Vind i seglen

Det ser bra ut så här långt. Alliansen har egen majoritet enligt de senaste mätningarna. Inte för att jag litar på mätningar. Socialdemokraterna gjorde det med ödesdigra konsekvenser. En utebliven överhalning av en politik som är ur tiden. Nu ska vi inte göra samma sak, utan kämpa på ända tills vallokalerna stänger.

Det har visat sig att alla de som har förespått att Alliansen kommer att gå framåt och socialdemokraterna bakåt ju mer väljarna granskar de båda blockens politik verkar få rätt. Men sd är en joker. Jag misstänker att de underskattas grovt i undersökningarna.

Nu växlar vi upp mycket är redan gjort men mycket återstår att göra.

När slöseri blir investeringar

Det socialistiska blocket anser själv att deras paradgren är jobben. De är här de tycker att de har mest trovärdighet. Med ouppnåbara mål som full sysselsättning och med anställningsformer som kommer att avskräcka företag från att anställa, så tror man att man kommer att vinna väljare. Men de förespråkar dessutom en utbyggd offentlig sektor där man genom miljardbidrag till kommuner och landsting vill få kommuner och landsting att anställa fler. Men de kallar det inte bidrag – de kallar det ” investeringar”

Under det senaste året har antalet anställda i kommuner och landsting minskat med ungefär 25 000 – och ytterligare uppsägningar väntar med regeringens politik. Det är fel väg att gå. Vi satsar i stället 12 miljarder kronor på vård, skola och omsorg. Det räddar många jobb i välfärden. De ökade resurserna motsvarar 10–15 000 jobb. Sveriges kvinnor och män måste kunna lita på att barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården fungerar bra – för att kunna gå till jobbet.

Frågan är om man kan kalla det en investering om man utökar personalstyrkan inom offentlig sektor. Vänsterns tro på att antalet anställda inom offentlig sektor är den största faktorn för att mäta kvalitet är ju det som en gång tidigare har drivit Sverige nära katastrofens rand. Kommer ni ihåg 90-tals krisen? Alliansen har på ett konstruktivt sätt börjat ställa om offentlig sektor så att man börjar mäta saker som tillgänglighet, effektivitet, kostnad mot nytta.  Det som man normalt sett betraktar som kvalitetsmått. Dessutom genomför Alliansen valfrihetsreformer och konkurrensutsätter verksamhet vilket ökar effektiviteten och innovationstakten. Investeringar i offentlig sektor handlar om så mycket mer än antalet anställda.

Man kan enligt samma resonemang investera i byggandet genom att låta fler gräva för hand med spade. För de flesta är det då uppenbart att huset blir lika mycket värt vare sig det är byggt med 100 spadar eller en grävmaskin. Däremot kommer huset att ha kostat betydligt mer än det som byggdes med grävmaskin. Det helt enkelt ingen investering utan rent slöseri.

Det blir extra intressant när man försöker att kritisera den jobbskatteavdraget.

Vi har låtit opinionsinstitutet Novus ställa följande fråga till svenska folket: Om du får ytterligare sänkt inkomstskatt, kommer du då att arbeta mer, arbeta mindre eller arbeta lika mycket som i dag? Svaret från dem som har arbete är uppseendeväckande och borde leda till eftertanke och självkritik i regeringskansliet:

Hela 86 procent av svenska folket uppger att de skulle arbeta lika mycket som i dag om de får ytterligare skattesänkningar. Fem procent säger att de faktiskt skulle arbeta mindre med ytterligare skattesänkningar. Bara fyra procent uppger att de skulle jobba mer. Fem procent vet inte. Regeringens uppfattning – att ytterligare skattesänkningar ska leda till jobb – finner inget stöd i människors egen verklighet.

Om fler väljer att jobba mindre på grund av jobbskatteavdraget borde det – enligt den logik man använder för att motivera sex timmars arbetsdag – vara positivt med jobbskatteavdraget. Om jobbskatteavdraget är dåligt för att 4 procent uppger att de skulle arbete mindre. Hur kan det då vara positivt att 100 procent ska arbeta 80 procent. Motivet till jobbskatteavdraget är dessutom att det ska bli en större marginaleffekt när man går från passivitet till aktivitet.

”Här är vår politik för valets viktigaste fråga – jobben” – DN.se

Härliga tider

Nu i dagarna håller vänsterpartiet kongress. Det är härliga tider för Alliansen. Eftersom det visa hur diskussionerna kommer att gå inom en rödgrön regering. Skattehöjningar och ansvarslöshet är inte något som tilltalar folket. En röst på Socialdemokraterna är inte en röst på Socialdemokraterna, utan även en röst på Lars Ohly och hans extremsocialistiska anhang. Det ska bli spännande att se hur mycket bakläxa styrelsen kommer att få, och vilka krav de kommer att behöva gå med till Mona & Co.Man ska dessutom inte glömma bort att Vänsterpartiet ligger ganska nära fyra procentspärren.

