Föräldraledighet

Pappor tar ut allt för lite ledighet om man frågar feminister, och jag kan till viss del hålla med. Men det innebär inte att jag har rätt att bestämma över hur andra fördelar sig föräldraledighet. Jag har åsikter om mycket, men varför ska man kunna tvinga sina åsikter och mitt tyckande på andra just när det gäller föräldraledighet?.

Den skeva fördelningen skylls allt som oftast på ekonomin. Att familjen inte har råd. Ett skenargument eftersom de flesta har råd att göra både det ena och de andra samtidigt som de har småbarn. Man prioriterar helt enkelt inte att mannen ska vara pappaledig.

Nu har jag fått lära mig att de individuella skillnaderna mellan könen är större än de skillnader som eventuellt kan kallas manligt och kvinnligt. Det skriver Hanna Lager och refererar till en artikel i DN. Det är intressant. Många feminister förespråkar att föräldraledigheten via lagstiftning ska fördelas jämnt mellan föräldrarna, och att män och kvinnor är lika lämpade att ta hand om småbarn.

Men att de individuella skillnaderna är större än de mellan män och kvinnor som kollektiv kan inte användas som ett argument för en sådan fördelning. Snarare för att föräldrarna i ännu större utsträckning själv ska få bestämma vem som ska vara ledig. Både pappan och mamman kan ju vara bäst lämpade. För mig är det viktigaste att barnet får så bra start på livet som möjligt. Det står över politisk korrekthet

Här lyckas många jämnställdstalibaner gå vilse. De kan vara emot lagstiftning byggd på moraliska grunder – men inser inte att en lagstiftning som fördelar föräldraledigheten lika också bygger på moraliska och värdegrunds argument.