Debatt på Forum Ystad

Idag var det dags för debatten på Forum Ystad. För den som vill läsa mer om upptakten så är det bara att titta på gårdagens inlägg. Moderaterna hade inte möjlighet att ställa upp på en dags varsel så jag och Karin Olsson Lindström fick ta vars en debatt med Kent Mårtensson (s).

Innan vi körde igång hade jag och läraren en liten diskussion kring det jag kort skrev om igår. Jag hävdade egentligen bara två saker. Inbjudan bör göras i rimlig tid och antingen telefon eller mail. Skolan har ett ansvar för att anstränga sig för att nå fram. Min andra ståndpunkt var att man med tio dagar kvar till valet inte kan ha information i skolorna. Men man kan ha en valaktivitet och en politisk debatt. Då måste man följa det som är kutym, nämligen att alla partier som är representerade i fullmäktige ska få möjlighet att komma till tals.Vi blev inte direkt ense i det läget men vi kom fram till former som alla kunde acceptera.

Jag tyckte själv att det blev synnerligen lyckat och eleverna satt kvar långt efter att tiden var ute och matade på med frågor och kommentarer. Det var glädjande att se deras engagemang och intresse. Det är man inte bortskämd med. Det var rent ut sagt skitkul att vara där.

Efteråt var nog alla överens om att det hade varit lyckat och att vi trots en god ton lyckats peka på några skillnader mellan de rödgröna och Alliansen, och mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.

Nu hoppas jag bara att skolan i fortsättningen inför regler kring hur det ska gå till när man tar in politiska partier i klassrummen. Både avseende kallelser, urval av partier och formerna.

I en valrörelse är den främsta formen debatt, men det innebär inte att man inte kan föra en sådan i anda där man för fram den egna politiken mer än man klagar på den andras.. Något som egentligen görs allt för sällan.

Demokratisynen prövas i motvind

Nu blåser det om Mona Sahlin och Socialdemokraterna som anklagas för valfusk även i detta valet. Förra valet blev ju faktiskt en av deras valarbetare dömd för valfusk.

Synen på demokrati och fria val prövas ju som hårdast när man förstår att det finns en överhängande risk att man inte kommer att få makten de kommande fyra åren heller. För Socialdemokraterna är detta ett ödesval. Känslan av att tappa makten kommer att vara svår att uthärda. Mentalt är den ju fortfarande bara utlånad.

Det visar sig att synen på de demokratiska reglerna är ytterst flexibel och att en attityd där ändamålen helgar medlen kan accepteras. Eller i alla fall inte fördömas av partiledningen. Det är inte acceptabelt.

Idag råkade jag ut för en om än inte lika allvarlig så i alla fall oerhört upprörande händelse i Ystad. Ett litet tecken på att det verkar finnas en konstig syn på demokrati både här och där.

På vuxenutbildningen i Ystad skulle de politiska partierna bjudas in för att informera om sin politik. Frågan är om politiker kan informera om sin politik två veckor före valet. Jag anser det vara klockren valrörelse. Därmed bör det ses som en valaktivitet.

Det är enligt mig inte rimligt att låta någon part stå oemotsagd i en skola i en valrörelse. Formen i en valrörelse är debatt, inte ensidigt informerande. Det hela komplicerades ytterligare av att läraren hade en märklig inställning till hur man bjuder in politiska partier. Han tittade på hemsidorna och hittade han ett telefonnummer ringde han en gång vid ett tillfälle. Den som inte svarade fick därmed skylla sig själv för att de missar tillfället att komma och ”informera”.

Konstigt nog hade både S och mp varit nåbara och bokats in på de första två tillfällena av fem möjliga. Av ren tur ringde jag tillbaka eftersom jag inte kunde svara när det ringde. Jag satt i ett möte. Hade jag inte gjort det hade vi missat vår chans.

Jag frågade honom varför han helt enkelt inte mailade ut förfrågningar. Samtliga partiet går att nå via e-mail. Han svarar att han inte använder e-mail. Han använder uppenbarligen inte heller röstbrevlådor. För mig är detta ett mycket märkligt beteende. Det visar på en synnerligen konstig syn på hur man bjuder in i god demokratisk anda. Dessutom är det inte rimligt att i slutet av en valrörelse komma med detta med så kort varsel.

Nu har jag kontaktat kd, C och M via telefon. Att komma i kontakt med samtliga och fråga dem tog mig mindre än en halvtimme. Samtliga telefonnummer hittade jag på deras hemsidor.

Imorgon kommer det således bli S och fp, nästa tisdag Mp och ett annat alliansparti. Sedan är det upp till läraren att ruska fram motståndare till de två sista dagarna.

