Bo i Parken

Socialdemokraterna har förslagit att Ystad Bostäder ska bygga i Surbrunnsparken. Detaljplan finns och det skulle gå ganska fort att komma igång. Jag ställer mig bara frågande till en sak.

I artikeln i YA kan vi läsa att man i så fall ska arrendera marken. Nu framgår det inte vems förslag det är att arrendera. Eftersom Socialdemokraterna inte brukar skämmas i sina försök att pumpa in skattepengar i sina olönsamma och förfallande folkparker så har jag mina misstankar.

Bygg gärna i Surbrunnsparken. Det är en mycket god idé .Vi behöver dessutom fler förskolor i den delen av staden.

Men den socialdemokratiska ekonomiska föreningen är i mina ögon inte bara som vilken motpart som helst. Utan en motpart som för bara två mandat perioder hade suttit på båda sidor om förhandlingsbordet.

Nu hoppas vi givetvis att det  inte blir så igen och att sossarna hålls borta från grytan för långt tid framöver. Men ett upplägg där man riskerar att det blir så är inte ett bra alternativ.

Det två alternativ som man kan gå vidare med. Ystad Bostäder eller högstbjudande köper marken och bygger, eller så bygger föreningen själv.

Lägenheter byggs i parken – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Finansinspektionens långa arm

Nu vill finansinspektionen lägga sig i hur mycket som banken får låna ut till den som står i begrepp att köpa en bostad. Formulerar man om det blir det betydligt tydligare. Finansinspektion lägger sig i hur mycket individen får låna för att köpa en bostad.

För mig är det självklart att det är upp till kreditgivare och kredittagare att sätta dessa gränser.

Kreditgivaren har ett ansvar att säkerställa att det finns en betryggande säkerhet och att kredittagaren har återbetalningsförmåga. Kredittagaren har ett ansvar för att köpa en fastighet till rätt pris och att säkerställa att han har  möjlighet att bo kvar eller göra en bra exit även om räntorna sticker iväg.

Båda parter tar risker. Banken för att förlora pengar. Kredittagaren för att tvingas att flytta från hus & hem och att förlora pengar.

Dessa risker är normala risker som parterna ska bedöma, inte finansinspektionen.

Jag diskuterat det med bekanta vid några tillfällen och äldre är oftast positiva till en sådan här reglering.

Man kan höra saker som:

Jag har varit med när räntan var flera hundra procent – javisst. Vid ett mycket mycket kort tillfälle när vi hade en fastvalutakurs.

Jag har betalat 15 procent i ränta under många år – Javisst. Men inflationen var också i de krokarna, vilket innebar huset i princip amorterades med hjälp av inflationen. Samtidigt gjorde man fulla ränteavdrag i deklarationen och slapp betala skatt om man sålde fastigheten.

I princip har den äldre generationen inte amorterat för egen hand utan tagit hjälp av en oansvarig finanspolitik.

Ett lånetak kommer att stänga ute många yngre från bostadsmarknaden. De är uppväxte i ett samhälle där man inte behöver spara eftersom staten står för tryggheten. Samma stat som nu vill ge dem fingret när de ska köpa sin första bostad.

Har man inte ekonomiskt starka föräldrar blir det svårt. Det innebär att man befäster  och förstärker de ekonomiska skillnaderna. Klassresan blir svårare.

Dessutom är det en helt meningslös reglering eftersom marknaden i övrigt är oreglerad. Det som saknas kan lösas med inblanco lån, säljarreverser, eller att föräldrar eller annan släkting ställer sin fastighet i pant.

Finansinspektionen skulle varit lika på hugget och gått ut och informerat när bankerna belånade upp till 95 eller rentav 100 procent för några år sedan. Dessutom var det ju en statligt ägd bank som gick i spetsen för den ökade belåningsgraden när de skulle ”pressa” de andra bankerna.

Att staten satte marknadskrafterna ur spel en gång kan inte användas som argument för att staten ska göra det igen.

Det nya bolånetaket slår mot de unga – DN.se.