Stackars Stefan

Stefan Hannas kommunalråd i Uppsala har hamnat i blåsväder efter att han bloggat om överviktiga, bidragsfuskare och om äldre. Det var aftonbladet som plockade upp några formuleringar som de tyckte var olämpliga.

Jag tittade lite på hans blogg och det han gör är att han lyfter frågor som är viktiga. Att han sedan uttrycker sig lite olämpligt råder det ju ingen tvekan om. Men man kan inte bara rycka ut enstaka meningar från en blogg och hänga ut en politiker.

Bloggen som forum och format innebär att man till viss del ”tänker” högt. Att man prövar och utvecklar sina tankar och idéer. Helst i dialog med de som läser bloggen. Det innebär att man ibland tar det ett steg för långt, tänker fel, eller helt enkelt inte formulerar sig så att det blir som man tänkte.

Politiker som på detta sätt borde mötas med respekt och tolerans. Många politiker väljer istället att tänka i slutna rum eller dolda forum – eller så tänker de inte alls. Ju mer makt en politiker har desto känsligare blir det att blogga. Därför är det extra viktigt att man respekterar formatet när yrkespolitiker och makthavare faktiskt väljer att blotta sig på detta sättet.

Alternativet är att politiker kommer att sluta använda sig av sociala medier, bloggar och dylikt. Det innebär att vi riskerar att förlora något som har vitaliserat den politiska debatten och minskat avståndet mellan politiker och väljare.

Sopsortering här och där

Det är inte första gången jag skriver om svenskarnas märkliga beteende kring miljön. Vi är världens bästa land på att återvinna. Det måste vi vara. Det är inte ett socialt acceptabelt beteende att kasta glas med hushållspapper, eller smyga med kuvert bland tidningarna på sopstationen.

Men spelar det någon roll om vi separerar hård och mjuk plast, skiljer kartong från wellpapp. Vi vill gärna tro det. Genom denna ritual så kan vi ju tillåta oss i övrigt ha en ganska avslappnad attityd till det egna ansvaret för vår miljöpåverkan. Genom att slänga fyra AA batterier i en holk, rättfärdigar vi en resa till andra sidan jordklotet. Syftet med resan är ofta att ligga vid en pool. Det är klart det förtjänar man när man är så redig och drar sitt strå.

Väl på plats kommer man göra ett avtryck som inte bara förtar effekten av flera års sorterande och holkande, utan förstör den miljö man sökt sig till.

Det mesta skräpet på soptippen kommer från turisthotellen i närheten. Och det är svenskarna som dominerar på Koh Lantas hotell – uppskattningsvis hälften av turisterna är svenskar. En turist uppskattas lämna efter sig 15 gånger mer sopor än en bofast thailändare.

Den tropiska värmen gör att soporna självantänder och ger ifrån sig giftiga ångor.

Jag förespråkar inte att man ska sluta sopsortera på hemmaplan, utan att man helt enkelt ska ta samma ansvar på bortaplan som hemma plan. Men en av glädjeämnena med att komma bort är ju att slippa det dj-vla sorterandet.

Så stor är Sveriges soptipp i Thailand – Miljöaktuellt.

Rika ger mindre av mer, fattiga mer av mindre

Generositet är ett drag som jag gillar. Människor som ger till andra,  eller bidrar till det kollektiva utan att försöka bevaka sitt eget  intresse eller egen plånbok i varje läge. Nu finns det undersökningar  som tyder på något intressant. De som har mindre är generösare och mer  varmhjärtade. Man kan ju tycka att den som har mycket resurser  enklare kunde avstå från en procentuellt sett mindre del av sin kaka  till förmån för någon annan.

Life at the bottom is nasty, brutish and short. For this reason,  heartless folk might assume that people in the lower social classes will  be more self-interested and less inclined to consider the welfare of  others than upper-class individuals, who can afford a certain noblesse oblige.  A recent study, however, challenges this idea. Experiments by Paul Piff  and his colleagues at the University of California, Berkeley, reported  this week in the Journal of Personality and Social Psychology, suggest precisely the opposite. It is the poor, not the rich, who are inclined to charity.

Det är intressant. Krävs det mer egoism för att bli rik, att man helt  enkelt bevakar sitt eget ekonomiska intresse hårdare? Eller är det så  att de som har lite pengar har det eftersom de behandlar de pengar de  får mer lättvindigt? Det hade varit intressant att få se hur det gick om rika gav mer i andra  situationer. Jag tror nämligen inte att det finns en direkt koppling  mellan generositet och förmögenhet.

Oavsett, så tycker jag bättre om generösa människor,  eftersom de enligt  min erfarenhet ger mer till sin omgivning, inte bara ekonomiskt utan i största allmänhet.

Wealth, poverty and compassion: The rich are different from you and me | The Economis

Mat till vilket pris

Jag funderar över om den liberala ryggmärgsreflexen att se EU:s jordbruksstöd som något som borde avskaffas omedelbart, Eftersom jag arbetar i en lantbrukspräglad miljö får jag ganska mycket bra feedback och input. Det berikar och det blir allt tydligare att det inte bara handlar om bidrag.

Så länge konsumenten inte är beredd att betala för vår Disneyfierade syn på djurhållning har vi ett problem. Avräkningspriserna ligger för många produkter kvar på samma nivåer som på 90-talet. Samtidigt skärper vi kraven för hur bönderna ska få producera.