Själv har jag skickat ett brev till rektorn, lokalpressen och våra allianskollegor i kommunen för att få saken uppmärksammad.

En annan som bloggat om ämnet är Marcus Grundén

Paneldebatt på Västervångskolan

Idag var det en paneldebatt på Västervångskolan i Ystad. Det var faktiskt första gången jag satt med i en och jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Jag har ju sett en och annan debatt av liknande slag och hade en viss idé om vad jag inte ville göra. Däremot var och är jag fortfarande mycket osäker på hur man ska prata och vilken nivå man ska ligga på inför 14 och 15 åringar.

I debatten fanns det allt från andra debutanter i Julia Falkman (fi) till rutinerade politiker som Bo Sterner(m) och Carl-Axel Johansson(kd). Sverigedemokraterna fanns representerade genom Ted Ekeroth och Jan-Åke Isaksson. Ung Vänster fanns också på plats. Socialdemokraterna hade sagt att de skulle komma men dök inte upp. Det är andra gången jag noterar att de inte kommer och deltar i en så viktig verksamhet som skoldemokrati.

Det var ett intressant forum. Som vanligt lyckas jag tappa tråden lite grann. Men det som slog mig när jag stod där med en lista som innehöll politik var att det inte kändes rätt att börja kasta ur sig massa förslag. Jag kände att det var viktigare att berätta om vilken bild jag ser av framtiden de närmaste 20 åren med ett allt hårdare global konkurrens och av större konkurrens om resurserna. Dessutom ville jag säga något om liberalismens centrala värden med individen som grund enhet, frihet, ansvar och samhällskontraktet. Dessutom ville jag få in vikten av att använda tiden i skolan på ett bra sätt. Av det hela blev det mest något märkligt.

De som var rutinerade fick fram sin politik.Vi som inte var det gick istället på att förmedla en vilja och ideologi. jag tror att eleverna vill höra både och så det blev kanske inte helt tokigt.

Sen rullade de igång frågor. Mycket invandring blev det. Ted har ju åkt runt och kört debatter ett bra tag nu. Han är dessutom en duktig debattör, i alla fall i panelforumet. Han får och tar mycket plats, utmanar och driver på. Han lyckas utnyttja det faktum att det blir en stämning av alla mot honom. Vilket legitimerar att han får mycket utrymme för att försvara sig. Han kommer med statistik som ingen är påläst nog för att vederlägga och en diskussion om hårda fakta skulle snabbt tråka ut publiken. Man kan nog säga att Sverigedemokraterna bygger för framtiden i skoldebatterna. De tar det på allvar till skillnad från Sossarna som inte ens dyker upp. De skickar dit någon som är väl förberedd och taggad.

Även om jag avskyr deras värdegrund och tycker att de på ett felaktigt sätt får alla frågor att handa om invandring kan jag ju inte säga emot när de lyfter fram borgliga förslag som lärlingsutbildningar och mer makt åt lärarna. Det var främst vid ett tillfälle som han gick över gränsen och det var när han använde ordet ”sverigefientligt” då kände man tydligt var de kommer ifrån. Annars tycker jag också att det är märkligt när att man inte får ha en tröja med svenska flaggan på ett skolfoto och att man väljer bort nationalsången på skolavslutningar. Men jag sörjer det inte det minsta eftersom jag gärna hade avskaffat nationalstaten och ersatt det med ett europeiskt medborgarskap.

För mig är Sverige inte idealet och något heligt på det sätt som det är för en nationalist. För mig är Köpenhamn viktigare än Stockholm.  Men det finns fortfarande många som tycker att nationalstaten är viktig. Att det betyder något att nån som simmar fort råkar vara född i Sverige.

Kontentan blir att Sverigedemokraterna beskriver ett verkligt problem – samhällskontraktets minskade betydelse under det socialdemokratiska maktinnehavet. Medborgarens rättigheter balanseras inte upp av skyldigheter utan vi får ett samhälle där alla har som ideal att leva på andras tillgångar och vad andra skapat. Något som blir extra tydligt i integrationspolitiken.

Här har Allianspartierna i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet tagit detta till sig. Vi är för språkkrav, tydligare arbetslinje, kurs i samhällsorientering m.m. Men vi kommer från en annan värdegrund. Vi tycker att man har samma skyldigheter och rättigheter vare sig man är förr i Svedala eller Kabul. I debatten försökte jag lyfta fram samhällskontraktet och det faktum att vi har både rättigheter och skyldigheter. Jag vet inte om det gick hem.