Vänsterpartiets kongress: Lars Ohly har redan fått ge upp 40 miljarder av Vänsterns skatteförslag | Valet 2010 | Nyheter | Aftonbladet.

Rörig budgetdebatt

Jag tänkte egentligen inte skriva något alls om de olika budgetalternativen och det tänker jag inte göra heller. Däremot är det intressant att man utifrån två så pass lika förslag kan skapa så stora rubriker.  I korthet har Socialisterna köpt det mesta som Alliansen har gjort. De förstår att det är bra för Sverige och att skatterna var för höga. Däremot så väljer de att gå på symbolfrågorna. De med riktigt hög lön, förmögenhet och dyra hus ska krämas lite extra. Det gillar vänsterväljare.

Det som stör mig är avsaknaden av tydliga och bra analyser på skillnaden. Hela journalistkåren framstår som lat. De bara återger de pressmeddelanden och budskap som de båda sidorna levererar. Istället kunde man ju förväntat sig att de låg lågt till de hade gjort en egen analys. Nu är frågan död efter några dagar då de intressanta analyserna kommer, eftersom man matat löpsedlarna till folk har tappat varje uns av intresse.

Synd – i de båda förslagen kan man säkert hitta små detaljer  som ger en bild av vad respektive sida vill åstadkomma på långsikt, och vilka värderingar de bygger sin politik på.

Redan efter 24 timmar är frågan passé för mig. Jag känner mig bortkollrad av all desinformation och alla överdrifter.

Opinonen och verkligheten

Nu har Alliansen tappat i en opinionsundersökning. Då drar alla på de stora växlarna och säger att det behövs en rekord-valspurt. Visst blir man lite orolig, men inte speciellt. Det finns mycket som talar till Alliansens fördel. Inte minst det att de har en bättre politik än röran. Som i bästa fall har en politik, men oftast minst två.

Dessutom har det visat sig att opinionsundersökningarna är opålitliga, inte minst i senaste EU-valet och EU-valet före det.

Några saker som stärker mig i övertygelsen om att Alliansen kan ta hem det här:

– Alliansen har gjort det man sa

– Alliansen har fört Sverige genom en av de värsta finanskriser/konjunkturnedgångar vi sett

– Alliansen driver arbetslinje

– Vanligt folk vill inte ha Vänsterpartiet i regeringen

– Miljöpartiet har inordnat sig i vänster-högerskalan och valt vänster

– Mona Sahlin är inte trovärdig som statsminister kandidat

Det som oroar mig lite är att Alliansen inte är tillräckligt duktiga på att berätta att det finns mer att göra. Förra valrörelsen var de alternativet. Nu måste de leverera en tydlig framtidsvision och berätta vad som kommer hända nästa mandat period. De måste vara tydliga med att de inte är färdiga, även om de har gjort de de sa att de skulle.

Rödgröna drar ifrån i opinionen | Inrikes | SvD.

Sossarna tar inte fajten

När Mats Persson ett av folkpartiets regionråd i Skåne för någon vecka sedan utmanade socialdemokraterna på ett jobbdebatt fick han till svar att de bara debatterar med moderaterna.

Socialdemokraternas huvudmotståndare i årets val, precis som många val tidigare, är moderaterna och det är mot dem vi vill och kommer fokusera på i debatter och andra arrangemang som dyker upp – så mitt korta svar till dig är att jag avstår.

Det är samma taktik som man brukar använda, och tidigare har det ju ofta funkat ganska bra att skrämmas med högerspöket. Förra valet misslyckades de och det gör de förhoppningsvis igen.

Att socialdemokraterna väljer att agera så här kan vara en av orsakerna till att så många hoppar mellan socialdemokraterna och moderaterna. Det naturliga hade varit en större rörlighet mellan exempelvis folkpartiet och socialdemokraterna.

Jag funderar på om inte Alliansen borde göra samma sak. Vi tar inte debatten med Socialdemokraterna. Vi tar den med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det har ju visat sig att de utövar ett bestämmande inflytande över de rödgrönas politik.

 

Starkt bokslut

Fokus gör en gedigen genomgång av vad Alliansen lovade att göra och vad man har gjort. Det är oerhört starkt jobbat av ett gäng där de allra flesta saknade erfarenhet av regera Sverige. Nu tycker jag att det bör gå vidare. Vårbudget är en sak – men man borde också vissa vad vi kan förvänta oss under de kommande fyra åren.

Med ett så här starkt bokslut så har man skapat en god plattform för fortsatt reformarbete. Men förra gången var det lättare att utforma, paketera och sälja sitt budskap.

Nu försvåras det av att det inte finns ett tydligt alternativ som väljarna kan jämföra med de planer som Alliansen kommer att presentera.  Att rösta på de rödgröna i socialistlägret är att lägga en röst mot Alliansen inte för ett tydligt alternativ. Jag tror att det är så oppositionen har lagt sin strategi. Att få rösterna från de som röstar mot alliansen.

Då blir den avgörande saken för Alliansen inte att få fler sympatisörer utan färre som ogillar Alliansen. Spännande saker.

Fokus » Fyra år med borgerlig regering.