Åsa-Nisse möter 91:an Björklund

Nu har frågan om en sammanslagning av Folkpartiet och Centern seglat upp. Denna gången började det med lite tankar i Bertil Ohlin Institutets valanalys och följdes sedan upp av en debattartikel i Liberaldebatt och av utspel från ungdomsförbundens ordföranden. Förslaget har fått en ljumt mottagande. Inte minst från de lite högre i partihierarkierna .

Motivet till en sammanslagning sägs vara att man får ett större liberalt inslag i Alliansen. Att ett större liberalt parti där landsbygd och stad förenas som motvikt till Moderaterna. Frågan är ju hur stort ett sådant parti kan bli och om det överhuvudtaget är möjligt att genomföra en sammanslagning. Per T Ohlsson skriver bra om det i Sydsvenskan. Han pekar på svårigheterna och skillnaderna mellan partierna.

Jag ställer mig också kritisk till planerna på en sammanslagning. Jag ser inte att det kan ge tillräckligt stora vinster för att vara värt energin. Det riskerar att skapa oro inom Alliansen helt i onödan, och risken är att hela projektet helt enkelt havererar eller misslyckas. Sannolikheten att det ska fungera i samtliga kommuner, landsting m.m. är i princip obefintliga.

Alliansen har varit ett bra drag. Det är dags att ta nästa steg. Ett valtekniskt samarbete under beteckningen Alliansen där partibeteckning anges inom parentes känns för mig som ett naturligt steg mot en eventuell sammanslagning av samtliga borgliga partier.

Läs också

Ungdomsförbund vill ena C och FP | Inrikes | SvD.

Sammanslagning av Fp och C? — Annie Johansson.

Ungdomsförbund vill slå ihop C och FP – DN.SE.

Per Altenberg – ett liberalare Sverige » Blog Archive » Analysen bakom artikeln i Liberal Debatt.

Slå ihop FP + C? | Nina Larsson.

Borgliga i Sjöbo drar åt vänster

I valrörelsen läste jag en nyhetsartikel som har jagat mig sedan dess. Jag kan inte skaka mig olustkänslan av ett utspel som Moderaterna, Centern och Folkpartiet i Sjöbo gjorde under valrörelsen. Ett utspel som för mig strider mot all ideologi som dessa partier bör basera sin politik på.

Det gick till val på ett gemensamt löfte om att garantera alla kommunens ungdomar sommarjobb inom kommunen.

– Alla ungdomar ska få sommarpraktikplats inom kommunen när de slutat ettan på gymnasiet från och med 2012.

Vilken signal sänder det till ungdomarna? På vilket sätt skapar det företagsamma ungdomar som går ut och blir entreprenörer och bygger upp företag.

Signalen är otvetydlig och solklar. Kommunen fixar. Ni behöver inte besvära er med att hitta egen sysselsättning, söka sommarjobb ute hos företag, eller på något sätt ta ett eget ansvar. Kommunen fixar.

Hade det varit ett Socialdemokratiskt förslag hade jag förstått, men ett borgligt förslag. De borgliga politikerna i Sjöbo verkar sitta i fel båt och ro med en stark dragning åt vänster. Den skutan kommer aldrig att gå framåt.

Ett tydligt exempel på hur man ute i kommunerna tror att det går att bortse från ideologi.  Motiveringen, kommunpolitik handlar om praktiska saker och inte så mycket om ideologi. Om man med det menar att alla ska driva vänsterpolitik så borde man kanske sluta med charaden av att stå för valfrihet och fritt näringsliv och visa rätt flagg.

Tre partier vill styra tillsammans – Sjöbo – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Lika inför LASen

Då och då dyker det upp ideér om att ungdomar inte ska omfattas av LAS. Förra valet kom Centern med det förslaget och ville dra gränsen för ungdom vid 26 år. Det hela resulterade i stenkastning mot centerns lokaler och förslaget drogs tillbaka.

Jag är starkt emot att man lagstiftar på ett sätt så att myndiga medborgare lyder under skilda lagar. Hur tänker man när man förslår en åldersgräns?  Ett argument som har framförts är att ungdomar oftast inte har något försörjningsansvar. Vad är det för dåligt argument. Det finns många som är 25 och har både två och tre barn. Ska de undantas från undantaget? Dessutom är det så att de flesta som är över 55 har vuxna barn. De skulle enligt samma argument också kunna undantas.

Jag har funderat på det och kommer inte på ett enda argument som håller för att man ska kunna förespråka en uppluckring av LAS riktad mot mer eller mindre specifika grupper. Att vi är lika inför lagen är en princip endast bör brytas om det finns synnerligen starka skäl och det kan göras på ett rättsäkert sätt. Det finns lagar emot åldersdiskriminering. Hur kan man då stifta  lagar som ålderdiskriminerar?

Jag känner så starkt för detta så att jag skulle avsluta alla mina åtagande mot folkpartiet om de valde att förespråka en sådan linje. Jag var riktig nervös ett tag – eftersom man inte vet vad kravliberalerna i Stockholm kan få för sig.

Därför andades jag ut när jag såg förslaget om lärlingslöner. Ett förslag som jag tycker är ypperligt. Det handlar om kostnad och produktivitet. Det måste finnas en koppling mellan dessa två. Men det är viktigt att den lägre lönen är kopplad till en lägre produktivitet. Man ska ha mindre lön för att man presterar mindre, inte på grund av sin ålder.