Jag noterar att de politiska förslagen hos Sverigedemokraterna i de flesta frågor ligger nära de borgliga partierna även om man hela tiden lyckas göra allting till invandringsfrågor. Det är fortfarande ett enfrågeparti i den meningen.

Fritidsfrågan dök också upp. Här blir det gärna en överbudspolitik och prat om hur bra kommunen ordnar och ska ordna. Jag stack ut hakan lite och påpekade det faktum att det inte är en kommunaluppgift att se till så att ungdomar hela tiden är sysselsatta och har roligt. De har ju ett ansvar för att ta initiativ, deras föräldrar har ett stort ansvar. Kommunen bistår med infrastruktur och viss verksamhet. Här är en skillnad mot vänstern som tycker att allt ska vara gratis och gärna hade tagit på sig uppgiften att se till så att alla ungdomar var roade och stimulerade i alla lägen.

Vänstern är världsfrånvända. Sin vana trogen vill de att allt ska vara gratis åt alla. Ung vänster är relativt harmlösa. De vill åka buss och tåg, stjäla filmer genom fildelning och få andra saker. Problemet är att med åldern växer behoven. Vi riskerar att få socialister i regeringen, en fd. kommunist som gjorde avbön under krumbukter och tvång. Det är ett allvarligt hot mot vårt välstånd.

Det var en kul upplevelse. Mycket mycket svårt att försöka nå fram. Jag misstänker att det blev lite fel ibland, men alternativet hade varit att vara slätstruken och korrekt. Inte speciellt roligt för en 15-åring att lyssna på.

Man ska göra allting minst en gång. Nu har jag suttit med i en paneldebatt.

Artikel i Ystads Allehanda

Fel är rätt

Igår bloggade jag lite om hur Facebook har påverkat oss. I samband med det kom Jantelagen på tal. Nu har jag hittat ett klockrent exempel på hur Jantelagen har haft, och fortfarande har en hämmande effekt på Sverige och svenskarna. I Sverige är det skamligt att ha fel. Därför tar vi mindre risker, säger inte vad vi tycker och håller oss på vår kant.

Som jag var inne på igår. Jag tror inte att Jantelagen i första hand påverkar hur vi ser på oss själva. Utan hur vi bedömer andra. Därigenom kan det få en effekt på vad vi gör eftersom vi inte vill att andra ska döma oss för brott mot Jantelagen. En jämförelse med USA är relevant.

I don’t mean this as a criticism, and still less as jingoism. Nor do I mean that Americans are more wrong than anyone else (doubtful) or more right, either (ditto). I mean that respect for error was a driving force in the founding of our nation. We are a young country built on a mature idea: that all of us must be at liberty to make mistakes. We are free to say things our fellow citizens think are untrue, worship gods our neighbors regard as idols, hold fast to convictions that contradict those of our leaders.

Rätten att göra fel har aldrig varit upp för diskussion i Sverige. Kathryn Schulz skriver en bra artikel på ämnet i NY Times där hon visar att rätten att göra fel har varit med redan när den Amerikanska konstitutionen skrevs.

This, then, is our national heritage.  The United States was founded on a then-radical and still radically insightful acceptance of error, and we would do well to embrace those roots.  Consider the words spoken by Benjamin Franklin just before he appended his name to the most famous piece of parchment in American history.  “I confess there are several parts of this Constitution which I do not at present approve,” Franklin said, “but I am not sure that I shall never approve them.  For having lived long, I have experienced many instances of being obliged by better information, or fuller consideration, to change opinions even on important subjects, which I once thought right, but found to be otherwise.”

Om man inte vågar utsätta sig för risken att ha fel så kommer man inte heller få möjlighet att bevisa att någon annan har det. Det är när sanningar prövas som vi rör oss framåt. I Sverige pratar vi inte om religion, politik eller något annat där det kan finnas utrymme för att den ena parten har rätt och den andra fel. Det är ganska allvarligt eftersom det gör att vi inte vänjer oss vid att argumentera och diskutera för vår ståndpunkt. Vi blir sämre på att tänka kritiskt. Men det största felet är att vi kan gå omkring och tro att vi alltid har rätt.

The United Mistakes of America – Freakonomics Blog – NYTimes.com

Skoldebatt

Igår var det som sagt debatt på Parkgymnasiet i Ystad. Det var eleverna på fordonsprogrammet som skulle få lite på fötterna inför valet. Jag var där mest för att stötta upp Jessica Presits från LUF som skulle sköta debatterandet. På plats fanns även kd, sd, M, V och mp. Debatten var upplagd så att varje parti fick några minuter på sig att presentera sig. Därefter fick eleverna ställa frågor som varje parti skulle besvara.

