ju att dokumentera och lära sig.

Det finns en annan typ av kunskap som lockar. Kunskap om livet. Hur ska man bli lycklig? Hur känns det att bli gammal? Döden? Det är svåra frågor. Undrar om det finns någon som bloggar om döden?

Bloggare är ett digitalt eko

Jag har funderat och reflekterat över det här med politiskt bloggande. Det finns de som säger att bloggosfären sätter den politiska agendan. Jag vill hävda att Bloggosfären bara ett ett stort digitalt eko med ganska rejäl distorsion.

Genom att studera de bloggar som är anslutna till politometern försökte jag att hitta ett mönster och se hur man bloggar. Det som var utmärkande för de allra flesta inlägg, inklusive mina egna är att de tar upp en nyhet och förstärker eller snarare återger den, men då filtreras nyheten genom ett ideologiskt filter. Det dessutom finns en stor diskretion när man väljer ut vilka nyheter man väljer ut och vilka medier man följer. Följer man bloggosfären får man en mycket förvriden bild av vad som händer och varför.

På helgerna blir det lite mer innovativt och fritänkande, men även då är det ganska få inlägg där man för fram tankar och idéer som inte redan är med i debatten, än mer sällan ser man genuint nyskapande. För mig är bloggande en möjlighet till personligt uttryck och en möjlighet att utveckla mina tankar och idéer.

Jag kanske kan påverkar någon då och då. Skulle jag velat påverka andra skulle jag nog hellre ställt mig och mött dem på gatan och diskuterat. Att tro att bloggare på något sätt kommer att påverka utgången i valet tror jag är fel. Däremot kan bloggandet bidra till att man har bättre argument när man står på gatan och möter väljare.

Betydelsen av bloggande

Martina Lind har skapat en riktigt häftig sida i politometern.se. Här samlar hon in alla politiska bloggar på en sida. För mig har det varit en riktig boost att försöka klättra på listan över mest aktiva. Skulle jag komma med på listan över mest betydelsefulla skulle jag fira med tårta.

Martina sammanfattar läger inom den politiska bloggosfären så här.

Hur går det för partierna som helheter?
– Socialdemokraterna har många toppbloggare, men dessutom en massiv bas av halvstarka och halvsvaga bloggar.
– V är lite glesare i toppen men har också en stark bas.
– Pp däremot har betydligt färre mittemellan-bloggar. Det kan vara svårt att se vid första anblick men blir tydligt när man djupgranskar och har tillgång till bakomliggande data. Piratpartiets bloggosfär bygger mer på superstars, kan man kanske säga.
– För alliansens del är det moderata Mary Jensen som är det absolut starkaste kortet. Sen blir det rätt glest bland moderaterna.
– Centern har några ganska starka bloggar, Fp har bara Mark Klamberg. I övrigt kämpar C och Fp:s bloggare i den “stora massan”, men centern leder.
– Mp och Kd är svaga.

En kort sammafattande partianalys:
Socialdemokratin i bloggosfären just nu är mycket stark och agendasättande och de har haft fritt spelrum i nästan två månader, som jag skrev om igår. S är en solklar etta, sen blir bilden mer komplex. Piratpartiet har som sagt många extremt starka bloggar – men om man driver bara en fråga och väljarna lämnat den bakom sig kan det bli förtvivlat svårt ändå. Vänsterpartiet har en lite isolationistisk bloggkultur (länka bara till de egna) som hämmar dem. Moderaterna verkar helt okoordinerade. M toppar visserligen allianslaget, men den som scannar listorna noggrant kommer se att laget är för svagt. Centern kämpar på och Folkpartiet kämpar lite längre ned, men någon allianssamordning är det inte tal om. Kd och Mp verkar ha dumpats av sina allianskamrater på bägge sidor. Det förvånar mig hur svaga Mp är.

Som jag ser det finns det ett parti som hon inte ens nämner och det är Sverigedemokraterna. Internet har varit en stor del i deras opinionsbildande. De tar del i diskussioner och bloggar i någon form av gerilla/underdog  position.På nätet har de i princip kunnat agera helt ostört.

Vad det gäller bloggandets betydelse tror jag att det är starkt överdrivet. För mig är bloggande främst ett sätt att formulera mina tankar och idéer. Om jag skulle påverka andra hade jag ställt mig på gatan och pratat med folk.

Jag tror att bloggandet kan har flera positiva effekter på politiken och politiker. Det största tror jag är att det skapar en plattform där politiker kan bygga trovärdighet genom kontinuitet och genom att kommunicera ut sin värdegrund.

Precis som att de positiva förväntningarna på politiskt bloggande är överdrivna anser jag att de negativa aspekterna av att inte blogga är underdrivna. Bloggande är det enklaste sättet att kommunicera en trovärdig bild av sig själv till väljarna. Bara genom att man har en blogg där man uttrycker sina tankar, idéer och åsikter har tagit ett stort steg närmare väljarna.

Det är ganska tungt att hålla igång en blogg. Därför kommer vi nog se fler gemensamma bloggar och bloggnätverk (liknande det socialdemokraterna har) i framtiden.