Att man sedan bör luckra upp LAS rejält för alla för att kunna öka Sveriges konkurrens kraft är en helt annan fråga.

Håkan Mattsson och Molgan

Nu nekar vissa av Håkan Mattssons så kallade representationsgäster till att de har närvarat vid två av de tillfällen som han har yrkat på avdrag för.

Det påverkar i och för sig inte bedömningen kring affärsmässigheten men det tyder på att Håkan Mattsson vid något tillfälle medvetet måste ha lämnat felaktiga uppgifter till Skatteverket.

Detta rör sig inte om en gråszon längre, utan om en häpnadsväckande brist på moral och förstånd som gör att han borde ifrågasätta sina kandidaturer i den kommande valrörelsen.

Hade han varit smart hade han sagt att det var Molgan.

Påstådda gäster var inte på bjudningen.

Intressepartiet Centern

Nu är Håkan Mattsson i blåsväder. Vad ska man säga? Det finns många som fifflar med köravdragen, men det minsta man kan göra är att se till så att man har bilar som har gått så många mil. Det är konstigt att någon som är så beroende av hur han framställs inte tar mer ansvar.

Nu drabbar det dessutom många andra eftersom han fått majoritetens förtroende som kommunfullmäktiges ordförande.

Sen tycker jag att det är olyckligt när de högsta tjänstemännen och politikern umgås med leverantörer i sammanhang som svårligen kan betecknas som annat än privata och onjuter förmåner som är få andra förunnat. Sådana relationer hade i allafall jag hållt privata. Att hävda att det är representation(samband med affärer) är ju på gränsen till fånigt. Nu finns det ju väl dokumenterat och smittar av sig på alla som deltagit. Den som gapar över mycket…

Skattverket har under många år specialgranskat politiker. Det här borde inte hända en omdömesgill person. Synd att det var den den högste politikern i Ystad och han dessutom har blivit utsedd av en majoritet där mitt parti ingår.

Även om han kommer att överklaga kan jag anse att det som framkommit är så grovt och omdömeslöst att om jag var Centerpartist – hade jag haft svårt att ställa mig bakom en sådan person i den kommande valrörelsen.

För Centern i Ystad verkar det som om resan mot idéburet parti snarare blir ett byte av intresse. Från att bevaka landsbygden intresse till att bevaka sitt eget intresse.

Frihetskonsekvensbeskrivning

Jag lästa sista kapitlet i skriften ”Med frihet följer ära”. Under rubriken frihet skriver Annie Johansson om vikten av frihet och integritet. Förutom den rena centern propagandan så framför hon kloka åsikter och lyfter fram goda perspektiv. Att Centern på något sätt skulle var mindre benägna att köpa ”välfärdsstaten” med hull och hår är något som gott mig förbi. Däremot har jag märkt hur den så kallade Stureplans centern har lyckats att ändra partiets framtoning i frihetlig riktning de senaste åren.

Anne Johansson skriver följande kloka ord

”Det är ganska uppenbart att de frihetliga kostnaderna i
dessa sammanhang inte beaktas i den politiska debatten
på det sättet de borde. Vi diskuterar kronor och ören
men lyfter inte blicken tillräckligt för att skapa ett
samhälle med mer människa och mindre stat. Med mer
frihet och färre statliga pekpinnar och med fler beslut
närmare människan. Vi borde sätta ett politiskt pris även
på den individuella friheten. I detta har Centerpartiet
med sin frihetliga agenda och tradition en möjlighet att
framöver vara medborgarnas försvare och ett föredöme i
frihetsfrågor. Mycket av den förändring som krävs
handlar om att tänka efter före. Ansvaret vilar hos den
lagstiftande församlingen där proportionalitetsbedömningar,
gediget förberedelsearbete och frihetsanalys av
olika lagförslag borde vara rättesnöret.

Varför används inte en frihetsanalys när man tar fram
politiska förslag? Det borde ju vara en självklarhet man
beaktar frågor som: 1) Ökar det människors frihet och
egenmakt? 2) Innebär det att individens kontroll över sin
vardag och sina villkor stärks? 3) Minskar det statens och
det offentligas makt över individen? Genom dessa frågor
konkretiseras den liberala frihetsagendan. Idén om en
frihetsanalys kan jämföras med en miljökonsekvensbeskrivning.
Det bör ses som ett första steg i arbetet med
att översätta viktiga principer till praktisk politik, som
sätter den enskilda människan i främsta rummet. Kanske
får man då upp ögonen för den viktiga proportionalitetsprincipen,
att väga olika skyddsvärda intressen mot
varandra och finna en lämplig balans. Viktfördelningen
hittills har allt som oftast varit skev, och de frihetliga
värdena får aldrig den uppmärksamhet som de förtjänar.
Verktyget med att tänka efter före har som syfte att sätta
fokus på individens frihet, självbestämmande och privata
sfär, vilket skulle medföra att just denna vågskål i
framtiden kommer att väga tyngre.”

Man kan bara hoppas att hon har rätt. Just att hitta ett strukturerat sätt att arbete med frågor utifrån ett frihetligt perspektiv är oerhört viktigt för att vi ska kunna bryta oss fria från den tankar och ideér som har präglat det socialistiska samhällsbygget där individen alltid har kuvats av kollektivet.