Några reflektioner som jag gjorde:

– En debatt där varje parti ska svara på frågor går aldrig på djupet. Det blir helt enkelt sönderstyckat eftersom så många ska komma till tals.

– Miljöpartiet har svårt att nå ut med sitt budskap till ungdomar som gillar motorer.

– Debatten mellan kd och sd är oerhört viktig. Eftersom de till stora delar har samma konservativa förslag men oerhört skilda värderingar.

– Arbetsgivaravgift är ett dåligt ord. Det skulle heta ”skatt på anställning”

– Sd använder ett så komplicerat språk för att framstå som rumsrena och seriösa att deras väljare inte förstår vad de säger.

– Det är mycket lek med ord integrationspolitik, immigrationspolitik, assimilationspolitik.

– Vänsterpartisten hänvisade till 20 år av nyliberal politik som har förstört välfärden.Märkligt. Hur kan det då bero på Alliansen och varför vill man samarbeta med de nyliberala Socialdemokraterna.

– Sd har statistik som fungerar. Det beror på att ingen annan hade siffror att kontra med. Sd får då ett övertag. Om de sedan har belägg för sina siffror eller inte är oväsentligt eftersom de framstår som pålästa.

– Vänsterpartiet hade en lösning på allt. Höj skatterna. Han sa på allvar att skatter är det som håller samman samhället. Skatter och solidaritet är samma sak enligt V. Han var i alla fall tydlig.

– När V menar att skatter håller samman samhället, säger sd att det är kulturen och kd att det är familjen. Här kan vi liberaler bli tydligare med vad vi anser håller samman samhället (kom gärna med förslag. Jag anser att det är solidaritet mellan individer och moral)

– Miljöpartiet blir lite vilse i pannkakan eftersom de fortfarande vill verka radikala. Alla andra har köpt det som gjorde dem radikala. De äger inte miljöfrågan på samma sätt längre.

– Det blev en kul sak kring det här med att flytta mobbaren. Mobbning är ju per definition att många ger sig på en.Det innebär att man kan behöva flytta ganska många.

– Statistik visar att fängelserna och brottsstatistik  är fyllda av invandrare. Man kunde använt statiskt för att visa att analfabeter, hjärnskadade, missbrukare, arbetslösa med mer är överrepresenterade i fängelserna. Det skulle belysa det bakomliggande orsakerna – och vad som bör bekämpas. Att ifrågasätta att invandrare är överrepresenterade känns inte trovärdigt.

På det hela taget var det intressant att sitta och lyssna. Eleverna ställda ganska bra frågor. I debatten mot Sd känns det som att man behöver gå på djupet för att komma förbi statistik och förberedda oneliners.

Slutligen ska lärarna som tagit initiativ till debatten ha en stor eloge för det jättejobb de gör.

Sossarna tar inte fajten

När Mats Persson ett av folkpartiets regionråd i Skåne för någon vecka sedan utmanade socialdemokraterna på ett jobbdebatt fick han till svar att de bara debatterar med moderaterna.

Socialdemokraternas huvudmotståndare i årets val, precis som många val tidigare, är moderaterna och det är mot dem vi vill och kommer fokusera på i debatter och andra arrangemang som dyker upp – så mitt korta svar till dig är att jag avstår.

Det är samma taktik som man brukar använda, och tidigare har det ju ofta funkat ganska bra att skrämmas med högerspöket. Förra valet misslyckades de och det gör de förhoppningsvis igen.

Att socialdemokraterna väljer att agera så här kan vara en av orsakerna till att så många hoppar mellan socialdemokraterna och moderaterna. Det naturliga hade varit en större rörlighet mellan exempelvis folkpartiet och socialdemokraterna.

Jag funderar på om inte Alliansen borde göra samma sak. Vi tar inte debatten med Socialdemokraterna. Vi tar den med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det har ju visat sig att de utövar ett bestämmande inflytande över de rödgrönas politik.

 

Stabillström

Jag tittade på veckans Debatt där Tobias Billström pratade integration och det så viktiga mottagandet när någon kommer till Sverige. Hur man introduceras när man kommer till Sverige är oerhört viktigt. Försörjningskravet på anhörig invandring, och att man försöker få invandrare att flytta dit jobben finns, inte till trångbodda förorter.

Tobias Billström har haft en av de tuffaste ministerposterna och har varit oerhört övertygande och kompetent. Det blev också pinsamt uppenbart hur mycket röra det är i det rödgröna lägret.

Titta gärna på debatten. Den är oerhört intressant.