Det går helt enkelt inte ihop. Det är populärt att vara för lägre subventioner – men inte att vara för högre matpriser. Man  är för att man ska släppa marknadskrafterna fria – men vill reglera produktionsmetoderna. Jag har hittat lite intressanta uppslag som jag tänker följa upp till helgen. Dessutom har jag förhoppningsvis en gästbloggare på gång.

När det verkligen gäller

Frihet har många dimensioner och vinklar. En liberal grundsats är att den enes frihet inte får inskränka någon annans frihet. Det skapar ofta gränsdragningsproblem, och det skapar utrymme för olika perspektiv och tolkningar.

En fråga som är till synes ganska enkel – rätten att avsluta sitt liv leder till många sådana. Inte minst om man pratar om så kallad dödshjälp. Nu har socialstyrelsen förtydligat vad som gäller vad det gäller rätten av avböja livsuppehållande åtgärder.

Det gäller alltså inte aktiv dödshjälp, utan en form av passiv dödshjälp. Jag anser att man så långt som möjligt ska beslutande rätt över sitt liv. Det gäller i alla livets skede, även slutskedet. Det tyckte socialstyrelsen också.

Att få avböja livsuppehållande åtgärder känns liberalt och riktigt. Däremot är jag något tveksam till aktiv dödshjälp. Jag är tveksam men inte avvisade, eftersom det går att reglera så att det bygger på frivillighet från samtliga parter, och att det sker på ett sätt så att all tvivel om att det är patientens verkliga vilja är undanröjd.

Vi måste stå upp för friheten när det verkligen gäller, när det är svårt, tungt och obekvämt. Det är då friheten betyder mest för den som får den.

Patient får rätt bryta behandling – DN.se.

Shopping till varje pris

Jag läste om den Svenske killen som fastnade i kravallerna i Bangkok  i SvD för ett tag sedan. Svenskar åker till Thailand utan att ha koll på att många asiatiska länder avråder från att åka till landet, eller i alla fall huvudstaden.

Men svenskar gör vad som helst för billig shopping. Det finns inget som garanterar en rea som en militärdiktatur, och en kupp då och då är bra för då kommer säsongsvarorna fram.

– Jag pratade med några rödskjortor och de sa att det här inte handlar om turister så jag känner mig ganska lugn.

Minst 19 människor dödades och över 800 ska ha skadats i de våldsamma sammandrabbningarna mellan thailändska säkerhetsstyrkor och regeringskritiska demonstranter, uppgav räddningstjänsten på söndagen. Sebastian och hans sällskap passerade sent igår kväll en av de platser där flera personer dött.

Nu sitter alla runt polerna och undrar om det blir röda eller gula tröjor som kommer att reas ut.

Svenskar hamnade mitt i kravallerna | Utrikes | SvD.

Biktens förbannelse

Nu är Katolska kyrkan än en gång i blåsväder. Det handlar som vanligt om pedofili och övergrepp.  Nu blåser det dessutom ganska snåla vindar kring påven som har haft mer eller mindre närkontakt med pedofili-problematiken tidigare. Det är inget jag är speciellt förvånad över. Kommer ni ihåg alla skumma uttalande som kom precis efter han hade tillträtt.Nu verkar det som om han äntligen har skaffat sig en PR-avdelning. Strömmen av stötande uttalanden har sinat. Men man ska inte glömma att det är fernissa. Under ytan finns samma trångsynta och världsfrånvända åsikter om allt från AIDS bekämpning och homosexualitet till synen på präster som begår pedofili.

Det visar sig också att det finns de inom Vatikanstaten som inte ser problemet. De anser att pedofilanklagelser är skvaller och ett angrepp på katolska kyrkan. Killen som sa det borde låna påvens PR-folk en liten stund. Jag älskar när kyrkan och dess ledare visar vad de egentligen tycker och tänker. Det visar på ett tydligt sätt att de som passivt eller av tradition väljer att följa dessa ledare bidrar till att föda ett monster. Alla som har det minsta lilla heder i kroppen borde omedelbart se till så att inte en enda av deras kronor gick in och sponsrade denna verksamhet.

Hur kan det bli så? Det är ju gudfruktiga människor som vill göra gott. Hur kan de som ska företräda vår herre Jesus och allt han står för agera som karaktärer som hämtats direkt från gamla testamentet. De troende har ju goda skäl för att vara upprörda.

Jag tror svaret ligger i hemlighetsmakeriet. Katolska kyrkan är fylld av ritualer och hemligheter. Tystnadsplikten  och förtroende står i centrum i form av bikten. Prästens särställning och helighet skiljer sig också mot den ställning som exempelvis en Protestantisk präst har. I många länder är det fortfarande mer en karriärväg att bli präst än ett kall. Katolicismen har en inbyggd förmåga att skapa hemligheter och locka till sig de som har något att dölja.

Tyvärr är det nog varken första eller sista gången sånt här kommer i dagen. Det värsta är att för varje skandal som kommer fram finns det säkert tio som tystas ner.

Miljö och etik

Speaker: Peter Singer, Professor of Bioethics, Princeton University Discussant: George Philander, Professor of Geosciences, Princeton University (Sep 30, 2008 at Princeton University) Climate change raises old ethical issues in a new way. The old issues

Dale Jamieson, New York University, delivers keynote for the Environmental Justice Conference at Princeton University, April 29, 2008