Kom igen

Helt osannolikt har Galapagos öarna tagit bort från FNs lista över hotade världsarv. Öarna är unika och kända över hela världen men överexploaterade och i fara.

Since 1978, the 19 islands (each with its own idiosyncratic ecosystem) have been recognised as a place of “outstanding universal value” to humanity, and therefore placed on UNESCO’s list of world heritage sites, which now number 911.

Ecuador har dragit stor nytta av öarna för att locka turister till landet. Men de tar inte ansvar för att skydda sitt världsarv. Det innebar att FN flaggade upp det som ”hotat”. Det goda och rätta i det läget är att vidta åtgärder för att skydda öarna. Istället väljer Ecuador att lobba för att få bort öarna från listan med hotade världsarv.

Ecuador felt that to stay on the list was a slight and lobbied to get the islands removed; by this year, when ministers (from a rotating group of 21 member states) convened for a world heritage meeting, it was clear that the Brazilian hosts had been won over. After a secret, contested vote, the islands were deemed out of danger.

Det värsta är att de lyckas med detta konststycke. På samma konferens tillfördes 21 nya världsarv. Problemet är att det egentligen bara vara 10 som uppfyllde de krav som bör ställas på ett världsarv.

Det innebär att ett ovärderligt världsarv som Galapagos öarna, ett makalöst exempel på evolutionens nyckfullhet hotas, medan ett annat världsarv Varbergs Radiostation troligen kommer att stå för all evighet.

Som vanligt är receptet enkelt transparens och offentlighet. Vad som är ett världsarv eller inte ska ju inte i första hand vara en politisk fråga, utan en hyfsat objektiv bedömning av objektets betydelse för mänskligheten. Detsamma gäller eventuella hotbilder som enkelt kan dokumenteras och utredas. Sverige har några världsarv. Kolla på listan. Rent objektivt vad tycker du? Är det verkligen världsunikt och av betydelse för hela mänskligheten, eller är det en lagom kvot för att vi ska känna oss bekräftade och betydelsefulla.

Passa på att titta på hela listan här.

UNESCO’s world heritage sites: A danger list in danger | The Economist.

Med livet som insats

Ännu en svenska har fått ge sitt liv för att skapa demokrati och trygghet i ett främmande land. För oss svenskar som har levt i fred under oerhört lång tidsperiod är det svårt att förstå själva begreppet krig. Krig för man med livet som insats.

Det förringar inte de anhörigas sorg och saknad. Det gör inte soldaternas offer mindre värt. Det borde däremot göra oss mer benägna att hylla deras risktagande och deras vilja att göra en skillnad. Att göra en skillnad för någon annan med livet som insats. Det tycker jag är större än att hoppa högt eller springa fort.

USA har förlorat mer än 1000 soldater Sverige har förlorat fem. Det känns lite märkligt när det kommer krav på att dra hem trupperna. När vi skickar ner soldater till Afghanistan finns det en inte helt oväsentlig risk för att de ska bli skadade eller i värsta fall få sätta livet till. Det vet vi och de när de skickas ned.

Nu har det tyvärr hänt. Då går mina tankar både till de anhöriga till de som omkom, men också till alla de soldater som finns ute i världen och deras anhöriga som sitter hemma och oroar sig.

Visa ditt stöd genom att köpa gula bandet.

Balansera om bilden och ställ in skärpan

Kina och Indien är världen två största länder. Det är konstigt att förhållandet mellan dessa två inte har fått mer uppmärksamhet de senaste åren. Vi är fortfarande fokuserade på relationerna mellan USA och Kina.

But stand back a little farther, apply a more Asian perspective, and China’s longer-term contest is with that other recovering economic behemoth: India. These two Asian giants, which until 1800 used to make up half the world economy, are not, like Japan and Germany, mere nation states. In terms of size and population, each is a continent—and for all the glittering growth rates, a poor one.

Ett problem är att det finns en gräns som inte båda länderna accepterar som ligger som ett hinder mellan länderna. Men det finns att antal frågor som stör relationen.

Memories of a war between India and China are still vivid in the Tawang valley, a lovely, cloud-blown place high on the south-eastern flank of the Himalayas. They are nurtured first by the Indian army, humiliated in 1962 when the People’s Liberation Army swept into Tawang from next-door Tibet. India now has three army corps—about 100,000 troops—in its far north-eastern state of Arunachal Pradesh, which includes Tawang.

Vi får hoppas att man hittar sätt att lösa dessa problem. Men eftersom Kina inte är så glada i multilaterala avtal och det inte finns några starka institutioner som kan pressa på för att få fram avtal och överenskommelser ser det inte så enkelt ut.

Globally, the rules-based system that the West set up in the second half of the 20th century brought huge benefits to emerging powers. But it reflects an out-of-date world order, not the current global balance, let alone a future one. China and India should be playing a bigger role in shaping the rules that will govern the 21st century.

För att exempelvis FN eller någon annan av de befintliga aktörerna ska kunna göra skillnad krävs det att organisationerna anpassar sig till en ny maktbalans. Men det krävs också att Indien och Kina vill vara med och att visar god vilja.

China and India: Contest of the century | The Economist.

Kampanj a´la Iran

Iran vill komma med i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Jag vet inte om det som ett led i den kampanjen som man har valt att avrätta fem ”gudsfiender” som var dömda  för politisk aktivism idag och sex män som var dömda för narkotikabrott igår.

Nu vet jag inte om det gör de värre än många andra på medlemslistan. Några exempel på länder som är med är Angola, Burkina Faso, Kuba, Egypten, Kirgizistan och Saudiarabien. Tittar man på listan är de länder som kan förväntas vara en trovärdig försvarare av de mänskliga rättigheterna i minoritet. Rådet för mänskliga rättigheter är ett typexempel på att FN inte kan lösa alla problem genom demokratiska förfaranden.

Att upprätthålla de mänskliga rättigheterna bör nog inte göras av ett råd utan av någon form av domstol eller tribunal. Europadomstolen är ett forum som faktiskt har ställt ett flertal krigsförbrytare inför rätta.

Jag är långt ifrån någon expert på internationell rätt och mänskliga rättigheter. Ska jag vara ärligt vet jag knappt någonting. Men om ett råd ska ha legitimitet kan det  inte finnas rådsmedlemmar som bryter de regler rådet förstärka och upprätthålla. Det fattar till och med jag.